Fler ungdomslägenheter utlovas

Johan Eriksson:

Stora Lappkärrsberget förtätades 2000, med den gasklockeliknande byggnaden i kvarteret fysikern.

Har aldrig förstått mig på fortet som kallas för Lappis - 1 km otrygg mörk gångväg till tunnelbanan. En liten butik som håller skyhöga "student"-priser. Vilken student skulle vilja bo där om hen hade ett val?

Jag tycker att man istället skulle bygga studentbostäder invid universitet och t-bana.

Jag skulle hemskt gärna se att man rev "picnic" och byggde kvartershus intill den gångväg som går från t-banan mot Allhuset. På samma sätt skulle man bygga intill Frescativägen och på så sett skapa någon form av halvöppet kvarter, där Aula Magna och Juristernas hus finns i mitten. Bottenvåningarna skulle kunna utnyttjas som studentrestauranger/festlokaler/matbutiker (idag har vi restaurangmonopol och den enda restaurangen är tidvis överfull så behovet finns).


Fast det är klart: Ett sådant projekt är väl otänkbart med tanke på de ovärderliga träd och det bevaransvärda sly som finns där idag.

Johan Eriksson:

Själv trivdes jag utmärkt på Lappis när jag bodde där 1996-2002. Smaken är ju som baken; jag gissar att det var för att det var ett så STORT studentbostadsområde. Men visst funderade jag på att flytta till Körsbärsvägen, mest för att jag kände att jag hade mer gemensamt med teknologer än med universitetsstuderande. Och Lappis kanske hade kunnat vara ännu bättre med mer blandad bebyggelse runtomkring.

Till Johan Ericsson:

Jag bor i Ekhagen och ser inte det som "Guds straff" utan tvärtom, det är ett helt underbart område att bo i. Nära till stad, natur, kultur och kunskap. Det kanske inte passar alla men Ekhagen ger en frihet till variation i boendet i Stockholm.
Ja, buss 40 är kanske inte den bästa linjen med den tätaste turlistan i SLs trafik men det är inte Ekhagens fel att SL har valt att dra ner på turtätheten. Vi i Ekhagen ser gärna tätare turer. Utöver buss 40 finns stationen Frescati 5 minuters gångväg från Ekhagen. Men även där vill SL försämra genom att flytta stationen till Universitetet. T-stationen Universitetet ligger bara 10 minuters gångväg från Ekhagen, bra motion, men kunde vara kortare om SL öppnar upp den norra uppgången till Univeristetets T-banestation.

Att miljövänligt cykla in till Sergelstorg tar ca. 20 minuter, bra för hälsan också ;-). Det kunde gå lite fortare om inte Stockholms stad har gett upp all vettig planering av cykelbanor och trafikljusomptimering som prioriterar biltrafik.

När Ekhagen byggdes på 30-talet fanns det en mängd affärer i området såsom Fisk-, chark-, järn-affärer, bageri, konditori, frisör, cykelreparatör och tobaksaffär. De försvann efterhand då samhället förändrades på många olika plan. Områdets demografi förändrades, från att ha varit ett barnrikt område med hemmafruar till att befolkas av äldre i ensamhushåll i en period från 1935 till slutet av 1990-talet då en yngre generation flyttade in.
Nu är det ett populärt område med eftertraktade bostadsrätter och det finns en livaktig livsmedelsaffär med ekologisk inriktning i området. Flera företag har etablerat sig i det gamla affärslokalerna. Gatulivet är kanske inte lika intensivt som vid Stureplan men det har skett en stor förändring bara det senaste åren och det är en ökande trend.

Bostadsområden har livscykler, ibland är de populära och fulla med liv men andra perioder somnar de in en smula för att sedan vakna upp igen. Tex. har vissa delar av Södermalm och Östermalm inte alltid varit så livliga och urbana som de är nu.

Ekhagen har haft en törnrosaperiod ett tag men har nu vaknat upp. En förtätnig mellan Lappis och Ekhagen kanske ser bra ut på pappret men skulle förstöra den unika miljön.
Däremot tycker jag Lappis och Docentbacken kan förtätas och förbättras med olika boendeformer. Kategoriboende är inte någon bra boendeform någonstans.

Dessutom ligger området i Nationalstadsparken vilket är ett området som är skyddat enligt lag. Den lagen innebär inte att det är ett totalförbud att bygga inom parken men att en stor hänsyn ska tas till en mängd olika värden som parken har. Det gör det svårt att bygga nytt men det är inte omöjligt om det görs på rätt sätt. Ett miljövänligt byggande med hållbart samhälle som ledord är fullt möjligt. Det som krävs är modiga politiker som förstår det. Som det ser ut nu är politikerna fortfarande kvar i bilsamhället och har inte riktigt förstått hur framtidens smhället kommer att se ut. De är fortfarande kvar i det gamla ohållbara samhället med stöd från de stelbenta byggföretagen.

Vi boende i Stockholm ska inte skylla på varandra utan rikta vår energi mot dom som styr istället!

Anders G:

Tack själv Anders, vilket bra forum du har skapat!

Nationalstadsparken (NP) behöver inte vara något problem om bara man tänker ett steg längre än normalt vid en exploatering. Det visar tex. planeringen av bostadsområdet vid Husarviken som i första planen var utan miljöprofil och med sjuvånings hus precis vid NP-gränsen vilket var ogenomtänkt. Det står klart och tydligt i lagen om NP att byggnation vid gränsområdena skall anpassas till NP och inte tvärt om. Efter flera år av planeringsharvande har nu området fått en miljöprofil och en mer anpassad hushöjd och kommer troligen att börja bebyggas nästa år.

Jag och de jag känner som är intresserade och engagerade i NPs utveckling är inte emot byggnationer runt eller i parken bara den anpassas till dess värden. Svårare en så är det inte. Problemet är att Stadsbyggnadskontoret och Exploateringskontoret inte riktigt kan läsa innantill och följa lagen.
Utifrån ser det ut som NP-anhängarna är emot allt och bromsar utvecklingen medan det i själva verket är de olika kontoren som inte har kunskap och insikt i hur de ska planer för NP.

Det byggs en hel del redan idag i NP tex. Norra Länken, Annex till Naturhistoriska riksmuséet, ny station vid universitet, Studentbostäder på Lappis, Fysicum vid Albano och nya studentbostäder planeras vid Albano.
Det tycker jag är en rejäl byggaktivitet i en "skyddad park" eller vilket område som helst.

Vad det gäller SL så är jag inte övertygad om det kloka i deras trafikbedömningar. Låt mig ta ett exempel, förra året hade Naturhistoriska riksmuséet (NRM) 556 000 besökare. Det är ett snitt på 1520 besökare per dag. Varav de flesta åker med kollektivtrafiken. Granne med NRM ligger Bergianska trädgården som har ca. 130 000 besökare per år. I flera år har NRM bett SL att öppna den mer lättillgängliga norra uppgången (som redan är byggd) från Universitetets T-station men utan resultat.

Vad det gäller området Ekhagen, Docentbacken och Lappis bor det ca. 5000 personer där vilket är ungefär samma som Hjorthagen som har bättre kommunikationer.

Det visar på att SL inte bryr sig så mycket om antal personer i området. Vad SL utgår ifrån vet jag inte.

Bergius:

Så här säger lagen:

"Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är en nationalstadspark. Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas"

Kom ihåg ordet "inom".

SÅ vitt jag vet ligger Hjorthagen utanför. Ändå har man valt att "anpassa hushöjden". Varför? Det finns ingenting i lagen som säger att det måste vara så.

Ett annat exempel är stadsutvecklingområdet, Norra Station. Där har man trappat ner hushöjden ju närmare parken man kommer. Är man tillräckligt nära har man inte ens vågat bygga stad längre. Där har man lämnat 100 meter bred remsa av gräs som bufferzon. Det finns ingenting i lagen som säger att det måste vara så.

Nej det har inte med lagen att göra. Den är hur tydlig som helst: Ny byggnation inom parken får uppföras om det uppfyler vissa villkor. Byggnation utanför berör inte alls. Anledningen till att man hela tiden "anpassar sig" ju närmare parken man kommer är att vi har starka lobbygrupper som trycker på för att området inte ska vara en park, utan ett naturområde. De är livrädda för byggnation nära parken, förmodligen för att de tror att en sådan kanske banar väg för exploatering i själva parken.

Man vad får denna ryggmärgsmässiga reaktion för konsekvenser för parken? Jo det som sker får till följd att tillgången till parken minskas. Inga incitament finns för att konvertera trafiklederna vid parken (Roslagsgatan och Uppsalavägen) till stadsgator eftersom man ändå inte kan bygga stad i närheten. Öde industriområden får vara kvar eftersom man inte kan bygga stad där. Vad blir följden av detta? Jo: Vädligt få bor nära parken samtidigt som inte gör något åt de barriärer som skiljer parken från staden. Därigenom är det väldigt få stadsbor som verkligen har god tillgång till parken. Vad är det som som skulle minska parkvärdena om fler människor fick den?

Niklas:

Ett vanligt förfarande när det gäller att tolka lagar är att gå till propositionen som föregick lagen för att få en fördjupad information.
I det här fallet är det proposition 1994/95:3 Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. Den finns att läsa på Rixlex, http:​/​/​rixlex.​riksdagen.​se/​ .

Lagstiftarnas intentioner med lagen, som framgår i propositionen, är att Nationalstadsparken som är ett riksintresse inte påtagligt får skadas av åtgärder utanför parken.

Några vägledande citat från propositionen:

"nationalstadsparken med hänsyn till
sina samlade natur- och kulturvärden i sin helhet skall vara av riksintresse. Ny
bebyggelse och nya anläggningar får komma till stånd och andra ingrepp utföras
endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmark och utan att i
övrigt skada natur- och kulturvärden i ett sådant område."

"Växt- och djurlivet är beroende av spridningsvägar. Kontakten mellan naturom-
rådena inom Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är minst lika viktig som den
mellan Järvafältet och de stora sammanhängande naturområdena utanför staden.
Dessa samband mellan olika naturområden och biotoper styr långsiktigt den bio-
logiska mångfaldens möjligheter att överleva. Spridningsvägarna kan bestå av
gröna stråk, täta biotopöar eller naturmark intill bebyggelse och vägar. Ju mer
natur, desto säkrare spridningsväg. Brunnsvikenområdet utgör en viktig sprid-
ningsväg mellan Ulriksdal/Sörentorp och Norra Djurgårdens naturområden. De
gröna partierna kring Sofiahemmet, Ryttarstadion vid Storängsbotten och
Tessinparken kan karaktäriseras som särskilt svaga länkar mellan Norra och Södra
Djurgården. Det är från biologiska utgångspunkter viktigt att dessa länkars
betydelse som spridningsväg inte försämras ytterligare. "

"Föredragande statsrådet strök också under
att den gräns som läggs fast, normalt i samband med planläggning enligt plan-
och bygglagen, bör utgå från syftet med bestämmelserna i naturresurslagen. S.k.
"buffertzoner" behöver inte ingå i området av det skälet att staten skall
garanteras en ingripandemöjlighet om ett exploateringsanspråk skulle dyka upp i
denna buffertzon. Plan- och bygglagens regler medför nämligen att staten, dvs. i
första hand länsstyrelsen, kan ingripa mot kommunala beslut som innebär att ett
riksintresse hotas, oavsett om hotet ligger inom ett område av riksintresse
eller i sådan närhet av området att riksintresset hotas"

Det finns alltså andra lagar och bestämmerlser som också styr Nationalstadsparken skydd.

Parken har årligen miljoner besökare. Men det kunde vara bättre om tex. kollektivtrafiken fungerad bättre enligt mitt tidigare inlägg. Dessutom finns det fortfarande ingen skötselplan eller fördjupad översiktplan klar för området som myndigheterna fick i uppdrag att göra år 1996. En ondödigt lång fördröjning som har gjort att parken inte har utvecklats nämnvärt sedan starten och har i förlängningen gjort den mindre tillgänglig än vad den kunde vara.
Oklarheter om vad det är för skydd som gäller för Nationalstadsparken har också tilltagit på grund av den långa handläggningstiden av myndigheterna.

Theodor Adolfsson:

Vet inte riktigt vad du menar med att Skeppsholmen inte skulle var en del av parken. Nationalstadsparken är en park för natur, kultur och historia.

Vad det gäller naturdelen har Länstyrelsen gjort följande enkät: "Så använder vi naturreservaten" - Resultat från en enkät till 1000 hushåll i Stockholms län 2003. Länk: http:​/​/​www.​ab.​lst.​se/​templates/​PressRelease_​_​_​_​70​10​.​asp

Några citat därifrån:

"Enkäten skickades ut till 1 000 slumpvis valda personer i åldern 18 till
75 år i länet. Svarsfrekvensen var knappt 60 procent, vilket enligt SCB är
normalt för denna typ av enkätundersökning."

"Intresset för att vistas i naturen är stort bland länets invånare. Hela 87
procent av dem som besvarade enkäten angav att de var mycket eller
ganska intresserade av att vistas i naturen och 78 procent hade varit
ute i ett större naturområde de senaste 12 månaderna. Skillnaderna
mellan de olika åldersgrupperna var små."

"Bland dem som inte hade besökt något naturreservat de senaste 12 månaderna dominerade den yngsta åldersgruppen (de mellan 18 och 30 år)."

"De populäraste områdena att besöka
var Nationalstadsparken, Tyresta nationalpark, Nackareservatet och Järvafältet. Den klart vanligaste aktiviteten var att promenera eller
vandra."

" ”Frihet och rymd” är den kvalitet som uppskattas av flest personer, 74 procent, följt av ”Skogskänsla” som angavs av 65 procent."

"Att Nationalstadsparken för så många besökare är favoritområde är inte förvånande eftersom det är ett både välkänt och centralt beläget område i Stockholmsregionen. "

"Nationalstadsparken som det reservat/område som man besökt oftast, vilket
motsvarar 14 procent av de årliga reservatsbesökarna i länet. Dessa hade
enligt tidigare resonemang (se sid 41) uppskattats till cirka 1,2 miljoner, med
de reservationer som diskuterades ovan. En beräkning skulle därmed ge att cirka 170 000 invånare har Nationalstadsparken som det område som man oftast besöker i länet."

Hoppas det besvarar din fråga.

Bergius:

Frågan var hur många som verkligen besöker parken för naturvärdets skull.

Själv befinner jag mig ofta på universitetet (som har över 50.000 studenter). Innebär det då att jag och studenterna räknas som några av de åtskilliga miljoner besökare parken årligen har?

Jag bodde tidigare i Bergshamra. Betydde detta att jag då i stort sett konstant var Nationalstadsparksbesökare?

Jazzälskare på Skeppsholmsfestivalen, besökare till Gröna Lund, boende i Ekhagen, Lappis, Bergshamra, Djurgårdsstaden och Kastellholmen. Är alla dessa del av besöksstatistiken?

Niklas:

Jag har precis besvarat frågan i mitt senaste svar till Theodor Adolfsson. Se länk: "Så använder vi naturreservaten" - Resultat från en enkät till 1000 hushåll i Stockholms län 2003. Länk: http:​/​/​www.​ab.​lst.​se/​templates/​PressRelease_​_​_​_​70​10​.​asp

Där är givetsvis inte de som stadigvarande befinner sig i parken medräknade. Det är bara att läsa innantill.

Anders Gardebring:

Håller med om att tillgängligheten till parken bör öka. Gärna mer kollektivtrafik till parken.

Problemet med att bygga tätt precis vid parken är många. Jag har också skrivit om det i mina tidigare inlägg i denna tråd men gör här ett förtydligande.

I fallet Husarviken är det viktiga spridningsvägar mellan norra- och södra djurgården som hotas. Utan spridningsvägar blir det en dålig biologisk- och ekologisk balans i området. Naturen i parken kommer sakta att utarmas och förlora den mångfald som den har i dag. Det rimmar illa med att vi idag har insett att samhället måste byggas hållbart för att kunna klara framtiden för både människor och natur.

Husarviken ligger också precis invid ett kulturhistorisk mycket viktigt område nämligen den i stort sett orörda marken kring Karl XI fiskartorp. En alltför kraftig stadsfront kommer att totalt förstöra det områdets kultuhistoriska värde. Lagen om Nationalstadsparken kom till just för att skydda sådana områden.

Enligt Länstyrelsens undersökning som jag skrev om ovan är det "Frihet och rymd som uppskattas mest när besökarna vistas i parken. Citat:
" ”Frihet och rymd” är den kvalitet som uppskattas av flest personer, 74 procent, följt av ”Skogskänsla” som angavs av 65 procent."

Det talar för att en hög stadsfront precis på gränsen till parken motverkar den upplevelsen.

Gillar man inte lagen får man arbeta för att den ändras men just nu är det den som gäller.
Jag jobbar för att lagen ska följas.

Länstyrelsens enkät visar också att Nationalstadsparken inte är en "glasdocka". Den används av många människor men det alltid bli bättre.

Jag reagerar på följande:
"Vi menar att ekoparkens mest centrala delar i egenskap av oanvänd och isolerad naturmark saknar existensberättigande."
Det är ett väldigt starkt utalande. Skulle alla de växt-, djur och insektsarter som finns i parkens centrala områden sakna exitensberättingande? Vad är det för syn på världen? Tycker du att människan har rätt att utplåna djur och natur utan särskilld anledning?

Vad många idag inser är att vi måste leva i samklang med naturen och bygga ett hållbart samhälle för att klara framtidens utmaningar. Tiden är förbi när naturen var något som bara var ett hinder för exploatering och inte hade något egenvärde. De stora global miljöproblemen som vi idag lider av visar att det är fel väg att gå även lokalt. Naturen är en resurs inte ett problem.

Anders:

Ja det var inte så lite :-)

"Det är inte gratis att köra bussar, spårvägar och tunnelbanor, alltså måste det finns ett underlag för sådan trafik. Så länge områdena runt parken präglas av lågexploaterade buffertzoner/industriområden kommer således inte kollektivtrafiken att öka."

Jag tog upp det problemet i ett tidigare inlägg här ovan angående Naturhistoriskariksmuséet och det verkar inte som SL helt går efter underlagsprincipen. Dessutom är besöksfrekvensen hög till parken vilket borde motivera en bättre kollektivtrafik. Buffertzonen zonen i det här fallet är några hundra meter och det borde inte var helt oöverstigligt. Jag menar inte heller att det inte ska vara obebyggt i buffertzonen men i mindre skala än det som planeras. Ser vi till Nationalstadsparken i sin helhet är det väldigt nära till parken. Några exempel: Gärdet, Södra Djurgården, Ulriksdal, Tessinparken, Lill-Jansskogen, Brunnsviken, Hagaparken m.m. Det lite mer svårtillgänliga området, Stora Skuggan ligger 1 km från T-Universitet. Bus40 har en hållplats i Stora Skuggan. Det kallar inte jag långa avstånd eller otillgängligt.

"Varför är just specifikt den bilogiska och ekologiska mångfalden för djur just i Husarviken (ett kraftigt förorenat område skall tilläggas) så viktig, medan det naturliv som försvinner i rasande takt utanför stan när glesa bostadsområden och villaområden, med tillhörande motorleder, sprider ut sig, inte viktig?"

Det är inte bara livet vid Husarviken som är i fara, även Södra Djurgården påverkas mycket. Eftersom den enda spridningsvägen går just över Storängsbotten och Husarviken. En väldigt smal passage redan idag. Spridningsvägarna är till för att Djur, insekter och växter ska kunna sprida sig mellan olika områden så att det inte sker en utarmning av arterna. Spridningsvägarna går igenom hela Stockholmsområdet för att hålla hela det biologiska systemet igång. Om inget kan spridas mellan områdena kommer de delarna av parken att sakta dö ut och bli en artificiell park.
Jag är inte för att natur ska förstöras på andra platser heller. Naturen är viktig var den än är.

"Tvärtom rimmar det illa med hållbart samhällsbyggande att försvara trädet där man står, men inte se skogen som skövlas en bit bort."
Det är inget motsatsförhållande, jag tycker inte man ska skövla natur var den än befinner sig men nu handlade frågan om Husarviken.

"Den byggnation som planeras i Husarviken är ytterst modest och kommer inte nämnvärt påverka upplevelsen av Fiskartorpet."
Det får nog stå för dig. En massiv husfasad på fem till sju våningar 20 meter från ett 1600-talslandskap tycker jag är ett väldigt stort ingrepp. Men där är smaken olika.

"Nationalstadsparken är 27 (tjugosju) kvadratkilometer stor. Den som således vill besöka nationalstadsparken för att få ostörda naturupplevelser behöver således bara vandra någon kilometer in i parken för att få den upplevelsen, även om en stadsfront skulle byggas intill parken."

Först vilja avliva myten om den "jättestora" parken på 27kvadratkm. Först kan du dra bort allt vatten som ligger i parken. Det är en tredjedel av ytan, 9 kvadratkm. I parken ligger en hel del tätbebyggda områden som Bergshamra, Djurgårdstaden, Gärdet, Universitetet, SAS-huset i Haga, Polishögskolan i Sörenstorp, Stadionområdet, Diplomatstaden och Skeppsholmen, vägar m.m. Det uppskattar jag grovt till en fjärdedel av parkytan, 7 kvadratkm. Då är det 11 kvadratkm park med något som liknar natur.

Parken är tyvärr inte så stor att det bara är att vandra iväg en bit för att få uppleva en ostörd natur. Stora skuggan är en av den mest ostörda delen av parken och även där kommer man att se den planerade stadsfronten vid Husarviken. Det är alltså en av de sista orörda områdena som kommer att förstöras. Det som folk gillade mest med besöken i parken var "rymd och frihet", enligt Länsstyrelsen enkät .

""Jag jobbar för att lagen ska följas." "Och vi för att den skall ändras.""
Bra att du förtydligar det eftersom det i en hel del debattinlägg här på forumet skylls på andra orsaker till skyddet kring parken.

"Visst används parken av många, men det kunde vara fler. Att behålla barriärerna och buffertzonerna runt parken är direkt skadligt, även för parkens egen existens."
Där tycker vi olika som jag har påpekat här ovan om spridningsvägarna som dessutom är vederlagt i flera rapporter.

"Vi blev fler människor i Stockholm. Så har det sett ut i hundratals år. Det är ett faktum som vi inte kan ändra på. Hur hanterar vi bäst denna situation? Genom att behålla stora buffertar runt parken, vars enda syfte är att man inte skall kunna se hus inifrån parkens ytterkanter, och istället för att exploatera dessa områden av ICKE-natur (märk väl), exploatera avsevärt större ytor av riktig natur, längre ut?"

Det är inte stora buffertar det är frågan om. Det kanske rör sig om några hundra meter beroende på byggnation och placering. Syftet med buffertzoner är inte bara att man ska bevara siktlinjer och ostörda naturupplevelser. Det är också viktigt med spridningsvägarna som jag tog upp tidigare.
Vad det gäller icke-natur eller inte så är det inte så enklet att dela upp små områden i parken och säga att det är är riktig natur och det här inte. Allt hänger ihop för att få en fungerande och hållbar miljö. Jag upprepar igen: Jag är inte för att natur ska förstöras på andra platser heller. Naturen är viktig var den än är. Jag är inte heller för att villaområden breder ut sig över orörd natur men frågan gäller återigen Nationalstadsparken.

"Men, om ekoparkens syfte är att vara en isolerad enklav, dit människor skall hindras tillträde (genom att behålla de oexploaterade buffertzonerna), vad är då parkens syfte?"

Nationalstadsparken är en av Sveriges mest besökta platser. Det kan givetvis bli bättre men jag tror inte det blir bättre om man bygger bort dess alla värden som folk kommer för att uppleva.

"Ja. Det är precis det som vi inom nätverket YIMBY har insett. Alltså tycker vi att riktiga naturvärden, att spara naturlig miljö och värna växter och djur, är viktigare än om man råkar se några hus från fiskartorpet."

Ja, där är vi delvis överrens! Det handla dock inte bara om några hus vif Fiskartorpet som jag har skrivit om ovan.

Bra att det är en sådan energi här på forumet om en sådan viktig fråga som ett hållbart samhälle och byggandet i Stockholm!


Vi får kanske inte glömma ämnet i den här tråden...ungdomsbostäder. Det är självklart att det ska finnas boende för alla i Stockholm men kanske inte i form av kategoribeoende, unga för sig och gamla för sig etc. Byggg blandat.

Theodor Adolfsson:

Jag vill bara klargöra en sak:
Nationalstadsparken består av både natur, kultur, stad och arbetsplatser. Det är ett helt nytt tänkande vad det gäller en stad i hållbar utveckling.

Jag antar att du frågar efter hur många som besöker "naturen" i parken utan att passera eller vistas i något av de andra verksamheterna i parken. Det kan vara svårt att särskilja eftersom parken är tänkt som en helhet inte som en traditionell park i stad som tex. Humlegården. Där är en stor skillnad i tankesätt.

Det är inte mina siffror, de kommer från en enkät som Länstyrelsen har gjort. Länk till rapporten har jag tidigare hänvisat till här i tråden.
För att ytterligar klargöra vad Länsstyrelsens siifror syftar på, citerar jag från rapporten:

"I enkäten ställdes frågor till de utvalda personerna om hur intresserade de var
av att vistas i naturen, hur ofta de brukade besöka större naturområden och
naturreservat liksom orsaker till att de inte brukade vistas i naturen."

Läs gärna rapporten, där finns mycket intressant information och förklaringar.

För övrigt undrar jag om YIMBY har några bra länkar till rapporter och undersökningar som understöder era åsikter?

Bergius:
Var drar man gränsen. Om man läser konstvetenskap på universitetet: Är man inte NSP-besökare då.
Om man besöker Etnografiska muséet: Är man NSP-besökare då?
Om man åker till sin arbetsplats som kulturarbetare i Bergshamra är man inte NSP-besökare då?

Detta är ett problem då vissa påstår att parken har "15 miljoner" besökare årligen. Att siffran är överdriven kan vi nog alla vara överens om.

Om vi dessutom tar hänsyn till att parken är så stor som 27 km2 kan vi dra slutsatsen att även om 15 miljoner besökare (förutsatt att den siffran är korrekt) skulle utnyttja parken är den väldigt lågutnyttjad för att vara en stadspark (enligt namnet så är det faktiskt en stadspark, vilket är värt att hålla i minnet).

Utnyttjandegraden är nog inte speciellt mycket högre än andra naturområden i förorten.

Hej Anders!

Den här tråden handlar inte så mycket om ungdomsbostäder har jag märkt :-) .

Är det möjligt för dig att flytta debatten till en ny tråd med ett mer talande namn?

Förslag på rubriker: Nationalstadsparkens buffertzoner, Nationalstadsparkens gränsområden, Bör Nationalstadsparken finnas?, Vad är Nationalstadsparken?

Anders:
OK jag förstår vinken :-)
Får fundera på det. Jag instämmer i mycket som YIMBY står för men har också åsikter som avviker kraftigt.

Men samtidigt tycker jag att det här allmänna och öppna forumet är mer aktivt.

Johannes Åsberg:
"I citatet från propositionen (som ursprungligen är ett citat från en proposition från 1985) så sägs ju klart och tydligt att det inte ska finnas några buffertzoner. Man ska lägga exploateringsförslag och sedan ska Länsstyrelsen bedöma om de är OK eller inte. Men då måste man ju lägga exploateringsförslag först. Så då är det väl bara bra om kommunen lägger tydliga exploateringsförslag? "

Eftersom det är Länstyrelsen som just nu är huvudman för parken och ska bevaka dess intressen så blir det mycket onödigt arbete om kommunen gör ett förslag som Länstyrelsen aldrig kommer att acceptera. Vilket också har skett med Husarviken. Med ett fördyrande fördröjning som följd. Detta hade kunnat undvikas om kommunen hade förstått vad lagen gick ut på.

Jag citerar Länstyrelsen egna analys fån år 2006: "Landskapsekologisk analys av Nationalstadsparken"
Länk: http:​/​/​www.​ab.​lst.​se/​upload/​dokument/​publikationer/​M/​R.​.​


"Nationalstadsparkens ädellövbestånd bör inte ses avgränsat utan istället som en del i ett större landskap, Mälardalens landskap med sina ädellövträdsbestånd av olika slag. De viktigaste länkarna till och från Nationalstadsparken och Mälardalens övriga ädellövskogar går såväl mot nord-nordväst som söderut. Inom Nationalstadsparken utgör Gärdet en viktig spridningslänk mellan de viktigaste kärnområdena på Norra och Södra Djurgården, en länk som är mycket sårbar för bebyggelse. En förtätning kan få allvarliga konsekvenser för möjligheten att långsiktigt bevara den biologiska mångfalden, särskilt för bevarandet av rödlistade evertebrater i livskraftiga populationer."

"Åtgärder bör vidtagas, så att ädellövträden, och speciellt ekens, kärnområden och spridningszoner gynnas. Barriärer som finns idag bör undanröjas. Man bör även undvika åtgärder som skapar nya barriärer, särskilt i spridningszonerna. Detta kan innebära att ädellövträd också inom bebyggda områden gynnas, till exempel genom att speciella planer införs i stadsplaneringen."

"Att bevara naturvärden och biologiska mångfald i och kring städer är viktigt enligt riksdagens miljökvalitetsmål ”God bebyggd miljö”. Detta är nedbrutet i ett antal delmål, och delmål 1 innebär att senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur
bland annat grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden ska bevaras och utvecklas."

"Ett av de viktigaste grönområdena med hög biologisk mångfald i Stockholm är Nationalstadsparken. Ett flertal inventeringar har visat att Nationalstadsparken hyser mycket höga naturvärden, av nationellt intresse (till exempel
Wanntorp och Sjödin 2003, Bråvander och Jacobsson 2003, Länsstyrelsen i Stockholms län 2005). Nationalstadsparkens höga naturvärden och betydelse för den biologiska mångfalden bekräftas av den rika förekomsten av sällsynta och rödlistade arter."

Lagen om Nationalstadsparken är till för att skydda alla dess värden. Den är inte skriven för att man listigt ska komma runt den och skada den ändå. En för tät stadsdel vid Husarviken klipper av de biologiska spridningsvägarna mellan Norra- och Södra Djurgården vilket gör att det biologiska livet, särskillt på Södra Djurgården, sakta men säkert kommer att utarmas. En "onaturlig" park med obalans i ekosystemet blir resultatet. Träd dör, djur och insekter drabbas av sjukdomar och dör ut.
Den parken kan man lika gärna bebygga för den är död ekologiskt sett men det är kanske det som YIMBY vill?