Staffan Björkman på DN Kultur: Dags att göra upp med Stockholmsnostalgin

Bra skrivet, Anders. Jag har själv sett filmen, och den är ganska bra. Men samtidigt är den lite väl partisk för att kännas OK som en del av public service.

Jag kan hålla med dokumentären till viss del. Jag var 13 år när jag flyttade med min mor till Stockholm 1965. Då fanns fortfarande gamla Klara kvar och även det vackra Anglaishuset på Stureplan. Palatset bredvid NK och Sidenhuset. Och Träsket med Brunnsgatan, ståplats i Nybroviken och allt det där. :)

Jag sörjer Klara men kan samtidigt förstå. Vad jag vet hade husen knappt rinnande vatten. Det fanns möjligen en vask i köket, kanske en toalett eller dasslängor på gården. Råttor förstås, en masse. På den tiden hade man väl inte den teknik och kompetens som krävdes för att kunna rusta upp husen till en modern hygienisk standard med varmt och kallt vatten, el, uppvärmning, badrum/WC osv. Varje dag när jag åker E4 förbi Haga och ser gravhögen över Klara så sörjer jag, men jag är inte bitter. Jag inbillar mig att det var nödvändigt.

Det jag däremot inte kan förlåta är det nya Anglaishuset. Så j-vla förbaskat fult! Lika fult som det förbannade huset som ersatte Ferdinand Bobergs vackra sidenhus snett emot NK. Jag tror inte att det var mera fysiska fel på Sidenhuset än vad det är på NK eller Posten som också är Boberghus. Jag hade kunnat förlåta om de hade byggt några vackra skrapor istället, typ Chrysler Building som har ikonstatus i min värld. Så himla vacker. Varför kan vi inte få en tjusig skyskrapa mitt i stan? Något snyggt på 50-60 våningar. Det skulle lysa upp hela stan.

För övrigt anser jag att den fula sockerbiten som förstört Nyköpings 1700-talstorg sedan 60-talet bör rivas men det är en annan historia.

Staffan Björkman skriver att filmen är "förlegad" och avfärdar Wahlgrens idé om att återuppbygga Regeringsgatan som "Disneyland". I Dresden genomförs ett liknande projekt:
http:​/​/​www.​neumarkt-​dresden.​de/​
Så här såg det ut förut:
http:​/​/​www.​neumarkt-​dresden.​de/​polizeianbau.​html
Jag tror inte att det går att skapa någon större opinion för ett sådant projekt i Stockholm. Trots Klararivningarna finns det kvar mycket äldre bebyggelse, hela Gamla stan osv.
Däremot är det nog svårt för Staffan Björkman att avfärda det dom gör i Dresden som Disneyland, nostalgi och förlegat.
Men kanske det ligger lite i hans idé om att göra upp med nostalgin. I stället för att bara säga "gör inte om samma misstag igen" (argumentet hörs ju ofta mot rivning av något 60-talshus) vore det bättre att fokusera på hur city kan utvecklas. I dag saknas en långsiktig vision. Det är mest marginella förändringar, några påbyggnader, ett par hundra nya bostäder osv.

Jörgen: Jag tror man kan skapa opinion för nyuppbyggnad av vissa delar av gamla klara. Jag tror inte ens opinionen behöver skapas, om någon bara tar fram ett förslag så finns opinionen redan där. Tyvärr verkar det fortfarande finnas några betongmodernister kvar....

Jag tycker inte om någon av de här herrarnas inställning, sant är att Wahlgrens film är extremnostalgisk och faktiskt en rätt dålig film som fått lysa i kraft av att ingen gjort någon annan vid samnma tid (det finns bara plats för en nyhet/kulturbegivenhet av den här typen i taget i Sverige tyvärr).

Staffan Björkman å andra sidan känns som den slutgiltiga produkten av svensk modernism och Hjalmar Mehr och de andra som planerade efterkrigs nya City måste jubla i sina gravar, det är precis så här man blir när historien rivs bort för en.

Riksbanken må vara en unik byggnad men kan det bero på att den också är extremt påkostad? Telegrafhuset (Sthlms första "höghus" från 1841) var tänkt att sparas till och med i de mest extrema rivningsplanerna men för att det skulle bli en aning enklare att bygga Klaratunneln och för att en ny, rik, fastighetsägare redan hittats så revs huset 1970, verkligen: tyvärr!

Sen kan ju alltid modernisterna och deras "barn" låta sig imponeras och nöjas av en rullande reklamtext på nya Anglaishuset men om man inte är lika lättlurad så har tveklöst Stureplans före detta helhetsatmosfär brytits sönder med denna vita kloss. Jag hade nog accepterat den som en "modern solitär" mer om det inte vore för att drygt 450 andra fastigheter runt hörnet revs....

-I bägge fallen handlar det om för platsen viktiga fondbyggnader men om sådant är det nog ingen idé att prata med S Björkman om.....

Påståendet: "Jag försöker föreställa mig hur Wahlgrens Disneylandversion av Stockholm skulle ha blivit. Det är ingen vacker tanke." när Wahlgren hänvisar till Warszawa, Dresden etc är ett direkt ofärskämt hån mot dessa städers invånare och ett mycket tydligt kulturförakt för historien även om jag inte heller skulle vilja bygga upp hela gamla Klara/Jacob. Men väl ca 4-5 viktiga byggnader som tex "Blanche"(nuv Sverigehuset)!

-Vem i Sthlm har modet att föreslå och driva förslag om Dresdenliknande återuppbyggnader av några få ynka hus utan att få många rejäla smällar av (de rabiata super)modernisterna.....?

Johan Eriksson:
"Jag tycker inte om någon av de här herrarnas inställning"

Nej precis, och det är väl lite av det jag försöker att få fram i artikeln häruppe. Man måste ju kunna ha en progressiv syn på stadsutvecklingen. En sådan syn handlar varken om att reaktionärt riva allt och återskapa gamla klara men inte heller att (precis lika reaktionärt) krampaktigt hålla sig fast i modernismens misslyckanden.

Vad gäller reklamskylten tycker jag dock faktiskt att den har förbättrat Stureplan. Den livar upp den annars så tråkiga fasaden. Men helst hade jag sett att gamla Anglais hade fått stå kvar (och reklamskylten fått en annan placering, för jag är lite svag för den typen av storstadsuttryck.)

Björkman har rätt i att det är lite meningslöst att önska tillbaka Klara före rivningarna nu när "alla" har accepterat att det vi har inte är bra och måste förändras. Wahlgren kan ha en poäng så långt som att mycket i det gamla Klara skulle kunna vara en av många inspirationskällor när man nu förnyar. Men bara en av många.

Personligen kan jag tycka att rent stilistiskt är 60-talets fyrkantiga glasfasader inte någon rolig förebild när det byggs nytt - vilket det tyvärr tycks vara i hög utsträckning. Där skulle jag vilja se mer av pre-1960-Klara. Eller något annat. Bara inte denna evinnerliga gamla modernism som arkitekterna är nästan de enda som gillar.

PS Vem är Staffan Björkman förresten? Barnboksförfattaren eller försäkringskonsulten?

Peter D, att skapa opinion är inte så svårt. Det är som med förslagen på att riva broarna runt Gamla stan och ersätta allt med tunnlar, även där finns det anhängare.

Problemen är i båda fallen att det är svårt (läs: omöjligt) att motivera kostnaderna för ett sådant företag. Och när det handlar om byggnaderna i city tillkommer ett annat problem, nämligen att det då krävs expropriering av de privatägda fastigheter som måste rivas. AMF Pension skulle knappast gilla den idén, eftersom de äger flera av fastigheterna på Regeringsgatan och har lagt ner mycket pengar på att förbättra och rusta upp dem.

En av de fastigheterna är Gallerian. Och Gallerian är trots sin karaktär av förortscentrum stadens mest välbesökta shoppingstråk. Gallerian är dessutom en fast punkt i tillvaron för många stockholmare. Gallerian har mellan 400.000 och 500.000 besökare per vecka, och det innebär att en hel del pengar omsätts, vilket i sin tur innebär arbetstillfällen.

Jag tycker personligen att de här återuppbyggnadsförslagen är en av de mest extrema yttringarna av bakåtsträvande i staden. Inte för att de byggnader som idag står i city är bra eller vackrare än de gamla. Det handlar nämligen inte om någon återuppbyggnad, utan om att skapa idealiserade kopior som bara liknar sina gamla förebilder till det yttre. En idé som är ungefär lika ansvarsfull och verklighetsförankrad som idealisternas förslag på att riva t-banan mellan Slussen och Gamla stan och gräva ner allt i tunneln. Ett rent obscent dyrt ingrepp, som bara innebär en del kosmetiska förändringar som tilltalar ett fåtal.

Då är det bättre att satsa på att bygga någonting som är typiskt för nuet.

Oscar A:
Upplevelsen av arkitektur är någonting subjektivt. Därför brukar YIMBY prata mer om en blandning av arkitektur, snarare än att förespråka en viss stil i sig.
(Vår ofta förekommande kritik av nyfunkisen handlar alltså framförallt om att det byggs så mycket av den, snarare än en kritik mot stilen i sig).

Det är alltid svårt att säga att arkitektur är 100% bra eller 100% dålig av just denna enkla anledning. Jag försöker att i blogginlägget istället för att skriva på någons näsa få läsaren att själv tänka efter. Och det är ju så att slutsatsen att nya Anglais arkitektur skulle vara lika bra som gamla Anglais knappast delas av en majoritet av Stockholmarna. Den delas verkligen inte av mig, som hellre hade sett att gamla Anglais hade fått vara kvar.

"Hur kan ni ens tycka att byggnaden är i närheten av att vara lika vacker som den tidigare?"

Fast det är det väl ingen som har påstått? Som jag skrev, poängen med att visa bilderna är just att få läsaren själv att tänka efter. Det är ingen vågad gissning att de flesta kommer fram till samma slutsats som du själv har gjort.

Anledningen till att vi inte tar ställning mot Björkmans artikel är för att han inte har helt fel. Men det innebär inte heller att han har helt rätt. Likaså har inte heller Anders Wahlgren svaret på alla frågor i sin film, samtidigt som han naturligtvis har helt rätt i det förfärliga i alla dessa vackra byggnader och miljöer som revs bort.

Men det är dags att släppa nostalgin. Både om den modernismutopi som aldrig fungerade och om det klara som vi ändå inte kan få tillbaka. Istället måste vi förbättra och utveckla staden framåt.

"Jag är mycket besviken på YIMBY."

Det är naturligtvis tråkigt i så fall, men jag får samtidigt intrycket av att du har missuppfattat inlägget lite.

Oscar A:
Jo, som jag skrev i inlägget så orsakar nog dokumentären stor förfäran och ledsamhet hos de flesta över de många arkitekturskatter som försvann när Norrmalmsregleringen drevs igenom. Jag delar denna förfäran. Att se grävskoporna bita in i dessa vackra hus gör ont i hjärtat.

Vad gäller att lyfta fram vikten av den levande staden och den varierade arkitekturen så tycker iag jag att vi gör det ofta, även i inlägget här ovan. Men det är inte alltid helt lätt att nå fram i skrift.

Magnus Orest: Vad är då typiskt för nuet, jo funkisnostalgi.... Men detta är något som arkitekter och byggföretag tvingar på folk.

Jag menar inte att man ska riva nyrenoverade gallerian, däremot så finns det byggnader som bör rivas, exempelvis Parkaden. Sedan borde gatubredden återställas på många av Norrmalms gator, där kan man skapa många nya kvadratmeter gärna i gammal stil.

Anglaishuset var det enda som revs på Stureplan, allt annat är kvar.
Hamngatan var en smal och guppig backe ner till Kungsan och Dramaten. Mer praktisk idag.

Visst hade man kunnat gå försiktigare fram håller jag med om, men Klara var en väldigt gyttrig stadsdel innan regleringen, nästan som i
G:la stan.
Man kan undra vart Stockholms City hade hamnat ifall man aldrig rev i Klara. Vid Odenplan? Fridhemsplan? Då hade det varit trist där istället, eller....?

K:
Eller hur

Det finns många städer som är gyttriga och lever i högsta välmåga. Jag tänker aldrig böja mig och tacka rivningshetsarna för deras antidemokratiska framfart. DN har en lång historia av att hylla betongstaden. Det får stå för dem och de skribenter som skriver inlägg där. Men, hur som helst, såsom har sagts så många gånger på YIMBY förut - Nyfunkis är pastish. Således har pastish-hatande nyfunkiskramare fel i sak. Staden behöver variation. Jag vill se mindre nyfunkis och fler alternativ.

Så kan jag spä på nostalgin genom en dikt som jag hittade i mina gömmor, tillkommen efter en promenad på Regeringsgatan i mars 1969:

Enastående tillfälle
prisbomb
En chans du väntat
gå in och gör en köprond
Men du måste passa på
ty tiden är kort
Inom en månad
ska huset bort
och vi måste lämna plats
för bilar och stålblankande
kontorspalats

Huset skall rivas
allt bortslumpas
så länge huset får stå kvar

Huset skall rivas
och stockholmaren tar farväl
av det som en gång var

Oscar A:
Den problematik jag tycker att man kan se är att det finns två extremer. Dels de som vägrar att erkänna att det finns stora problem med det city som byggdes, och dels de som vill riva allt och återställa det klara som revs bort. Inget av alternativen är realistiskt gångbara, vilket leder till låsningar. Vad vi istället måste göra är att gå vidare. Acceptera de historiska misstag som gjordes när det revs, och göra det bästa av situationen. Öppna upp bottenplanen, snygga till fasader, bygga på hus, ibland riva och bygga nytt (som elefanten och mer nyligen stockholm klara postterminal). Det jag tror man dock ska akta sig noga för är att planera gigantiska projekt och riva hela stadsdelar på ett bräde. Då riskerar vi att återupprepa felen som gjordes från början. En stad växer organiskt fram över tid, och vi har under det senaste decenniet sett just en sådan organisk framväxt och utveckling i city som även om den varit undertryckt och motarbetad redan har lett fram till många förbättringar. Om vi istället bejakar och uppmuntrar den processen har city stora möjligheter att förbättras, utan att vi behöver riva bort allting igen.

Oscar A:
Nej, jag tycker inte att City är bra som det ser ut idag. Men Hamngatan, t ex, var inte den breda aveny som vi är vana att se. Hade inte City hamnat i City så hade det hamnat nån annanstans. Jag älskar gyttriga städer och Gamla Stan är i bland det mer gyttriga av det som finns i Europa. Prag och Dubrovnik har lite mer gyttrighet.
Det vore Nimby att försöka återskapa Klara och dessutom väldigt kostsamt.

Ragnar Lind:

Tack för dikten. Den var träffsäker och en aning tragisk.

Anders Gardebring:

Ja, att riva Klara än en gång vore att göra om gamla misstag och dessutom göra om dem med facit i hand. Melodin för city är nog generellt förtätning i liten skala. Att bygga på tak, i vindar, i kontorslokaler, redan existerande kvarter, döda ytor, över vägar och spår. Endast fantasin sätter gränser.

Nej, skulle man göra om allt på en gång igen riskarer man att göra nya misstag. Tänk er hela Klara fast helt i svart-grå-vit nyfunkis från 2009. Få skulle nog jubla. Däremot skulle det behövas lite mer visioner och vilja. Jag har så svårt att se att några på- och tillbyggnader plus ett par hundra bostäder skulle göra så stor skillnad. Något större projekt som märks behövs också. Men tyvärr är det stor risk att det skulle krocka med den nyligen genomklubbade omfattande blåmärkningen. Det är för många som bromsar förnyelsen av city. Inte bara stadsmuséet, även skribenter på kultursidorna, Staffan Björkman är inte ensam. Om fler skulle uppmuntra och bejaka förnyelsen och färre motarbeta den som idag skulle betydligt mer kunna hända.

Faktum är ju att det finns en mottaglighet hos både kommunen och cityköpmännen för att Klara som det ser ut nu inte är bra. City i samverkan har genomfört flera idémöten med intressenter för att komma fram till bra förslag. Det är bara att ösa på med idéer. Motivera dem gärna med funktionella argument så slår de hårdare!

Varför så svart-vitt? "riva allt"? "göra samma misstag igen" osv,
-betongfundamentalistena har redan vunnit den här striden 1951-1981 och vi kan väl vara ganska så överens om att lågkonjunkturen kanske inte blir fullt så allvarlig som mam först trott så finns oavsett varken pengarna eller någon önskan att riva drygt 450 fastigheter igen!?

Kan man inte behärska sig för att man är så kär i några svartprickiga (av tuggummi m m) svart-vita plattor som stadens mitt och tycker att Brunkebergstorg är härligt anynomt och njuter av tex Malmskillnadsgatans arkitektur så okey, gör det då (och sträva för guds skull inte efter någon högre nivå av skönhet) men fr o m nu tänker jag surna till när det här extremistsnacket börjar ty det andas mest paniksvar.

Hamngatsbacken var inte brantare än Malmtorgsgatan är idag upp till Brunkan och den "sanerades" inte bort trots att den låg inom hotat område. Ytterligare ett lyckat fejkat skräckexempel av modernisternas som mest bygger på att samtliga motorfordon hade svagare motorer på 30-talet när rivningarna planerades.
Annars skulle man kunna säga att backen gav karaktär åt Hamngatan och stadsdelen men det är klart, det är ju så jobbigt att växla ner i backar för bilister och "f ö har vi ju sparat så mycket kultur (inkl backar) i Gamla stan och på Södermalm dit man kan gå för att studera dessa fenomen".
Hamngatsbacken och dess "enorma olägenheter" är ytterligare en fullträffsmyt av modernisterna som tyvärr verkar leva vidare än, den med.

Nä riva "allt" går inte att ta på allvar och inte heller tror jag på att flera kvarter skulle återuppbyggas. Däremot är det fullt realistiskt att när ett kv ända ska byggas om att då återskapa nåt hus i gammal stil men grundmaterialet är liksom i Dresden prefabricerade betongplattor. Det som kostar är fasadutsmyckningar och andra hantverksdetaljer men det är en investering jag tror skulle ge mycket tillbaka till ev fastighetsägare ekonomiskt då dylika projekt utomlands faktiskt är rätt så attraherande.

Johan, jag tror att du tänker fel om hamngatsbacken. Ja, den var överkomlig för de flesta fordonen förr i tiden, när Klara såg annorlunda ut och hade en annan topografi än idag.

Det finns många delar av gamla Klara som vore trevliga att återskapa. Att det finns människor som vill göra det har jag full förståelse för. Brunkebergstorg är i sig ett rent sagolikt exempel på hur öde en central plats kan bli när olika planeringsmissar koncentreras kring en punkt. Platsen ligger centralt, men det finns ingenting där som drar dit människorna. Det som behövs för att ge dagens Brunkebergstorg liv är entréer till de omkringliggande byggnaderna, liksom en del nya butikslokaler i de olika "baksidor" som idag vetter mot torget. Gallerian har 2-3 entréer mot Brunkebergstorg, som pga sin utformning används av ytterst få människor. Byggnaden som ligger vägg i vägg med Kulturhuset visar bara upp en tom fasad mot Brunkebergstorg och Malmskillnadsgatan. Malmskillnadsgatan är en genomfartsled. Bygg om med entréer och butikslokaler, så kommer vi att få se fler människor i rörelse. Och passa samtidigt på att binda samman Malmskillnadsgatan med Hamngatan genom flera stora och inbjudande trappor eller ramper (som substitut för den gamla hamngatsbacken), så blir Brunkebergstorg en del av det levande City igen.

Däremot har jag väldigt svårt att förstå varför vissa tycker att det är så viktigt att återställa en gammal grushög till ursprungligt skick. Visst skulle det binda ihop Hamngatan och Malmskillnadsgatan igen. Men sedan då? Skulle det inte innebära att hela Sergels torg fick byggas om, eftersom det bara är 20 meter mellan Malmskillnadsgatan och Sveavägen på den platsen? Vi talar ju om en nivåskillnad på ca 10 meter, vilket innebär en stigning på 50%. De som vill återställa hamngatsbacken har troligtvis inte tänkt så långt.

Där har vi det grundläggande problemet med den här typen av frågor. Förespråkarna tänker nämligen inte på att även närmiljön måste anpassas för det som ska återställas. Det är som med förslaget att gräva ner t-banan mellan Slussen och Gamla stan, förespråkarna stirrar sig blinda på tvådimensionella skisser, och glömmer helt bort att verkligheten är tredimensionell.

Hamngatan är en bra shoppinggata. Alltid full med folk. Gatan tog t o m över de fotgängarna som tidigare gick Kungsgatan ner mot Stureplan. Kungsgatan nästan tömdes helt på folk när Hamngatan breddades. Nu börjar K-gatan sakteligen flaneras igen. Synd att det inte BOR människor utefter Hamngatan. Då skulle den bli ett ännu häftigare stråk.

Som många skriver är det framför allt mångfalden i klara som måste återskapas. Fler butiker, fler bostäder, smalare gator (framför allt klarabergsgatan), mer variation i arkitekturen. Mer liv helt enkelt!

Fredrik, det skulle ju onekligen få hötorgsskraporna att se intressanta ut?

Peter D, I hear ya. Just Malmskillnadsgatan känns som en bra kandidat för ett sådant projekt. En smalare gata (från dagens parkeringsgata) med en extra rad fastigheter (med butiker i bottenplan och enbart bostäder i övrigt) i äldre stuk på ena sidan, och en smalare bro över Hamngatan, det ger kanske utrymme för trappor och ramper som binder samman gatorna och Brunkebergstorg?

Följande behövs för att Klara/Jakob ska bli mer levande stadsdelar:

- Fler stråk. De flesta gator i City idag är bakgator. Köpenskapen trängs samman på alltför få gator vilket driver upp hyrorna utom räckhåll för andra än märkeskedjorna, vilket skapar en tråkig stad. Det finns en medvetenhet om detta på Stadsbyggnadskontoret och framför allt bland fastighetsägarna, och man är beredda att upplåta bottenvåningar på fler gator åt publika verksamheter. Tyvärr är många gator "naturliga bakgator" som slutar blint. Järnvägen och Slottet ligger som stora barriärer som måste brytas igenom för att de gator som nu slutar där ska kunna bli goda stråk.

- Fler bostäder. Detta finns det också en medvetenhet om i Stadshuset. Tyvärr är området nu så attraktivt för kontor och butiker att våningspriset drivs upp till orimliga nivåer, och även om man bygger bostäder finns en överhängande risk för smygkontorisering, alt att alltför få är beredd att betala marknadshyran. Attraktiviteten beror på att City är enda stället i Stockholm varifrån man lätt kan nå hela Stockholm. Det behövs ett T-centralen på fler ställen i regionen för att City ska bli en mer "vanlig" stadsdel där bostäder är överkomliga och rimliga att bygga.

De estetiska spörsmål som har diskuterats i den här tråden är kanske också viktiga men inte huvudsaken. Jag skulle gärna se ett moratorium på svartvita kuber i några decennier, ja gärna ett moratorium på kvadratiska glasfasader över huvud taget. Men även om vi fick detta, men ingen gjorde något åt punkterna ovan, skulle det bara påverka City marginellt.

"Magnus:
Att vara kritisk till urgröpningen av Hamngatsbaken innebär inte nödvändigtvis att man vill återinföra den, snarare att dra lärdom i vad som gick så fel."

Precis, jag vill inte ha tillbaks Hamngatsbacken, bara för att man tar upp ett historiskt exempel så behöver man inte nödvändigtvis vilja återskapa det.

Då finns det bättre förslag till rekonstruering, "Blanche teatern" nuv Sverigehuset lite längre ner på Hamngatan tex!

Vill upprepa att de äldre kvarteren hade avsevärt fler fastigheter/enskilda byggnader än de nuvarande, som i många fall bara består av en enda kloss. Ett eventuellt återuppbyggande av något historiskt "hus" behöver därför inte nödvändigtvis betyda hela kvarteret utan det kan förslagsvis handla om 1/4-del eller 1/8-del av nuvarande kvarter, eller bara ett enda nygammalt hus.

Om nu någon skulle komma på den tanken så kan man sammanfatta så här ang val av ev byggnad: I nästan varje kvarter fanns det rivningsmogna, (för sin tid-) standardiserade "arbetarkåkar" med mångtillverkade rätt tråkiga gårdshus etc.
-Men gudarna ska veta att det bland så många försvunna identitetsstarka mångsidiga och varierade hus så fanns/finns det minst ett per kvarter som idag skulle klassificeras som "mycket kulturintressanr värdefullt" och därmed intressant för ev återuppbyggnad!

Fredrik:
"Oscar A, precis som du skriver måste nostalgin vara av rätt sort. Modernist-nostalgi är dåligt, Gamla Klara-nostalgi är bra."

Jag håller inte med dig där. Nostalgi är nostalgi, oavsett. Nostalgi är tillbakablickande, inte framåtblickande. (Inte för att det alltid är negativt med nostalgi, men det är ingen bra stadsbyggnadsmotor). Vägen framåt för city är inte att blicka bakåt, utan just framåt. Vi tar lärdomar av de misstag som gjordes, tar lärdom av det som var bra i klara, och använder det för att utveckla city framåt. Att återskapa gamla klara som det var, (vilket innebär vackra palats såväl som nedgångna träkåkar med utedass), är inte en speciellt bra lösning. Faktum är att city har en enorm potential att bli en del av Stockholm som verkligen andas internationell storstad. Men då bör vi akta oss för att återinföra utedassen. Jag ser hellre sånt här i city:
http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​8/​12/​citybanans-​entr%e9_​667.​html
(Och jodå. Sådant kan gärna få gå sida vid sida med en och annan 1700-talspastisch. Men att göra om hela klara till en 1700-talspastisch skulle bli ganska tråkigt. För att inte tala om helt vansinnigt dyrt).

"Om vi bara ersatte alla modernistiska fasader med rekonstruktioner av 1700-talshus så skulle city bli levande igen och problemen vara lösta."

Så är naturligtvis inte fallet. Fasaderna på hus har ingenting med innehållet i dem att göra. Även om kontorshusen får 1700-talsfasader så kommer likväl city att vara stendött efter att affärerna stängt. Dessutom blir det inte direkt någon blandad stad om alla hus ser ut att komma från samma epok...

Vad city behöver är en ökad blandning. Alltså fler boende och fler butiker i bottenplanen på fler gator. För att det ska vara ekonomiskt realistiskt för någon annan än den absolut rikaste, och den absolut kapitalstarkaste storkedjan att etablera sig i den miljön måste vi utnyttja det som redan finns. Alltså kan vi inte riva alla hus och bygga en 1700-talsstad eftersom alla de verksamheter vi sedan vill ska finnas i dem inte skulle har råd. Sedan tycker jag att det är tragiskt att vi har nått till en sådan botten-nivå för svensk arkitektur att vi hellre bygger 1700-talspastischer än att låta arkitekterna rita något samtida. Det finns faktiskt bra modern (inte modernistisk, modernism är inte modernt) arkitektur runt om i världen, det är bara det att vi sällan ser den här.

"Precis Magnus, Hötorgshusen skulle kunna bli riktigt intressanta om man gjorde om fasaderna i 1700-talsstil eller barock."

Själv måste jag säga att Hötorgshusen hör till mina favoriter från den epoken. Speciellt hötorgshus fem med fasaden ut mot Sergels Torg. Fasaderna skulle dock behöva fräschas upp lite. Och varför inte bygga på tre-fyra plan med bostäder högst upp på dem? (Något indraget i glas skulle fungera bra).

Oscar A: Ja sagerska husen vill jag se återuppbyggda, tillsammans med sidenhuset http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​Sidenhuset och Blancheteatern http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​Blancheteatern

Peter D:
Sagerska husen var onekligen en tragedi att de revs. (Speciellt eftersom det ju faktiskt var helt onödigt).
Dock tycker jag att PK-huset som står där nu också har en del bra kvaliteter, så om man skulle få för sig att återuppbygga Sagerska husen finns det värre byggnader i city som de i så fall kan ersätta.

Nej då, allt är inte dåligt i City. Klarabergs- och Hamngatorna är inte så dåliga, trots allt. Sverigehuset med Siri Derkerts konst har också en plats i mitt hjärta.
Men vad gör man åt Malmskillnadsgatan och Brunkebergstorg? Riva och bygga nytt, känns det som. Varför inte återskapa en del av de rivna palatsen som fanns längs Regeringsgatan. Sidenhuset och Blancheteatern borde också få plats någonstans.
Om man ändå vill ha en liten nostalgisk tripp, så se gärna (om) Stefan Jarls "Dom kallar oss mods". Förutom den sociala skildringen, så är det också en Stockholmsskildring som heter duga. Väldigt mycket av Klara var rivet redan då (dvs 66-67), men det mesta söder om Sergels torg/Hamngatan fanns kvar, om än i starkt förslummat skick.
Gamla Anglais började enligt boken "Stockholms City i omvandlingens tid 1952-76" rivas den 12 maj 1955.

Ragnar Lind : Håller inte riktigt med dig, Klarabergsgatan tycker jag är en av stadens tristaste gator. Det är på något sätt en gata man alltid är på väg förbi. På tok för bred, monotona fasader.

Oscar A:
Sahlénhuset genomgår dock just nu en ombyggnad som kommer att göra det bättre:
http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​8/​0​7/​en-​av-​citys-​skamflackar-​b_​.​.​
(Det finns säkert många som tycker att arkitekturen även fortsatt blir trist, men bottenplanen kommer iaf att öppnas upp, och man kommer att kunna gå längsmed gatan (bara en sån sak...! ;))

Fredrik, och Anders: Det är ganska tydligt att folk har en tendens att gilla mer detaljerad arkitektur än modernismens, se t.ex. Catharina Sternudds avhandling, http:​/​/​www.​arkitekt.​se/​s30​629.​ Modernistisk arkitektur behöver inte bli dåligt för det om det a. råder tillräcklig blandning, och b. de modernistiska fasaderna inte blir för stora och monotona.

Detaljerad arkitektur behöver inte nödvändigtvis vara en kopia av någon tidigare epoks ideal. Det är åtminstone teoretiskt tänkbart att hitta på något nytt som uppfyller kravet. Men huvudsaken är alltså blandningen. Och när man tänker närmare på saken innebär väl också kravet på detaljer att det är mångfald man vill ha.

Även jag tycker att fler hus borde ha sparats.
Men jag gillar att "Klarahusets" fasad gick att rädda med ett modernt hus innanför. Klarahusets fasad var i kopparprofiler i byggsats som Stadsmuseet hade sparat för att kunna bygga upp huset en dag. Så skedde på 80-talet minns jag. Huset ligger på Drottninggatan mitt emot Kulturhuset/Stadsteatern.

Men Fredrik, varför måste detaljerna se ut exakt som på hus som byggdes för hundra år sen? Vi vill ha fler detaljer, men inte nödvändigtvis samma detaljer som då. Så fantasilöst är väl inte människosläktet?

http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​Fil_​_​_​KOLON_​_​_​Klarahuset_​20​0​9a.​jpg

Klarahusets gamla fasad på nytt hus på Drottninggatan.

Fredrik:
"Helt rätt Jan, folk gillar inte modernism, de gillar riktiga hus och riktig stad."

Absolut, det är iaf så de absolut flesta verkar se på staden. Det är uppenbart att det finns ett stort glapp mellan hur det under lång tid har byggts, och fortfarande byggs, och med vad folk vill ha.

"Så då är det det vi ska bygga. I Skåne har de byggt en riktig medeltidsstad utanför Lund, och i England har de byggt en 1700-talsstad, så det går visst att bygga upp Klarakvarteren igen."

Vad gäller skåne gissar jag på att du avser Jakriborg? Det är ett fint bostadsområde, som säkert en del trivs med, men själv vill jag absolut inte bo så. Jag gillar storstaden, inte en isolerad småstadsenklav. Vad gäller England så finns där Poundbury som verkar vara ett ganska trist ställe. Kolla den här videon och fråga hur mycket spontant folkliv som verkar finnas där:
http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​nPKvyDcO6iM&fmt=​18
(Mycket parkerade bilar, nästan inga människor).

Båda Jakriborg och Poundbury saknar den riktiga blandning (både av människor, arkitektur, funktioner och skalor) som jag tycker att en riktig stad ska ha.

"Det är sådant folk vill ha, det är bara arkitekterna som inte kan fatta det, och därför borde de inte få rita någonting. Vi borde ha riktiga arkitekter istället, som ritar riktiga hus och riktig stad."

Jag ställer mig ytterst tveksam till att "alla" har bostadsområden som Jakriborg eller Poundbury som favoriter vad gäller bostadsönskemål. De är bostadsområden med trivsam arkitektur, inte riktiga städer. Själv skulle jag långt hellre bo på Manhattan än i Poundbury eller i Jakriborg (eller Järla Sjö för den delen). Själv gillar jag 1500-, 1600-, 1700-, 1800-, 1900- och 2000-talsarkitektur. Men jag gillar inte all arkitektur från alla epoker. Bra arkitektur har inte mer årtal att göra. Det har med bra arkitektur att göra. Och sådan kan vi göra idag såväl som förr. Det handlar bara om att lyssna på vad människor tycker om i arkitektur, vilket Jan W redan tagit upp här ovanför.

Fredrik:
Det jag vänder mig mot i ditt resonemang är låsningen vid "gamla fina hus". Det finns också nya hus som människor tycker om. Jag själv tycker om både gamla och nya hus. Det finns många fantastiska nya hus runtom i världen som inte är 1700-talskopior.

Ett Stockholm city som enbart bestod av återuppbyggda 1700-talspastischer skulle bli utslätat, tillrättalagt, tråkigt och reserverat för mycket kapitalstarka verksamheter (i ännu högre grad än idag).
Jag tycker absolut att en del av de gamla husen i klara kan byggas upp. Men att riva *hela* det city vi har idag, och ersätta det med en 1700-talsnostalgi (som aldrig ens riktigt fanns) är varken möjligt (inte minst från ekonomisk synvinkel) eller ens önskvärt.

Är det något vi bör lära oss av historien om rivningarna av klara så är det att det sällan är en god idé att riva hela stadsdelar på ett bräde. Vill vi verkligen riva PK-huset, kulturhuset och Hötorgshusen, och ersätta dem med den stadsbild som fanns när Stockholm var långt mindre, saknade elektricitet, rinnande vatten och välfungerande avlopp, och hade helt andra krav, än vad staden har idag? Och är vi som stad beredda på den tråkiga stad som följer på de mycket höga kostnader som alla rivningar och nybyggen innebär? Det blir inga mysiga konstgallerier, små caféer eller bokantivariat i det nybyggda 1700-talsklara. Istället blir det internationella storföretag, McDonalds och parkerade BMW:s. De emotionella värden som man tenderar att koppla till gammal bebyggelse, med små och mysiga verksamheter, har inte med arkitekturen att göra, utan med det faktum att husen är gamla, och byggkostnaderna för dem är sedan länge betalade. Det innebär att hyrorna kan hållas lägre, och mindre kapitalstarka får plats (Det här är naturligtvis inte alltid fallet, även en lyxrenoverad äldre fastighet blir naturligtvis dyr, eftersom det kommer nya kostnader som följd av renoveringen).

Är det inte bättre att vara progressiv och framåtblickande och istället göra punktförbättringar, bit för bit. Byta ut en fasad där, bygga på ett hus här, riva ett hus ibland, öppna upp bottenplan osv?

"Och i city är det mer folk än i Poundbury redan idag"

Exakt. Vilket väl just bevisar att folkliv inte har så mycket med arkitektur att göra? Folkliv uppnås med god stadsplanering. Stockholms city har redan idag en mer urban stadsplanering än Poundbury, och därför rör sig också fler människor där. Det finns nämligen anledning för andra människor än de som bor där att röra sig i området, vilket inte är fallet med Poundbury. Poundbury är klassisk arkitektur med starka drag av modernistisk stadsplanering. Själv föredrar jag en urban stadsplanering med modernistisk arkitektur före en modernistisk stadsplanering med klassisk arkitektur.
Fast helst ser jag naturligtvis att en urban stadsplanering får gå hand i hand med intressant och blandad arkitektur.

"Så du behöver nog inte vara rädd för att det ska bli något tråkigt bostadsområde där."

Bostadsområde har ingenting med arkitekturen på husen att göra. Det har med husens funktion att göra. Och jag oroar mig inte för att city ska bli ett bostadsområde. Snarare oroar jag mig för ett cementerat kontorsområde med dina idéer är jag rädd.

När jag ser filmer och bilder på city på 50-talet, så tycker jag mycket ser mörkt, murrigt och trist ut. Jag gillar på många sätt det nya city, tom Brunkebergstorg tycker jag är snyggt och skulle funka om man öppnar upp bottenplanen ut mot torget. Jag tror att man med relativt små medel skull kunna få ett fantastiskt cityområde. Enstaka hus behöver nog rivas. Inte för att de nödvändigtvis är fula men för att de passar dåligt in och stryper stadsflödet.
Man gillar olika stilar, så är det. Vad jag tror dock förenar många Stockholmare är längtan till urbanitet. Att kunna välja att bo i en levande stad.
Hornstull, där jag bor, är inte vackert i alla stycken, men galet rörigt och med ett fantastiskt utbud. Jag älskar Hornstull och vill för allt i världen inte flytta till 1700-talshusen i gamla stan. Även här i Hornstull skulle man kunna förtäta en del för att öka på urbaniteten, då blir området oslagbart, med folkliv, trafik och hus från de flesta epoker. Så vill iallafall jag ha det.

Fredrik:
Om du tycker att Klara ska återbebyggas med Jugendpastischer så tycker jag att du är Nimby. Rivet är rivet och det är dags att se framåt. Nåt enstaka hus, som nyss nämnda Klarahuset eller Familjebostäders kupolhus vid Lilla Bantorget är OK.
Men att bygga hela bostadskvarter i Pastisch vore Patetisch... ;)

Vid Brunkebergstorg skulle man kunna bygga två lite högre (bostads-)"torn" som en slags replica på Telefontornen som revs 1957. Över huvud taget så krävs det mycket fler bostäder (och verksamheter i bottenplan) i Klara. Bygg om Malmskillnadsgatan, de hemska fasaderna måste bara bytas ut. Kanske kan man ersätta en del av plåtfasaderna med gamla fasader från Regeringsgatan, som i exemplet på Drottninggatan? Andra kan kanske få ett mer modernt (men snyggt) uttryck? Det här kräver ju föstås en hel del ombyggnader, man smäckar ju knappast på gamla fasader på husen som de ser ut nu.

Anglaishuset, igen!
Anglais skulle med fördel kunna kläs i svart glas. När jag var i Budapest på socialisttiden så fanns ett helt nybyggt varuhus vid Nuygati-stationen, "Skala" hette det visst och var byggt i svart glas. Varuhuset hade t o m Benetton-avdelning trots att Ungern låg under Sovjet. Jag minns att den åttkantiga byggnaden glänste som svart kol. Sobert. (Varuhuset ligger kvar, åtminstone för två år sen när jag återsåg Budapest, men i en annan ägo, förmodligen)

Anglaishuset skulle även kunna kläs i spegelglas á la Dallas. Då skulle himlen "dras ner" till torget och omgivande byggnader skulle synas i hotellfasaden.
... bara en tanke som dök upp....

Fredrik:
"Men är vi inte överens om att Klarakvarteren var bättre än dagens city?"

Det går inte att svara på den frågan eftersom den inte är så svart-vit som du vill ge intryck av. Det fanns både bra och dåliga kvaliteter med gamla klarakvarteren, precis som det finns både bra och dåliga med de nuvarande klarakvarteren. Exakt vilka kvaliteter som var bra respektive dåliga med gamla klara är svårt att svara på eftersom jag aldrig själv upplevde dessa kvarter. Den som inte har gjort det bör akta sig för att dra alltför långtgående antaganden.
Dagens City kan vi relatera till och studera, och kan således också göra förändringar som gör city bättre.

"Vad är det då som är fel med att bygga upp dem igen?"

Därför att vi då river bort det som är bra med dagens city när vi också river bort det dåliga. Och för att vi återuppbygger det som var dåligt med gamla klara tillsammans med det som var bra.

Är det inte bättre att istället bygga något som tar tillvara de bra kvaliteterna i city, och som åtgärdar de som är dåliga? För att till slut skapa något som är bättre än både nuvarande city och gamla klara?

"Och det är klart att husen ska ha vatten och avlopp, och om det ska bli bra måste det få kosta litet."

Frågan är då vem som ska betala?

"Människor tycker inte om modernism, de mår inte bra i modernistiska miljöer, och sådana miljöer kan aldrig bli levande."

Framförallt tenderar människor att ogilla modernistisk stadsplanering. Alltså områden där det bara finns en funktion (boende, handel eller kontor) och där planeringen dessutom gör det otrevligt att röra sig till fots. Så länge en stadsdel är blandad och har levande bottenplan är det mindre viktigt hur husen ser ut. Det är fortfarande i allra högsta grad viktigt, men är underordnat planeringen. Jag väljer att bo i Stockholms city före Poundbury, Järla Sjö eller Jakriborg vilken dag som helst.

"Jag tittade lite på Åbo på eniros utsiktsbilder, men usch vad det ser ut, det är verkligen ingen riktig stadsmiljö, det mesta ser ut som ett förortscentrum. Ingen kan må bra i sådana miljöer."

Nu var det rätt många år sedan jag var i Åbo senast, men generellt kan man säga att det är svårt att säga så mycket om ett område enbart från utkiksbilder. Man kan utläsa en del, men inte allt.

"Även om det är mindre folkliv i Poundbury så är sådana områden bättre för människor."

Nu gör du en mycket grov generalisering. Jag skulle vantrivas i Poundbury. Det är ett isolerat och bilberoende bostadsområde för höginkomsttagare. Förvisso ser husen pittoreska ut, men det är inte det jag letar efter i min boendemiljö.

"Visst finns det häftiga hus utomlands, i Bilbao, London och Dubai, men de passar inte in här, vi ska bygga svenskt i Sverige."

Du tycker det ja. Frågan är, vad är svenskt? Om vi tittar på svensk historia ser vi att vi har en lång historia av utbyte med andra länder. Vi har en lång historia av att ta in influenser från andra delar av världen, och anpassa dem för våra förutsättningar. Jag förstår inte varför vi ska stänga gränserna för intryck från andra länder i en självgod tro att vi minsann är bäst på allt (vilket du ju själv konstaterar att vi inte är). Det är ett ytterst märkligt sätt att resonera faktiskt. Det finns många arkitektoniska exempel i utlandet som skulle passa alldeles utmärkt i Stockholm. Att du inte tycker det gör det inte till en objektiv sanning.

"Och när det inte finns någon i Stockholm som kan bygga något nytt som är bra så är det bättre att bygga upp det som vi vet att vi gillar och trivs med."

Eller så ser vi till att kräva något bättre. Istället för att nedstämda stirra bakåt och tänka att vår bästa tid har varit och att inget någonsin kan bli bättre än det var på 1700-talet är en livsinställning som jag inte tänker acceptera. Eftersom jag har rest mycket så har jag också sett mycket av spännande ny arkitektur. Den arkitekturen är så sakteliga på väg även till Sverige och Stockholm. Det är inte en utveckling jag vill se stoppad för en romantiserad och reaktionär fastlåsning i 1700-talspastischer. (Och återigen, jag har inget emot en och annan 1700-talspastisch i sig, det är idén att bara bygga 1700-talspastischer, och att riva bort hela city, som jag vänder mig mot).

"Alla blir gladare av att vistas i traditionella stadsmiljöer med riktiga hus, det är t.o.m. bevisat vetenskapligt, av både Ann Westerman och Catharina Sternudd, så då ska vi bygga så."

Då har du missuppfattat vad Catharina kommer fram till (den andra referensen känner jag inte till). Det viktiga i Catharinas resonemang är att arkitektur bör vara varierad och detaljerad. Inte att den nödvändigtvis måste vara 1700-talspastisch.

"Och om det inte går att återuppbygga allt i Klarakvarteren på en gång så kan man ta det i etapper. För Yimby vill väl ändå att det ska bli en levande miljö av city till slut?"

Absolut. YIMBY vill definitivt att city ska vara en levande miljö. Just därför bör vi inte riva bort hela city och återuppbygga gamla klara. Det är nämligen ett utmärkt sätt att döda folklivet i City. Det kan man naturligtvis tycka är tråkigt, men det är ändå så det faktiskt ser ut.

Anders A:
"Anglaishuset skulle även kunna kläs i spegelglas á la Dallas. Då skulle himlen "dras ner" till torget och omgivande byggnader skulle synas i hotellfasaden."

Faktiskt ingen dum idé alls. Själv tycker jag att glasfasader kan vara ganska läckra så länge de inte tillåts dominera alltför mycket. Just här skulle dessutom glasfasaden reflektera äldre och högt detaljerad arkitektur, och skapa en kontrast som skulle vara mycket läcker.

Jag är ingen traditionalist. Gillar fräck och modern arkitektur. Men en annan vinkling på det här problemet, alltså gammalt eller nytt, är att traditionell/gammal arkitektur faktiskt har förbjudits av Boverket (då tänker jag främst på bostäder). Visst låter det osannolikt! Men att bygga så som vi gjorde förr i tiden är faktiskt förbjudet, och därför behöver vi inte ens tänka tanken: att bygga gammalt. Varför är det förbjudet? Det är mycket komplicerat och har att göra med Energideklarationen.

Mer om den förbjudna arkitekturen i min artikel: http:​/​/​www.​godbostad.​org/​content/​f%C3%B6rbjuden-​arkite.​.​

Tack för en vital sajt om arkitektur och stadsplanering.

Lars Backhans:
Jag har läst tidigare inlägg av dig. Intressanta.
Jag förstår inte det förbudet, om jag ska vara ärlig.

Om 10-15 år blir Stockholm riktig miljonstad (kan gå snabbare)
Kanske snickarglädje blir kostsamt för miljön om flera hundra tusen Stockholmare vill ha krussidulliga läkt på flerfamiljshusets fasad. Och punchverandor i handskuren tårtpappersstil.
Det finns lyckligtvis GAMLA hus att köpa så man slipper nya hus med detaljer (som tydligen ska förbjudas...)
Jag ska forska lite mer i det där, Lars.
Tack för artikel

Jag tycker att diskussionen ofta blandar ihop gamla Klara i stort med stadsbyggnaden i gamla Klara. De sanitära förhållandena är ju inget som man försvarar bara för att man försvarar stadsbyggnaden. Inte heller vill man ju tillbaka till de förhållandena om man förespråkar en tillbakagång till stadsbyggnaden i gamla Klara. Det som ska jämföras är inte då och nu utan nu med olika alternativ, eller snarare framtiden med olika alternativ. Det gamla klara är det ingen som förespråkar och det går inte heller att jämföra med dagens på ett rättvist sätt, eftersom skillnaderna oberoende av stadsbyggnad är så stora mellan 50-talet och 00-talet.

1968 fick jag höra att det kostar 60 kr natten att hyra ett rum på nya Anglais. 60 spänn! Bara för att sova en natt! Vem har råd med sådant?
Nya Anglais var inte bara fult. Dyrt var det också.

Anders Ryding:
Jag tycker du på ett bra sätt sammanfattar vad som behövs för att staden ska fungera och bli mer urban. Vi kan väl bejaka det som är och göra det mer urbant! 1700-tal eller nyfunkis - det är inte det som avgör om staden fungerar eller inte.
Återigen fastnar vissa i att en viss stil skulle göra staden mer levande, det handlar inte om det, det handlar om mångfald, småskalighet och funktionsblandning!
Oftast är det bättre blicka framåt än bakåt!

Stackars Oscar A:
Du har inte bara fastnat i fel århundrade. Du har även fastnat i fel årtusende (eftersom vi hade milleniumskifte för nio år sen)

Universum har dragit vidare...
Det finns fel och brister i Nedre Norrmalm, jag håller med. Men vi har möjlighet att dra lärdom av misstagen. Jag tror på ett mixat City med lägre och högre bebyggelse och mycket folk på gatorna. Kanske vi inte får tillbaka den era Stockholm hade på 40-talet, innan regleringen,
men vi lär få något nytt och förhoppningsvis spännande framöver. Tänk bara så mycket som ska bebyggas i Västra City när järnvägen däckas över ända upp till Karlberg, Oscar.

Anders Anttonen. Angående den förbjudna arkitekturen.

Alla nya hus ska Energideklareras. Inget av de gamla husen som hänvisas till i den här artikeln skulle passera Energideklarationen. Därför är den gamla arkitekturen förbjuden. Boverket har sett till att vi oundvikligen måste blicka framåt.

Fredrik:
"Och du Anders, om Yimby verkligen vill jobba för en levande citykärna så måste ni kämpa för att bygga upp de gamla husen igen, även om det kan ta några decennier innan city blir färdigt."

Jag har redan i mina tidigare kommentarer förklarat varför ditt resonemang inte håller. Du har inte bemött den kritiken, så innan du gör det ser jag ingen poäng i att återigen upprepa samma resonemang.

Fredrik:
"Niklas, staden är inte stad utan vackra byggnader heller, det räcker inte med människor. Titta bara på St Eriksområdet och tänk dig att husen där hade likadana modernistiska fasader som husen i Åbo. Skulle det fortfarande vara en riktig stadsmiljö då? Nej, just det."

S:t Eriksområdet är ett utmärkt bevis mot den tes du försöker att driva snarare än ett bevis för den. S:t Eriksområdet är nämligen trots klassisk arkitektur ett område som upplevs som isolerat, halvoffentligt och sällan lockar till sig människor som inte bor där. Jag har sedan jag flyttade till Stockholm 1998 bara besökt området en enda gång, och då var det med den specifika målsättningen att åka och titta på området. Då har jag ändå under flera års tid arbetat på Kungsholmen och har en flickvän som jobbat bara några kvarter från S:t Eriksområdet.

Modernistisk arkitektur hade gjort S:t Eriksområdet mindre attraktivt än det är idag. Om man istället haft modernistisk arkitektur men urban stadsplanering hade det troligen varit minst lika attraktivt som idag, och troligen attraktivare. Hade man lyckats kombinera S:t Eriksområdets arkitektur med en äkta urban stadsplanering hade det varit extremt attraktivt.

Fredrik:
jag måste nog hålla med Anders G ang S:t Erik.
Är nästan lika misslyckat, till sin FUNKTION såsom Minneberg eller Södra station. Utseendemässigt har S:t Erik fått internationella priser men inte pga sin funktion som stadsdel.
Pastisch är Patetisch skrev jag elakt tidigare i denna tråd. Att rita en hel stadsdel på samma ritbord (oavsett pastisch eller modernistiskt) blir mycket sällan bra. En stad vill växa naturligt och organsikt från åtskilliga ritbord och under olika tidsepoker. Konceptstäder sysslade Corbu med. Ett område som Poundbury skulle jag aldrig drömma om att bo i.

Oscar A:
Det var det priset jag menade, men jag tror att det finns nåt annat också. Rätta mig ifall jag har fel.

Några tankar om Klara som vi kanske kan enas runt:
1. "Riva allt" och "bygga upp allt som det var" är knappast ett alternativ. Alla byggnader i Klara skulle inte heller vara någon större idé att rekonstruera. En del var bara typ enklare "arbetarbostäder". Däremot, när t.ex. ett kvarter ska förnyas skulle man kunna tänka sig att rekonstruera någon av de mest arkitektoniskt intressanta husen, för variationens skull, en intressant blandning av gammalt och nytt.
2. En del av gatorna som breddades för den då så heliga massbilismen skulle kunna återfå sin smalare bredd. Hamngatan funkar bra som bred aveny som någon här påpekade. Däremot skulle t.ex. Malmskillnadsgatan, Regeringsgatan och Norrlandsgatan kunna smalnas av. Stadsplanen skulle ändras så att byggrätten utökas för några av de angränsande fastigheterna. På dessa tre gator tror jag att det är västra sidan som berörs. (Rätta mig om jag har fel). Östra sidan lämnas oförändrad.
Fördelar:
Borde vara attraktivt för fastighetsägarna eftersom byggrätten utökas.
Utbyggnaderna längs en gata kan spridas ut över tid - dvs naturlig variation.
Fastighetsägaren kan välja mellan att riva och bygga nytt eller bygga ut befintligt hus.
Minskat utrymme för privatbilismen.
Skulle kunna bli ett projekt som "märks" lite mer i stadsbilden.
Det skulle troligen även vara möjligt att rekonstruera några enstaka av byggnaderna som revs en gång i tiden.
I övrigt borde det naturligtvis ställas krav på lokaler i bottenplanet och att arkitekturen på de nya/påbyggda husen är av hög klass.

Väldigt bra summering Jörgen!

Appropå rekonstruerade hus så försvann även många fina interiörer i Klara som är svåra att återskapa, men det går om man vill och det går (förstås) i Dresden: http:​/​/​www.​neumarkt-​dresden.​de/​schloss/​bilder-​schlossr.​.​

Fredrik:
Jag såg att du refererade till mitt förslag för Caroli i Malmö.
Du skrev:
"Stockholm borde lära av Malmö, där ska de tydligen återuppbygga några kvarter från medeltiden igen: http:​/​/​www.​epet-​malmo.​public-​i.​tv/​petition.​php?​id=​10​1 . Det kan nog bli lika fint som Jakriborg, de verkar vara bra på medeltidshus i Skåne."
Jag måste bara få korrigera det lite.
Det handlar inte om att återuppbygga allt precis som det såg ut innan kvarteren revs. Det handlar om att i huvudsak bygga nytt men med det tidigare gatunätet som grund, att göra två kvarter till fem i östra delen av Gamla staden. Några av de arkitektoniskt intressanta husen skulle kunna rekonstrueras, för att få variation.
Förlsaget har jag lagt inom det sk. Malmöinitiativet som Malmö stad har startat: http:​/​/​www.​malmo.​se/​initiativet
Det här är något jag tycker Stockholm och andra städer borde ta efter. Man kan lägga förslag själv och rösta på andras olika förslag.
Man måste inte bo i Malmö för att få lägga in eller rösta på förslag.
Så lite stödröster från folk här på forumet tas emot med stor tacksamhet :-) Gå in på länken och rösta!
http:​/​/​www.​epet-​malmo.​public-​i.​tv/​petition.​php?​id=​10​1

Fredrik:
"Men Anders, nu säger du emot dig själv, du skriver ju själv att det är mer attraktivt med klassicism än med modernism."

Absolut. Däremot säger jag inte att klassicism är populärare än t.ex. Art Deco, Schweizerstil eller High Tech-arkitektur (jodå, det finns en stil som kallas så). Men där vi framförallt verkar tala förbi varandra är ur vilken betydelse vi pratar om modernism. Du pratar om arkitektur, jag pratar om stadsplanering. Jag fortsätter med bestämdhet att hävda att modernistisk stadsplanering är ett långt större problem än modernistisk arkitektur och jag fortsätter också att vidare hävda att du inte har bemött den kritik mot dina idéer om att riva hela klara som jag skrev mycket tidigare i denna tråd.

"St Eriksområdet är mycket populärt just för att husen har klassisk arkitektur"
Jag har redan i mitt förra inlägg kommenterat detta, din kommentar här tillför inget nytt.

"och det är inte alls isolerat, det ligger flera småbutiker i bottenvåningarna mot Fleminggatan, och där är det mycket folk."

Precis. Och Flemminggatan är inte en del av S:t Eriksområdet utan just en del av klassisk stadsplanering. Ett stråk där människor rör sig. Anledningen till att den delen av S:t Eriksområdet har ett visst folkliv är att den delen är urbant planerad, inte pga fasadfärgen eller arkitekturen. (En god arkitektur kan öka folklivet i ett område till någon grad, men inte om grundförutsättningarna inte finns på plats).

"Sedan är det lugnare och mysigare inuti. Jag tycker att det är en väldigt bra avvägning, både stadsliv och litet stillsammare gator i samma område, så skulle det kunna vara överallt."

Det hoppas jag verkligen inte. S:t Erik är en isolerad bostadsenklav utan några genomgående flöden.

"I Sverige talar vi svenska, och då ska vi bygga svenskt också."

Jasså? Talar "vi" svenska? Själv pratar jag engelska också. Min sambo pratar både svenska, engelska och tyska. Jag har vänner som pratar ryska, polska, spanska, persiska med flera språk också. Får inte de bli arkitekter i ditt Sverige? Du får ursäkta, men ett så inskränkt Sverige vill inte jag ha. Turning Torso i Malmö är ritad av spanjoren Santiago Calatrava.
Men det är kanske lika bra att vi river Turning Torso då, för det är ju inte svensk fin rensasig 1700-talsarkitektur...

"Titta bara på hur det gick i city när man skulle försöka vara internationellt modernistisk. Nationen och traditionen är det viktigaste vi har, så det ska vi ta vara på. Och därför ska vi också bygga riktig stad, alltså stad med hederlig klassisk arkitektur."

Ursäkta mig, men du pratar strunt. Har du överhuvudtaget varit utomlands? Det är väldigt tydligt för den som har den minsta kunskap om arkitekturhistoria, eller för den delen har ögon att se med, att svensk arkitektur är influerad av utländska influenser. Lindhagen var starkt influerad av Haussmanns planer för Paris när han drog upp sin plan för Stockholm på 1800-talet. Just nu är jag i Bryssel och man kan helt klart se likheter mellan äldre arkitektur här, och arkitekturen i Gamla stan med sina smala och ornamentrika byggnader. Om vi ska beskriva något som är typiskt svenskt är det väl i så fall just funktionalismens starka grepp om Sverige.

"Nationen är det viktigaste vi har" skriver du. Det har du naturligtvis rätt att tycka, själv ser jag dock inte min nationella tillhörighet som det som definierar vem jag är och vad jag gör. Inte heller tycker jag att det ska definiera Stockholm. Varför inte ta inte ta influenser från andra länder? Eller menar du att vi här i Sverige är bäst på allt, alltid har varit bäst på allt och alltid kommer att vara bäst på allt? Sådant brukar annars kallas för hybris. Faktum är att internationella relationer är oerhört viktiga för Stockholm.

Angående det här med det nationella, så är Stockholm ironiskt nog en ganska "tysk" stad. Samma sak med infödingarna. Många av de riktigt gamla stockholmssläkterna (som inte är samma sak som att vara "urstockholmare" vars släkt har bott här i si och så många generationer, det är ju relativt) har tyska släktnamn, och brukar ha sina rötter bland de tyskar som invandrade under hansans glansdagar. Därav alla tyska referenser som finns i bl a Gamla stan.

Så är det med Stockholm. Det är en stad som är byggd av invandrade människor, som har fört med sig idéer och koncept från sina tidigare hemländer. Det har aldrig funnits någon renodlat svensk stil, eftersom det aldrig har funnits några svenska arkitekter som varit riktigt stora i det internationella sammanhanget. Komiskt nog är det just den här äldre och samtidigt importerade arkitekturen som många nostalgiker vill omfamna som så typiskt "svensk". Förlagorna för Stockholms äldre bebyggelse hittar vi främst i hansastäder som Lübeck och liknande.

Så ser Stockholms historiska framväxt ut. Så varför ska vi då sluta att ta in utländska idéer just nu, när det sedan tidigare visat sig vara ett vinnande koncept?

Du pratar sverigedemokratiska, Fredrik.

Man kan ha olika synpunkter på vilken arkitektur som är trevligast, och det är bra att de är olika. På så sätt skulle det kunna finnas ett underlag för mångfald och variation. Och på så sätt blir städerna bättre. Det enda som krävs är att arkitekterna lyssnar på publiken och tillgodoser den, istället för att sitta fast i sina ack så enkelspåriga sektsmak och tillämpa den diktatoriskt.

Arkitektur kan inte och skall inte planeras centralt. Helt annorlunda är det med stadsplanen. Den är till sin natur en infrastruktur och måste centralplaneras. Där kan man alltså ha ett enhetligt tänk. Yimby föreslår att den traditionella europeiska staden, med sina stråk, sin täthet, sin blandade funktion och sitt överlåtande av detaljerna till respektive byggherre står för det överlägsna tänket och bör tillämpas i framtiden.

Därför blir Fredriks synpunkter irrelevanta. Du är helt fri att ha vilken åsikt du vill om hur de enskilda husen bör se ut, Fredrik, men om alla har samma åsikt blir det en ganska tråkig stad. Jag tycker personligen om 20-talsklassicism och art deco, men bevare mig för en stad som uteslutande såg ut så. Kanske jag rentav gillar det just för att det är relativt ovanligt? Däremot tänker jag slåss tills jag dör för att bli kvitt förorts- och enklavidiotin och få en riktig traditionell stad med stråk, täthet och blandade funktioner.

Jag kanske uttryckte mig otydligt. Jag ska förtydliga:

Vi kan inte utesluta utländska idéer och influenser enbart för att vi vill bevara det som vissa anser vara svenskt. Det finns som sagt ingen renodlad svensk stil. Även det som anses vara svenskt är influerat av utländska stilar och idéer.

Carl Johans falukorvsmetafor är ett exempel på en situation där vi måste tänka i samma banor. Vi kan inte förespråka ett förbud mot sushi, kebab och pizza bara för att det handlar om ursprungligen utländska matkulturer. Då kan även falukorven ifrågasättas, eftersom den också bygger på utländska koncept.

Båda situationerna bygger på samma problem, nämligen att någon vill exkludera någonting på rent nationalistiska grunder. Då blir det en fråga om gränsdragningar: hur mycket utländskt ska vi kunna acceptera i någonting som vi vill se som svenskt?

Det skapar även en följdfråga: varför ska vi exkludera någonting på rent nationalistiska grunder? Vad gör nationalismen så viktig för oss? Har vi ett behov av att skapa en (ny) etnisk identitet som särskiljer oss från andra? Är vi inte redan svenskar som lever i en ganska gammal nationalstat som vi faktiskt kan se som vår egen?

Nu flummar jag lite, men jag vill med detta visa hur irrationellt det är att som Fredrik vilja utesluta olika stilar för att de inte är tillräckligt "svenska". Stockholm är en gammal stad med stark identitet. Den identiteten är inte så hotad att vi måste försvara den med att förespråka dominerande falukorvsarkitektur. Staden mår bara bra av lite pizza-, sushi- eller kebabarkitektur.

Intressant diskussion! Jag gillar S:t Eriksområdet, och det känns för mig inte som mer "inhägnat område" än andra områden i stan, tex Röda bergen, Gärdet, Vita bergen eller kvarteren innanför Götgatsbacken mot Mosebacketorg. Lugna (och väldigt attraktiva) områden, men nära livliga stråk. Det är inte alltid man har ärende till dem om man inte själv bor där, eller besöker någon, eller går dit för att se hur där ser ut, och det är enligt min mening inget fel i det. En del människor (tex jag själv) tycker om att bo lite lungt, men inom räckhåll för stadens puls. Andra föredrar att bo vid själva stråken. Men allt är en del av staden. (För övrigt anser jag att ögonsjukhuset på Fleminggatan gott kan ligga kvar där det ligger, men Trygghansa får de gärna riva eller renovera fullständigt).
Jörgen Sundström: Tack för bra sammanfattning om Klara! Nog kan man blanda traditionellt och modernt (men erfarenherna från modernismen är inte alltid goda, här måste ställas krav.)

Tron på att det har funnits en nationsbaserad renhet (arkitektonisk, kulturell, traditionell, etc) som man bör återknyta till förenar dig med Sverigedemokraterna.
För att vara en så stark förespråkare av traditionella värden verkar du ha anmärkningsvärt dålig koll på (arkitektur-) historien..

Fredrik: Vad som är bra arkitektur kan man diskutera om, och förhoppningsvis leder detta till att alla blir klokare.

Jag avskyr till exempel modernismens torftigt fyrkantiga glaslådor lika mycket som du. Kanske mest för att det finns för mycket av dem, på bekostnad av annat.

Men att lagstifta mot vissa estetiska ideal är tekniskt omöjligt eftersom det inte går att gränsa in med juridiskt hållbara begrepp. Försök med nåt bättre!

Och det är destruktivt att försöka centralstyra arkitektur så att allt ser likadant ut. Då får vi bara en ny smakdiktatur istället för en gammal.

Vad det handlar om är att se till att allmänhetens smak - eller marknaden om man säger så - får större genomslagskraft och arkitekternas aristokratiska von oben får mindre.

Enligt de traditionalistiska arkitekterna på Intbau, www.intbau.org/, handlar det delvis om arkitektutbildningarnas mycket ensidiga kursplaner, delvis om att beställare faller till föga för arkitekters smak-besserwisseri. Jag vet inte om det stämmer, men man kan ju försöka börja påverka där.

Vilket inte hindrar att det är på stadsplaneområdet som det är viktigast att få till förändringar. Så jag lägger nog ner mitt krut där.

Fredrik, med tanke på ditt namedroppande vill jag gärna göra dig uppmärksam på att du nämner flera personer som YIMBY har en del regelbundna kontakter med. Som du kanske förstått existerar vi inte i något slags kontextuellt vakum. Vi intresserar oss för åsikter och synpunkter både från mer proaktiva förnyare som vill se utveckling och bättre funktionalitet, liksom mer konservativa bevarandeförespråkare som i sin tur är mer måna om att stadens utseende inte ska förändras. Gemensamt för dem är att de sällan ser förslag på "total återställning" av tidigare "misstag" som särskilt realistiska.

I princip håller jag med om mycket av det du skriver. Men det blir fel när du stirrar dig blind på stadens gestaltning, men bortser från dess funktion. Att smälla upp nya fasader på byggnaderna i City skulle inte göra området mer levande. Det var nämligen inte byggnaderna som försvann från gamla Klara som tog död på stadslivet, det var utflyttningen av de människor som bodde där. God arkitektur innefattar bra gestaltning och rätt funktioner, vilket jag antar att du själv är medveten om.

Vad vi behöver är alltså nya funktioner. Dvs mer bostäder.

Jag tycker inte att du ska förespråka en återuppbyggnad av de gamla kvarteren om du inte samtidigt kan presentera en finansieringsplan som innebär att alla som drabbas av det projektet hålls skadelösa - inklusive skattebetalarna som jag antar att du tycker ska stå för notan.

Att du inte känner dig hemma i Stockholm eller trivs får stå för dig. Jag trivs ypperligt i staden som den ser ut idag, men ser samtidigt att den kan förbättars på sina håll. Och det vore bra om du kom till insikten att du inte representerar alla invånare i staden, så sluta att skriva "vi" i det sammanhanget. Och återigen, det du vill framställa som "svensk arkitektur" är inte unikt för Stockholm på något sätt. Och knappast vanligt förekommande i gamla Klara, eftersom de byggnaderna byggdes långt innan nationalromantiken och nyklassicismen fanns.

Man kan ju börja med att kontakta Statens Fastighetsverk som äger stora delar av Klara och arbetar med dess omdaning..

http:​/​/​www.​sfv.​se/​cms/​sfv/​aktuellt/​projekt/​nya_​klara_​s.​.​

Kalle: Tack för infon.
Jag läste lite i en pdf-fil som finns länkad på sidan:
http:​/​/​www.​sfv.​se/​cms/​showdocument/​documents/​sfv/​aktue.​.​
Där står "gatornas utrymme ökade, samtidigt som den samlade byggnads-volymen minskade".
Det var intressant info. Exploateringen minskade alltså i och med det nya Klara.

Kanske man inte kan tala om en ren "svensk" arkitektur, men det finns i alla fall lokala byggnadstraditioner, en sorts "dialekter", både på landsbygden och i städerna. Stockholm, Göteborg och Malmö skiljer sig åt rent utseendemässigt. Det typiskt göteborska finns inte i Stockhlm eller Malmö och vice versa.
Jag skulle vilja se en modern arkitektur som en fortsättning på 80- och 90-talets postmodernism, som förutom från funkisen utgick från ffa jugend, ibland på ett väldigt lekfullt och varmt sätt. Linnégatan här i Göteborg är ett av de bättre exemplen, dessutom stadsmässigt med hela kvarter och lokaler i bottenplan.
Något för Klara att inspireras av? Fast det ska ju vara på Stockholmsvis. Linnégatan är ju Göteborg.

Fredrik:
Det skulle vara kul om du kunde svara på några av de frågor som jag och andra har ställt till dig i den här tråden. Du är märkbart duktig på att undvika att göra det, men duktig på att återupprepa samma argumentation som redan har ifrågasatts. I en debatt blir den typen av resonerande efter en tid ganska tröttsam.

Jag är, liksom de flesta andra i denna tråd skulle jag tro, helt överens med dig om att modernism inte är speciellt tilltalande.

Det blir på sätt och vis något ironiskt när du skriver:
"Tyvärr verkar det som om jag talar för döva öron här på Yimby, många är så förblindade av rationalistiska modernistdogmer att de är oförmögna att förstå vilken betydelse arkitekturen faktiskt har i staden" när det i själva verket är du som är så djupt rotad i traditionalism och nationalism att du inte kan se att stadens funktion är viktigare för stadslivet än dess arkitektur. Att jag skriver så är inte, vilket du verkar tolka det som, ett försvar för vare sig modernistisk arkitektur eler modernistisk stadsplanering. Jag har överhuvudtaget oerhört svårt att se hur man ens kan göra en sådan tolkning. Men vi måste utgå från stadens funktioner, flöden och behov först. Annars blir allt bara en icke-fungerande kuliss. Det finns också ett vidare problem i ditt resonemang, nämligen att det är ett väldigt modernistiskt tankesätt, vilket är ironiskt då du påstår att du är motståndare till modernism. Att ovanifrån tvinga fram rivningar och på detaljnivå styra hur de nya husen ska se ut i en hel stadsdel... är det klassisk stadsplanering för dig? Vad du vill göra är att tvinga fram en kuliss av klassisk stad med modernistiska verktyg.

Hej Emil, kul att du har dykt upp igen.

Apropå planekonomisk bakgrund: Det är fascinerande hur det rådde praktiskt taget partipolitisk enighet om denna planekonomi. Det förekom hummanden från den kulturkonservativa falangen inom högern, men businessfalangen var lika övertygad som socialdemokraterna om att det hela skulle gynna näringslivet. Antagligen för att man var enig om att stordrift var bra.

Och det är det ju, i många avseenden. Vad man inte tänkte på, eller kanske var ointresserad av, var att om endast stordrift är tillåtet blir det väldigt svårt att ersätta sånt som åldras - vad än Åhrén tyckte. Om mindre och kapitalfattigare verksamheter redan har trängts ut finns inget som kan ta vid när stordriftsföretagen tröttnar och blir utkonkurrerade.

Detta var en tråd som verkar ha "fått igång" många.

Stockholm behövde ett nytt administrativt/politiskt/kommersiellt centrum, där Gamla stan hade spelat ut sin roll. Då är min fundering var i Stockholm detta nya centrum borde ha legat. Jag tror att anledningen till att det blev just Klara var att läget var "nästan" G:la Stan och det fanns en tågstation. Hade Stockholm byggt ett "La Defense"-liknande område utanför innerstan så hade det protesterats i alla fall.

En huvudstad inhyser ofta bankpalats, stora varuhus, administrativa byggnader osv.
Nationella såväl som internationella intressen samlas ofta i huvudstaden i ett land.
Allt detta skulle inte ha rymts i Klarakvarteren.
Hur skulle man löst detta på ett annat sätt än Regleringen? Någon som har förslag?

Fredrik:
Jag tror vi får sluta oss till att vi är oense. Jag är ingen anhängare av de stora mer totalitära drag i stadsplaneringen som du vill se växa fram (även om du själv inte vill inse detta) utan jag är istället en varm anhängare av stadens organiska framväxt (men med stadsplaner för vilken struktur utbyggnaden ska ha). Du skriver att du har svarat på mina och andra frågor, vilket jag inte håller med dig om. Jag tog t.ex. upp den ekonomiska problematiken med att endast kapitalstarka får plats i ditt tillrättalagda 1700-talsklara, vilket innebär att det folkliv du ser på de gamla bilderna inte skulle kunna uppstå i den återuppbyggda varianten. (Lyxbutiker och internationella storföretag kan inte allena ge upphov till sprudlande stadsliv). Jag har också påtalat att ditt sätt att se på stadsbyggnad är modernistiskt, vilket du viftat bort med att gamla klara inte var modernistiskt planerat. Som om det skulle ha något med saken att göra. Du vill fortfarande använda modernistiska verktyg för att skapa en stadskuliss.

"Och Jan och Anders, det handlar inte om att centralstyra så att allting ser likadant ut, utan om att samordna de enskilda husen och komponera ihop dem till en harmonisk helhet, där allting samverkar så att människor trivs, och det kallas stadsbyggnadskonst, inte modernism."

Aha. Så att diktera att alla hus i en hel stadsdel måste vara 1700-talspastischer är inte att centralstyra så att allt ser likadant ut? Jag är nog inte riktigt med på det resonemanget.. Det är inte stadsbyggnadskonst utan just modernism. De arkitektoniska sammanhang du ser i de äldre stadsdelar som finns i Stockholm idag har inte tillkommit genom centralstyrning av myndigheter.

"Stadsbyggnadskonsten har mycket gamla rötter, och det finns många fina exempel i Stockholm, Lärkstaden, Röda Bergen, Blecktornsområdet, Kungsgatan med Kungstornen och St Eriksområdet."

Inget av dessa områden har mig veterligen haft någon myndighet
som dikterat vilken stil husen måste ha.

"Och det är miljöer som är väldigt uppskattade!"

Absolut. Det är det ingen som har motsagt, snarare tvärtom. Men de är också alla miljöer som inte tillkommit genom den typ av modernistiska planeringsverktyg som du vill nyttja.

"Sedan försvann stadsbyggnadskonsten med modernismen, så du har missförstått Anders, att bygga upp Klarakvarteren handlar inte om modernistiska ideer utan om att skapa en harmonisk helhet."

Nejdå. Jag har inte missförstått något. Däremot har jag, till skillnad från dig, förstått att en bra stad inte kan tvingas fram ovanifrån. (Även om bra politiska beslut kan underlätta dess framväxt).

"Och det skulle göra Stockholm bättre och trevligare."

Du har hittills inte kunnat presentera någon bevisning för detta påstående annat än att det ser mysigt och livligt ut på gamla bilder. Och den "bevisningen" håller som bekant inte, eftersom det är människorna i staden, inte husens fasader, som skapar folkliv.

"Dessutom borde det vara ekonomiskt fördelaktigt, som Jörgen skriver, eftersom den totala exploateringen ökar om man bygger upp den gamla miljön igen."

Man behöver inte riva allt existerande för att öka exploateringsgraden, så det argumentet håller inte heller. Exploateringsgraden ökas just nu i City genom takpåbyggnader och nybyggnader så det är en process som redan är igång. Om vi ska prata ekonomi är det naturligtvis långt mer ekonomiskt fördelaktigt att rätta till problemen med den miljö vi har, istället för att riva allt och bygga nytt.

"Jag kan inte ta fram någon exakt kalkyl, men så väldigt mycket skattepengar ska det nog inte behövas."

Bevisbördan ligger helt klart hos dig här då det är någonting mycket radikalt som du föreslår. Det skulle också vara intressant att höra hur intresserade fastighetsägarna i city är av att riva ner sina fastigheter, varav en hel del är ganska nyrenoverade. Det skulle också vara intressant att få reda på var alla som arbetar i city ska ta vägen under det dryga decennium eller så som city skulle vara en byggarbetsplats.

"Och naturligtvis blir det mer stadsliv än idag, det är bara att titta på gamla bilder och filmer så förstår man vilket som har försvunnit tillsammans med den arkitektur som fanns där. "

Som sagt. Ingen ifrågasätter att det var livligare i Klara förr. Det innebär inte att du kan dra slutsatsen att en viss form automatiskt kommer att återbörda stadslivet bara för att du bygger upp en kopia av klara. I Kina bygger man en kopia av Sigtuna. Det innebär inte att de personer som finns i Sigtuna plötsligt kommer att finnas i Kina. Fast du tycker ju förstås, om det ska finnas någon stringens i ditt resonemang, att det är ett stort misstag att bygga något som ser svenskt ut i Kina.

En sak angående folklivet i gamla Klara som inte går att upprepa tillräckligt många gånger: Klara var stadens mest trångbodda stadsdel. Att det var mycket folk ute på gatorna berodde på att de inte hade någonstans att ta vägen. Även om varje hus skulle byggas upp igen skulle det inte på långa vägar ge samma befolkningstäthet som tidigare. Detta för att man enligt dagens normer inte bor fem personer i en lägenhet på 45 kvadrat.

Gamla Klara går inte att återskapa utan att samtidigt återskapa den kontext som stadsdelen existerade i. Samma sak med förslagen att "återställa" Slussen. Bilderna från förr visar ett myllrande folkliv med hamnarbetare som bar varor från lastfartyg och vedskutor som låg förtöjda vid Skeppsbron. Även där handlar det om en annan kontext. Att återskapa den fysiska miljön innebär inte att de övriga beståndsdelarna av kontexten återskapas.

Magnus Orest: Vissa saker går inte att återskapa, men man borde ändå försöka att få tillbaka vissa verksamheter till staden. Små verkstäder på innergårdarna t ex, lättare industrier, bagerier etc.

Peter D:
Vet du hur dyra markpriserna är i City?
Stora affärskedjor har butiker som går med förlust
där men tar den smällen eftersom kedjorna ofta har andra butiker på billigare mark längre ut från City/Klara som lönar sig bättre. Hantverkaren på bakgården bör ha ett alldeles unikt koncept för att det ska löna sig att bedriva verksamheten i "Nya Klara".

Fredrik: Jag tror du skulle komplettera med Jane Jacobs, och om du gillar bilder kan du också testa med Jan Gehl.

Sitte och Cullen bekymrar sig om yta - även om jag applåderar Cullen för att han var så tidigt ute med att fördöma vad han kallade "prärieplanering" dvs utglesning. De är komplett ointresserade av vilken sorts liv som levs och vilka aktiviteter som pågår i deras stadsmodeller, åtminstone förerslår de inget.

Jacobs och Gehl är mer intreserade av innehållet - hur man får till en levande stad. De är komplett ointresserade av fasader (nåja, relativt, Gehl har faktiskt en del elakt att säga om monotoni). De snackar täthet, blandning, gatustruktur, ekonomi. Med rätta, anser jag. En felaktig struktur kan inte hjälpas upp med vackra fasader. Och om strukturen är bra gör det inte så mycket om inte alla hus är så vackra.

Anders, U beat me to it... Peter D gjorde just misstaget att utelämna kontext och miljö. Ett återuppbyggt Klara skulle inte ha plats för några små familjeföretag på innergårdarna. Sådant hör till forna tiders arbetarkvarter. Dagens och framtidens Klara är inga arbetarkvarter. Där kommer bara de mest välbeställda att ha råd att bo.

Fredrik, ett utbrett problem inom den akademiska världen är att man gärna vill ta till teoretiska förklaringsmodeller som baserar sig på deduktiva förfaranden. Att dessa förklaringsmodeller ofta motsägs av mer empiriska teorier och hypoteser är ett problem som man gärna blundar för. Och här kommer vi till det fina i kråksången - det är nämligen OK att sätta deduktion före empiri i vissa sammanhang! Men i andra sammanhang är det inte OK.

Ett exempel på ett sammanhang där det är OK är i en akademisk diskussion inom slutna kretsar. Till exempel när en samling arkitekter diskuterar styrkor och svagheter i le Corbusiers idéer, och samtidigt ser till att begränsa premisserna för diskussionen så att man inte faller utanför ämnet.

Däremot är det inte lika lyckat med det förhållningssättet i en diskussion som gäller en existerande situation eller kontext. Som den här diskussionen. Du hänvisar till en bok av Camillo Sittes, och gör gällande att Anders kommer att hitta svar på sina funderingar i den. Att han har varit död i mer än ett sekel och aldrig upplevt vare sig modernism eller massbilism är alltså inte ett problem? Trots att stadsbyggnad, arkitektur och stadsplanering rimligtvis borde höra till de mest empiriska konster som existerar, och har förändrats till både det bättre och det sämre sedan Sittes frånfälle i början av 1900-talet?

Deduktion. Ja, det fungerar bra inom akademiska discipliner. Men teoretiska förklaringsmodeller har en tendens att hamna på kollisionskurs med verkligheten, eftersom en teoretisk modell kan sakna en del nödvändiga komponenter och premisser för att bli giltig. Om man utgår från felaktiga eller ofullständiga premisser blir även slutsatsen fel. Ett problem som har präglat arkitektur och stadsplanering under hela 1900-talet, men som många arkitekter och planerare av någon anledning vill bortse från. Istället för att lyssna på de människor de i slutänden jobbar för väljer de ibland att hålla fast vid de teorier som gång efter annan falsifierats av empiri.

Fredrik:
Du har en intressant förmåga att undvika att svara på de frågor jag och andra ställer. Trots upprepade försök har du ännu inte svarat ens på de mest basala grundläggande problemställningar som vi andra ställt upp kring din idé om att bygga upp klara som en 1700-talspastisch. Istället ägnar du dig åt akademisering och försök att förleda läsaren genom att hänvisa till litteratur-referenser istället för att själv svara på de frågor du får ställda.

Då du inte verkar ha för avsikt att delta i diskussionen så upplever jag inte längre den här "diskussionen" speciellt meningsfull. Kanske är du inte medveten om detta själv, men gå gärna tillbaka i tråden och ta en funderare till.

För övrigt kan jag bara, liksom tidigare skribenter, rekommendera dig att läsa lite Jane Jacobs om du inte redan har gjort det. Då kanske du förstår att du själv är just en modernist i ditt tänkande.

Fredrik, tror du att en majoritet av stockholmarna skulle stödja en återuppbyggnad av gamla Klara om de själva tvingades stå för kostnaderna?

Jag tror att du behöver bli bättre på att förstå vad folk faktiskt vill. Du resonerar som en arkitekt eller stadsplanerare, och utgår från att alla tänker som du.

Fredrik: Arkitektur är inte alldeles oviktig - men andra faktorer betyder oerhört mycket mer för om en stad ska fungera eller ej.

Jerker Söderlind har gjort en detaljerad uppräkning av vad som skiljer Tensta från Östermalm - finns på http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​Dokument/​S%F6derlind.​1-​co.​.​
Där finns arkitektur som en av faktorerna - men som han påpekar är det bristen på variation i Tensta som skiljer det från Östermalm, snarare än någon viss stil i sig. På Östermalm finns allt, även modernism, men i Tensta ser allt likadant ut.

Och vilka problem skapas då av att Tenstas hårdvara/operativsystem/interface ser ut som det gör? Ja, bland annat att det isoleras som en enklav och inte är åtkomligt för andra än dom som bor där. Vilket exempelvis leder till att det är svårt att etablera verksamheter i Tensta - underlaget blir inte stort nog. Vilket i sin tur skapar brist på stadsliv - och t.o.m. brist på försörjningsmöjligheter för dem som bor där.

Det är fullt möjligt att få en fullständigt anti-Sitteansk stad att fungera - tänk bara på Barcelonas Eixample med sina långa raka gator, eller tänk på Manhattan. Det är fullt möjligt att få en stad att fungera med uteslutande modernistisk arkitektur på en klassisk stadsplan (jag vet inte om t.ex. någon sönderbombad stad har byggts upp på befintlig stadsplan men med nya hus som skulle kunna illustrera detta, men någon annan yimbyit kanske vet?). Men det är inte möjligt att få en stad att fungera bra på en modernistisk stadsplan, hur varierad än arkitekturen är.

Därmed inte sagt att arkitektur är ointressant. Jag tycker också det finns åt helsike för mycket modernistisk arkitektur och skulle vilja se ett moratorium i femti år tills andra uttryck har kommit ikapp. Men det är inte avgörande.

Alternativ Klarafilm: "Restaurang Tennstopet", Vattugatan 8, 19/2-1965:

Klicka längst ner på denna sida för önskat filmformat:

http:​/​/​www.​stockholmskallan.​se/​index.​php?​sokning=​1&act.​.​

-"mytspräckare"?

Saken är väl ändå den att modernismens arkitekter struntade fullständigt i vad andra människor tyckte eller inte tyckte om. De körde sitt eget race och rev hela stadskärnan för att skapa Utopia. De som förespråkar variation är knappast förespråkare för endast ett formspråk utan för möjligheten att blanda många olika formspråk. Således är diskussionen huruvida art deco, nyklasscism eller brutalism överflödig. Det viktiga är att man inte tillåter stadsplanerarna att fastna i ett enda forsmpråk. Det är just mötena mellan helt olika stilar som gör en stad så spännande.

Martin Ekdahl:

Du gör på ett sätt rätt som kortsluter hela debatten med detta tydliga och tyvärr helt sanna påstående. Det spelar egentligen ingen roll hur vi idag värdesätter olika induviduella byggnader som revs i Klara/Jakob hur mycket egen karaktär de än hade för det spelade ingen roll. Man ville prompt ha ett underjordiskt varuförsörjningsnät av tunnlar och då "måste man" riva hela kvarteret för att kunna gräva ut dessa tunnlar. Naturligtvis hade det gått att göra detta varuförsörjningsnät mindre just i de kvarter där det fanns viktig arkitektur om man velat och ett exempel på det och samtidigt en gåta för mig är Hotel Terminus Vasag 20 brevid Esselte som både har T-uppgång och T-bana under sig men som överlevt rivningarna!!!???

På en och samma gata kunde 1700-tals hus blandas med helt nybyggda funkishus med några både absolut mer eller absolut mindre intressanta ganska typiska Sthlmshus från 1800-talet. Världens blandning alltså vilket även bidragit till den något förvirrade Klaranostalgin = På ena sidan av en Klaragata kunde du ha ett supersäckigt arbetarhus utan vare sig några utmärkande drag eller fullt fungerande underhåll inkl fallfärdig gård. Brevid eller tvärs över gatan stod dock ett ganska pampigt kontorshus kanske byggt i slutet av 1800-talet men sedan påbyggt med en våning och nyputsat på 20-talet inkl fullt fungerande underhåll inkl avlopp etc.

Det intressanta som jag ser det är hur modernisterna var så ivriga att utveckla sin modernism att tex 2 hus byggda så sent som 1944 (det ena i kv Svalan där Aftonbladet huserade och det andra ett bostadshus på Jakobsbergsgatan 32) plötsligt inte längre dög utan (det sistnämnda) revs efter endast 22 år!

Ingen underjordisk varuförsörjning var anledningen men även ett förakt mot att det nya City "självsanerades" vartefter behov av modernare hus uppstod = så ville man (sjukt nog) inte ha det utan ju nyare desto bättre och för övrigt är allt som är äldre än 50-tal ren skit enligt dåtidens historiföraktande trender i samhället.

Denna "totalsanering" är det mycket olyckliga i Klarahistorien. Klara/Jakob var ett eldorado som skoluppgift på KTH, -vad är viktigt här? -vad bör sparas resp rivas? -hur får vi en någorlunda modern stadsdel där (anser jag) många kordinater och förutsättningar redan var självskrivna? En jättekul och spännande uppgift som även var realistiskt fram till 50-talet då dessa "totala" rivningsplaner växte fram i takt med en allt bättre ekonomi.

Jag hävdar å det bestämdaste och efter många många år av studier, reflektioner och självkritik att Citysaneringens största misstag var att inte dra ner Sveavägen i rak linje ner till Gustav Adolfs torg!

Den tanken ströks 1945 för den nuvarande utformningen med ett böjd och stympad Sveaväg som slutar vid Sergels torg. Samtidigt är det uppenbart att ett av Citys största problem är den nord-sydliga gångtrafiken där alla vill trängas på den smala Drottninggatan men knappt ingen vill korsa Gustav Adolfs torg för att sen ta sig vidare antingen Malmtorgsgatan-Brunkebergstorg-Malmskillnadsgatan, eller upp mot Regeringsgatan, men så är det ju nästan byggt som en mur/port vid Gustav också!

Ett "Sergels torg" med felvända solförhållanden och ett namn som skulle få Tobias Sergel själv att vända sig i sin grav om han sett vad som skett med stadsdelen är inte heller någon framgångshistoria. Då tror jag betydligt mer på "Sveaplatsen" (utan något sunkigt "snetorg" en trappa ner!) som det logiskt och med en lagom dos nationalism var tänkt att heta.

Alla dessa tankar finns numera på en ganska bra karta: http:​/​/​upload.​wikimedia.​org/​wikipedia/​commons/​2/​20​/​Cit.​.​

-Det finns en annan plan (som jag tror att Wikipedia delvis använt som underlag) med något färre rivningar och gatubreddningar än vad som syns på länken och det är denna något mer avskalade version från Stadsplanenämnden 1940 som jag ser som idealisk. Med några stora skillnader: ingen breddad Herkulesgata inkl underfart med Sveavägen som skär igenom södra Klara, liksom bara partiella breddningar av Mäster Samuelsgatan, Smålandsgatan och Regeringsgatan!

Sveavägens underfartsrännor under Sveaplatsen och Kungsgatan på länken är också överflödiga men det häftiga med den här planen är kombinationen av att skapa ett nytt City inkl T-bana, breddad Klarabergsgata (fast bara på sydsidan för att "rädda" hus på norrsidan!), ett nytt stort (samlings)torg men samtidigt spara en mängd äldre intressant arkitektur både på bak- och huvudgatorna, titta tex på husen på Malmskillnadsgatans västra sida vid Jakobsbergsgatan där bägge hörnhusen är bevarade!

Snacka om att "anta utmaningen" och inte bara vara så jäkla slappa förenklande slätstruken historieföraktande själslös identitetslös snuttifierad s k modernist-utopi som inte ens kan bygga hus som sitter ihop utan att ha en glipa emellan (Riksbanken och Royal Viking) och som jag anser dragit ner arkitektryktet rejält med dessa mega Sovjet-lösningar som delvis inte fungerat alls och efter kort måste byggas om.

Ja ja, nu är det försent iaf men de 453 olika fastigheterna i Klara/Jakob som revs och hur de interagerade upphör inte att facinera mig trots annat, mer samtida som måste göras.....

City behöver definitivt fler nord-syd-stråk. Problemet med en Sveaväg ända ner till GA torg är att det ändå tar slut vid Slottet. Man skulle behöva fortsätta stråket:
http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​resources/​slottsgallerian.​.​

Du har helt rätt Jan och tycker "Slottsgallerian" vore pricken över i:et om Sveavägen dragits ända ned till GA!

Har du mer info om detta projekt?

Johan Eriksson: Tack för en kul och intressant redogörelse för dina tankar kring "Citysaneringen". Jag kände inte tidigare till att Sveavägen var tänkt att dras vidare ända ned till Gustav Adolfs torg.

"För stadslivet vore en rivning av slottet och ett framdragande av Norrbro till Slottsbacken med andra ord en välkommen åtgärd"

= En anledning till att det är så enkelt att vara visionär och "realistisk utopisk" i den här stan är när någon väl tänkt till lite mer än vanligt inkl tänkt på detaljerna så dödas ofta idéer på ett tidigt stadium av såna här plojare som Johan Johansson som drar allting för långt och smått förlöjligar den eventuella visionen med sin privata okunskap!

Det är lika löjligt som att ploja om att typ exempel: "vi river hela Gamla stan och bygger nya skyskrapor" och sen ska denna morbida humor dränka ursprungsarkitekten som i regel är avsevärt mognare och har mer erfarenhet än nån plojtyckare på oseriösa SvD (Sthlmred alltså).

Jag håller med om att Trygg Hansa-huset bör kompletteras med ny bebyggelse och att Stadsmuseet har en märklig bestämanderätt ang vad som är värdefullt eller inte men saken blir inte bättre av att riva Tessins slott!

Gunnar:

Nu har jag ändrat i mitt föregående inlägg och skrivit "typ, exempel:" för att förtydliga att det inte är jag som har den åsikten. Jag kunde lika gärna ta ett annat exempel: "Österleden på bro över Djurgården (som det ursprungligen var tänkt på 60-talet). Poängen är att man kastar fram ett förslag som är så provokativt att det är helt orealistiskt.

Inte för mig personligen utan för majoriteten av Sthlmarna, eller hur många här tror på fullt allvar att det går att få fram en opinion för att riva Slottet???

Det hela är däremot, precis som mitt omöjliga Klaraförslag, ett hypotetiskt resonemang och det är en helt annan sak vilket jag, liksom mitt omöjliga Klaraförslag, gärna debatterar!

Det råder inget uttrycksförbud och man får visst "tänka högt" och jag tycker du drar allt för höga växlar på mina tankar om Slottet (vars galleria jag just hyllat ovan!) och direkt går till extremer bara för att jag säger att det kommer att bli ett himla raballder för att uttrycka sig milt om man vill riva Slottet!

PS Har arbetat och lobbat för modern spårväg på stomnätet sedan 1991!

"Stockholmspartiet och annat storstadsfientligt drägg" fick trots betongpartiernas motstånd igenom cykelbanor och Sjöstadsfärjan istället för en 32 meter hög högbro
= Jag är stolt över att ha medverkat till detta på sin tid!

mvh/drägget

"Stockholmspartiet och annat storstadsfientligt drägg" fick trots betongpartiernas motstånd igenom cykelbanor och Sjöstadsfärjan istället för en 40 meter hög högbro
= Jag är stolt över att ha medverkat till detta på sin tid!

Det var utmärkt att det blev mer cykelbanor i Stockholm. Vi behöver fler. Däremot tror jag att politikerna behöver dra fram en större plan. Cykelnätet känns lite lappat, lagat och förvirrat idag med cykelbanor som oväntat slutar rakt ut i en vältrafikerad gata t.ex. Jag kan på sätt och viss förstå att laglydigheten hos cyklisterna ibland är sisådär med tanke på hur cykelinfrastrukturen ser ut i denna stad.

Däremot var det ett gigantiskt misstag att inte bygga en bro mellan Hammarby Sjöstad och Södermalm. Det hade gjort att HS var en del av innerstaden, vilket det inte riktigt är idag.
Däremot hade det varit ett stort misstag att bygga en högbro. Jag var inte med när det där begav sig så jag kan bara uttala mig om vad som borde byggas idag, vilket är en öppningsbar lågbro som större motorbåtar kan passera, men som öppnas ett antal gånger om dagen för segeltrafiken.

Slottet bör vi nog inte riva. Det är en av Stockholms absolut största turistattraktioner (och ett av världens största slott), och inbringar således mångmiljonbelopp till staden årligen. Jag gillar landmärken i en stad, och jag ser slottet som ett av dem, trots att jag är en inbiten republikan som tycker att kungahuset bör avskaffas omedelbums.
Men precis som att religionens roll i samhället har minskat så betyder det ju inte att vi borde riva Riddarholmskyrkan.

Stråkdiskussionen är dock relevant. Jag tror att upprustningen av Norrbro kan vara ett bra första steg. Fortsätt sedan upprustningen genom att göra om en tydligare koppling mellan Norrbro och Skeppsbron, och genom att minska trafiken på Skeppsbron och göra det stråket mer levande. Detta knyts sedan samman med den nya Slussen. Om vi sedan kan få spårvagn över det här stråket kan det också få en stark urban effekt.

Jovisst, jättepraktiskt att gå med cykel i trappor först upp och sedan ned över den planerade bron på ja, 40 meter ovanför vattnet. Ett alternativ med klaffbro då istället men en sådan relativ enkel "Amsterdambro" kunde inte Stadens tekniker ta fram. Jag hade gärna sett en sådan bro men att ni genast börjar gnälla över en av stans mest populära färjelinjer (i en stad fylld med vatten) är otacksamt, inte mot mig men mot de 1000-tals som varje dag använder och gillar den!

Om ni vill haka på Sp så starta ett underform ty det är uppenbart att ni inte kan de mest fundamentala saker om hur det går till i ett litet parti. För det första finns det flera olika viljor inom samma part varför man får kompromissa!

Då, i mitten på 90-talet (jag var med i Sp 1995-2002) så var Sp det enda stadsmässiga parti som tog upp saker som fler cykelbanor, spv i innerstan, stoppa rivningen av Lindegården, regelbundet tömning av återvinningsstationerna och andra saker som är helt självklara i en storstad men där betongpartierna var så oerhört rädda för att rubba status quo att de i det närmaste startade en hatkampanj mot Stella Fare och mediadrevet var inte sent att haka på.

Ska ni inte komma o säga att det var korkat med cykelbanor också?

Men hör o häpna, det var många olika meningar inom Sp och till sist hoppade jag av därför att jag inte höll med om bl a spara Slussen, hus på Sergels torg (-iaf i den varianten) men jag tycker Stella är en jättetuff tjej som åtminstone vågade sätta igång processer som tex att börja bråka med de konservativa inom Sthlms Hamn så att det senare ska gå att bygga en ny stadsdel i Frihamnen/Värtahamnen. Sånt som andra sått skördar vi och gläds åt idag.

Sp är det enda parti nånsin som i en valkampanj haft en valaffisch med en modern spårvagn och texten "FLER". Det är helt vansinnigt sjukt tycker jag att det ens ska behövas ett parti för föra fram frågor som cykelbanor och spårvagnar i en storstad, men det gjorde det och som vanligt får alla uppstickare på käften men (s) svängde sedan helt och var plötsligt för c-banor = de som gör det inledande grovskitjobbet får minsann inga hyllningar medan de större partierna sedan vill ta åt sig äran!

Innan ni går i taket igen tänker jag avsluta denna helt urspårade del om Sp med att påstå att jag är övertygad om att en stor del av kritiken också kommer sig av att Sp företrädes av en 1,55 meter lång kvinna och det finns det tyvärr många som när det kommer till kritan inte klarar av!

Gunnar:

Om du kallar folk för "drägg" lär du inte få mycket ur dem, dessutom är det tydligt att du inte kan din historia kring bron vid Hammarbykanalen. Men jag tänker inte, efter det här, hjälpa dig. Det finns ett hus på Fleminggatan 4 där alla gamla planer finns = so get your facts straight before you shoot Mr Bossy!

-kan vi återgå till ämnet nu?

Beträffande mitt förslag till Slottsgalleria förutsätter ju det att slottet finns kvar. Det råkar redan finnas några trevliga valv ut mot Norrbro som det bara är att bygga vidare på. T.ex. med en flack trappa - ungefär Slottsbackens lutning - upp genom bottenvåningarna, kantade med butiker av något slag som även den mest nostalgiska slottsfantast skulle finna kongeniala.

Något mer än det redan publicerade finns inte. Det var ett av de förslag till förbättring av City som jag presenterade för City i samverkan när de frågade i vintras. Det kommer att publiceras av dem. Sen får vi se om någon nappar på förslaget.

Och Johan E: Man kanske kan beskylla Johan Johansson för både det ena och det andra, men okunskap hör absolut inte dit. För övrigt använde han slottsresonemanget som ett exempel på hur det kan uppstå motsättningar mellan estetik och funktion, där det inte är självklart vilket som ska vinna.

Gunnar!

Om Sp:

Din beskrivning av partiet som likvärdigt med Ny Demokrati och hur du på nåt egendomligt sätt tycks veta allt om vad alla tyckte och tänkte är inte bara extremt överdriven utan även blott falsk! Utan att ha buggat partilokalen kan du onekligen veta om detta varför jag tycker du ska lugna ner dig i dina extremt förutfattade meningar som dessutom till stor del verkar vara hämtad ur de inte alltför sanneliksenliga kvällstidningarna och ta reda på lite fakta istället!
-vad du nu finner för glädje i att uttrycka ditt stora hat mot ett litet litet parti som inte ens finns längre?

Jag upprepar att det stack i ögat som fan att någon = en kortväxt kvinna med sina partimedlemmar, hade synpunkter på Sthlmspolitiken vid sidan av (s) och (m) (som är de stora partierna) samtidigt som de flesta andra, som även gnällde på Sp, inte lyfte ett finger politiskt under denna tid mer än att klaga på andra. Man kan ju tex undra hur pass politiskt aktiv Gunnar var då.....?

Med facit i hand är det lätt att vara efterklok men det fanns inga alternativ till den gamla vanliga gången med de gamla vanliga partiernas gamla vanliga motorvägs- och betonglösningar och det var väl det som egentligen chockade mest, pressen på tex Sthlms Hamn och Stad att frigöra Fri- o Värtahamnen för framtida bostäder, tala för nya spårvägs- och färjelinjer, verka för ett stort sammanhängande cykelnät (i verkligheten förstås sönderkommpromissat av övriga partier så beskyll Fp istället för halvmesyren med Hornsgatans c-banor ty det är de som bär ansvaret här liksom på Fleminggatan mfl!),
-de här frågorna mfl kan idag, ca 15-20 år senare, föras av tex (s) eller (m) och de gör det, spv i innerstan tex av (m). Många av Sp´s frågor har helt enkelt annamats av de stora partierna och är inte längre lika kontroversiella som för ganska nyligen sedan!

I det ljuset, som lätt glömmts bort, var Sp en murbräcka och gjorde mycket av skitjobbet som sedan andra vill glänsa i. Anledningen till att jag personligen gick med var främst trafikfrågorna och trots att Djurgårdslinjen fanns redan då (öppnad -91) så vägrade (s) och (m) att frivilligt fatta poängen med en 891 meter lång förlängning av DjL till Centralen inkl 7-8 moderna nya vagnar och därmed en samhällsekonomisk avkastning på de 60 miljoner SEK skattemedel som gått till att bygga linjen. Sp fick igenom ytterligare en utredning och tryckte redan då på för spv på Sveriges tyngst belastade busslinje 4 men förstås kom utredningarna fram till att buss alt inte göra nånting alls var bättre men vi fick iaf upp frågan på dagordningen igen!

Att Sp ville ha Sjöstadsfärjan berodde främst på den hopplösa och totalt fantasilösa bro SBK ritade och som var 32 (inte 40, fel av mig!) meter hög och såg ut som ett monstrum. Visst ville Sp utnyttja vattenvägarna bättre i denna vattenstad och då var Sjöstadsfärjan ett sätt att framhäva sådana -vilket det f ö blivit fler av sedan dess i både Saltsjön och Mälaren- men om det funnits vettiga arkitekter som kunde ta fram en Amsterdamliknande bro (i modern tappning) och som passade in i Sjöstaden så var vi flera som hellre sett en sådan istället för en färja!

Angående stadsbyggnadsfrågor så stämmer inte heller Gunnars påhopp om Sp som några hippietomtar och upprepar: ett parti består av flera viljor! Problemet som jag såg det var bristande konsekvens och det fanns flera saker jag retade mig på och även sa till Stella, tex: hon ville bevara nuv Slussen samtidigt som hon ville ha mer gångyta åt Sthlmarna = nån slags missriktad nimbyism. Däremot ville hon bebygga Sergels torg och är då plötsligt väldigt yimby istället!? På samma sätt fanns det flera hopp mellan dessa olika kulturer men glöm som sagt inte att detta var en brytningstid och dem vi idag kallar "nimbysar" var generellt många många fler än idag. Sthlm växte men inte på det "ett helt Gbg med lgh behövs"-sättet som man nu talar om, -det fanns fortfarande en delvis generationsbetingad uppfattning (även i de andra partierna) om att man kunde ta det lite lugnare med alla in-fills och höghus.

-de hade fel och jag såg det komma varför jag hoppade av!

Men det berodde även på att politiken som så är rätt smutsig med, i mitt tycke, alltför mycket består av kompromisser som leder till bra bostadsprojekt men de sänks med en eller flera våningar och bantas, stombuss som är det dumsnålaste kommunala projektet vi har osv. Dessutom var och är jag totalt uttråkad av att mitt specialintresse, spv i innerstan i denna dumsnigelfartsstad är så oerhört seg att man somnar, på 18 år har man inte kommit en meter!

Bättre då att ägna sig åt annat kreativt samtidigt som jag blir glad av det frö "Cityspår" delvis, men bara delvis via Sp via maktens korridorer förde fram och som vi snart och förhoppningsvis får se resultatet av i form av "Cityspårvägen" till Centralen, Hornsberg och Ropsten......
----
Angående Slottet m m:

Okey, jag gick ut lite väl hårt åt Johan Johansson och visst kan man diskutera vilka rivningar/omgestaltningar som helst, håller med Jan W här och är självkritisk samtidigt som det som sagt är en annan debatt! Man kunde genomfört Corbans idéer om att riva allt i innerstan (i stort sett) och sen bygga 2-3 enorma huskroppar över Malmarna for all I care. Frågan är väl var bland alla visioner och utopier man tror att man har någon chans att få gehör. Själva debatten om Slottets vara eller icke vara och andra "radikala idéer" kan väl visst debatteras i en egen tråd men jag tycker J Johansson skjuter över målet och håller med Andrs G´s formulering ovan att river man landmärken som Slottet så är gränsen nådd och sen kan vi ta Riddarholmskyrkan, Storkyrkan eller vilket annat historiskt landmärke som helst och fortsätta i Klaras gränslösa rivningstänkande som redan tydligt luckrat upp respekten för svensk arkitektur och vars hela grundidé bygger på historielöshet.

Jag är inte rojalist och håller med om hela resonemanget om att monarkin är dyr odemokratisk och att Slottet inte är bebott men då finns det väl en annan möjlig funktion!?

PS Gunnar: Ställ gärna frågor istället för att vara så enormt aggresiv, du får respektera folk med annan åsikt utan att kalla dem "drägg", -de är ju inte nynazister vi talar om eller?
Om du vidare i rådande nimbyklimat tycker att yimbymedlemmar består av "undersåtens primitiva instinkter" så tycker jag du bums ska starta en kampanj för rivandet av Slottet och sen se hur lätt det är, efter Klaramassakern på 453 fastigheter är jag övertygad om att du kommer att stöta på patrul bland Sthlmarna, därmed inte sagt att de är fel med "stora tankeexperiment"

mvh/Johan f d "drägg"

Gunnar och Johan Johansson:

Vad supertrist det är när man förklarar, ber om ursäkt (Johan) men sen vill ni inte acceptera den ursäkten utan hamrar vidare!
(-då är det nåt annat slags behov ni har och behöver ge uttryck för!?)

Gunnar:
"Att försöka avfärda all kritik mot hennes politik med insinuationer om att kritiken egentligen skulle bero på att hon är kvinna och kortväxt är ett så billigt och löjligt debattgrepp att det inte är värt att svara på"

= Nä men vad bra då att just du är helt jämställd men om du tittar omkring dig så är det långt ifrån ett jämställt samhälle därute, tvärtom så måste oftast en kvinna kämpa dubbelt så mycket som en man får att få sin röst hörd och det kan du omöjligen ha erfarenhet av eftersom du är man.

Men saken är att om du läser ordentligt vad jag skriver istället för att bara vara din allmänna slagpåse så står det att läsa ovan att jag både bråkade (verbalt) med Stella och att jag sedan gick ur därför att jag inte höll med om Sp´s stadsbyggnadspolitik! -har det gått in nu?

Jag gick som sagt med i Sp främst för trafikfrågorna och där fick vi visst till en del men nu har du bestämt att spårvagnar inte får diskuteras här vilket åter får dig att framstå som tämligen dikterande och bestämmande = glöm det, på yimby finns flera trådar om spårvägar och om du vill skälla på Sp men samtidigt inte höra på varför jag sökte mig dit så är det som jag trodde, du vill bara skyffla på ditt hat i största allmänhet mot Sp.

En reflektion som är smått skrattretande att om nu Sp var så hemskt så varför startade du/ni ett eget parti? -det var nämligen ganska få personer som var med öht men eftersom det var så ute med politik (och fortfarnde är?) så räckte det med dessa få för att få till beslut. Alltså folk (i allmänhet) klagar o gnäller på makten men är samtidigt själva så generellt politikerförakfulla att folk oftast inte använder sig av den demokrati vi trots allt har. Det sänker deras röster något tycker jag.

Om Sjöstadsfärjan kan vi bara spekulera: hade högbron byggts så hade de som politiskt stått bakom fått himla mycket skäll för en ful bro, eller som nu där Sp får skit får att skapa en barriäreffekt. Poängen: med Sp´s val till skillnad från mer permenent ful bro är det inte är försent att nu bygga en mer anpassat bro. -Att riva något av (s) och (m) monument är betydligt svårare!

Johan Johansson:

Jag backade som sagt, tycker visst att din artikel är bra och intressant ur sitt eget perspektiv! Det var grejen om att riva Slottet som jag först trodde var något du ville men så är det ju förstås inte utan det är en del av ett annat resonemang. Ber om ursäkt igen och håller helt med dig i ditt andra stycke ovan om realismen till just Slottet.

Däremot tycker jag SvD Sthlm är direkt storstadsfientliga, ungefär på samma sätt som Gunnar tycker om Sp och det finns många här på yimby diskuterade exempel på varför man tycker så: Tex vill SvD inte ha spårvagnar i innerstan och ja, jag har ringt till aktuell reporter som sa rakt ut "jag vill hellre ha kvar 47ans buss än spv". Det är jävligt svårt för borgare öht att frivilligt ta sig ur sina dyra bilar och en allmän överkonsumtion på bekostnad av jordens resurser men tittar man i SvD så bryr man sig inte särskilt mycket om sånt utan ångar på i sann egoistisk 60-tals anda med nya Kungshattsleder för 35 miljarder, fortsatt Brommaflyg trots att bägge öser ut farlig skit över Sthlmarna!

Denna "Me, Myself and I"-retorik som många tycker sig ha råd med -fast det i verkligheten är tvärtom- bara för att man är höginkomstagare återkommer i Sthlmpolitiken i SvD och jag finner den politiken oansvarig inför kommande generationers möjlighet att öht andas i stan!

Men Johan, jag beskyller inte dig personligen för detta på något sätt för jag vet inte ens vad du tycker i dessa frågor, -det är tidningen SvD i allmänhet och deras Sthlmsrred i synnerhet min kritik riktar sig mot!

Gunnar:
"Vad är det som gör slottet mer värt än andra byggnader? Bär svenskar i gemen på en föreställning om att kungen är mer värd än andra människor? Vad är det som gör att inte ens en person som Anders Gardebring vågar tänka bort slottet till förmån för någonting bättre, vackrare och nyttigare?"

Fast det handlar ju inte ett dugg om kungen. Det handlar om att slottet är en historiskt intressant byggnad och en viktig del av vårt kulturarv. Jag tycker inte heller att vi ska riva vare sig Riddarholmskyrkan eller stadshuset. Jag skisserade på en alternativ idé som jag tror mer på.

Johan Eriksson:
"Däremot tycker jag SvD Sthlm är direkt storstadsfientliga, ungefär på samma sätt som Gunnar tycker om Sp och det finns många här på yimby diskuterade exempel på varför man tycker så: Tex vill SvD inte ha spårvagnar i innerstan och ja, jag har ringt till aktuell reporter som sa rakt ut "jag vill hellre ha kvar 47ans buss än spv"."

SvD:s hantering av Stockholmsfrågorna har ju tyvärr en inte alltför bra historik med återkommande fall av personliga ställningstaganden på nyhetsplats. Så agerar inte en seriös journalistisk publikation. Här måste jag säga att Dagens Nyheter har gjort ett ordentligt uppsving de sensate åren.
Inte med detta sagt att Svenskan aldrig skriver bra om stadsbyggnadsfrågorna, för det gör de ibland. Men det kan finnas skäl för en och annan journalist på tidningen att lite oftare fundera på skillnaden mellan en nyhetsartikel och en krönika.

"Det är jävligt svårt för borgare öht att frivilligt ta sig ur sina dyra bilar"

Det där är mer en generationsfråga än en fråga om att vara borgare. Det är ju inte direkt så att sossarna är direkt sprudlande glada över att moderaterna vill dra spårvägen i city igen... Jag är själv borgerlig väljare och du vet ju var mina prioriteringar i stadsbyggnadsfrågorna ligger :)

Anders G:

"Det där är mer en generationsfråga än en fråga om att vara borgare. Det är ju inte direkt så att sossarna är direkt sprudlande glada över att moderaterna vill dra spårvägen i city igen... Jag är själv borgerlig väljare och du vet ju var mina prioriteringar i stadsbyggnadsfrågorna ligger :) "

Nä jag tycker inte heller det är någon utpräglad vänster-högerskala i massbilismen men det står många stora miljömonster utanför villorna i tex Täby, oavsett politiskt block är det uppenbart att folk med mycket pengar blir rätt lata vad det gäller bilåkandet och trots moderaternas satsning på Cityspårvägen så för de en konsekvent politik där bilismen, då som nu, (s) eller (m), fortsätter att prioritera bilismen före kollektivtrafiken. Trängselpengarna går till vägar enkom och samma (m) driver Kungshattsleden för minst 30 miljarder vidare samtidigt som Reinfeldt pratar om ett "utökat miljöansvar", -det går inte ihop!

Men det är precis som jag skrev om Sp: det är svårt att finna ett parti som till 100% stämmer helt med ens egna åsikter. Därför är jag idag helt "partilös" utan röstar "strategiskt" dvs olika i de olika valen, och vad Sthlm beträffar valde jag just den senaste gången det parti som hårdast drev somliga stadsbyggnads- och spårvägsfrågor...... ;)

Niklas:

Jo jag hade tänkt att skriva att saken blir inte så mycket bättre av att stora delar av det svenska samhället är planerat för bilen men det tror jag de flesta här är överens om. Vad jag talar om är att ha flera stora bränsleslukande stadsjeepar o andra s k statusbilar som är ren överkonsumtion och som dessutom är kända för att dra mytcket bensin.

Jag talar om dem som sitter en och en i sina bilar och inte ens försöka prova den kollektivtrafik där den parallelt finns. Om de som absolut måste åka dörr till dörr med bil av bekvämlighetsskäl och som verkar trivas med det. Visst finns det dåligt k-besörjda områden men jag köper inte att precis alla som idag är bilburna i Sthlmsområdet är "tvungna" till det, gör du/ni?

Bilismen är den enskilt största miljöfaran på planeten och om man är medveten om det har man själv ett val hur man lever sitt liv, man kan samåka, bara åka bil vissa dagar etc, men att inte göra nånting och tro att Staten ska lösa problemet är naivt eftersom denna f n fortsätter att pumpa in pengar i ett miljöfarligt trafiksystem. Det här är ett spel på det slutande planet med våra barn och barnbarn som insats och nej, jag ser inte att det har gått upp för majoriteten ännu, än mindre ett överdrivet stort engagemang för en förändring. Istället tror många att bilindustrin självmant "snart" ska ta fram elbilar till alla och därför "kommer det att lösa sig av sig självt".
-Det är att nedvärdera sina möjligheter att påverka och kräva en miljövänligare framtid!

Problemet är inte stadsjeeparna, utan just det faktum att Stockholm har byggts utifrån den arroganta föreställningen att "vi skiter i att bygga en åtkomlig stad, dom får väl åka bil".

Men vi kommer inte så långt med att klaga över detta, det enda vi kan göra är att visa på alternativ och hoppas att de blir så populära att de blir svåra att ignorera.

Dock bör vi ha ett öga på varför dom har skitit i att bygga en åtkomlig stad - för risken finns ju att de skälen kvarstår. Jag tror, som jag har pekat på annorstädes, att de viktigaste skälen är
- att det lönar sig så bra att köpa billig mark och bygga hus på, så länge kommunen står för infrastrukturen, och
- att byggbolag inte behöver bry sig om att bygga attraktivt, det går ändå åt så länge Stockholm växer.

Angående bilismen som politisk markör: Nog är väl (S) det parti som främjat bilismen mest under 1900-talet. Jag har hur som helst svårt att se att detta skulle vara an fråga som delar blocken. Ytterst få partier (eventuellt med undantag av SP och MP) har överhuvudtaget velat göra någonting åt denna fråga. Den skjuts bara fram till nästa majoritet att hantera. Tankebanan att hus ej får byggas i delar av staden där det råder för höga bullernivåer från biltrafiken talar sitt tydliga språk.

Martin: S har främjat bilismen mest under 1900-talet eftersom de har varit i positionen att göra mest under 1900-talet. Annars har du alldeles rätt i att frågan inte har varit partiskiljande. Och är inte partiskiljande.

Dock förefaller den bilismskeptiska falangen vara aningen större inom s. Under striderna om Dennispaketet var m och fp ganska eniga om att det måste byggas motorvägar medan s var kluvet nästan mitt i. Varje internomröstning var något av en rysare. Tunga namn i Stockholm på 70-80-talen som John-Olle Persson och Ingemar Josefsson var klara skeptiker. Om än ineffektiva skeptiker; de fick ju inte till några bra alternativ heller. Vilket förstås berodde på att de hade så starkt motstånd inom partiet.

Jan:

Jag tror inte heller att oppositionen hade handlat annorlunda under 1900-talet. Båda blocken var nog lika goda kålsupare. Det är dock en historisk sanning att vi har (s) att "tacka" för många av de bilismfrämjande projekt som genomfördes under föregående århundrande.

Det är mycket möjligt att den bilismskeptiska falangen är större inom (s) än inom allianspartierna. Det vet jag ingenting om. Jag har varken sett statistik som motsäger eller stöder det påståendet. Hur som helst är det långt från tanke till handling. Att handla gå- och cykelvänligt (dvs främja kollektivtrafik, cykelbanor gågator) har jag inte sett många partier göra. Det finns undantag, som Götgatsbacken och SP:s en aning misslyckade försök till cykelbanor. Men de är, som sagt, undantag och ej regel.

Gunnar:

Vadå "får"? Du diskuterar ju Slottsrivningen i inlägg efter inlägg!

Martin: Jag bedömer i huvudsak efter hur partierna ställde sig i striden om Dennispaketet. Oppositionen var klart starkare inom s än inom m och fp. Men det är klart, det är ju mer än tio år sen så det kan ha ändrats. Det får vi se först när det uppstår en strid i samhället.

Jan: Ja så är det. Jag tror att det var någon av höjdarna på Microsoft som formulerade det fyndiga uttalandet: Det är först när det blir ebb som vi vet vilka som badar med eller utan badkläder. Med andra ord: Först då det kommer till beslutsfattande vet vi hur mycket ärlighet det finns bakom politikernas sköna ord.

Gunnar:
Det står dig naturligtvis fritt att ha vilka teorier du vill om min relation till kungahuset. Jag har dock redan redogjort för min ståndpunkt och bakgrunden till denna och om du inte tror mig på mitt ord finns det så att säga inte så mycket jag kan göra åt det...

Gunnar Slottet ligger inte i vägen för något. Slottet är tänkt som mittpunkten, där riket styrs. Oavsett om man är konservativ eller kommunist så kan/bör man inte ignorera historien.

Slottet bör absolut vara en plats för både folket kungafamiljen, öppna gärna upp det mer med rundturer, museér etc. men inte en galleria, det finns andra platser för sådant.

Oscar A:
Jag håller förvisso med dig om att slottet inte bör rivas, men som bekant bor faktiskt inte Sveriges statschef där länge.
Personligen tycker jag att sveriges statschef borde vara folkvald men det är ju en helt annan diskussion ;)

Javisst borde en sådan galleria även anslutas till själva Slottet ovanför och på så vis avmystifiera det och göra det mer tillgängligt. Får man inte ekonomi på den tveksamma monarkin så får man väl göra som i de flesta centrala mycket attraktiva lägen: hyra ut "överflödiga" delar som kontor ;)

Oscar: Ett otal 1600-talsbyggnader i Gamla stan har gått igenom ombyggnader och fått butiker längst ner. Så varför inte slottet?

Tyvärr finns det ju, särskilt i stadsbyggnadsdebatten, inte så få som är emot alla förändringar. Förmodligen av rädsla för att förändring är likamed försämring. En rädsla som följer av alltför många projekt som har lett till just detta, pga ett oheligt samarbete mellan profitörer som bara är intresserade av pengar och arkitekter som bara är intresserade av att hävda sina föråldrade modernistiska dogmer.

Men så defaitistiska är vi väl inte att vi för den skull ger upp, Oscar?

Oscar: Jo, det kan det. Idag ligger huset som en stor barriär som stoppar kommunikationen mellan city och gamla stan. En funktionell katastrof. Om man på ett enkelt sätt som knappt påverkar arkitekturen ett dugg kan skapa ett stråk genom huset är det enbart av godo. Man får ett plusvärde och behöver inte offra något.

För övrigt apropå slott: Hela staden Split är byggt i kejsar Diocletianus gamla palats. Snacka om omvandling. Och knappast någon katastrof - se t.ex. http:​/​/​www.​flickr.​com/​photos/​leslievella64/​226558390​6/​

Vill bara påpeka att källarvåningen är resterna av det gamla slottet Tre Kronor som brann ner 1697.

Vad jag önskar är att inre borggården öppnas igen! Förr kunde man gå den vägen, åtminstone dagtid! Vet inte varför den är stängd dygnet runt nu. (Den stängdes långt före WTC-attacken.)

Det påstås att slottet varit gult en gång i tiden! Varför inte måla det gult igen, i stället för dagens bruna färg! Men det är klart, det blir väl snart grått av all luftförorening förstås!

L-Å-H: Håller fullständigt med om att lottet skall målas gult omgående. Förstår inte varför det skall vara brunt?

L-Å H: Då får vi medeltida valv i gallerian. Schysst!

"Att resterna bara finns där till ingen nytta, gör väl ingen speciellt glad." Till ingen nytta? De beskådas av museebesökare om inte annat!

Ett par länkar:
http:​/​/​www.​destination-​stockholm.​se/​sights/​trekronor.​h.​.​

http:​/​/​www.​google.​se/​url?​sa=​t&source=​web&ct=​res&cd=​11&.​.​

Fredrik PW:
Onekligen gick man alldeles för hårt fram men modernt, ljus och luft var tidens melodi. Det är inte så mycket att göra annat än att beklaga att det blev som det blev. Nu behöver vi blicka framåt och läka de sår som modernismen skapat i staden.

Vi ska inte döma Mehr orättvist, han var en av många. Tyvärr hukade de andra när debatten gick som värst så att han fick försvara mycket som andra bar ett större ansvar för än han. Han gjorde dessutom mycket som var bra, t.ex. engagerade han sig hårt för t-banor och i den egenskapen skulle vi behöva några som han i Stockholmspolitiken.

Det fanns på den här tiden en sorts effektivitetskult, endimensionellt tolkad utifrån produktionsteknisk vinkel. Man var fascinerad av det löpande bandet och tillämpade det okritiskt på allting. Det finns alldeles säkert mycket liknande tidstypisk idioti idag - ta t.ex. föreställningen att alla kassor måste gå med vinst som Emma Jonsteg skriver om på http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​12/​0​6/​debatt-​sank-​markpriset-​oc_​.​.​

Hans: Vi föreslår inte att 60-70-talets Klara ska bevaras. Men vi föreslår inte heller vad du föreslår - helt enkelt för att det skulle blir orimligt dyrt. Pengarna behövs bättre på annat håll.

Vi föreslår helt enkelt en successiv utveckling. Att nuvarande Norrmalm i takt med behoven förändras till något som vi tycker bättre om än det nuvarande. Ett med många fler bostäder, ett med hus som mer stämmer överens med Jan Gehls recept, se http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​11/​0​6/​promenadstader-​i-​praktike_​.​.​

Något slutresultat av detta kommer aldrig att uppstå. Den enda stad som fryses färdig i en slutform är såna som Pompeii och Persepolis, såna som slutar användas och alltså dör. Men om det går som vi vill kommer Norrmalm om hundra år att vara ganska olikt dagens.

"En bra bit över 100.000 bostäder", det blir ca 300.000 bostäder per kvadratkilometer. Med två pers i varje lägenhet får vi 600.000 pers/km2, ungefär 100 gånger så tätt som Hong Kong, och det med hus på mellan 2 och 6 våningar. Starkt.

Men jag kan hålla med om att det fanns många vackra hus som man skulle kunna bygga upp i nya stadsdelar. Det har jag själv föreslagit för Västra City.

Folkmängden i Klara toppade 1878 med 19.553 invånare. Jakob toppade 1890 med 11.641. Omedelbart före cityrivningarna, 1950, hade hela Cityområdet inkl gamla stan 19.230 invånare - det hade alltså sjunkit kontinuerligt, antagligen pga kontorisering plus att folk fick mer pengar att lägga ner på bostadsyta. 2004 fanns det 4.757 personer i samma område. 15.000 är det alltså som har försvunnit. Personer, inte lägenheter.

Detta går att läsa ut av en skrift från www.stockholm.se som heter Befolkningen_i_Stockholm_1252-2005.pdf.

15000 pers låter betydligt mer rimligt. Naturligtvis en massa folk, men ändå bara ungefär 3-400 per kvarter, alltså ca 120-200 lgh. Det borde väl gå att åstadkomma? Parkadenhusets 5000 m2 skulle bara behöva byggas på med 2-3 våningar t ex.

@Hans,
Jag tycker att du är fel ute som kritiserar Yimby för at vilja bevara dagens Klara. Rikta istället kritiken mot Stockholms stadsmuseum som har kulturminnesmärkt nästan allt i nuvarande Klara: http:​/​/​kartor.​stockholm.​se/​bios/​dpwebmap/​cust_​sth/​kul/​.​.​
Eller Stockholm Skyline som är emot rivning av bankpalatsen som nu töms och fokuserar på att betongstommen bör bevaras: http:​/​/​www.​stockholmskyline.​se/​20​12/​0​9/​kan-​doda-​kontor.​.​
Eller den lättkränkte författaren av DN-artikeln som blogginlägget här refererar till.

Nej, där kan man inte ändra på mycket. Malmskillnadsgatan - gul- och blåmärkt - "....konstnärlig synpunkt....", "...positiv betydelse för stadsbilden...". Mycket ska man höra innan öronen ramlar av en. Är Waterfront blåmärkt? Eller ser jag fel...?

Nåväl, här är det på sin plats att tillämpa den gamla goda principen att det som omfattar allt omfattar ingenting.

Allt språkligt benämnande innebär åtskillnad. Det som är A är inte B osv (även om naturligtvis taxonomier kan vara hierarkiska, så att A omfattar B och C, medan D omfattar E och F osv).

Om allt är kulturmärkt måste kulturmärkningen ha förlorat sin betydelse och sin förmåga att särskilja. Om Stadsmuseet tycker att allt ska kulturmärkas är det väl närmast bara ett uttryck för allmän konservatism (i ordets bokstavliga betydelse) som får stå för dem.

Jag vet inte om det är någon som på allvar kämpar för att man skall riva nya Klara på det sätt som modernisterna jämnade den tidigare bebyggelsen med marken. Men alla som någon gång vistats vid Sergels torg efter klockan åtta på kvällen vet att det är en betongöken som gott kunde behöva en rejäl omgång revitalisering. Mer bostäder, mer kvällsaktiviteter och kanske att en eller ett par av kontorsklossarna ersätts av något mer varierad arkitektur.

Som sagt, successiv utveckling är vad som behövs. Ingen är egentligen mot detta idag - utom möjligen Stadsmuseet.

Johnny: Den sorts ekonomi som turism är en motor för är farlig! Glöm inte hur det har gått för Europas stora turistmagneter, Grekland och Spanien!

Nu vill jag ju inte vara den som är den, men city är faktiskt überknökfullt med turister och inte bara sådana som ska någon annanstans.