Utskrift från www2.yimby.se
....

Pruitt Igoe och modernismens död

 
Resterna av den funktionalistiska drömmen
Resterna av den funktionalistiska drömmen
 

Arkitekturhistorikern Charles Jencks menar att ”Den modernistiska arkitekturens död kan dateras till den 15 juli 1972, kl 15.32 när det ökända komplexet Pruitt Igoe tilldelades en nådastöt med hjälp av en massiv dynamitladdning. Det hade vandaliserats gång på gång, och trots att miljoner dollar hade pumpats in för att hålla det vid liv så var tiden nu ändå inne för att göra slut på dess lidande. Tveklöst borde ruinerna sparas, så att vi hade ett levande minne av detta enorma misstag i planering och arkitektur.”



Ruinerna efter Pruitt finns kvar, och när jag gjorde ett besök i Saint Louis häromsistens passade jag på att besöka den märkliga platsen. Det byggdes 33 elvavåningshus med nästan 3000 lägenheter här under åren 1951-1954, men nu återstår bara mängder av sprängd betong som göms under täta lager av frodig snårskog. Här dog den stadsplanering och bostadspolitik som Jane Jacobs hade börjat kritisera 1960. Eftersom vi svenskar kopierade alla amerikanernas misstag med ett decenniums eftersläpning är det värt att fundera över vad som hände. Dessutom kämpar våra innerstäder fortfarande med att hantera det arv som blev kvar från åren mellan 1940-1970.

Dagens Pruitt Igoe
Dagens Pruitt Igoe
 
Dagens Pruitt Igoe
Dagens Pruitt Igoe
 
Dagens Pruitt Igoe
Dagens Pruitt Igoe
 
Dagens Pruitt Igoe
Dagens Pruitt Igoe
 

Politiken som skapade Pruitt Igoe inleddes 1937 när president Roosevelt anslog pengar för att skapa allmännyttiga bostadsföretag. Runt om i USA startades det snabbt kommunala bolag som till slut hade byggt minst en miljon lägenheter i storslagna funktionalistiska längor. År 1949 anslog kongressen ännu mer pengar, så att bolagen skulle kunna genomföra storskalig sanering i innerstäderna. I norra Saint Louis fanns områden som var både tätbefolkade och slumliknande och Pruitt Igoe blev ett av de första moderniseringsprojekten. 

Stadsdelen byggdes för en marknad som skulle bestå av medel- och arbetarklass, men problemet var att innerstaden redan börjat tappa den befolkningen. Bilism och skattesubventioner gjorde att utflyttningen till nya villaområden gick i allt snabbare takt. Fenomenet döptes till ”white flight” och det ändlösa motorvägssamhället kantades snart av stiliga köpcentrum och nybyggda fabriks- och kontorsanläggningar.

De federala pengarna för slumsanering skulle bli svaret på innerstadens tillbakagång men massrivningarna gjorde bara att problemen förvärrades, när den naturliga utvecklingen av fullt fungerande områden stoppades. De nya jätteområdena homogeniserades rasmässigt genom ”The White Flight”, och när även den svarta medelklassen började röra sig mot villaförorterna (”Black Flight”) förvärrades den sociala polariseringen. Pruitt Igoe blev ett reservat för arbetslösa män och ensamstående mödrar. De amerikanska städerna fylldes av en bisarr blandning av superfunktionalistiska och vandaliserade bostadskomplex och hotell- och kontorsskyskrapor som lämnats öde när innerstadskrisen kulminerade. Mixen kompletterades av döda industribyggnader och järnvägsområden.

Fredrick Douglass Apartment Towers ligger i Detroit, men byggdes samtidigt som Pruitt Igoe. Det var ungefär lika stort, och är idag helt tömt på invånare.
Fredrick Douglass Apartment Towers ligger i Detroit, men byggdes samtidigt som Pruitt Igoe. Det var ungefär lika stort, och är idag helt tömt på invånare.
 

Efter sprängningen av Pruitt Igoe började hela processen köras baklänges igen och sedan dess har hundratusentals kommunala lägenheter rivits i USA. Däremot har många stadskärnor vitaliserats sedan 1970-talet genom spontana utvecklingsprocesser, som tagit sin utgångspunkt i den gamla bebyggelsen. Från början var det låga hyror som drog mot innerstäderna, men det sista decenniet har det också varit möjligt att få kommunala subventioner för att bygga om förfallna skyskrapor till lägenheter. I Saint Louis och Detroit har den här marknaden växt kraftigt det sista decenniet, men de snabba investeringarna ledde också till att den amerikanska finansbubblan underblåstes. Bilderna kommer från en ett projekt som kollapsade våren 2008.

Arcade Building är ett 18-våningshus som tar upp nästan ett helt kvarter i centrala Saint Louis. I stort sett hela huset har stått tomt sedan mitten av 1970-talet.
Arcade Building är ett 18-våningshus som tar upp nästan ett helt kvarter i centrala Saint Louis. I stort sett hela huset har stått tomt sedan mitten av 1970-talet.
 

Kort sagt känner man igen sig i mycket av den amerikanska utvecklingen, och det blir dessutom tydligt hur svårt det är att bryta negativa utvecklingslinjer. De koncept som subventionerades på 1950- och 2000-talet hade både svagheter som inte förutsågs från början. 1970-talets rivningar gav inte heller några enkla lösningar. Stadsutveckling är utdragna och sammansatta processer som tar tid, och i jakten efter snabba lösningar uppvisar vi dessutom ofta en rent häpnadsväckande ovilja att lära oss från historien.

Arcade Building
Arcade Building
 
Arcade Building
Arcade Building
 
Arcade Building
Arcade Building
 
Arcade Building
Arcade Building
 
Arcade Building
Arcade Building
 
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Anders Anttonen (25 September 2009 04:01):
Ett väldigt intressant inlägg, Jan. Hus har sprängts i Sverige också. I Ludvika, t ex. Man kan inte bygga hus som ingen vill bo i, helt enkelt. Människan är inte lättlurad.
 0
Johannes Lilleberg (25 September 2009 08:56):
Mycket intressant inlägg!

Man kan dra många slutsatser av detta. En slutsats tycker jag är att det enklaste man kan göra är att bygga utifrån dagens situation. Det svåra är istället att bygga hus som behåller sin attraktion även i framtiden när samhället runt omkring ändrar sig. Man måste således bygga områden så att de har så många kvaliteter att de ständigt håller attraktionen oavsett vilka kvaliteter som efterfrågas av sin samtid.

Bygger man billigast möjliga bostäder med få kvaliteter så blir resultatet ofta inte billigt eftersom att det kan skapa polarisering, rivningar och tomma hus som kostar mycket. Man måste alltså hålla en viss generalitet i varje nytt område som byggs. Man måste lära sig att inte bara bygga utifrån de behov som finns idag. Utan även utefter behov som kan tillkomma i framtiden.
 0
Hans Berglund (25 September 2009 09:11):
I ludvikas fall var det snarare minskad befolkning i kommunen det berodde på. Kommunen har minskat säkert 20% sedan 70-talet. Jag bodde själv som liten 3 årig knalle i en av dom "sprängda" fastigheterna. :)
 0
Jan Jörnmark (25 September 2009 10:35):
Det är, som ni skriver, jävligt intressant med Pruitt Igoe. Själv minns jag klart hur jag såg sprängningrarna på TVn när det hände 1972. Det måste naturligtvis ha skickat kalla kårar efter ryggen i den svenska bostadsbranschen där miljonprogrammet precis höll på att kollapsa in i ett svart hål av villabyggande.

Sedan kan jag tycka att det är intressant hur vi behöll våra 50- 60-talsområden i Sverige, medan de faktiskt har rivits på många andra håll i Världen. Minns när jag gjorde ett besök i Gårdsten 1998, när man precis gjorde sig beredda att investera nästan 500 miljoner i ett göteborgskt miljonprogramsområde av det värsta slaget. Vice Vd:n berättade för mig att dom hade haft besök av holländare veckan innan. Utanför Amsterdam och Rotterdam hade dom precis börjat riva motsvarande områden för att ersätta dem med radhus. Kostnaden var exakt densamma, och holländarna kunde inte begripa varför vi svenskar valde att till varje pris behålla husen.

Inte utan att man undrar över samma sak, om man säger så.
 0
Anders Gardebring (25 September 2009 10:49):
Jan J:
Riva miljonprogram? Men det går ju inte förstår du! Var ska då de södermalmsboende förståsigpåarna åka på arkitekturutflykter?
 0
Jörgen Sundström (25 September 2009 11:25):
^^^
Både KD och FP/Sabuni åkte ju på en del kritik under det senaste året när dom sa att några av de sämsta miljonprogramshusen skulle kunna rivas.
Ett tecken på att opinionen förhoppningsvis har börjat svänga något är Uppsalahems beslut att riva några miljonprogramshus för att bygga nytt. Det var ett inslag på SVT om detta för ngn månad sedan. Ska bli intressant att följa upp och se om det blr någon efterföljare.
 0
Johan Eriksson (25 September 2009 12:20):
"Riva miljonprogram? Men det går ju inte förstår du! Var ska då de södermalmsboende förståsigpåarna åka på arkitekturutflykter?"
-Skitkul o mitt i prick Anders!

Själv är man heltrött på sån här snobbism och 20-30 åringar som tycker att man ska spara KTH arkitekturskolan för att den är så "ballt fulsnygg" och Sergels torgs supersterila och kalla miljö "för att den e kult".

Nä hellre då en o annan gubbe i hålen o sen "vilken jädra smäll Sickan" för över tid är det en mycket liten minoritet som stormtrivs i nedgångna förortslameller, i Pruitt Igoe eller i den missbrukade modernismen som mest är linjalritade utopier som gör sig bäst i nån lustig bilderbok.

Mycket intressant artikel Jan!
 0
Jan Wiklund (25 September 2009 12:45):
Ett problem med Johans ståndpunkt är att det bor en massa folk i de områden du pratar om och de kanske inte har lust att bli ivägkörda bara för att nån ska testa sina teorier på dom. Det blev ett jäkla rabalder i Husby häromsistens när kommunen försökte - om inte jämna husen med marken så i alla fall riva en del och bygga radhus, som holländarna sa.

Om jag finge bestämma skulle man bygga istället för att riva. Fast då givetvis bygga sånt som a. är bevisligen omtyckt, och b. inte skadar någon, vilket ju villamattorna gör genom att alstra så mycket trafik.
 0
Johannes Hulter (25 September 2009 13:03):
Jag håller med Jan. Jag tycker man måste ha respekt för att det trots allt rör sig om en massa människors hem, där de vuxit upp och lever. Behövs det rivas här och där så visst, men inte för sakens skull.

Det som däremot är oerhört viktigt är att besynnerliga teoretiska ståndpunkter inte tillåts stå ivägen för funkisområdenas stadsutveckling.

Jfr: http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​8/​0​5/​en-​gang-​betonggratt-​allti_​.​.​

Eller: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​9/​0​9/​nyfunktionalism_​754.​html

Man måste kunna bygga på, bygga till, måla om etc även om det kan förändra "områdets karaktär".
 0
Jan Wiklund (25 September 2009 13:07):
Jag står till 100 procent på din sida här, Johannes. Finns något mer konservativt än deras "ingenting får någonsin förändras"-mentalitet?
 0
Jörgen Sundström (25 September 2009 13:30):
Jan/Johannes:
Visst "bor det en massa folk" där. Men om man vill riva några av husen går det delvis att lösa genom naturlig avflyttning. I miljonprogramsområdena är det ju ganska stor omflyttning. Om man låter bli att skriva nya hyreskontrakt under kanske två år har man nästan tömt ett hus. Och kan man få in fler lägenheter på samma yta som de gamla husen som i exemplet från Uppsala kan det vara ett bra alternativ:

http:​/​/​svt.​se/​2.​22620​/​1.​1629117/​battre_​att_​riva_​an_​att.​.​

Saxat från inslaget:
"Varför har man än så länge inte vågat prata så mycket om att riva hus?
-Jag tror att det finns en tradition i Sverige. Vi hade det här rivningsraseriet på 50- och 60-talen och vi tänker väldigt mycket på hus som något som står för evigt, säger Hans Lind, professor i fastighetsekonomi.
Att totalrenovera kostar 1,1 miljoner kronor per lägenhet. Att istället bygga nytt kostar 1,6 miljoner kronor per lägenhet. På kort sikt så blir det alltså dyrare att riva och bygga nytt. Men på lång sikt menar Uppsalahem att det blir billigare.
-Jag tror många gånger att bara renovera upp de här gamla husen och tro att det håller i 40 år, det kommer att bli dyrt. Du kommer att behöva gå in betydligt tidigare och renovera en gång till, säger Åsa Hedenberg."

Andra fördelar är större frihetsgrad att ändra stadsplanen och få flera stråk. Och även större frihetsgrad att variera arkitekturen.

Att säga att "man ska aldrig riva bostadshus" tror jag är en onödigt hård låsning.
Sen finns det ju också naturligtvis många fall där renoveríng är klart bättre än rivning/nybyggnad.
 0
Johan Eriksson (25 September 2009 13:46):
Jag menar förstås inte att någon ska köras ut på gatan!

För övrigt instämmer jag med Jörgen/Åsa Hedenbergs farhågor att lappa o laga till slut inte blir särskilt ekonomiskt. Dessutom är det långt ifrån alla miljonprogramshus som har eller ska upprustas i brist på medel och under tiden förfaller boendemiljöerna i dessa områden ännu mer och de sociala klyftorna växer. Här resonerar jag påfallande likt Hjalmar Mehr & Company typ: bättre då att riva och åstakomma en bättre boendestandard inkl kringmiljön, -men för hundra (dynamit)gubbar, inte för att göra om samma misstag med tex nyfunkis eller dylik steril nutida arkitektur!
 0
Johannes Hulter (25 September 2009 14:12):
Jörgen/johan: Visst, jag är med på det.

Vad jag reagerar på är mer den där ogenomtänkta aggressionen som riktas mot de mest dysfunktionella delarna av funkisområdena. Det är bättre att rikta ilskan mot de som låg bakom (Åhrén, Mehr mfl) eller ännu hellre vända ilskan till något produktivt istället. Ilskan är förståelig, vi är många som varit i den fasen när man konfronterats med funkismarodörernas arrogans och cyniska förstörelse av livsmiljöer.

Men ren hämnd ger inget tillbaka och "spräng skiten"-inställningen får en obehaglig ton när den riktas mot områden där redan utsatta grupper bor. Den riskerar dessutom att stöta bort många potentiella yimbys.

Men visst kan det vara befogat med rivningar - om syftet är att skapa bättre livsmiljöer för de boende. Men då kanske vi ska börja med att bygga väldigt mycket nytt och inte så dyrt först, så att de som lämnar miljonprogrammet har någonstans att flytta. För visionen är väl inte att de ska bli hemlösa?
 0
Jörgen Sundström (25 September 2009 14:14):
Johannes/Jan Jörnmark:
Hur fungerar Gårdsten idag?
Blev det märkbart bättre efter ombyggnaden för 500 milj?
Eller är det fortfarande ett område som har den typen av problem som är så typiska för miljonprogramsområden?
 0
Johannes Hulter (25 September 2009 14:50):
@ jörgen: Enligt "Fattiga och rika - segregationen ökar" (som jag inte kan länka eftersom Göteborgs kommun har världens sämsta hemsida men som ni hittar som pdf om ni googlar namnet) så har Gårdstensomvandlingen i alla fall gett en märkbar effekt och det är att inflyttarna numera har samma sysselsättningsgrad som utflyttarna. I andra utsatta områden är sysselsättningsgraden lägre bland inflyttarna.

500 miljonersfrågan är förstås om det var värt det eller man borde gjort något annat för pengarna...
 0
Anders Gardebring (25 September 2009 14:52):
Blogginlägg som ansluter till diskussionen:
http:​/​/​barbroengman.​blogspot.​com/​20​0​9/​0​9/​darfor-​blir-​d.​.​
Barbro Engman, förbundsordförande i Hyresgästföreningen ansluter här till idén att allt blir bra bara vi renoverar husen. Nu är det ju som bekant så att dessa områden fick problem snabbt och långt innan husen hade det skick de har idag. (Vilket inte ska tolkas som att jag motsätter mig renovering, jag vill bara lyfta att områdena även behöver kompletteras och utvecklas).
 0
Jörgen Sundström (25 September 2009 14:52):
Johannes/Johan:
Precis, ilskan ska hellre vändas till något produktivt i stället. Att komma med förslag som gör ett område bättre. Det kan ju i vissa fall innebära rivning/nybyggnad med exempelvis fler lägenheter på den ursprungliga ytan, bättre arkitektur, bättre stadsplanering så att området binds ihop med resten av staden.
 0
Jörgen Sundström (25 September 2009 15:02):
Johannes:
Tack för infon. Då har det ju haft en viss effekt i alla fall. Om det var värt 500 milj. beror ju på hur många lägenheter som renoverades och storleken på ökningen av sysselsätningsgrad mm.
Anders:
Visst områdena hade problem långt innan de hade dagens skick. Minns själv diskussionen i början av 70-talet. Därför är jag lite skeptisk till "bara vi renoverar..." och "riv aldrig bostadshus" resonemangen.
 0
Jan Jörnmark (25 September 2009 15:31):
Apropå Gårdsten och Angered: Det revs en del 1995-96, men sedan gick man över till renoveringar. Det är en fascinerande historia som jag hade fördelen att göra ett större jobb på för några år sedan.
Man kan kortfattat säga att befolkningen och sysselsättningsgraden började öka runt -96 från en exceptionellt låg nivå. Sedan dess har flera av områdena stabiliserats, men efterfrågan på mer heterogena bostadsformer är stark. Naturligtvis har den sista lågkonjunkturen påverkat områdena negativt igen.

Men skulle rivningar ha gjorts skulle de nog ha gjorts före 1996-97. Idag bor det mer folk än någonsin i stadsdelarna.
 0
Niklas (25 September 2009 16:28):
Vad gäller våra miljonprogramsområden så tror jag det i många fall går utmärkt att införliva dem i ett ett omgivande urbant rutnät. Detta gäller i synnerhet de lite äldre miljonprogrammen.

De lite nyare, norra Järva och Rissne (och inte miljonprogram, men modernistiskt i sin struktur) så är det svårare, trots att man där ser embryon till kvarter. Rissne, Skarpnäck, Termovägen och annat 80-talsmiljoprogram (som man kan kalla det) är hopplösa med sina wannabekvarter och små snirkliga gator som inte leder någonstans, för att inte tala om de undangömda parkerna. De är värre och hopplösare än det riktiga miljonprogrammets områden.


Jag tycker man ska akta sig för att riva. Om inte annat är det kapitalförstöring att riva fullt fungerande byggnader.
 0
Oscar A (26 September 2009 00:15):
Anders:
"Var ska då de södermalmsboende förståsigpåarna åka på arkitekturutflykter?" Klokrent!

I det flesta fall tror jag lösningen på de problem miljonprogrammet medfört är rivning, i vissa fall kan förtätning tänkas vara fungera. Riv, riv, riv!

Lyssna inte på den konservativa kulturvänstern!
 0
Anders Edlund (26 September 2009 00:15):
Lamellhus borde kunna knytas samman med radhus på sidorna så att de bildar kvarter. Innanför skulle man kunna ha fredade kvartersaktiviteter såsom grillfester, kolonilotter och semiprivata lekparker.

Jag har själv bott i ett miljonprogram och hatade gluggarna som fanns i hörnen i mitt "kvarter" som släppte in kreti och pleti på "gården". Ett par järnstaket i varje hörn så hade buset inte kommit in utan istället kunnat skrika på sin egen gård och stört sina egna grannar. Entréerna skulle ju givetvis behövas flyttas till husens utsida snarare än att vara inne på gården.
 0
Jan Jörnmark (26 September 2009 10:56):
Anders G: Min fråga om varför det inte rivits i Sverige ska ses som retorisk. Precis som du vet jag hur starkt det modernistiska paradigmet är i många planerarkretsar, och dessutom har de politiska bindningarna också varit osedvanligt starka.

Det var inte minst därför jag tyckte det var kul att skriva om P-I. På Yimby Gbg hade vi till exempel en ung samhällsplanerare som var inne och skrev för en tid sedan, och som var helt omedveten om vad Pruitt Igoe var och vad som hänt där. Att man kan gå en sådan utbildning utan att konfronteras med ett av 1900-talets största planeringsmisstag måste vara unikt för Sverige.

Självklart börjar saker ändra på sig nu, för 70-talsgenerationen är till sist på väg att pensioneras, och deras grepp runt informationen har blivit ett skämt tack vare internet. Det gör också att det blivit oerhört mycket lättare att föra fram annorlunda/icke accepterad kunskap.
 0
Anders Anttonen (26 September 2009 11:36):
Jag prenumererade på "Arkitektur" på 80- och 90-talet. Där läste jag om ett område som blivit halvtomt utanför Göteborg. I stället för att riva hela huset sparades de två nedersta våningarna och det blev radhus av betongelement-lamellerna i stället. Det området känner väl du till, Jan J? Var inte det en hygglig lösning i stället för att riva helt och hållet.
 0
Jacob (26 September 2009 12:09):
Hans Lind och Stellan Lundström har utvärderat Gårdstensprojektet och kommit fram till att det definitivt varit samhällsekonomiskt lönsamt (dock ej företagsekonomiskt, särskilt i det kortare perspektiv som vi människor brukar vilja anlägga).
Se http:​/​/​www.​infra.​kth.​se/​se/​byfa/​publikationer/​svenskaU.​.​


Själv blir jag inspirerad av Gårdsten, där boende suttit med i bostadsbolagets styrelse och företaget har behandlat sina hyresgäster som vanliga medborgare som fått påverka vilka förändringar som måste till. Högt upp på önskelistan fanns saker som en bankomat, vilket tog flera år att få till (för så behandlar bankerna stigmatiserade områden) och som nu, till slut, underlättar för de lokala näringsidkarna. En annan önskan var en direktbusslinje in till Göteborg, så att man slapp matarbussen till Angered för att ta sig in till stan. En arbetsförmedling i bostadsbolagets regi och en policy om att anställa människor lokalt har förbättrat den socio-ekonomiska situationen och samtidigt skapat bra relationer mellan bostadsbolaget och boende.

Man kan säga att bostadsbolaget har tagit på sig uppgifter som egentligen kommunen borde stå för. Och så är det ju ofta i stigmatiserade områden. Men det skapar mervärden som i ett samhällsperspektiv är ytterst lönsamt.

Att som boende i någon annan del av staden påstå att det bästa vore att Gårdsten rivs är snobbigt. Gårdsten ska ha den utveckling som boende i Gårdsten förespråkar. Vi ska passa oss för att föreslå patentlösningar - det var ju just patentlösningar som en gång skapade miljonprogrammet. Vi kan inte lösa situationen på samma sätt som vi skapade den. Låt boende bestämma!
 0
Jan Jörnmark (26 September 2009 12:53):
Jacob: Nu är det knappast någon som är vid sina sinnens fulla bruk som förespråkar att det området rivs idag. Det är fullbebott, och man har nyss investerat cirka 500-800 miljoner (den verkliga summan är oklar). Vad man skulle gjort 1996-97 är det idag meningslöst att diskutera, för kontrafaktiska diskussioner är i allmänhet meningslösa i sådana här sammanhang. Där valdes radhusalternativet bort, punkt slut.

Det som hänt rent socialt sedan 1996 är att befolkningen ökat, och att socialbidragsberoendet fallit kraftigt samtidigt som sysselsättningsgraden ökat. Å andra sidan är det en utveckling man ser i andra delar av nordost också, och den kan starkt knytas till den allmänna ekonomiska expansion som präglade hela göteborgsregionen det sista decenniet.

Att lägga skulden på områdenas utveckling på bankerna för att de inte vill anlägga bankomater, eller kommunen som ägde hela bostadsbolaget och därför var den aktör som beslöt om att tillskjuta medel för renoveringarna är knappast meningsfullt.

Anders A: Det som revs på 80-talet var delar av Bergsjön. Under åren 1994-95 revs ett gigantiskt 8-våningshus i Hammarkullen och 6 st höghus i Lövgärdet. Några år senare revs en mindre del av Gårdsten som nu är bebyggd med radhus. Sammanlagt togs i det närmaste 800 lägenheter bort.

Samtidigt har det skett en relativt omfattande nybyggnation av villor och radhus i nordöstra Göteborg efter 1999. Det största nya området heter Storås Ängar, och det har på ett påtagligt sätt hjälpt till att stabilisera hela området socialt och ekonomiskt.
 0
Jörgen Sundström (26 September 2009 13:07):
Jacob:
Det är ingen här som har föreslagit patentlösningar som att "riva allt".
Att säga att inget bostadshus någonsin får rivas skulle väl också vara en "patentlösning"?
Ang. Gårdsten: man kanske måste vänta 10-15 år för att kunna avgöra om förbättringen är bestående eller om den bara var tillfällig sedan allt var nyrenoverat.
 0
Jacob (26 September 2009 13:34):
@Jan: Jag vill inte lägga någon skuld på bankerna, utan bara belysa vad jag ser som en stor anledning till problem i många miljonprogramsområden - att servicenivån urholkats kraftigt, och att bostadsbolagen måste agera lobbyister för att få till stånd en grundläggande service som ses som självklar i andra stadsdelar. Bostadsbolagen träder in i kommunens ställe. Politiken får på så vis en helt annan logik i förorten. Själv tror jag att bostadsbolagets sociala och lobbyistiska arbete i Gårdsten har varit kanske den största framgångsfaktorn. Direktbussen till Göteborg har en enorm psykologisk betydelse genom att området inte längre är lika isolerat och svårtillgängligt. Men det diskuteras sällan om det är rätt att ett bostadsbolag träder in i politikens ställe. Representativiteten blir otydlig. Och vem ska hållas ansvarig när ledarskapet brister?

@Jörgen: Nej, ingen har föreslagit patentlösningar. Men ingen har heller lyft det som jag anser vara centralt: att utgå ifrån boendes önskemål och kunskap när man genomför förändringar. I andra delar av staden är det självklart att anlägga ett sådant perspektiv, men i miljonprogramsområden glöms boende ofta bort när man diskuterar förändringar. Och från politiskt håll förespråkas idag patentlösningar (läs: ombildningar samt vissa rivningar).
 0
Jan Wiklund (26 September 2009 13:59):
Jag tycker det är mer konstruktivt att lägga till än att ta bort.

Ett av de största problemen med de här områdena är ju att de är så ensidiga "bostadsområden". Då måste det ju vara smartare att lägga till det som saknas än att knapra på det som i alla fall finns. Speciellt som områdena på detta sätt skulle bli ännu glesare och få ännu sämre underlag för det som saknas.

Det enligt statistiken tätaste av Stockholms miljonprogramsområde, Rinkeby, har bara 60% av Södermalms boende per hektar, och nästan inga arbetande (vilket Södermalm har). Jag tror att man utan risk kan säga att Södermalm är dubbelt så tätt som Rinkeby. Alltså borde det vara riskfritt att bygga ganska mycket där utan att det blir på något sätt dåligt.

Jag tror också att det vore katastrof att bygga allt detta som ett enda projekt. I såna lägen kommer de boende att bli helt överkörda: Allas vår Jane Jacobs varnade skarpt mot vad hon kallade "cataclysmic money" och ansåg att sådant oftast förstörde en stadsdel genom att radera ut all variation som ändå fanns. Dt tror jag gäller även miljonprogramsområdena. Man har en gång testat cataclysmic money där och resultatet blev inte bra. Därför ska man inte försöka med det igen.
 0
Jan Wiklund (26 September 2009 14:00):
PS. Mitt resonemang ovan gäller områden som passar in i en rimlig stadsstruktur - Järva, Hallonbergen, Botkyrka. Områden som ligger så långt bort att de inte kan bli en naturlig del av staden såvida inte denna får 40 miljoner invånare tror jag också är bäst att lägga ner.
 0
Anders Gardebring (26 September 2009 14:27):
Jan J:
Internet är onekligen ett fantastiskt verktyg för att sprida kunskap och göra upp med gamla myter. Jag hoppas att vi kan vara med och göra en skillnad där!
Det är onekligen hög tid att efterfrågan får styra bostadsproduktionen, inte ideologi eller en av statliga regleringar snedvinklad byggbransch...
 0
Anders Edlund (26 September 2009 17:52):
Det spelar ingen roll om man bygger högt eller bygger lågt. Det är hur man bygger som räknas. Som jag ser det finns det två problem med vad som byggts i Sverige sedan 1930-talet. Dels är det det uppenbara med funktionsseparering där sovstäder uppstått utan andra sysselsättningar än att ta sig mellan jobbet och sin bostadsmaskin.
Men minst lika viktigt är bristen på ett privatliv. Om ingen känner sig ansvarig, eller för den delen kan ta ansvar för sitt eget lilla revir så kommer området att förfalla i vanvård. Glesställda punkthus eller lamellhus skapar ingen privat sfär alls. Jag tror att människor vill ha sin egen yta att ta hand om och känna stolthet över, sen kan det vara i förort eller i stan. Det handlar inte bara om att få in så många människor på så liten yta som möjligt som i Täby utan mer om att skapa en känsla av egenansvar. Gatan och parkerna är allas egendom men kvartersgården tillhör de boende.

Invandrare ska kunna odla sina egna grödor på gården utan att okända människor (ofta svenskar eller finnar) ska trampa ner dem på fyllan efter festen på pizzerian. Att avgränsa det offentliga från det privata är lika viktigt som att det finns ett Seven-eleven i varje gathörn.

Som redan framförts är det lite inkonsekvent att säga att man ska riva höghus i förorten eller göra om dem till radhus när man som Yimby förespråkar den täta staden. Jag anser att man ska ledan in trafiken i områdena och ha gatuparkeringar. Barnen ska leka på innergårdar och ha breda trottoarer att gå på.
 0
Jonas (26 September 2009 18:18):
Jag är varken arkitekt eller byggnadsingenjör, men är inte många av miljonprogrammets hus av väldigt dålig kvalitet vad gäller konstruktion och byggnadsmaterial, dålig armering, betongkvalitet etc. I så fall räcker det väl knappast med stambyte, fasadrenovering och annan allmän upputsning. Vissa människoproducerade saker blir ju snabbt irreparabla medan andra, med rätt underhåll, håller i hundratals år.
 0
Martin Ekdahl (26 September 2009 21:55):
Tack för en väldigt intressant och fascinerande beskrivning av modernismens avurbaniserande vågor. Även om nu modernismen uppstår i nya fula skepnader var det väldigt spännande att läsa om detta exempel på hur den till slut tog död på sig när den inte fann mer näring i innerstaden. Urban sprawl, dehumaniserade bostadsområden och bilberoende i kombination med döda stadskärnor, ja det är nog modernismen det. Det var nästan episkt att se de fruktansvärda längorna falla mot marken i rök och damm.
 0
Jan Jörnmark (27 September 2009 13:33):
Först och främst: stort tack för allt beröm om att det var en intressant text. Kul att ni gillade den, det var som sagt något jag hade velat skriva länge.
Jan W: Jag tror/tycker ungefär som dig. Vissa rivningar kommer garanterat att bli nödvändiga, inte minst av rent tekniska skäl. Som antyds i andra poster byggde man snabbt och med bristfällig kvalitet runt åren runt 1970. Egentligen var produktionstakten rent osannolik. 100 000-110 000 lägenheter/år, vilket kan jämföras med dagens 25 000, och då är ända vår BNP mer än dubbelt så stor.

Sedan är jag övertygad om att omvandlingen i storstadsområdena också behöver bygga på att inslaget av bostadsrätter ökar. Under flera decennier har en förbättrad ekonomisk status nästan alltid betytt att man lämnat miljonprogramsområdena och flyttat till villor eller bostadsrätter. Kan den här sortens rörelse ske inom områdena stabilseras de även socialt. Dessutom får de boende då till sist det inflytande över utvecklingen som "alla" har sagt i decennier att de borde ha.
 0
Per Ankersjö (27 September 2009 23:00):
Tack för ett mycket spännande inlägg med intressanta bilder!
 0
En Icke-intellektuell Lidingöbo (30 September 2009 23:46):
Det skulle aldrig komma till saken med att riva någon av dom dessa byggnader ur vilken av Stockholms missanpassande betongsförorter.
Sverige måste vara bland av dom extremt sällsynta i-länder som värdesätter sina misstag likt en kultursskatt eller världsarv medans andra blåser upp skiten bortom ur all tider och förtränga fullmokligen dess existens!

Skulle inte förvåna mig om gräddet av sveriges intellektuella kulturselit faller ihop av gråt av bortspräningen av Pruitt Igoe, och kallar bortblåsningen för -Det största misstaget någonsin inom arkitektur, någonsin!
Nä Sverige är inte unik som dom envist kallar landet för men en sak är jag säker på att sverige är unik...genom att en så liten grupp av människor kunnat styra med järnhand över hurdan vi skall leva, tänka, känna, tycka, uppleva, bo, äta, osv....

Det där är inte vad vi verkliga livs levande människor av kött och blod vill leva så där, vi vill leva i en dynamisk, intressant, varierade (färger, former, storlekar, höjder osv), blandat, stimulerande och trygg miljö och inte nått grått, fyrkantigt, kallt, monotont, trist miljö som dom verkar på fullmokligen allvarigt nog tro sig att vi vill ha så...

Det är vi som bestämmer inte några få statsstödda självutnämnda arbetslösa frilansande kulturnissar (ledsen för vissa fördomar men det är vad dom egentligen är!)
Allting är av riksintresse, en angelägenhet för alla oavsett om man bor i Jokkmokk eller Örebro vad som byggs i Stockholm (som om skuggan av en 6-våningshus skulle lägga som en svart täcke över hela sverige).

Fyfan bara att man råkar bo i Stockholm betyder då inte att man skall villkorslöst älska allt som har staden med göra och höja dem i skyarna som unik, unik arkitektur, unik vattenspegel, unik silhuett, unik, unik, unik återligen såldeles unik i all evigheter på allt i staden.
Man måste kunna att kunna kritisera och granska allt som håller och det som inte gör och inte bara se genom fingrar och påstå allt som bekännetecknas som svenskt är helt fantastiskt.

Man måste ju tänka dom som verkligen bor och lever i dom dessa demoniska btggnader (inte alla har råd med etagevåningar i Ö-malmstorg som staten fianserar eller fått genom sina släktningar inom politikerkåren)
Dom kan inte bara sitta och kräva att alla betongförorter skall vara museialt intakt i alla andlöshet bara att kulturnissarna i då o otid kunna avnjuta av det bästa som sveriges kan erbjuda (ur deras synvinkel alltså).
Dom själv skulle givetvis aldrig ens kunna tänka sig att bo där.

Nä bort av packet som styr i sin tysthet staden utan något egentligt makt och genom odemokratiskt väg kört över dom som verkligen vill förändra, förbättra, försköna (nåja), bara att allmänhetens åsikter inte delar med deras förvridna levnadsfilosofi och syn på hurdan världen verkligen ser ut.

Varför är det så förbannat svårt att ge oss det vi verkligen vill ha? Är det viktigare med att behaga några snobbelitister än miljoner människor?
Det är komiskt att det behövs 5-12års tid av planering för att bygga en grått/svart låda (bokstavligt talat!) här i Stockholm medan det tar 5år för att bygga en 818meters byggnad i Dubai som är en arkitektkoniskt, ingenjönkonstiskt, strukturellt undervekt och dessutom förbannat komplicerat...varför kan vi inte bättre än det förskolebarnen gör på lekisen varje dag (nämnligen att kunna rita en avlång stående rektangel med flera småa öppningen till fönster)
Om det där är det bästa som svenska arkitekter kan erbjuda oss efter 5 och halvt års utbildning så ter det sig löjeväckande patetiskt!

Varför måste vi svenskarna vara så förbannat dåliga på mycket när vi påstår oss vara det bästa landet i världen (o du vackra svenska hybrisen!)
Inte undra på att inga svenska arkitekter är erkända i utlandet (Gert-W ritar ju bara åt svenska ambassader/konsulater i utlandet.

Stackars dom som går på arkitekturutbildningen här i landet på 5 och halvt år....lika bra med at tgå till vilken lågstadieklass i landet, där är barnen ju nästan lika bra (sarkastiskt) som svenska arkitekter (enligt mig)

Tack o lov att det finns dom som tänker för människans välbefinnande och spränger bort det skiten som många i Sverige skulle kalla för vackert....hoppas innerligt att jag har fel det med "många" men jag fruktar att många tycker att betong är vackert i Stockholm....
 0
Martin Ekdahl (1 Oktober 2009 12:14):
^^

Icke-intellektuelle Lidingöbo:

Jag tycker att ditt inlägg var underbart. Det är skönt att rensa luften ibland. Och ja.. svensk arkitektur ÄR fantasilös, tråkig och monoton. De kanske skulle dela ut annat än klossar till studenterna att leka med på Arkitekturhögskolan?
 0
Anders Gardebring (1 Oktober 2009 18:14):
En kommentar apropå svensk arkitektur. Arkitekterna vill ganska ofta mer, men blir hindrade av byggbolagen som vill rulla ut sina vinstoptimerade modernismklossar. Kritik kan med goda skäl absolut riktas mot svensk arkitektur. Men problemet beror inte bara på arkitekterna.
 0
Martin Ekdahl (3 Oktober 2009 03:31):
A.G.

Fast jag anser att vi inte ska låta arkitekterna komma undan så lättvindigt.
 0
Anders Gardebring (3 Oktober 2009 20:06):
Martin:
Jag ville bara understryka att det finns fler stenar att vända på än att kritisera arkitekterna. Det finns en anledning till att det finns åtskilliga svenska arkitekter som ritar mer spännande saker utomlands än de gör i Sverige. Inte med det sagt att det inte finns problem inom svensk arkitektur.
 0
Martin Ekdahl (4 Oktober 2009 23:25):
Anders:

Jag håller med om att det kan uppfattas som en lättköpt poäng att kategoriskt kritisera arkitekter. Och jag vill gärna göra motsatsen. Men hur mycket jag än surfar runt mellan de svenska arkitektfirmornas hemsidor i hopp om att ha fel, får jag bara än mer vatten på min kvarn. Det jag ser gör mig deprimerad. Ingenting (och då menar jag verkligen ingenting) som jag har sett på dessa sidor de senaste åren har givit mig anledning att hoppa ur soffan och ropa "Hurra! Äntligen!". Det är bara monotont, och efter ett tag måste jag söka upp en galning som Zaha Hadid eller Rem Koolhaas för att få syre efter doppet i den svenska medelmåttigheten. Fan, tillochmed danskarna och norrmännen gör det ju så mycket bättre. Ska det va så svårt för svenska arkitekter att tänka utanför lådan? (Ursäkta ordvitsen).
 0
Johannes Lilleberg (5 Oktober 2009 10:55):
En del Svenska Arkitekter tänker utanför lådan. Wingårdh gjorde det när han ville bygga en organiska byggnad vid Norra bantorget som liknade havets vågor mer än en box. Men SBK, stadsmuseet och ett antal protester gjorde han han fick banta ner byggnaden till den platta hotellbyggnad som står där idag. Baksidan fick inte ha några fönster eftersom att det fanns explosionsrisk bland tågen.

Man kan tro att SBK och andra protesterande borde fått kritik för detta agerande. Men istället skyller folk den platta arkitekturen på arkitekten vilket gör att de som egentligen är skyldiga och borde ställas till svars kommer undan.

Samma sak skedde när en dansk stjärnarkitekt ville göra ett praktfullt torn med spira bredvid Medborgarplatsen. Protester gjorde att byggnaden banaliserades till en halvdan byggnad som vi idag kalla Haglunds pinne. Även i detta fall borde nimbysar få ta ansvaret. Men istället används byggnaden som argument för att arkitekter inte har fantasi.

Så länge denna nedåtgående spiral fortsätter där de som är orsaken till arkitekturen inte ställs till svars så kommer det bara bli värre och värre.
 0
Martin Ekdahl (5 Oktober 2009 13:03):
Johannes:

Det ligger nog något i det du säger. Man ska inte skjuta budbäraren (eller i detta fall utföraren). I Sverige har ju fantasilöshet premierats från högre ort de senaste sjuttio åren. Men ändå, ligger det då inte på arkitekterna att göra uppror mot lådsamhället, att skriva manifest och kräva ändring? Eller har de i sådan grad anpassat sig till "Acceptera"-manifestets doktriner att dessa i dag är den enda sanning som de vill veta av?
 0
Johannes Lilleberg (5 Oktober 2009 13:07):
Jo du har rätt Martin. I USA slog 60-talsmodernismen aldrig igenom just på grund av att Arkitekterna ställde sig på tvär och vägrade. Danska Stjärnarkitekten som ritade Haglunds Pinne hoppade av projektet i protest. Men de Svenska arkitekterna bjuder på litet motstånd. De gör ofta precis som "Storebror" säger.
 0
Martin Ekdahl (6 Oktober 2009 12:09):
Javisst. Ibland måste arkitekterna vara ett avant garde om de inte vill att samhället fastnar i status quo. Om inte ens arkitekterna värnar dynamiken så kan jag faktiskt inte riktigt förstå vad deras profession skall vara bra för? Ingenjörer kan rita broar, konstnärer kan skapa offentlig utsmyckning, trädgårdsmästare kan anlägga parker och "vanligt" folk kan rita sina egna hus. Är det inte arkitekternas uppgift att ha visionerna och att anpassa dem till den helhet som de måste omfatta? Jag uppfattar den svenska arkitektkåren som en hunsad lillebror som staplar klossar på varann för att storebror säger att det är så det skall se ut. Säga vad man vill om denna repetativa lådmodernism. Inte är det visionärt iallafall.
 0
Jan Jörnmark (6 Oktober 2009 21:36):
Arkitekterna är otroligt hårt bundna av normer och regleringar. Dessutom har det länge funnits en nästan extremt funktionalistiskt diskurs inom kåren. Gör ju att det känns meningslöst att skälla på arkitekterna. Ritar dom något annat än den vanliga lådan blir det svårt att försörja sig, och det är inte alltid så roligt att vara avvikare heller.

Har man tre barn, Audi och villa blir ju valet enkelt - vad ska en fattig pojke/flicka göra?

Sedan tycks varje generation ha rätt att hålla sig med en avant garde arkitekt med påvligt fribrev som kallas in om man vill bygga mer än sex våningar.
 0
Anders Gardebring (7 Oktober 2009 00:28):
En sak som jag finner lite intressant är den stora rädslan för att bygga pastischer samtidigt som nästan allt som byggs är just pastischer. Det verkar finnas en slags enögdhet där pastisch = en stil som påminner om något byggt före 1930 medan saker som påminner om något byggt efter 1930 är nyskapande och "moderna".
Man undrar ju onekligen när det ska gå upp för inblandade parter att modernism inte är så värst modernt längre...
 0
Johannes Lilleberg (7 Oktober 2009 09:49):
Jag håller med dig Anders. Många arkitekter vill idag bygga något modernt. Men i själva verket vill de bygga pastischer av gammal modernism. De byggbolag och arkitekter i Sverige som vill bygga något som tillhör 2000-talet ur ett internationellt perspektiv är få.
 0
Jan Wiklund (7 Oktober 2009 10:50):
Det tycks som om arkitektkåren är schizofrent splittrad på två hållningar:
1. Gör som beställaren säger och se till att det blir så billigt som möjligt. Akta dig för guds skull för att märkas.
2. Omge det hela med en svulstig retorik à la konstetablissemang som kompensation för detta. Påstå att de anonyma grå lådorna är mästerverk som speglar tidsandan.
Kryp och rövslickande uppåt, moraliserande bombasmer nedåt med andra ord.
Finns det inga inom kåren som reagerar offentlig mot det här? Eller åtminstone några pensionerade som inte behöver kämpa för brödfödan längre?
 0
E K (7 Oktober 2009 11:31):
@Jan:

...och detsamma gäller den fysiska utformning som ges åt nybyggen: Välj funktionsseparering och luftig gles struktur med maximal utsikt för alla lägenheter för att åstadkomma en hög och jämn prisnivå och för att kunna återanvända hederliga modernistiska standardmallar. Påstå sedan att bilberoende hus-i-park är fräsch avant garde medan tät blandstad är reaktionär konservatism. Vifta enkelt bort begrepp som hållbarhet, energieffektivitet och upplevd trygghet med hjälp av behändig värderelativism.

För mig framstår det som att inte bara arkitektkontoren utan även planerarna på stadsbyggnadskontoren genom sitt direkta och indirekta vurmande för det modernistiska arvet blir nyttiga idioter åt byggoligopolet och andra krafter som tjänar på ett glest bilavhängigt samhälle.
 0
Martin Ekdahl (7 Oktober 2009 16:43):
Ja, det onekligen som att allt som inte är hus-i-park (elternativt hus-i-parkering) avfärdas antingen som "pastisch" (dvs, innehåller någon form av stuckatur, snickarglädje eller lösningar från pre-1930) eller "orealistiskt" (dvs, ej lådlikt). Politiker, byggbolag och arkitekter i perfekt kubformad symmetri.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 9597 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Nytt hotell på Vasagatan 22
19 Januari 2024 14:08 av Sebastian Dahl
Samråd om lägenheter längs Bredängsvägen
31 Oktober 2023 11:28 av Mårten Landström
Tumba Centrum
31 Oktober 2023 11:25 av Mårten Landström

@yimbysthlm på BlueSky