Utskrift från www2.yimby.se
....

Drömmen om en flytande stad

 
Ett av mina favoritkonsolspel heter Bioshock. Spelet, som är fritt baserat på Ayn Rands bok Och världen skälvde, handlar om staden Rapture, ett art decoparadis på havets botten dit jordens mest kreativa och drivna människor valt att flytta för att slippa byråkraternas fångkedjor och politikernas piskor. Det vore förstås inget bra äventyrsspel om inte allt gick snett. Att utopin urartar till en dystopi som hjälten måste kämpa sig igenom och fly ifrån. Fast hur hade det varit om det inte gick snett? Om staden istället för att stå på havets botten flöt på dess vågor? För att kanske få svar på den frågan måste vi vända oss till akvaprenörerna.

(Visionsbild av en flytande stad, från rapporten The floating city project av The seasteding institute)

En akvaprenör, vad är det, frågar sig nog de flesta när de för första gången hör ordet. ”Akvaprenör” är en neologism för företagssamma människor som i ordets sanna mening spanar ut över vågorna. Inte enbart ett byggande av flytande paradisöar för förmögna personer, utan även (framförallt) skapandet av nya samhällen.

Journalisten och författaren Joe Quirk (medförfattare till boken Seasteading: How floating nations will restore the environment, enrich the poor, cure the sick and liberate humanity from politicians) kallar sig akvaprenör.

Hur skulle världen egentligen se ut om det fanns tusentals statslösa flytande städer?

Seasteading (på svenska ungefär ”havsbosättning”) är en idé om att bygga fria samhällen på platser i världshaven som ännu ej blivit paxade av några länder. Denna idé har i åratal presenterats, pratats om och diskuterats av människor i libertära kretsar. Lockande förvisso men samtidigt uppfattad som science fiction, ett skämt eller en ej praktiskt genomförbar önskedröm. En teknoutopi.

Idén förespråkas av en grupp libertarianska idealister som säger sig kunna lösa samhällets problem genom att flytta till samhällen på det öppna havet. Det tycks vara ett enormt projekt. Med sin vilda blandning av filosofi, statistik och vetenskap kräver seasteadingidén bra kommunikatörer för att kunna vinna anhängare.

Seasteadingkonceptet började på allvar med Nobelpristagaren Milton Friedmans barnbarn Patri Friedman. Den tredje generationens Friedman har en stamtavla som även inkluderar den anarkokapitalistiska filosofen David Friedman. Faktum är att den yngre Friedman använder sin far och farfar som inspirationskälla till sina seasteadingidéer. Seasteadinginstitutets grund är nämligen ett avståndstagande till idén att ett samhälle måste vara baserat på en stat.

Medan farfar Milton hoppades på att kunna arbeta inom världens största kapitalistiska system för att driva det mot en ännu friare marknad drog pappa David det logiska resonemangen till sin spets och konstaterade att allt som staten kan göra kan privata frivilliga marknader göra bättre. Patri Friedman i sin tur lessnade på det eviga pratandet och föredrog direkt handling.

Inspirerad av familjens intresse för historia, politik, ekonomi och science fiction svor Patri Friedman att omvandla drömmarna om de flytande städerna till verklighet. Inte science fiction. Inte i den fjärran framtiden. Utan här och nu. Tillsammans med den våghalsige investeraren Peter Thiel grundade han så The Seasteading Institute.Den historiska italienska handelsstaden och stadsstaten Venedig. (Fotograferad av mig våren 2017)
(Den historiska italienska handelsstaden och stadsstaten Venedig, fotograferad av mig våren 2017)

Övergivna oljeplattformar övertogs i institutets namn. Tidningsskribenter hängde gärna upp sig på projektets stridbarhet och militans. Det var också något som passade den frihetliga rörelsens yngre och mer rebelliska segment, men knappast ämnat att locka tunga investerare.

För att seasteading skulle få en bredare acceptans behövde Friedman en seriös talesperson som kunde sälja in det hos den önskade publiken. Herr Quirk mötte David Friedman på av alla platser på Burning Manfestivalen på Nevadas Black Rockplatå. Kanske var det festivalens anarkistiska karaktär som lockade dem?

I en intervju med författaren C. Edward Kelso beskrev Quirk det ödets lyckokast som mötet med Friedman innebar:

”Ett årtionde av att iaktta Burning Man omvandlas har lärt mig att samhällets regler utvecklas i oförutsägbara riktningar utifrån sina initiala parametrar. Min vecka på ett kryssningsfartyg visade mig att de-facto självstyrande kringflytande på havet kan styras bättre än de rikas ländernas städer. När jag lärde mig om seasteading förstod jag genast att permanent flytande städer var tekniskt möjliga och att startup-nanonationer var lagligt möjliga.

Om vi kunde skapa tusentals flytande städer skulle vi kunna släppa fri en evolutionär marknadsprocess bland administrationsleverantörer och tidigare oförutsägbara styrelseformer skulle dyka upp om folk bara kunde välja fritt mellan dem. Jag förstod att de flytande städerna inte skulle karaktäriseras som traditionella nationalstater eftersom de inte skulle vara grundade på regeringsmakt utan på frivilliga val.

Vi har nästan hälften av världens yta att experimentera med nya samhällen och släppa fri innovation och frihet på. Jag bestämde att kommande teknologi var för viktig för att förbli ett obskyrt debattämne bland Silicon Valleybloggare. Vi behövde se till att detta snart blev verklighet. Det behövde bli ett ämne för mainstreammedia. Jag erbjöd därför att skriva en bok om seasteading så att alla kunde bidra med sin egen kreativitet till konceptet.”


(Publicerad på FEE.org 29 mars 2017, min översättning)

Faktum är att deras ödesmättade möte till och med kröp in i Seasteading Institute-logotypen som en hyllning till The Burning Man-figuren. Paret började bygga upp ett ideellt vetenskapsinstitut. Båda männen reste runt jorden, träffade initiativtagare och entreprenörer, höll föreläsningar för alla som ville lyssna och talade regelbundet med pressen. Idén utvecklade sig och institutet organiserade en designertävling för att sporra intresse och locka de bästa ingenjörerna. De ofta spektakulära modellerna och bidragen är i sig en bra anledning att besöka hemsidan.

”Om samhällen flöt och kunde plockas isär och flytta omkring skulle vi ha en variation av styrelseformer”, säger Quirk. ”Så styret som teknologi skulle kunna utvecklas i liknande takt som mobiltelefoner/.../Jag föreställer mig seasteads som flytande iPads. Du kan välja din styrelseapp och hur du vill strukturera samhället.”En stad byggd i modulform, författarens illustration. Enligt en studie gjord av Kelvin Ko på TU Delft skulle flytande städer med upp till femton våningar klara orkaner.
(En stad byggd i modulform, författarens illustration. Enligt en studie gjord av Kelvin Ko på TU Delft skulle flytande städer med upp till femton våningar klara orkaner.)

De två huvudargumenten som institutet framför för flytande städer är att; 1) städerna klarar stigande havsnivåer orsakade av klimatförändringar (som lämnar få andra platser kvar att leva på), och 2) befriar invånarna från statens trögrörlighet (i synnerhet vad det gäller innovation). “Seasteading löser båda dessa problem” säger Quirk i en intervju med VICE News.Han tillägger, “enligt min åsikt slår det att resa till Mars.”
 Institutet menar att flytande städer har flera fördelar. De talar om ”åtta stora moraliska imperativ”:

  1. ”Att berika de fattiga” - resonemanget bakom detta imperativ är att små önationer i regel tenderar att uppnå högre välstånd när de blir oberoende.
  2. ”Att bota de sjuka” - eftersom regeringsbyråkratin hindrar framsteg inom medicinsk forskning. Det förväntas den inte göra i ett frihetligt flytande paradis.
  3. ”Att föda de hungriga” - genom att skörda alger som förväntas sprida sig över världshaven då världen blir varmare och koldioxid absorberas av vattnet.
  4. ”Att rena atmosfären” - genom att odla nya koldioxidabsorberande alger som blir en ny soldriven energikälla inom den nya ”blå ekonomin”.
  5. ”Att tillåta folk leva i balans med naturen” - genom städer byggda med teknologi inspirerad av växter som använder vatten som energikälla.
  6. ”Att driva världen” - genom ”ocean-termisk energiomvandling” (en relativt okänd mekanism för att producera energi genom att utnyttja temperaturskillnaderna mellan vattnet vid havsbottnen och -ytan.)
  7. ”Stoppa konflikter” - genom att befria människor från statens monopol och i uppsjön av sjöstäder tillåta dem själva att bestämma vilken sorts styre som passar dem bäst.


Det åttonde så kallade ”moraliska imperatiet” är ett projekt som de kallar The Velella Mariculture Research Project. Ett försök att hållbart odla fisk. Detta, hoppas de, ska föda 9 miljarder människor utan att lämna några klimatavtryck. Allt detta kanske låter lite väl optimistiskt och utopiskt. Men inte mer än för att kunna väcka superrika investerares nyfikenhet.

Den Tysklandsfödde mångmiljardären Peter Thiel är en av de tidiga investerarna. Han sköt till 1,25 miljoner dollar i startkapital för att Friedman skulle kunna grunda the Seasteading Institute. I ett samtal på institutets konferens i november 2009 förklarade Thiel varför han trodde att seasteading var viktigt för mänsklighetens framtid. Klippet finns tillgängligt på nätet för den som är intresserad.

Thiel hoppade enligt Business Insider av styrelsen 2011 och Quirk säger att han för närvarande inte har någon aktiv roll i pilotprojektet i Franska Polynesien. Två av hans medarbetare sitter dock i institutets styrelse.

De hoppas även finansiera projektet genom en initial myntkampanj. En sorts crowdfunding som involverar skapandet av en ny digital valuta där det finns ett begränsat antal mynt och där det hela fungerar utanför de reguljära finansiella eller regulatoriska systemen. Lite som Bitcoin. Seasteadarna säger Quirk, har bestämt sig ”att inte enbart decentralisera samhällsstyrningen utan även finanserna”.

Institutet säger sig nu vara redo att påbörja byggandet av sina flytande städer, mikronationer. Idén har tagit språnget från tankeexperiment till riktigt projekt. The Seasteading Institute har undertecknat ett avtal med Franska Polynesien för ett testprojekt i en skyddad lagun. De hoppas att detta försök skall bevisa idéns hållbarhet och förväntar sig att prototypen skall vara inflyttningsklar redan 2020.

”Om gud ger dig citroner, gör saft“, säger ordspråket. ”Om haven stiger, bygg flytande städer”, skulle Friedman och Quirk svara. Eller: om världen ger dig dåliga regeringar, skapa din egen flytande stat. Ditt eget Rapture.

Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Göteborg.
Kommentarerna nedan är från båda dessa siter.
 0
Jan Wiklund (25 Augusti 22:23):
Och vad är egentligen poängen?

Skulle det bli billigare än att bygga på land? Kanhända som utvidgning av befintliga storstäder, typ Tokyos landfyllningar, men annars?

Och vad är egentligen poängen med att bygga "nya" städer över huvud taget? Är det inte föreställningen om detta som har gett oss alla fantasilösa förorter, dvs något som Yimby bildades för att motverka?

Egentligen är det sällsamt att läsa något så till den grad i Le Corbusiers anda just på yimby.se. Har det gått hela varvet runt?
 0
Martin Ekdahl (28 Augusti 09:55):
Nej som jag hoppas framgår av artikeln handlar diskussionen mer om att skapa alternativa samhällen än att förtäta befintliga städer.
 0
Jan Wiklund (3 September 21:23):
Jo det är just det. Det är den utopistiska mentalitet som har om inte styrt så i alla fall skapat en hejaklack för den modernistiska stadsplaneringen. Efter varje misslyckande har man dragit vidare och föreslagit något helt nytt, ännu ej skådat, som inte ska vara belamrat med någon historia. Vilket förstås är strunt.

Och givetvis är det hela toppstyrt så in i helsike. Kanske är det detta som är poängen? Gör man något nytt på en helt ny plats slipper man ju bry sig om någon annan. Då är det fritt att leva ut sitt ego.

Förstås är det just den toppstyrdheten som skapar den fantasilöshet och torftighet som vi anklagar det modernistiska stadsbygget för. Om man ska toppstyra kan man inte tillåta för många detaljer, då blir det svårhanterat. Man kan inte styra ett land som har tusen olika sorters ostar, som de Gaulle sa.

Detaljer och mångfald kräver många medverkande med förmåga att påverka helheten. Något som är möjligt i den sortens stadsplanering som var gängse fram till 1930 - det offentliga drar upp gator och lägger ut offentliga verksamheter, sen är det upp till alla som vill göra något att göra det på övriga tomter.
 0
Martin Ekdahl (4 September 08:44):
Fast poängen med projektet är väl att om en orivat aktör vill genomföra ett projekt på en yta som inte tillhör någon annan (alltså inte i en stad) så kan hen göra det hur hen vill. Även du kan göra det. Om aktören toppstyrda sin egen stad eller utdelar lotter där folk gör vad de vill är så att säga hens eget val. Alltså förstår jag inte riktigt kommentaren. Jag tror du blandar ihop detta med vidareutveckling av befintliga städer. Och lite fantasi skadar väl inte heller?
 0
Jan Wiklund (8 September 18:38):
Jag skulle inte drömma om att förbjuda tilltaget - men jag kan ändå slå fast att resultatet skulle bli utrtråkigt - en Le Corbusier-förort i gigantskala.

Dvs exakt det som yimby bildades för att motverka.
 0
Jan Wiklund (9 September 19:13):
Eller kanske ändå att jag skulle vilja "förbjuda det", eller åtminstone föra krig emot det.

För det enda ekonomiska motivet för såna städer är ju att ett eller annat storföretag vill komma ifrån all demokratisk kontroll och upprätta egna samhällen som de utövar diktatorisk makt över, s.k barge economics, se https:​/​/​www.​alternet.​org/​story/​640​55/​the_​new_​economics.​.​

I sådana samhällen kan ju vi som umgås på den här sidan packa ihop direkt. För där äger vi ju ingen medborgarrätt, vi är bara tjänstefolk som gör som vi är tillsagda eller blir utsparkade.

Den klassiska europeiska staden ägs av sina medborgare. När staden ägs av en härskare har vi fått en sorts orientalisk despotism som åtminstone jag ser som ett hot.

Helt bortsett från det rent stadsmässigt dåliga resultat som brukar följa av bolagsstäder.
 0
Martin Ekdahl (11 September 10:07):
Första kommentaren är märklig eftersom den utgår från att städerna prompt måste vara modernistiska i sin utformning. Det är nog snarare något som du bara fått för dig. Utformandet är det ju utformaren som bestämmer. Denne kan ju lika gärna bestämma sig för att bygga en blandad och småskalig stad på vattnet. Det är fantasin (eller avsaknaden av den) som utgör gränserna!

Dessutom kan du ju glädja dig åt att städerna förmodligen skulle bli bilfria.

Andra kommentaren är ännu mer märklig. Du får gärna utveckla. Om någon bestämmer sig för att bygga sin egen privata stad, varför skulle det då vara ett problem att det inte finns demokratiskt styre över den? Det är bara att flytta därifrån om man inte gillar staden. Kräver du också att fartyg, hotell eller enfamiljshus ska styras demokratiskt? Och som framkommer av artikeln är ett av de uppsatta målen med projektet att experimentera med andra styrelseformer. Eller är den parlamentariska demokratin så ofelbart fulländad att den inte borde utmanas?
 0
Jan Wiklund (11 September 15:31):
Om man bygger allt i ett svep utifrån en utopisk övergripande plan blir det modernistiskt. Det blir sovjetisk planekonomi av det, det kan inte hjälpas.

I övrigt kan jag bara säga att det är en märklig utveckling av liberalism du företräder. Gillar man inte diktaturen får man flytta - alltså är det inget problem med låt oss säga Assad eller Sisi, det är bara att flytta... Poängen med demokrati är att det blir ett bättre resultat om alla kan vara med och ge sitt bidrag än om bara bossen bestämmer. Vilket väl var den yttersta orsaken till att sovjetimperiet gick åt skogen. För få bestämde.

Modernistiskt, dvs enhetligt planekonomiska städer/förorter blir dåliga, socialt och ekonomiskt, därför att allt är förutbestämt uppifrån. Detta är "experimenterat" med hur många gånger som helst från 30-talet och framåt, och resultatet blir alltid detsamma. Varför fortsätta den misslyckade modellen?

För övrigt har du inte svarat på min kommentar om den enda möjliga ekonomiska grunden för en flytande stad - att ett företag behöver den för att komma undan staters lagstiftningar, för att producera "billigare" dvs pracka kostnader på nån annan, enligt Jack Welchs idéer i min länk ovan.

Detta är förstås skälet till varför jag vill motarbeta såna projekt. Om det bara handlade om experiment uti det blå kunde folk förstås få hålla på med det, även om det vore synd på de bortslösade resurserna.
 0
Martin Ekdahl (12 September 10:46):
Vad jag tror du inte förstår (eller inte vill förstå) är att om en människa bestämmer sig för att bygga sin egen utopi (eller kanske dystopi) på månen eller havets botten eller vågor eller någon annan plats som inte paxats av någon stat eller överstatlig organisation så är det dennes egendom och eget problem.

Kopplingen till diktaturer som Egypten och Syrien är inte enbart felaktig (eftersom det är personer som tagit den absoluta makten över befintliga länder med befintliga befolkningar och säger att folk kan flytta om det inte passar) men också ohederlig; Om man inte gillar att folk gör sin egen grej och jämför det med diktaturer är man inte ett dugg liberal hur ofta man än intalar sig det.

Det är inte ett demokratiskt problem om en människa bestämmer sig att på ej nationellt territorium själv finansiera ett projekt och sedan sälja, hyra eller skänka bort bostäder som denne själv behagar. Varför skulle denne person/organisation/firma acceptera att andra bestämmer över projektet?

Om projektet sen blir futuristiskt eller en ny hanseatisk handelsstad eller något annat är inte relevant i det sammanhanget.

Och varför du ens skulle vilja motarbeta ett projekt av omsorg av någons resurser förstår jag inte. Försöker du även hindra någon från att bygga en kiosk i ett område som saknar bra kundunderlag eller att köpa en bil med dåligt andrahandsvärde? Låter onödigt jobbigt. Livet handlar ofta om att våga ta risker och vara beredd på att falla på näsan. Ibland lyckas man och ibland inte.
+1
Martin Ekdahl (12 September 12:53):
Alltså ett litet förtydligande: Jag skriver oftast om företeelser och fenomen för att jag tycker att de är intressanta och gissar att de även kan intressera andra. Inte nödvändigtvis för att propagera för dem. Jag är övertygad att det är så högt i tak i detta nätverk att man kan belysa projekt som inte alltid uppfyller nätverkets principer om hur städer bör förtätas.
 0
Daniel Andersson (5 Oktober 19:03):
+1
Peter (2 November 20:16):
Låter spännande med flytande städer! Det skulle kunna upprättas en ekonomisk frizon i en del utanför i kusten vid Stockholm där olika företag kan få bygga bostäder, lokaler etc. Det skulle vara fritt från regleringar och bygglov, kunde vara en bidragande lösning till bostadsbristen i Stockholm. Peter/ https:​/​/​www.​jeshuaservice.​se/​tjanster/​restaurangstadni.​.​
+1
Sofia Buhrgard (7 November 14:17):
Kul med ett inlägg som genererar lite diskussion även på hemsidan :)
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8595 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Nomineringar till år 2018:s YIMBY-pris
27 September 20:22 av Sofia Buhrgard

@yimbysthlm på Twitter