Utskrift från www2.yimby.se
....

Stadens tragedi

 
Idag delas Nobelprisen ut i Stockholm. Utöver prisen fastslagna i Alfred Nobels testamente finner vi även det relativt nytillkomna priset i Ekonomi, instiftat av Riksbanken till testamentörens minne. För er som inte skall ägna halva dagen åt att titta på festligheterna, klänningarna och inredning och arkitektur i blå hallen följer här ett litet inlägg om vad detta pris betyder för YIMBY. En av pristagarna detta år, Elinor Ostrom, som för övrigt snarare är statsvetare än ekonom, har i sin forskning berört frågor som är relevanta för staden och de problem som vi till synes dagligen står inför.


I många avseenden är staden en kollektiv nyttighet. Genom en agglomerering av olika verksamheter är staden mer än summan av sina olika element. Mötet mellan fler aktiviteter, varor, människor och tankar innebär att den urbana miljön är synnerligen väl lämpad för den sociala, ekonomiska och kulturella utvecklingen.

Detta möte är dock inte helt oproblematiskt. Speciellt när staden växer, innebär sammanfogandet av än fler aktivitet, varor, människor och tankar även en hel del externaliteter som på sikt skadar stadens kollektiva nyttigheter och/eller är allmänt problematiskt. När flera gör det som är bäst för dem själva skadar de samtidigt grunden för sina egna förutsättningar, den gren de sitter på. Det är detta som är stadens tragedi.

En lösning på marknadens problem har varit och är planering. Genom en offentlig planering kan externa effekter internaliseras i staden och infrastruktur som kommer alla till nytta kan finansieras och genomföras. Olyckligtvis har även planering sina avigsidor. Intressen och oligopol kan genom det offentliga se till sina intressen på andras bekostnad och i värsta fall kan planering leda till effekter som är vare sig bra för den enskilde eller för det allmänna. Ett exempel på detta är en offentlig finansiering av utglesning som är kostsamt och dåligt för miljön samtidigt som det river sönder stadsväven till en trasa, vilket på sikt kan störa agglomereringens positiva effekter.

Både planering och marknad måste dessutom förhålla sig till den fysiska realiteten, som aldrig är perfekt - staden är aldrig färdig - ur vare sig marknadens och planeringens perspektiv utan ger en spårbundenhet som kan uppfattas som både ett hinder men ger också stabilitet. Stabilitet kan vara bra till mycket, men när det blir ett självändamål och ett maktmedel för enskilda att bestämma över marknad och planering kan detta bli ett problem för många.

Elinor Ostroms forskningsresultat har visat att tragedin inte behöver vara så oundviklig som ekonomer tidigare trott och att det går att lösa gemensamma problem utan en Leviatha, Hobbes starka, centrala stat. Genom att aktörerna själva får vara med och förvalta en gemensam resurs kan dessa omdefinierat sitt egenintresse och nå bättre resultat än vad som kan förväntas uppnås med hjälp av marknaden eller den centrala staten. Ostroms empiriska forskning har oftast fokuserat på små samfällighet med ett visst mått av intressegemenskap men det viktigaste av allt är förmågan att kommunicera.

YIMBY-rörelsen kan och bör ses som ett praktiskt försök att komma närmare en optimal lösning på gemensamma och enskilda problem genom kommunikation och ett omdefinierat egenintresse som ser bortom Nimby-resonemang.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Jan Jörnmark (10 December 2009 22:18):
Olle - en jättebra och viktig artikel.
Jag har alltid varit lite skeptisk till en del av Ostroms resonemang, men bilden av staden som en potentiell "allmänningens tragedi" är oerhört to the point.

Allmänningens tragedi är ju det tillstånd som uppstår när ingen tar ansvar för det gemensamma området. Istället missbrukas det, och ingen ägnar det heller någon form av underhåll. Resultat blir förfall, och att särintressen "ockuperar" områden som de anser sig ha rätt till. Att särintressen dominerar är normalt, för det krävs en hel del resurser för att bilda en lobbygrupp som talar om att det tomma och oexploaterade området utanför husknuten är "mitt" och att just jag har rätt att tala om vad som ska byggas och inte byggas därute. Det betyder att grannar, som tror sig ha ett tydligt intresse av att inte förlora utsikten eller parkeringsplatsen, har störst incitament att bära kostnaderna för organisering.

Som Anthony Downs (en annan stor statsvetare som verkligen borde fått "Nobelpriset") påpekade kommer de här lobbygrupperna att tillhandahålla politiker med information om vad väljarkåren vill ha. Resultatet blir att intresserade minoriteter får ett oproportionellt inflytande över
stadbyggnadsprocessen.

Det där har man sett och känt en viss desperation över i mer än ett decennium, men det verkar nu som att en förändring kan vara på väg att ske. Internet och digital teknik har sänkt kostnaderna för att bygga organisationer (som den vi har här) och även för intresserade människor att interagera utan att behöva träffas på ett kafé i Röda Bergen. Priset för att inhämta information har också fallit - kolla bara in hur jag kunde "rädda" asfaltkokeriet på Kungsholmen genom att googla en söndagförmiddag.

Det jag säger är helt enkelt att digitaliseringen och nätet skapar en helt ny spelplan för den här typen av processer, vilket gör att det kan bli riktigt spännande att följa stadsbyggnadsdebatten de närmsta decenneirna. Till slut kanske vi t o m får se något annat än sexvänings punkthus i park...
 0
Dr Evil (11 December 2009 01:37):
Intressant artikel. Typiskt dock att den avslutas med en släng åt Nimbys.

Jag kommer förstås omedelbart att tänka på Aspuddsbadet i och med detta citat:

"Genom att aktörerna själva får vara med och förvalta en gemensam resurs kan dessa omdefinierat sitt egenintresse och nå bättre resultat än vad som kan förväntas uppnås med hjälp av marknaden eller den centrala staten."
 0
Olle Jansson (11 December 2009 09:28):
Jörnmark: Sanning att säga fick jag intrycket av att jag bläddade i en annan bok igår förmiddags. Med tanke på datumet var det enkelt att skamlöst göra koppling till dagen och personen (hon är i alla fall inte en död, vit man!). Jag kan inte säga vare sig bu eller bä till Ostroms forskningsresultat trovärdighet som sådana. Dock var det lämpligt att hennes angreppsätt gett ett svagt mungipe-leende till den dystra vetenskapens prognoser.

Dr. Evil: Då inlägget i stort handlar om att ett kortsiktigt individuellt nyttomaximerande leder till sub-optimala lösningar är den i sin helhet en "släng mot Nimbys". En Nimby är per definition någon som sätter sitt egenintresse över alla andras. Det är dock så att behoven av omdefinierat egenintresse applicerbart på andra aktörer i denna soppa.

I dagens Sverige är dock nimbys ett så pass tacksamt exempel då deras agerande oftast är att betrakta som rena självmål på lång sikt. Det är alltså inte bara sub-optimalt för samhället utan även för dem själva.
 0
Mats Andersson (11 December 2009 10:16):
Intressant artikel! Min personliga reflektion är följande.
De problem som här kallas stadens tragedi hanteras i vårt samhälle genom lagstiftning och politisk styrning (i motsats till marknadlösningar). Detta innebär att lagstiftarna och beslutsfattarna ska ta in all relevant information för att stifta lagar och fatta beslut som i mesta möjliga mån gagnar helheten. Nimby-problematiken uppstår när lagstiftarna och beslutsfattarna inte helt uppfyller detta krav, dvs. de låter information som gynnar ett särintresse få oproportionerligt stor tyngd när besluten fattas. Enligt min uppfattning är det en tredje part som är ett stort problem här. Denna tredje part är massmedia, som gärna kallar sig själv den tredje statsmakten och stoltserar med att deras uppgift är att granska beslutsfattarna. Konstigt nog springer de nästan helt konsekvent vissa särintressens ärenden. På så sätt påverkar de dels den information beslutsfattarna får, dels så cementerar de tingens ordning genom att Nimbys världsbild alltjämt får råda hos en bred allmänhet.
Ostroms forskning känner jag tyvärr inte till alls, men i en vid mening är det väl redan nu brukarna själva (invånarna i staden) som reglerar dess användning genom den demokratiska processen? Eller menar hon ett mer direkt beslutsfattande än genom representativ demokrati?
 0
Jan Wiklund (11 December 2009 16:11):
Vad Ostrom har visat är att om man ställer upp vissa förutsättningar är självförvaltning mer effektiv än både stat och marknad. Du kan studera dessa regler på http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​Elinor_​Ostrom.​

Din fråga, Mats, kan närmast besvaras med villkor 8, "In the case of larger common-pool resources: organization in the form of multiple layers of nested enterprises, with small local CPRs at the base level." Eller omformulerat något: "demokrati kräver att alla människor är indragna i processen".

Nimby-fenomenet uppstår när folk har ett konsumistiskt förhållningssätt till staden, dvs maximerar sin egen privata nytta men inte ser något skäl att bidra med något. Det är ett naturligt sätt att uppträda om man inte är indragen i en demokratisk process, men ett mycket onaturligt om man är det.

För övrigt är jag helt enig med Olle att en stad är en gigantisk allmänning.
 0
Kalle . (11 December 2009 16:13):
Intressant! Spännade val av pristagare..
Här skriver Sverker Sörlin mer om henne:
http:​/​/​www.​dn.​se/​kultur-​noje/​samarbete-​raddar-​varlden-​.​.​
 0
Anders Gardebring (11 December 2009 18:13):
Evil:
Vad är positivt i begreppet nimby:ism som gör att det inte förtjänar kritik? (Notera här att jag inte jämställer protester med nimby:ism. Nimby:ism för mig är när osaklig kritik framförs av särintressen på bekostnad av allmänintresset).
 0
Mats Andersson (11 December 2009 20:17):
Jan W: Tack för länken och svaret. Om jag fattat det rätt menar Ostrom att ett direkt ansvar och inflytande leder till ett större ansvarstagande för helheten. Nimby-problemets kärna är ju annars att de flesta människor har en benägenhet att maximera sin egen nytta även om den går ut över det allmännas bästa. Problemet finns inom många områden. Ett exempel: Varför ska jag avstå en del av min inkomst genom att betala skatt om jag ändå får del av de nyttigheter som skatten finansierar? Ett annat: Varför ska jag inskränka mitt resande, och därmed mina koldioxidutsläpp, när de ändå är så oerhört marginella i förhållande till totalutsläppen? Det klassiska sättet att hantera sådana problem är att sätta ett pris på de beteenden som orsakar dem, t ex straffskatt eller koldioxskatt. Ostrom-lösningen är istället mera engagemang. Låter vackert och bra tycker jag - för lite grann tankarna till Yimby?
 0
Anders Gardebring (11 December 2009 20:20):
Mats:
Det finns ju en aspekt till på den problematik du beskriver ovan. Om förtätningar görs på ett bra sätt gynnar det direkt även de som redan bor i området. En höginkomsttagare som får skatten höjd gynnas ju inte direkt av det, men det gör den som protesterar mot att den outnyttjade sly-ytan på andra sidan gatan omvandlas till ett stadskvarter med affär och café. Det ökar attraktiviteten på området. Det är bara det att de inte alltid tänker så långt.
 0
Jan Wiklund (11 December 2009 20:24):
Mats: Just det, läs gärna Rothsteins genomgång som jag länkar till ovan så får du svar på de frågorna också.
 0
Mattias Woldu (12 December 2009 16:25):
Bra och viktig artikel. Dagens städer skulle inte finnas om vi förr i tiden hade samma regelverk och tillämpning av dessa som finns i dagsläget. Och det i sig kommer från att man till stor del kapitulerat sunt förnuft till förmån för byråkratiskt regelverkstillämpning. Vissa funktioner som rätt att överklaga var förmodligen inte ämnade att kunna användas på det vis de görs i dagsläget och eftersom vi inte längre har en politisk ordning där det finns en makthavare som kan sätta ned foten och peka med hela handen när det förekommer sådana olyckliga tillstånd så kommer det också ta mycket längre tid att styra skeppet åt rätt kurs igen.
 0
Mattias Woldu (12 December 2009 16:31):
För att återgå till Elinor Ostrom.

Jag närvarade vid hennes nobelföreläsning och en grundbult i forskningen är ju att det skall finnas ett hot för att människor skall kunna omvärdera sin situation och göra rätt. Det handlar exempelvis om vattenförsörjning.

Eftersom människor i Villaförorter inte får några konsekvenser av att glesa ut en stad/ort så kommer dom fortsätta göra det.

Det kostar inget att överklaga så man kan ju lätt överklaga i 5-10 år och hoppas att byggplanerna blir för dyra för att påbörjas.
 0
Jan Wiklund (13 December 2009 10:17):
Mattias: Konsekvenserna drabbar alla, och inte minst dem som ska kämpa med stadens budget dvs politikerna. Den glesa staden kostar. Jag är ganska övertygad om att det är detta som har fått dem att åtminstone börja ompröva modernismen och snacka om "Stockholm som promenadstad" etc.
 0
agglomerering (14 December 2009 09:53):
Du använder begreppet "agglomerering" i artikeln utan att förklara det. Önskar en förklaring av begreppet i relation till artikeln.
 0
Olle Jansson (14 December 2009 10:12):
Med agglomerering avser jag existensen av flera likartade eller till varandra relaterade verksamheter på en begränsad geografisk yta. Förhoppningsvis med därpå följande synergieffekter, det vill säga att verksamheterna gynnas av sin relativa närhet till varandra genom direkt utbyte eller att de nyttjar samma resurs.
 0
agglomerering (14 December 2009 10:14):
"Genom att aktörerna själva får vara med och förvalta en gemensam resurs kan dessa omdefinierat sitt egenintresse och nå bättre resultat än vad som kan förväntas uppnås med hjälp av marknaden eller den centrala staten."

I boken "Governing the commons" Av Elinor Ostrom, ger Elin uttryck för att denna modell är applicerarbar i småskaliga samhällen, Stockholm med närmare 2 miljoner invånare ( förorter inräknat. kan knappast räknas som ett småskalig samhälle. Huruvida 2 miljoner invånare ska komma överrens och delta i gemnensamma intressen och därmed avstå från sina gemensamma intressen i en 2 miljoners stad ser jag som problematisk. Det var inte en storstad som Elinor avsåg då hon skrev boken utan alternativa småskaliga samhällen. Har läst boken. Ser inte Elins bok som en "urban-bok" utan ett alternativ till storstaden och på hur man kan lösa det gemensamma i mindre skala . Detta som ett alternativ till staten och marknaden.
 0
Olle Jansson (14 December 2009 10:38):
... vilket jag också påpekar i slutet av näst sista stycket.

Det skall även poängteras att jag - vilket jag också nämnde till Jörnmark i en kommentar ovan - använde Ostrom som en fond för att diskutera ett problem. Jag kunde lika väl ha referat till Habermas och den deliberativa demokratin. Dennes framhävande av diskussion mot konsensus kan givetvis bemötas med samma argumentation som du just gjorde. Skillnaden ligger i att Habermas inte fick Riksbankens pris den morgonen.

Om vi skall dissekera det hela ytterligare vad min direkta inspirationskälla ett av de sista kapitlen i Hohenbergs och Lees "The Making of Urban Europe 1000-1950" som jag satt och bläddrade i på förmiddagen nobelprisdagen.
 0
Mats Andersson (14 December 2009 10:38):
Anders:
Det kanske inte är så stor skillnad på boende som inte inser sitt eget bästa och skattebetalare? Det går faktiskt att föreställa sig att skattehöjningar gynnar även dem som drabbas av dem. Så blir fallet om summan av de skattepengar som tas in används på ett samhällsekonomiskt bättre sätt än om den enskilde hade förvaltat dem själv. Ett exempel skulle kunna vara ett samhälle som är svårt drabbat av kriminalitet. Om samhället satsar ytterligare resurser på åtgärder som minskar kriminaliteten (utbildning, fattigdomsbekämpning, polisresurser etc.) gynnas alla, även om de får betala mer i skatt. De kan gynnas direkt monetärt (minskade utgifter för larm, väktare etc.) och i nyttotermer (minskad rädsla, ökad frihetskänsla, slippa obehaget av att konfronteras med armod och elände). Sedan är det en annan sak att just mina skattepengar bidrar så marginellt till helheten att jag själv tycker att de skulle göra bättre nytta i min egen plånbok, men om alla resonerar så havererar hela systemet (freeriding). En parallell till bostadsägare skulle kunna vara den som hävdar att det inte får byggas framför just mitt hus, men gärna runtomkring. Då har man kvar den fria utsikten, men den ökade tätheten runtomkring ökar ändå områdets attrativitet och därmed värdet på bostaden. Att äta kakan och ändå ha den kvar är inte dumt!
Jan:
Tar del av Rothsteins artikel med stort intresse.
 0
agglomerering (14 December 2009 11:29):
Tack för ditt svar. Jag har förstått att du använder Ostrom som diskussions underlag. Men ser det problematisk i kopplingen urban-miljö till ostrom även om det säger dig vara medveten om det. Att sätta upp en vattenreningsanläggning på söder där söderbor får vara med, sätta upp en vattenreningsanläggning på kungsholmen. en i Vasastan osv. Vilken politiker kan få konsenus för en sådan ide av befolkningen ? Övrigt förstår jag inte vad din kommentar om vad du satt och bläddrade i under förmiddagen på nobel prisdagen har med saken att göra.
 0
Olle Jansson (14 December 2009 12:25):
Idén till inlägget fick jag inte alls från Ostrom, alltså är det så att det inte egentligen är hennes arbete som ligger till grund för inlägget. Det är skamlös name-dropping för att skapa intresse och debatt och inte nödvändigtvis en direkt applicering av Ostroms forskningsresultat på staden. Avstampet bör snarare sökas i en allmän diskussion kring Allmänningens tragedi.

Vad Ostrom har försökt visa på är att förutsättningarna inte fullt är så dystra som spelteori förutspår. Var nere och lyssnade på henne precis. Tyvärr tycker jag hon var lite luddig en fråga som just hade med en av dina (och mina) invändningar att göra: möjligheten att applicera dessa kunskaper på större SES (social ecological systems).

I övrigt så tror eller hävdar jag inte att det går att nå konsensus om de saker du tar upp i ditt exempel, det var en referens till Habermas och inget annat. Däremot undrar jag inte om den motsatta ståndpunkten är orealistisk och direkt tragisk; att offentlig debatt och diskussion inte på något sätt leder till bättre resultat och bättre beteende för och bland medborgarna.
 0
Alf . (14 December 2009 12:37):
Stockholms kommunerna har genomsnittligt väldigt låg skatt i Sverige och ett förslag skulle vara att öka skatten med i genomsnitt 1 krona som enbart går till infrastruktur utbyggnader som tunnelbana/pendeltåg och spårvägar i Stockholms län utan att minska statens bidrag till infrastruktur i Stockholm.
 0
Jan Wiklund (14 December 2009 13:43):
Olle: För övrigt har spelteorin utvecklats sen Hardins dagar. Här är ett exempel som man kör mycket med nuförtiden (trots att texten är sen 1999): http:​/​/​www.​nada.​kth.​se/​_​_​_​TILDE_​_​_​asa/​Texts/​moral.​html

Knepet ligger att att alla deltagare vet att man måste upprepa spelet många gånger och därför inte vinner något med att fuska. Alltså lite som i verkligheten...

Och Agglomeration: Jag hänvisar återigen till Ostroms regel nummer 8: om allmänningen är mycket stor så fungerar den om den är "nested" (vad kan det heta på svenska?), dvs att det förekommer många undergrupper som också diskuterar med varandra. Det som inte fungerar är när folk är privatiserade och bara tänker på sitt eget. Då segrar despotin, som den store liberale teoretikern Alexis de Tocqueville påpekade redan för snart två hundra år sen.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8665 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter