YIMBY lämnar in yttrande om översiktsplanen

En ny översiktsplan för Stockholm har varit ute på samråd. YIMBY presenterar här några av de synpunkter som vi framfört i vårt yttrande.

I översiktsplanen identifieras Stockholm som en fantastisk stad, med en blandning av storstadens puls, och närheten till naturen. Vi finner det glädjande att man nu också ser staden som något positivt. Något som är bra, och som bör bejakas och utvecklas. Det är en välkommen förändring ifrån en stadsbyggnadsideologi som under lång tid har dominerats av en stadsfientlig inställning där staden mer har setts som ett nödvändigt ont än som en positiv kraft i samhället. Tyvärr har stadsutvecklingen under de senaste årtiondena ofta setts som endast två krafter, bevarande av ”grönytor” (oavsett kvalitet och lokalisering, där man har bevarat i stort sett oanvänd impedimentmark men samtidigt byggt i värdefulla naturområden) ställt mot uppförandet av funktioner (bostäder, handelsplatser, arbetsplatser, infrastruktur). Men stadsutveckling handlar inte om bostadsområden och köplador längsmed motorvägar, utan om samband, sammanhang, integration och blandning. Att man i översiktsplanen går i en riktning av ökad förståelse om dessa förhållanden kan vi inte se som annat än ytterst positivt.

Stadens uttalade ambition att Stockholm skall fortsätta att växa och bli en levande storstad är något som vi ser som odelat positivt. Stockholm är så sakteliga på väg åt rätt håll, där politiker, arkitekter, intressegrupper och också invånarna alltmer börjar prata om den täta blandstaden, promenadstaden och effektiv kollektivtrafik. Men enklavplaneringen har i mångt och mycket fått fortsätta opåverkat med uppförandet av stora områden av fyrkantiga och likartade hus och upplåtelseformer och skilda områden för bostäder liksom handel och arbete, med tillhörande trafikleder för att binda samman dem. Dessa topologier är kortsiktigt billiga och enkla för byggbolagen att uppföra, men de kostnader som uppstår för samhället (i form av dyr infrastruktur, miljöpåverkan, segregation och sociala problem) bekostas av oss alla. För att få en stad måste man bygga just en stad. En blandad stad bestående av bostäder, handel, kontor, kultur och nöjen. Idag är stadsmiljöer en alltmer exklusiv bristvara. Här har politiker och planerare en mycket viktig roll för att forma utvecklingen i en positiv riktning.

Målsättningen att Stockholm skall vara en stad i världsklass är positiv. Det är dock viktigt att denna målsättning inte blir ett stelt egenmål som man försöker att lösa med enkla symbolhandlingar. En stad i världsklass handlar om en levande blandad stad med plats för alla. Plats för bostäder, arbetsplatser, kultur, arkitektur, restauranger, muséer, forskning, kollektivtrafik, turister, och allt annat som gör en storstad till just en storstad. Det är därför oerhört viktigt att bryta med sektortänk som ser stadens funktioner som isolerade delar, och istället få fram ett gott samarbete mellan alla stadens aktörer.

I förslaget till översiktsplan kan vi läsa:

"För planeringen handlar det därutöver om att skapa en stadsmiljö och en struktur som stödjer en kraftig utbyggnad av kollektivtrafik och som leder till att användningen av bil begränsas."

YIMBY kan inte annat än instämma i detta. Det bästa sättet att uppnå detta är att bygga en tät och varierad blandstad. Den modernistiska planeringsideologins tankar om separation av funktioner i en gles stad med långa avstånd måste läggas åt sidan, både i ny stadsutveckling, men också i utvecklingen och förändringen av befintliga områden baserade på dessa planeringsideologier. Här är det viktigt att kunna sätta stadens, invånarnas och miljöns bästa först. Omdaningen och utvecklingen av många områden i Stockholm har länge bromsats, ibland av rent antikvariska aspekter. Men vår stad är inte ett museum utan en levande organism, till för sina invånare. Stadsmiljöer som idag uppfattas som otrygga och bortglömda behöver omvandlas till levande miljöer som är tillgängliga för alla.

Vi ser det som mycket positivt att man i översiktsplanen identifierar att tidigare insatser i utsatta områden inte har gett önskvärt utfall och att man nu avser att se mer på hur stadsdelarna förhåller sig till varandra. Stadsplanering löser inte alla problem, men den fysiska planeringen är en första grundförutsättning för fortsatt arbete. Om själva stadens fysiska struktur omöjliggör integration, sammanhang och kommunikation mellan människor blir det mycket svårt att göra något åt dessa problem. Genom att läka samman de idag isolerade enklaverna med stadsmässig och tät bebyggelse kan mycket vinnas. Här är det ytterst viktigt att arbetet sker i dialog och kommunikation med de boende, där konstruktiva förslag tas in och beaktas i processen. Se också vårt yttrande om Vision Järva 2030.

YIMBY ser med oro på den höga parkeringsnormen i Stockholm som i praktiken omöjliggör en tät blandstad med rimliga byggnadskostnader och välfungerande kollektivtrafik. En parkeringsnorm bör i en storstad inte handla om minst utan om högst antal tillåtna parkeringsplatser. Att YIMBY motsätter sig att kommunen tvingar fram en parkeringsplats för samtliga boende handlar inte om att vi vill att fler ska köra runt i timtal letandes efter parkeringsplatser. Det handlar om att det finns många som inte har behov av bil och att många inte ens vill ha en bil. Idag har färre än hälften av hushållen i Stockholms innerstad bil, att då avkräva parkeringsplatser för samtliga nya lägenheter när man bygger nytt blir en aktiv politik för att minska andelen kollektivtrafikresenärer, vilket på god grund kan ifrågasättas. YIMBY menar också att fler parkeringsplatser inte gör trafiksituationen bättre utan tvärtom riskerar att försämra den avsevärt. Problemet är inte att många leter efter parkering under lång tid, problemet är att för många tar bilen. Finns det rikligt med parkering så tar fler bilen. Finns det parkering åt varje lägenhet i ett nybygge kommer fler av de nyinflyttade att ha bil som de sedan använder i vardagen. För att ytterligare förvärra situationen undergräver detta också underlaget för effektiv och miljövänlig kollektivtrafik.

Utvecklingen mot fler vattennära stadsdelar som tillåter människor att visas utmed Stockholms stränder ser YIMBY som positivt. Tyvärr finns det idag för många exempel på vattennära stadsdelar som enbart utgör bostads- eller kontorsområden. Till dessa hör också i vissa aspekter Hammarby
Sjöstad. En viss förbättring kan skönjas under de senaste åren, denna utveckling måste få fortsätta så att Hammarby Sjöstad får utvecklas vidare till att innehålla mer blandade funktioner. För att skapa levande stadsdelar i vattennära lägen är det liksom vid all stadsplanering viktigt att man utformar stadsdelarna urbant, med sammanhållen bebyggelse, verksamheter i bottenplanen och även med en blandning av kontor och bostäder i olika upplåtelseformer och prisklasser.

YIMBY ser gärna en utveckling av de stadsnära baden och de fina rekreationsområden som finns utmed Stockholms vatten. Liksom andra områden bör de vattennära områdena i regel utgöras av antingen tät blandstad eller rena natur- och rekreationsområden, inte en blandning av de två i
form av hus i park. Detta för att bilda både sammanhängande rekreations- och naturområden och sammanhängande stadsområden. Stora sammanhängande områden av båda dessa typer är nödvändiga för att göra en storstad attraktiv och trivsam.

Småbåtstrafiken är en självklar och uppskattad del av Stockholm. Vinterförvaringen bör dock lösas på ett sätt som inte tar lika mycket centralt utrymme i anspråk som idag. YIMBY ser även negativt på att nästan alla småbåtsbryggor i de centrala delarna av staden är låsta och avspärrade med stängsel och taggtråd. Det spärrar av strandmark och bryggor som skulle vara uppskattade gång- och vistelseplatser. Här bör andra lösningar användas för att förhindra stölder och skadegörelse. En del trafikleder i vattennära lägen bör göras om till långsammare gator eller tas bort helt för att öka tillgängligheten till vattnet. Skeppsbron är ett av de tydligaste exemplen i staden på hur vägtrafik kan dra ner intrycket på en plats. Med en smalare väg och lägre hastighet skulle denna plats åter kunna bli en av Stockholms vackraste. Detta förutsätter dock att även den stora parkering som tar upp en stor del av kajen på Skeppsbron tas bort.

YIMBY vill gärna se fler lättillgängliga lågbroar i Stockholm, som kan skapa nya attraktiva stråk mellan våra stadsdelar och korta ner pendlingstiderna.

Ambitionen med att förse bostadskoncentrerade förorter med arbetsplatser i form av kontor ställer vi oss mycket positiva till. Redan ”färdigbyggda” funktionsseparerade kontorsområden kan få tillbyggnader med bostäder genom att bygga på nya våningsplan eller genom att bygga radhus på taken. Bottenplanen i sådana områden bör också öppnas upp för lokaler där sådana saknas.

Prognoserna om trafikutvecklingen i Stockholm indikerar att vägtrafiken kommer att fördubblas till 2030, trots att befolkningen långt ifrån kommer att fördubblas. Det innebär således en mycket kraftig per-capita ökning av vägtrafiken. En sådan utveckling är oacceptabel. Inte bara ur miljösynpunkt men också ur aspekter som trivsel, trängsel, buller och fysiska barriärer i stadens struktur. Detta sätter än mer fingret på vikten av att bygga staden på rätt sätt. En funktionsblandad och tät stad som planeras utifrån resor med kollektivtrafik. Det är viktigt att här poängtera den planeringsideologiska förändring som måste till när en stad växer från att vara en stor småstad till att bli en riktig storstad. Storstäders trafikproblem kan inte lösas enbart med fler vägar, tvärtom måste andelen som reser kollektivt öka i takt med att regionens befolkning och täthet ökar. Att prognoserna pekar i motsatt riktning är djupt oroande.

Det är utmärkt att det finns planer på att förbättra kollektivtrafiken. Samtidigt har det under de senaste decennierna utlovats mycket, men relativt lite har verkställts. Stockholm har som följd av detta en eftersatt kollektivtrafikskapacitet, vilket tydligt visar sig genom överfulla tåg och bussar i rusningstrafiken. Det är av yttersta vikt att viktiga projekt som exempelvis tunnelbana till Nacka påbörjas innan 2020, inte efter.

Effektiv och attraktiv kollektivtrafik bör finnas med som en självklar del när nybyggnationer planeras, istället för att komma långt senare som är vanligt idag. Våra miljöer bör planeras med effektiv kollektivtrafik i åtanke från början.

Vi vill särskilt påtala vikten av en del planerade och möjliga sträckningar för den spårburna kollektivtafiken. Viktigast är dels tunnelbanans nya gren från Odenplan till Norra Stationsområdet och Karolinska sjukhuset, liksom Nacka-förlängningen av den Blåa linjen från Kungsträdgården. Bygget av Citybanan måste prioriteras högt. För att komplettera Citybanan behövs även två nya spår mellan Kallhäll och Tomteboda.

Tvärbanans Solnagren, Kistagren och kopplingen till Saltsjöbanan (och Slussen) är alla sträckningar som bör påbörjas snarast. Med dessa satsningar skapas nya resevägar som kommer att öka resandet på tvären i regionen, och på så sätt också avlasta det hårt belastade Tunnelbane- och pendeltågsnätet. Spårväg City bör byggas så snart som möjligt. Vi vill också att Lidingöbanan kopplas samman med Spårväg City i Ropsten.

I innerstaden bör den mycket hårt belastade stombusslinje fyra konverteras till spårväg, vilket enligt beräkningar från SL skulle nästan förbuddla resandetalet på sträckan.

Spårväg syd är också ett angeläget projekt. Det enda alternativ vi ser skulle vara en tunnelbanesträckning på i stort sett samma sträckning.

Den idag befintliga tvärbanan skulle gynnas av en kompletterande kapacitetsförstärkning Alvik-Årstaberg. Denna nya spårförbindelse mellan trafikplats Gröndal och Årstaberg möjliggör direkttåg mellan Årstaberg och Stora Essingen samt ökar kapaciteten, minskar restider och gör  Tvärbanesystemet mindre störningskänsligt. Den planerade Solnagrenen av tvärbanan för förlängas under Brunnsviken till Universitetet och vidare till Ropsten. Detta skulle skapa en nästan komplett spårburen ringlinje som binder ihop alla de olika ekrarna på SL:s spårnät.

För tunnelbanan ser vi som önskvärt en andra gren söderut på den blå linjen mot Älvsjö. En möjlig sträckning kan vara Kungsträdgården – Medborgarplatsen – Södersjukhuset – Årsta – Älvsjö. Det spårreservat som finns mellan Hagsätra och Älvsjö bör utnyttjas. Här bör tunnelbanan förlängas till Älvsjö station för att skapa en ny bytesmöjlighet till pendeltåg och spårväg Syd. Detta stämmer dessutom mycket väl överens med de urbaniseringsplaner som finns för centrala Älvsjö, där YIMBY i tidigare yttranden också har efterlyst en avsevärt högre exploateringsgrad än vad som nu planeras. Här kan stora möjligheter skapas för en i sammanhanget relativt liten kostnad.

På längre sikt finns det många bitar i pusslet av spårburen kollektivtrafik som bör byggas. 
Se det fullständiga yttrandet för en genomgång av dessa.

YIMBY ser gärna en satsning på att förbättra möjligheterna att cykla i regionen. Det finns idag goda möjligheter att välja cykel som transportmedel på vissa platser, medan det fungerar mindre bra på andra. Intrycket av cyklingsmöjligheterna är splittrat och uppdelat. På många ställen är trafikmiljöerna planerade på ett sådant sätt att cyklister och bilister lätt kommer i konflikt, vilket kan skapa både irritation och trafiksäkerhetsproblem.

YIMBY anser att med den förväntat höga befolkningsökningen fram till 2030 inom Stockholms län och framförallt Stockholms stad så bör byggandet av bostads- och hyresrätter fokuseras till en expansion av Stockholms innerstad samt till de i RUFS 2010 föreslagna regionkärnorna. Fokus bör ligga på att knyta samman dagens innerstad med närförorter och regionkärnor, med tät stad.

För att Kista skall utvecklas på ett bra sätt i riktning mot en ny tät regionkärna med blandad bebyggelse är det viktigt att det inte byggs på fel sätt i de möjliga sammanbindningsstråk till omkringliggande områden som finns. Här vill vi särskilt poängtera vikten av att inte fortsätta med planerna på att uppföra ett isolerat och bilberoende radhusområde i området Kistahöjden (SBK Diarienummer: 2005-18083). Dessa planer riskerar att lägga sig som en kil mellan Kista och Sollentuna och förhindra en effektiv sammanbindning mellan dessa kärnor.

Det finns underlag för att sätta höga mål om bostadsbyggandet. I Stockholms stads bostadskö står idag 200.000 människor och samtidigt tvingas många studenter utifrån landet tacka nej till studier i Stockholmsområdet på grund av den stora bristen på studentlägenheter. Detta kräver att satsningar görs på nybyggnation av hyresrätter och det nya konjunkturläget ger desto fler incitament för kommunerna att satsa på detta. Viktigt att poängtera är dock att vi vill se blandade upplåtelseformer inom samma geografiska område, helst inom samma kvarter för att på så vis skapa stimulans till möten mellan olika sociala-, etniska- och ekonomiska grupper i samhället, vilket i sin tur även skapar spännande och attraktiva miljöer i det dagliga livet. Områden med enbart hyres- eller bostadsrätter måste undvikas.

Nya miljöer i Stockholm uppförs idag i regel med en avsevärt lägre täthet än den gamla innerstaden. Samtidigt bor vi idag färre i varje lägenhet vilket gör att underlaget för ett rikt stads- och kulturliv har minskat. Det måste därför planeras nya områden som inte bara har en lika hög, utan en högre, täthet än Stockholms befintliga innerstad.

Vi vill se en förändring när det gäller sättet man ser på planering av bostäder. Istället för att planera bostadsområden så bör man planera stadsdelar som blandar funktioner såsom bostäder, kontor, verkstäder, butiker, restauranger och andra kulturella institutioner. Ett viktigt ledord vid all nybyggnation bör vara täthet. Genom täthet så skapas underlag för just nämnda funktioner samt bäring åt effektiv kollektivtrafik. Alla dessa komponenter är väsentliga i skapandet av attraktiva stadsmiljöer, och dessutom eftersökt av många. Det är också grundläggande att inte se nya stadsdelar som färdigplanerade enheter, utan som en del av den föränderliga staden. Detta måste också avspeglas i hur planeringsarbete går till.

Ordet team kan uttydas som ”Together Each Achieve More”. I Sverige brukar vi tala om att ett plus ett blir tre. Hur man bygger väl fungerande team har länge debatterats. Men vad alla parter tycks vara överrens om är att man ska se olikheter som en resurs. Det bästa samarbetet mellan människor får man när man blandar människor med olika egenskaper. Det vi behöver i Stockholm är därför stadsdelar som innehåller sådan hög och mångfaldig kvalitet att den attraherar så många grupper av människor som möjligt. Alla människor bryr sig inte om utseendet på våra byggnader. Men bygger vi stadsdelar med endast fyrkantiga hus med putsade fasader så kommer de inte att locka till sig de kreativa människor som behöver röra sig i varierade miljöer. Bygger vi områden med endast ”tremetersgräsmattor” mellan hus och gator kommer de inte att locka till sig de sociala invånarna som behöver livliga gator med många mötesplatser såsom kaféer och restauranger. Bygger vi inte bra utformade stadsparker kommer stadsdelarna inte att locka till sig de grupper av människor som behöver rekreation. Bygger vi inte stadsmässiga gator med lokaler längs med gatorna så kommer inte entreprenörer som behöver bra lokaler för handel till stadsdelen.

Vi blir alltfler i Stockholms län. Under 2007 ökade befolkningen med 31.412 invånare. Det är 45 % av den totala befolkningsökningen i landet. Utöver de nyfödda som uppgår till 11.636 består resten av ökningen av en nettoinflyttning på 19.761 invånare. Närmare 75 % av nettoinflyttningen består av utlandsfödda. Men distributionen av befolkningen med utländsk bakgrund i länet är skev. I Botkyrka har 50,2 % av kommunens invånare utländsk bakgrund och i grannkommunen i norr, Ekerö, är befolkningen med utländsk bakgrund 1,1 % av hela kommunens invånarantal.

YIMBY anser att med en beräknad hög befolkningsökning på uppemot 600.000 invånare fram till 2030 inom Stockholms län, där en stor del av befolkningsökningen troligen kommer att utgöras av människor från övriga Sverige och världen, så är det viktigt att man tar itu med dessa stora strukturella skillnader.

Ett av de bakomliggande problemen är att rörligheten på boendemarknaden för personer med utländsk bakgrund är dålig. Boendemarknaden som sådan utgör idag ett hinder för integration. Den stora stadsbristen, och den isolerande fysiska strukturen i många av våra mindre attraktiva bostadsområden, liksom det eftersatta underhållet, är alla problem som underblåser och förvärrar problematiken.

Ett stort hinder för att förbättra relationerna mellan olika grupper i samhället handlar om osäkerhet och rädsla inför det okända, liksom olika former av fördomar. Därför är det viktigt att skapa en miljö vars fysiska utformning strävar efter att få människor att mötas. Det glesa stadsbyggnadsideal som dominerat under 1900-talet är kontraproduktiva för att uppnå en sådan utveckling.

Stockholm är idag en växande storstad, och som sådan har vi inte råd med en diskriminerande arbetsmarknad- och utbildningsväsende. Människor skall känna sig lockade till, och välkomna i Stockholm. Det är idag en realitet i Stockholmsregionen att människor som under flera års tid inte har fått ett jobb omedelbart kan få ett om de exempelvis flyttar till London. En sådan arbetsmarknad är inte bara problematisk ur ett integrationsperspektiv, utan är också skadlig för stadens utveckling.

Stockholms län lider av ett stort underskott på studentbostäder. Så länge det finns ett sådant underskott kommer många studenter tvingas att tacka nej till utbildningar här och välja högskoleutbildningar i andra delar av landet eller världen.

Studentbostäder bör gestaltas i stadsmiljöer med blandade funktioner och blandad arkitektur. Blandade funktioner skapar flöden som i sin tur skapar mer gatuliv vilket bidrar till en ökad trygghetskänsla och mer psykologisk stimulans. Det ser vi som något som gynnar studenter. Studenter har ofta ett mycket socialt liv med ett stort nätverket av vänner. Att bygga modernistiska ”hus-i-park”-miljöer fungerar mindre bra för denna fas i livet. Då ungdomar i Stockholmsregionen i relativt liten utsträckning använder bil för att ta sig mellan bostad och sitt univeritet/högskola bör goda kollektivtrafiksförbindelser till våra lärosäten prioriteras.

Det finns idag en del problem inom vården i Stockholm, som exempelvis långa väntetider, både till akutvård och operationer. Det finns också oroväckande tecken på försämrad hygien på våra sjukhus och en ökad spridning av antibiotikaresistenta sjukdomar som MRSA och VRE. YIMBY har inga synpunkter på hur man konkret skall gå till väga för att åtgärda dessa problem då det framförallt handlar om politiska beslut, men ser dessa problem som något som måste åtgärdas.

Många sjukhusmiljöer är idag slitna och i behov av upprustning, vilket också är en bidragande faktor till hygienproblematiken. Här är satsningen på nya Karolinska sjukhuset en glädjande utveckling, och vi ser gärna att andra idag slitna och icke-ändamålsenliga miljöer rustas upp. Ofta kan en liten kostnad i form av en upprustad och mer ändamålsenlig miljö ge stora vinster på sikt, både i hälsa och ekonomi. Det är viktigt att sjukhusens kapacitet och personalantal inte tillåts halka efter befolkningsökningen i regionen. En god och välfungerande sjukvård är ett grundkrav för att storstadsregionen Stockholm skall fortsätta vara en attraktiv plats att bo och leva på.

Även sjukhusmiljöer bör i större grad än idag bli en del av den blandade staden. Sjukhusen bör integreras och bli en del av staden med tillgång till mer närservice som apotek, restauranger och livsmedelsaffärer.

Kvalitén på gröna områden och parker bör höjas så att man kan ha många aktiviter tätt inpå varandra så att områdena kan utnyttjas bättre och bli mer trivsamma. Grönområden i staden bör i huvudsak vara väldefinierade med en tydlig gräns mellan grönområde och tät urban bebyggelse. Halvoffentliga rum som skapas då man bygger hus-i-park gör gränserna luddiga och svårtydda och erfarenhet från dessa typer av topologier visar att de halvoffentliga ytorna ofta uppfattas som för privata av besökare, men för offentliga av boende. Stockholms gröna kilar är ett ofta omtalat ämne. YIMBY menar att man här måste se helhetsbilden av faktisk miljöpåverkan. Tvärgående spårtrafik måste exempelvis kunna tillåtas gå igenom de gröna kilarna ovanför marken. Stockholms strategi att bygga staden inåt, på redan exploaterad yta, är mycket god. Det finns dock flera platser i Stockholm där det finns mycket stora möjligheter till positiva värden, både integrations- miljö- och stadsbildsmässigt genom mycket modest ianspråktagande av grönytor. Sådana exploateringar bör tillåtas. Däremot bör staden så långt som möjligt undvika nya exploateringar längre ut i regionen, i idag orörda naturområden.
 

Stockholms stads sida för översiktsplanen hittar du här.

YIMBY:s hela yttrande (13 sidor) hittar du här.
 
(DN)