Mer förort i förorten

Jag har inte riktigt greppat vad som är så dåligt med "punkthus" (vilket jag antar att dessa hus kallas?) Så länge man har en viss täthet så borde det gå. Det kanske är för att jag gillar cyklar. De 500 meter du nämner tar 90 sekunder att cykla. Jag vet att många talar om otrygga gångvägar, men om man känner sig otrygg kan man ju gå en kurs i självförsvar. Chansen att bli nedslagen på 90 sekunder är liten, så det borde kännas ganska tryggt ändå.

Den här kartan visar att cykeln är det snabbaste transportmedlet för många resor i Stockholm. Jag vet inte om gröna zonen når till Kista, men nästan i alla fall.
http://www.ntf.se/Stockholm/pdf/Karta%2030%20minuter.p..

Jag tycker om slutna kvarter och höghus, men jag tycker inte att alla nya lägenheter måste byggas som slutna kvarter och höghus.

Totalt misslyckade hus. Man har t o m tänkt att ha loftgångar, denna fantastiska idé som stjäl ljus, ger oönskad insyn och möjliggör inbrott via fönster även på 10:e våningen...

Och vilka IT- och telekomanställda i Kista tror man sig kunna få att bosätta sig i Rinkeby? Glöm det. Har man glömt hur det gick med de nya fina radhusen de byggde där?

Usch. Ser ut som någon slags forskningsstation på Grönland. Ungefär som om man har slängt ut lite baracker på ett fält.

Jan Gehl är jag hyfsat förtrogen med. Jag uppfattar Gehl som att han har synpunkter på hur en innerstad ska se ut. Kort sagt, färre bilar och fler offentliga platser. Att Gehl menar att *hela städer* ska se ut som Strøget, är inte det en ganska radikal övertolkning? Har Gehl sagt någonting om förorter överhuvudtaget?

Jag får intrycket att det folk ogillar inte är punkthusen eller "hus i park" i sig utan biltrafikens barriäreffekter. Hälften av alla bilresor är kortare än fem kilometer redan idag, (se länken nedan) vilket tar 20 minuter att cykla. Så bilismen kan åtgärdas utan att man måste bygga slutna kvarter överallt.
http://publikationswebbutik.vv.se/shopping/ShowItem___..

På samma sätt som Strøget levde upp när bilarna togs bort, så tror jag "hus i park" också kan bli trevligt om biltrafiken fick en mer underordnad roll.

Skulle man inte kunna bygga om några gamla bostashus med loftgångar till kontor och samtidigt bygga nya bostäder i ett tätt område över och vid e18?

Gustav & Jan: Man håller som bäst på att spränga och förbereda ett kvarter i Kista för bygge av (bl a) bostadshus. Kvarteret ligger ett kvarter öster om Kista Science Tower.

Hus i park behöver inte vara HELT fel. Bara man justerar förhållandet hus-park:
Bättre men mindre park, flera hus (med butiker i botten) och blandade funktioner. Det stora problemet är inte formen utan glesheten och funktionsuppdelningen...
Har nån sett ritningar på det här förslaget?

Seriöst vem skall jobba i Rinkeby? somalierna som ej kan läsa eller skriva? öh ja just det.

Jag hittade den här texten på dn.se men länken ledde inte till nån artikel, nån som vet nåt?

"Nya Stockholm ska byggas på höjden
Stockholm ska bli högre och tätare. Läs mer om byggande, boende, inredning och arkitektur."

Barba, om man nu skall bygga hus i park tätt, vad är då meningen med den? Är det inte bättre att då bygga kvarter och lämna fler stora gröna ytor att användas?

Jag menar bara att allting är möjligt, kvarter är en lösning, det finns flera... I de flesta fall e hus i park ingen höjdare, men det finns säkert nån grym arkitekt som kan göra det grymt!

Problemet med hus i park är inte estetisk, det är det strukturella, det skapas tomma rum som inte känns trygga och på så sätt skapar det problem. Det som jag har kommit fram till är att kvarter är bättre än hus i park när man pratar om säkerhet (detta är dock något subjektivt och alla känner olika) och genom att bygga glest och eko-ohållbart så får man problem när det blir mycket människor, de blir utspridda och kollektivtrafik är svårare att samordna.

@Gustav Svärd
vadå Rasse? det är ju tämligen vedertaget att de flesta somalier är analfabeter och ej heller jobbar.

@gle: kul kille, skriv en bok eller gå med i sverigedemokraterna...

@Gle: Så vad är ditt förslag?

Så dålig tror jag faktiskt inte att min svenska är, dock är du på detta område, du språkligt och moraliskt obefläckade Magnus, säkert bättre än jag. För att förtydliga lite vad jag menar. Här inne verkar ni resonera att bygger vi bara lite höga och fina hus, gärna i "slutna kvarter", så löser sig allt av sig självt. Så tror jag emellertid ej är fallet. Yibmy tycker jag dock är ett otroligt bra initiativ, många av idéerna skriver jag gärna under på. Diskussionen här uppfattade jag dessvärre som lite väl naiv, därav mina "rasistiska" inlägg.

Jag är till viss del uppvuxen i Rinkeby och minns att jag alltid led mer av bristen på stadsliv än att Rinkeby hade dåligt rykte.
Redan som barn tyckte jag att Rinkeby var otroligt monofunktionellt, med enbart bostäder och ett litet centrumtorg.
Samma upplåtelseform (hyresrätter)för alla och till största delen allmännytta. Inga småhus eller radhus.
Denna överdäckning som föreslås är säkert bra för Rinkebys kontakt med Järvafältet men ytterligare storskaliga bostadshus är inte vad som behövs. Satsa på kommersiella lokaler med koppling till både Rinkeby och omgivningen.
Verkstäder, lager, butiker och annat som tillför stadsdelen liv och kommers.
Är det ingen som har förstått att detta dessutom är en norrsluttning ner mot Järvafältet?
Bilden i artikeln är väldigt missvisande och får oss att tro att det kommer bada i ljus. Inget bra bostadsläge sålunda. Ta vara på närheten till E18 och försök få in förbipasserande att shoppa eller laga bilen eller vad det kan tänkas vara. Kanske rent av ett hotell med utsikt över Kista! Kista ser väldigt häftigt ut från denna punkt!

@Gle: För övrigt har jag haft många arbetskollegor som varit somalier, man ska inte generalisera...

Här följer en beskrivning som förklarar projektet:

Järvaterrassen

Överdäckningen av E18 möjliggör en ny kontakt med Järvafältets natur och rekreation.
Bostadsbyggandet på ”Järvaterrassen” är ett unikt sätt att bidra till och aktivt stödja målet om integration mellan stadsdelarna Rinkeby och Kista. Samtidigt ges gränsen mellan stadsdel och vidsträckt landskap ett intressant innehåll; den 15 meter höga slänten kan härbärgera såväl idrottshallar som en ny skola. Längs rörelsen över fältet kan utomhusaktiviteter placeras i form av konstgräsplaner, spontanidrott, badanläggning och naturum. Sammantaget utgör projektet en viktig byggsten i det sk ”Järvalyftet”.

Rinkeby, sett från Järvafältet, kan idag betraktas som en murlik bebyggelse på krönet av åsen längs motorvägen. Dagtid mer sluten och svårtillgänglig, kvällstid storslaget mönstrad i supergrafik genom loftgångarnas repetitiva ljussättning.
Platsen för överdäckning är väl vald, axiellt i linje mellan Rinkebys och Kistas centrumbildningar och i den punkt där avståndet över fältet är som kortast till Ärvinge.
Avsikten med att överdäcka motorvägen är att förbättra tillgängligheten ner mot Järvafältet. Bebyggelsemönstret följer detta rörelsemönster och bryter mot Rinkebys byggnadsordning, något nytt tillförs! Mellanrummen, de nya bostadsgårdarna, öppnar sig mot såväl Rinkeby som fältet. De nya lägenheterna får utblickar och samtidigt ges också den befintliga bebyggelsens lägenheter kontinuerliga utblickar mellan volymerna.
En 15 meter hög, norrvänd släntfot används till välbehövliga idrottshallar för i huvudsak basket och budosporter. Knutet till detta en skola vars skolgård framför släntfoten har omedelbar kontakt med fältet där en möjlig användning kan vara anläggningar för spontanidrott och konstgräsplaner, ett utomhusbad och kanske Igelbäckens utvecklade användning som ett Naturum.
Ett aktivt torg mellan de två bostadskvarteren kan komma att innehålla lokaler för annan användning, ett butiksläge samt entréfunktioner till släntbyggnaderna.
I kvarteren är gårdsrummen något upphöjda i förhållande till lokalgatan, så pass att man får en skillnad mellan vistelserum och trafik men ändå medger förbipasserande fotgängare utblickar över det vidsträckta fältet. Lokalgatan ges ny formgivning med trädallé och boendeparkering för befintliga bostäder.
Vid torget, mellan bostadskvarteren, är det naturligt att röra sig ner mot fältet i generösa trappor. Gång- och cykeltrafik kopplas mot befintliga stråk upp mot Rinkeby Centrum. Den sidoordnade passagen över däcket och vidare ner på fältet gör det enkelt att snabbt ta sig till de aktivteter som skapas på fältet eller att bara fortsätta vidare över till Kista Centrum.
Bostadsvolymerna är vinklade och raka med varierade gavlar som både är terrasserade och överskjutna. Det horisontella uttrycket i fasaden viker om gavlarna ordningsvis varannan våning vilket ger materialmässig variation och en ny upplevelsemässig skala. Karakteristiskt för den speciella arkitekturen är mötet med släntkrönet där byggnaderna både går i terrassering och dramatiserar genom vacker utkragning.
Alla lägenheter är genomgående med öst och västorienterade längsgående balkonger. Sammanhängande kök och vardagsrum spänner från fasad till fasad och ger rymd och fina ljuskvalitéer. Trapphusen är genomgående och ljusa. Parkering och lägenhetsförråd integreras under gårdarna med infart placerad kvarters vis i linje med tunnelmynningarna. Trapphusen kopplas ner till boendeparkeringen för direktkontakt med alla lägenheter.
Fasadens material är, speciellt utvalt för arkitekturen tydlighet och skärpa, ett silverfärgat skivmaterial kombinerat med naturträinklädda balkong zoner som ordnas med lägenhetsskiljande skärmar i avvikande kulör.

Kjellander + Sjöberg

@Barba: Låter ju kannoners det, vore intressant att veta vad du jobbar med. Generaliseringar är aldrig bra, men ibland ett nödvändigt ont för att överhuvudtaget kunna hävda någonting. Alla regler har som bekant undantag, så även den med de arbetslösa Somalierna. "Det är undantaget som bekräftar regeln" för att återknyta till ordspråksgurun Magnus.
(blev kanske lite väl off-topic det här men men)

Tack Magnus, Johannes, Anders och Jan för era förklaringar. Att man måste blanda bostäder med annat förstår jag, det är bara kritiken mot "hus i park" och punkthus som jag inte förstår. Att man inte skulle få tillräcklig täthet beror väl på hur mycket folk finns i omgivningarna, hur stora husen är, hur mycket yta man ger till störande biltrafik och bilparkering, och andelen verksamhet kontra bostäder. Att slutna kvarter är den enda lösningen förstår jag inte riktigt.

Löjligt att glorifiera New York. Stockholm har absolut inget som helst att göra med New York, kommer aldrig att bli New York och aldrig bli något ens i närheten. Däremot har Stockholm andra kvaliteter som inte New York har, exempelvis en massa trevliga parker osv. Det är bättre att Stockholm satsar på att vara Stockholm och odlar sina egna kvaliteter och New York satsar på att vara New York.

Glöm inlägget ovan, det är en kommentar till New-York-inlägget.

Hus-i-park är ju högsta mode på Stadsbyggnadskontoret och även bland politikerna i nämnden. Det finns dock en motsättning mellan tal och handling. De säger att nya områden ska ha stadskaraktär, att det ska vara mer av tät bebyggelse och gårdstänkande, men när de kommmer till beslut så är det planer som har hus-i-park tänk, med stora avstånd mellan hus och gärna i en "trevligt oregelbunden form".

Det känns ibland hopplöst att tala med "de styrande" eftersom det de säger låter rätt, men det de gör är fel.

Kolla på http://www.johannelundstoppen.se så syns annat projekt med liknande fel i grundstruktur som i Rinkeby-fallet

Vet inte om yimby är en politiskt oberoende rörelse. Hursomhelst jag tror det kan vara ett problem om man betraktar stockholms stadsplanemässiga tillkortakommanden i ett historiskt perspektiv, om man undersöker det i ett politiskt vakuum. Miljonprogrammet och "hus i park" ideologi är definitivt en produkt av ett speciellt politiskt klimat.
Det goda grannskapet(grannskapstanken)som föreskriver offentligt ägande och en begränsad folkmängd i sovstäder kan naturligtvis inte förstås på något annat vis än att de var naturliga steg i en större socialistisk plan. Skillnader skulle skulle utplånas och människor skulle aktivt socialiseras in i det nya "klasslösa" samhället. (Det är ju frapperande att Sverige med sina jättelika landarealer i förhållande till folkmängden, har så liten andel självägda bostäder och så stor andel flerbostadshus). I själva verket har den underliggande socialistiska planeringsdoktrinen lett till en enorm segregation: människor som hamnar i förorten har mycket små möjligheter att ta sig ur ghettona. Om man stött 20talets egnahemnsrörelse (istället för att avskaffa den!) så hade staten/kommunens mark definitivt räckt för att sälja billiga tomter till de flesta invånare. Om betraktar ytan i förorten så hade man i de flesta fall kunnat möjliggöra för privatpersoner att bygga villor/townhouse/radhus -marken hade räckt för samma folkmängd! (men detta hade naturligtvis skapat små kapitalister!-glöm inte att de flesta planerare/arkitekter själva byggde villor) Ett slående exempel från miljonprogrammets dagar gäller tvättstugorna. Gemensamma tvättstugor var minst lika dyra att producera som att göra badrummen proportionellt större. Tvättstugorna stod dock för gemenskap och var tänkta att medverka i integrationsprocessen. Viktigt var även att skilja områden från varandra med motorvägar och grönstråk för att en gynnsam integration skulle kunna förverklas. Man skulle helt enkelt inte uppfatta olikhet (radhus för sig och höghus för sig.)Småstaden eller byn var förebilden. När man idag fortsätter att bygga flerbostadshus i miljonprogrammen (för att ytterliggare värdereducera det som är byggt??) så fortsätter man i denna anda; man tänker på byllerbyn och med högerhanden ritar man auschwitz. Mitt recept är enkelt. Utvidga innerstaden maximalt bygg urbana miljöer som sammanlänkas med innerstaden. Bygg nära stadskärnan däcka över och offra vissa grönområden om så är nödvändigt (bara där det är nödvändigt: grönområdet mellan Årsta och innerstad exempelvis). Utan för stan är loppet kört. Bygg där townhouse och villor då kommer dessa områden bli attraktivare och boendet i befintliga flerbostadsprojekt bli detsamma. Det är inte så att det blir sämre om man har utsikt över villor: att vissa som bor i förorten hävdar att grönskan är det viktigaste skälet till att de bor där kan förmodligen ha andra orsaker än de alla är skogsmullar! Min uppfattning är att bostadsrättspriser och villapriser i stockholm är kraftigt uppskruvade p.g.a en hänsynslös stadsplanering. Avskaffa det kommunala Planmonopolet och inför generella byggregler istället! Planera marken där marknaden behöver hjälp tex överdäckningar i ofullständiga stadsmiljöer. Gör om Tensta till ett nytt Djursholm! På så vis kan segregationen motverkas.

"Heja Stockholm" och "Jan"
Exemplet med Tensta kanske inte är helt representativt för Stockholms förorter då det ligger väldigt nära en (förhoppningvis) blivande stadskärna, Kista. Att bygga villor på området är fel väg att gå då det finns potential för riktig urbanisering i dess närområde.
De föreslagna husen är ett tecken på att hus-i-park-strukturen (à la miljonprogram) sätter gränser för och sprider sig mot Kista om det vill sig illa. Det vore mycket bättre om Kista urbaniseras (bl.a med slutna kvarter) och att stadsdelen sedan expanderas och närmar sig och får Tensta/Rinkeby som influensområde. Jag är övertygad om denna närhet till (det blivande) Kista kan ge någon form av urbant liv även där.

Jag är osäker om det är tätheten som sådan är problemet i förorten –är det inte ett kvalitetsproblem? Generellt sett tror jag det handlar om att maximera kvaliteten i ett givet område; ytterstaden kan med andra ord inte konkurrera med ytterstaden. Där marken är billig och kontakten med stadskärnan är svag, bör man konkurrera med annat än innerstadsmiljö. Varför inte skapa en kontinuerlig och logisk utvidgning av staden där varje koncentrisk ring på bästa sätt beskriver den för platsen unika karaktären. Kvarterstad/skyskrapor längst in för att så småningom övergå i fyravåningars townhouse som så småningom övergår i radhus/villa för att till syvende och sist övergå i villakaraktär (där markpriset så tillåter!). Man behöver naturligtvis göra detta på ett sätt så att man inte begränsar en framtida stadsutvidgning. Planera Stockholm för 10-20 miljoner invånare så att vi är på den säkra sidan!

Som svar på kritiken: Mitt syfte var inte att anklaga svensk socialdemokrati som sådan utan ett ”socialistiskt tänk” (det goda granskapet osv) som varit starkt i norra europa men som även varit starkt i ibland annat Frankrike. Jag tror det är viktigt att erkänna och undersöka sådan historiska tankeströmningar eftersom de okritiserade kan ligga kvar undermedvetet och leda stadsplanearbetet i fel riktning; jag tror man bör vara uppmärksam när man hör ord som demokratisk arkitektur, en stad för alla osv. Om man istället fokuserar på att så billigt och effektivt som möjligt förverkliga fantastiska miljöer så kommer bostadskvaliteten så småningom öka vilket skulle kunna gynna alla boendekategorier. Det finns inget som säger att dagens attraktiva villor om 20 år inte skulle kunna betraktas som slum: marken finns och hela östra Europa vill komma hit och bygga. Varför inte med kommunens enorma markarealer möjliggöra för en tät urban stad som mynnar i attraktivt egnahemsboende. Med billiga tomter och billig arbetskraft skulle kanske många av dagens invandrare kunna förverkliga drömmar om en villa.

Det är möjligt att Tensta skulle kunna urbaniseras tillsammans med Kista. Jag har inte tillräcklig information om saken och kan inte svara på om man kan bygga upp en sådan densitet att ett rikt stadsliv är möjligt. I Europa river man hursomhelst vilt (och bygger om) i misslyckade förorter för att bereda plats åt townhouse och radhus. Om riktigt fattiga människor på 20 talet kunde bygga egna hem (med billiga stadslån och billlig upplåtelse av markareal.) Varför kan vi inte det idag? Som jag ser det är det endast politisk trångsynthet som hindrar oss. Som tvingar dagens stockholmare att låna hutlösa belopp för att ungarna skall slippa växa upp med en betongvägg utanför fönstret. Ändra byggreglerna. Ändra plan och bygglagen så att den inte längre behöver förväxlas med jantelagen. Låt inte grannars avundsjuka hindra en rik stadsutveckling. Monotoni är inget självändamål. Generell byggrätt och avreglerad byggindustri i kombination med att kommunen säljer marken utanför innerstad (och områden med potentialitet att bli just innerstad). Gör park och täta egnahemsområden av otrygga grönområden mellan flerbostadsbebyggelsen i förorten (inte att förväxla med exempelvis hagaparken som är unik!). Bind ihop Årsta och Årstafältet med Innerstaden med broar och en exploatering av otrygga skogsmiljöer där emellan. Lägg ner Bromma flygplats och beredd marken för en tät stadsstruktur. Urbanisera Solna osv. Låt Byggentrepenörer från hela europa slåss om att få utveckla Stockholm. Täthet först, sen skyskrapor om så är möjligt önskvärt för att maximera densiteten.

Magnus:"Stockholm har ett överflöd av meningslösa och oanvända parker, men saknar riktiga stadskvalitéer. Mer parker är det absolut sista den här staden behöver."

Vad grundar du detta på? Har du gjort studier där du sett att parkerna inte används och i så fall vilka brukargrupper har du studerat? Det finns ett flertal undersökningar som visar på att något stockholmare uppskattar i sin stad/närmiljö är just parker och gröna vistelseytor. Vistelse i natur och park utgör också en stor del av fritidssysslorna för många stockholmare. Tät stad i all ära men det börjar bli tröttsamt att tätt ofta är synonymt med bebyggelse. Önskar att fler kunde se parker som en del av det täta och inte som "meningslösa barriärer", en stämpel det så ofta verkar få på YIMBY's kommentarsidor...

Heja Stockholm: "Gör om Tensta till ett nytt Djursholm! På så vis kan segregationen motverkas."

Trodde denna mening var ironisk när jag skummade förbi den men sedan när jag läste texten förstod jag att så inte var fallet. Jo för om Tensta blev som Djursholm (hur det nu skulle bli det, riva miljonprogrammet och bygga dyra villor?) då skulle det inte vara segregerat längre eller vad menar du?

Det största problemet med parker är inte deras existens utan att de ligger på fel ställe, har fel utformning och att de endast används vid vissa tidpunkter (från 10-15 tex). När detta inträffar så tar vissa grupper över parkerna och de kan upplevas som läskiga, fientliga eller farliga, något som i längden gör att parkerna är eftersatta i underhåll och det leder till en nedåtgående spiral.

Det mest utbredda problemet i Stockholm är det godtyckliga utplacerandet av parker och att man tror att det gröna är en levande del av staden, mer än vissa tider på dygnet. Man ger oftast allt för lite tanke till vad parken skall användas till, hur ser utformningen av den ut och speglar den användningen samt att finns det belägg att lägga en park för multifunktion (som nog är det smartaste i de flesta lägen) då den ligger i ett område med endast en eller få användare, att mångfalden av användare är för smal eller för liten. Då dör hela konceptet med en park, åtminstonde för mig.

Nu vill jag inte citera Jane Jacobs hela tiden men du kan läsa hennes bok "Den amerikanska storstadens liv och förfall" där hon tar upp problemet med parker. Jag anser att de resultat hon får fram är någorlunda universella och att man kan se samma mönster i många av Stockholms parker, även om en park är en individ med personliga egenskaper.

Segregation handlar inte om om fattigdom eller att bli förpassad till en plats utan att en plats har för få influenser och att mångfalden inte är "tillfredställande". Djursholm och Tensta är båda segregerade, Djursholm saknar i stor utsträckning billiga bostäder och låginkomsttagare medans Tensta i stor utsträckning saknar dyra/exklusiva bostäder och höginkomsttagande. De saknar båda två även en mångfald i verksamheter då de i stort är fokuserade på boende och bostäder, då är de segregerade gentemot innerstaden.

Jag håller med Karin om att täthetsbegreppet borde förtydligas. Handlar det om hus som står nära varandra, befolkningstäthet, en förtätning av olikheter eller något annat?
Det här handlar ju i förlängniningen om hur man definierar staden (har sett många gånger här att man ska bygga Stad så det verkar ju finnas en väldigt tydlig bild av vad det är).

Borde inte blandningen också gälla den fysiska strukturen?
Är det inte i själva verket blandningen, olikheten och mångfalden (av människor, miljöer, idéer, tätheter, etc) som är stadens fundament?
På vilket sätt är det av godo att ge en så snäv och exkluderande definition av staden? Är inte det att jobba tvärt emot den mångfalden?

Angående "tryggheten" och som så ofta tas upp som ett argument här så kan man ju bara konstatera att Stockholms farligaste platser (McDonalds Vasagatan, grillen vid Björns Trådgård, etc) är en del av innerstadens liv och struktur och inte av ytterstadens.

Är Kalle ytterligare en version av Lisa? Det låter så eftersom du talar om "exkluderande definition av staden" så fort rutnät nämns.

Jag tillhör de Yimbyister som är övertygad om att den glesa ytterstaden alltid kommer att vara mycket attraktivt ställe att bo på och den kommer alltid att expandera oavsett hur mycket vi än satsar på att bygga "stad" i mer centrala lägen. Rutnätsstaden är bara en mindre del av det som utgör Stockholm. Således borde det inte vara något hot mot mångfalden om rutnät används ibland. Dessutom är det lätt att konstatera om man studerar städer världen över att innehållet kan vara mycket mångfacetterat i rutnätsplaner. Både arkitektoniskt och innehållsmässigt.

Får jag fråga dig, det är en sak jag inte har förstått med din ståndpunkt. Du har nämnt att du läst Bill Hillier och Space Syntax-analys. Det har jag med. Rutnätet är överlägset trädstrukturen när det gäller integration av gator och platser. Det betyder att en rutnätsstad även ger en större blandning av folk. Förorternas struktur (SCAFT-planering osv) är däremot segregerande. Du talar om integration och mångfald men förordar i praktiken en segregerande planering. Varför?

Lasse,
Jag är inte "Lisa". Vet ej vem det är men hon är säkert trevlig.
Jag talar om en "exkluderande definition av staden" när jag tycker nån gör en sån för jag tycker det är ointelligent och begränsande.
Jag har inget emot rutnätet i sig. Håller helt med dig i ditt andra stycke.
Jag har aldrig sagt att jag läst Hillier (det har jag inte gjort) däremot är jag väl bekant med Lars Marcus, Alexander Ståhle och andra svenska space-syntaktiker.
Jag förordar inte "en segregerande planering". Jag har inte förordat någon särskild planeringsideologi i nåt av mina inlägg här. Jag är emot generella planeringsmodeller och tycker det är naivt att tro att det skulle finnas en modell som är rätt och sann för alla.

Anlita byggarbetskraft från hela världen till marknadspris. Inför generella byggrätter över alla områden som inte planeras till parker eller områden med extrema naturvärden. Sälj kommunens mark. Då blir det förmodligen billigare med en villa än en 2:a i förort Yippi! för alla som känner sig inlåsta i förortens "social housing". Förstora innerstaden genom exploatering av "ickeparkgrönytan" som inte bedöms betinga extrema värden (exempelvis djurgården och hagaparken). Låt innerstad och närförort smälta samman, skapa urbana parker (humlegården) för att göra dessa områden attraktiva. Ett recept för en välmående metropol som kanske då kan klara sig i internationell konkurrens.

Dessutom kan vi ju tjäna lite pengar på alla onödiga stadsplanerare....(alternativt att de gör vettiga saker -dvs inte lyssna på jantelagens alla avundsjuka och maktfullkomliga grannar-som att de med exempelvis spacesyntaxanalys hjälper till i arbetet med en expansiv innerstad där täthet och attraktivitet står i fokus.)

Jag menar bara att man bör välja typ efter förutsättningar. Alltså inte försöka bygga stad där förutsättningarna inte finns. Tätheten bör öka in mot centrum. Det har marknaden med all önskvärd tydlighet visat. Människor bor i centrum för att det har vissa kvaliteter, dessa kvaliteter är inte ENBART rumsliga. Man kan inte bygga en NY stad på en åker (givet att man inte hävdar att kungens kurva är stad). Förutsättningarna för gatuliv, handel, aktivitet, kulturliv och historisk förankring finns inte.

Jag avskyr "småstadifieringens Sverige" som dyrkar det enkla och jordnära livets dygder och välkomnar naturligtvis att Stockholm närmar sig status som världsmetropol. Hur skall vår perifiera position annars kunna överleva en allt hårdare geografisk global konkurrens. Gör Stockholm till en tung kärna med stor täthet. Säg att det vi idag karaktäriserar som innerstad femdubblas (och möjlig innerstadsbefolkning -säg 2 till 3 miljoner) i yta. Kanske kommer vissa förorter då sväljas av denna nya innerstadsradie. Dessa bör naturligtvis integreras i en tät stadsstruktur så långt det är möjligt. När avstånden till den supertäta stadsstrukturen blir allt längre bör man däremot ha omvänd strategi -inte skapa en död stad utan fungerande shopping, affärsliv och kultur. Alla vill dock inte bo i stad. Ingen (förutom vissa modernistiska idealister) vill bo i förort. Så vad göra? Naturligtvis skapa så attraktiva villaområden som möjligt: egen tomt om möjligt -i bästa fall sjötomt, närhet till badplatser parker osv., gärna med Djursholm som förebild. Staden och land är olika saker och bör så behandlas, i linje med det som jag skrivit tidigare. Målet är väl alltid att maximera boendekvaliteterna och välståndet? varför fortsätta skapa en diskontinuerlig stad genom att investera försök att konstruera stad i perifera områden? Marken finns ju för att ge väldigt många människor egen tomt! Detta är också en kvalitet -dock en kvalitet av en ANNAN art än den kvalitet man finner i innerstadens collage. Om man gör det billigare att bygga en fantastisk villa kommer det att driva ner
innerstadens priser och vice versa(vilket förmodligen på längre sikt är gynnsamt för ekonomin i sin helhet).

Den utbyggnad av innerstaden som vore önskvärd kräver naturligtvis samordning - kanske av stadsplanerare kanske av tydligare regelstyrning (borde finnas forskning om hur man skapar framgångsrika och attraktiva storstadsmetropoler).

När det gäller lönenivån så menar jag bara att byggindustrin bör konkurrensutsättas på samma sätt som all annan industri blivit de senaste 20 åren. Vi har ju sett vissa strukturomvandlingar sedan 70-talet -inte sant (hur många textilfabriker har vi kvar idag –var är 70talets subventionerade varvsindustri?) Varför undantaga byggindustrin? Kostnaden för att behålla sådana handelshinder kan på sikt visa sig mycket kostbara. Tänk vilka bostadskvaliteter vi faktiskt skulle kunna ha med en fri byggmarknad. Förmodligen skulle de som jobbar inom byggindustrin idag då få andra och kanske bättre betalda jobb! Samtidigt skulle de nya byggjobbarna göra ”klassresa”.

Gällande monotonin i förorten så menar jag att en uppdelning med privata intressenter, du och jag, som tomtägare ökar möjligheten till mångfald flerfaldigt. Det är naturligtvis svårare i innerstadsmiljö eftersom storföretagen där får stora arealer att tillgå. Här får man aktivt tvinga in många aktörer och ställa krav på dem så att en attraktiv urbanitet kan åstadkommas. Om Villaområdena kräver för stora infrastrukturella satsningar så låt exploatörerna själva bekosta det med privata vägar osv.; jag mår inte bättre av att se milvis med oanvänd yta bara för att jag vet att jag också kan gå där; det kan vi ha naturreservat, parker osv. till.

Klart att staden måste kunna erbjuda folk att bygga villor. Folk gör boendekarriär och slutmålet för de flesta är ett eget hus. Jag vet att Anders G brukar hävda att flerbostadshus i innerstan är det mest populära boendet eftersom priserna är som högst där. Men det finns andra sätt att mäta på också. I en undersökning så fick unga människor ange hur de helst ville bo och runt hälften (om jag inte missminner mig) ville helst bo i ett eget småhus. Naturligtvis finns det en ekonomisk sida av detta också, alla kommer inte att kunna uppfylla sin dröm och för dem måste vi också erbjuda ett annat gott alternativ. Där kan den attraktiva kvartersstaden spela en roll. Men jag håller med Gert Wingårdh fullt ut när han säger att bilismen tillhör framtiden och att den kommer att bli mycket miljövänligare än den är idag. Men visst, jag håller med Jan också, ju färre villor i staden desto bättre. Och det är väl där vi arkitekter har en stor uppgift, hur skapar vi dessa miljöer som ska konkurrera med småhusidealet?

Fler townhouses i Stockholm! Bygg (som Wingårdh säger) för de rikaste, så får vi det alla bättre på sikt. Tror många skulle bli glada när det är "sunkigt" med en sekelskiftestrea i innerstaden!

Ha Tokyo som förebild....

@ Johannes:

Ska försöka få till ett någorlunda smart och sammanhängande svar på din fråga.
Jag tycker att planering sträcker sig bortom idén om rutnät vs parkstad. Om man studerar gentrifiering ser man att områdens status kan ändras väldigt snabbt när dess ekonomiska förutsättningar förändras vilket beror mer på människorna som befolkar dem än på dess struktur. Människorna gör staden.

Staden består av en massa av olika situationer och jag tycker att om man sysslar med planering så är det ens skyldighet att se på dem med nyfikenhet och försöka se kvaliteterna i dem. T ex har jag svårt att se hur man skulle kunna "älska Stockholm" om man ogillar de 80% av stan som ligger utanför tullarna.

Jag tycker också att man missar att hela staden är ett system av delar som är länkade till varandra i ett symbiotiskt förhållande. Ofta omnämns periferin som parasiterande när i själva verket centrum och periferi är starkt beroende av varandra. Utan centrum skulle periferin tappa sin attraktionskraft och utan periferins stöd skulle centrum sjunka ihop (både Stockholms innerstad och Manhattan hålls upp av pengar från inresande människor).

När man pratar om översiktlig planering så tycker jag också att man ofta ignorerar vissa funktioner som är nödvändiga för en stads funktion. Det pratas ofta om privatbilismen men några kilometers bilväg till jobbet är lite i jämförelse med den energi som går åt för att frakta din biff, din ciabatta och din caffe latte till din mun.

Jag ser gärna ett samhälle där fler använder kommunala transportmedel men det borde bara ses som en pusselbit i en strävan mot att göra stadsregionerna ekologiskt hållbara och självförsörjande. Jag skulle gärna se att fler idéer om hur produktion av mat och varor kan integreras i staden (vilket ju också är täthet)....

@ Johannes:

Jag gjorde ett förslag för planering av Bromma Flygfält för några år sen. Det saknar många parametrar (sociala och dynamiska) som jag skulle trycka på idag men som fysisk struktur tycker jag det var rätt lyckat.

Det byggde på tre oregelbundna rutnätssystem som knöt in i varandra och i den omkringliggande områdena. Rutnätet byggde på ett antal olika kvarterstyper som i sin tur var indelade i olika stora tomter (tänk burberry typ, http://www.carrythememories.com/images/burberry.jpg). Den privata marken/kvarteren saknade helt estetisk styrning och detaljplaneringen sträckte sig till en (hög) maxexploatering (för att säkra det offenliga kvalitet gällande solljus, etc). Kvarterens olika storlekar och frånvaron av styrning möjliggjorde en extrem mångfald av möjlig bebyggelse, ett kvarter kunde innehålla ett 1800-talsskvarter, nästa en köplada, nästa ett stadsradhusområde, nästa en tillfällig fotbollsplan, etc.
Sådär ett konkret exempel. :)

@ Johannes:
"Låt oss säga att du fick i uppdrag att planlägga ett område, vad skulle du göra då?"

Framför allt så skulle jag vägra göra det själv. En stad är uppbyggd av en mångfald av röster och viljor och det borde även en stads planering vara. Jag skulle vilja att planeringen involverade en mängd olika kompetenser: sociologer, arkitekter, ekonomer, byggare, landskapare, ingenjörer, konstnärer, entreprenörer, osv. Allt för att genomlysa planeringen från många olika håll och ge en mångfaldig bild av vad staden är och skulle kunna vara.

Det är ju sällan planering sker i en Tabula Rasa-situation utan oftast sker planeringen där folk redan lever.
Jag tycker att människorna i staden borde involveras i planeringen i högre grad.
Ta reda på vad de tycker om och ogillar med sin stadsdel innan du kommer med en generell medicin. Kanske är det de gillar det du totalt förbisett eller inte satt ett värde i. Förhöj de existerande positiva värdena.
Underskatta inte de små ingreppens kraft till stora förändringar. Jag tycker att restaurangen Landet har gjort avsevärt mer för att "sprida innerstaden utanför tullarna" än vad några få mediokra stenstadkvarter vid Vin & Sprit har gjort. Det urbana livet kan uppstå i de mest skilda miljöer, bejaka det. Om hundra år kommer säkert många områden som idag betraktas som ourban förort ha gentrifierats och vara helt naturliga delar av "innerstaden".

"Jag tycker att människorna i staden borde involveras i planeringen i högre grad.
Ta reda på vad de tycker om och ogillar med sin stadsdel innan du kommer med en generell medicin. Kanske är det de gillar det du totalt förbisett eller inte satt ett värde i. Förhöj de existerande positiva värdena. "

Detta har jag skrivit om på bloggen i många olika inlägga. Lyssna mer på människornas idéer och tankar. Tack för att det finns fler som tycker detta!

Jo, jag håller helt med er då jag läst en del social planering. Problemet är hur, vem och varför skall man lyssna på alla inblandade? Det är ju det som är problemet, man måste försöka bygga modeller som dels fungerar i en planeringsprocess samtidigt som de faktiskt skall representera många människor, inte bara de som hörs.

"Om hundra år kommer säkert många områden som idag betraktas som ourban förort ha gentrifierats och vara helt naturliga delar av "innerstaden"."

Nej det tror jag inte, inte om de fortsätter att vara byggda som de är nu. Jag tror inte att du kan kombinera de två delarna och gentrifiering sker endast när kapital pumpas in i ett INTRESSANT område, ser du många hus-i-park områden i förorten som har en intressant "buzz" idag?

För övrigt kan man väl älska något i stort men irriteras över vissa egenheter? ;)

Tycker diskussionen här är lite märklig. Det kan väl aldrig vara negativt med ett områdes höga attraktivitet, som exempelvis Djursholm. Problemet med Stockholm är enligt min mening att man byggt för de fattigaste och därmed skapat så mycket oattraktiv boendearea att det idag till och med är dyrt att bo i slummen.

Bygg så attraktivt som möjligt till så låg kostnad som möjligt, såväl i det enskilda fallet som i ett större stadsmässigt perspektiv. Avskaffa jantelagssocialismen som bara skapar bitterhet och sikta mot stjärnorna!

Det är väl korkat att bygga oattraktiva bostäder i attraktiva områden för att skapa blandstad... Då maximerar vi ju inte kvaliteten i bostadsbeståndet. Tänk om Företagsvärlden skulle resonera på samma sätt, då skulle vi alla sitta i vår "drabant" till jobbet. Att det är dyrt i vissa områden vittnar om att de har vissa kvaliteter. Om det är för dyrt betyder det antingen att marken inte används effektivt runtomkring eller att det där är oattraktiva boendemiljöer man flyr ifrån.

Jag undrar vad det är för människor som sysslar med stadsplanering i Sverige egentligen -vad har de för motiv? Dyrkare av fattigdom? Sociala DDRingenjörer från 60-talet? På 60 och 70 talet reste representanter hit för att beskåda svensk byggindustri och vice versa...

"Nej villa vill inte heller jag bo i. För mig är det en skräckvision att hamna i ett villaområde eller i ett radhus och tvingas sitta i en rullande plåtburk för att ta mig någonstans."

Du kommer få tillfälle att ändra dig både en och två gånger i livet, ibland mot din (f.d.) vilja. Jag har själv gjort det, och har överlevt.

Gardebring: Med andra ord är många stadsplanerare en kvarleva från 60 och 70 talens Stalinsverige....

Förövrigt: bygg stad i stadsnära områden där marken är dyr, bygg townhouse och villor där marken är billig, så får vi största möjliga tillväxt!

... och dessa bråk lär ju driva upp prisbilden och göra det svårt för människor att ha råd med ett attraktivt boende...

Konstigt att man i detta land fylld av granar och furor till och med i en av de få förtätningar som finns (Stockholm)skall ropa efter näcken i bäcken... Bondemoralen blir faktiskt cynisk..

Om jag skulle flytta till New York, London eller Paris förväntar jag mig inte någon landsortsidyll/småstadsidyll.

Samma sak gäller nog de flesta som flyttar från landsort till Stockholm idag. Urbaniteten är en attraktion i sig.