Bostadsbrist i stan

Bra artikel! Att engagera sig i Yimby eller jagvillhabostad är ju naturligtvis ett sett att kämpa mot de mera lokala protesterna. Ta tid att svara på de indignerade insändarna i typ "Vårt Kungsholmen" om att "nu får det vara nog!" och "Rädda barnens fotbollsplan!". Håll en saklig, god ton och framför gärna mer sociala argument. Motståndarsidan brukar ofta peka på "giriga exploatörer" eller "Partipampar som vill bygga minnesmärken över sig själva", så då kan det vara bra att ge bostadsbristen ett mänskligt ansikte.

Tycker jag då. :)

Mycket bra artikel. Jag har inget rakt svar på hur vi ska lösa bostadsbristen, men i grunden måste vi bygga mer. Så frågan blir då (som du påpekar i artikeln) hur kan vi bygga mer? Jag tror att vad som behövs mest är en reform av just planprocessen - som du påpekar.


fokuset på att bygga lågt hjälper inte alls. Måste vi bygga högt? Nej, men inte heller lågt!

Stockholm behöver nog framförallt ett väl fungerande system för att konvertera villatomter och radhustomter till kvarter med flerfamiljehus. Då kan man bygga tätare centralt i staden.

Ett tänkbart alternativ är att någon (kommunen eller ett privat bolag) går in i förväg och köper förköpsrätter till så många villor som möjligt i ett område. Sedan samordnar man försäljningen så att alla i samma kvarter säljer sina villor samtidigt och, om de så vill, flyttar in i det nya flerfamiljehuset.

Villatomter kostar bara några miljoner styck, vilket antagligen är lika lågt eller lägre än priset som staden tar för marken.

Ord kan uttrycka mycket och vi är bra på att använda dem. Men jag tänker efter att läst och sett denna jättebra artikel att istället för att använda ord nästa gång de boende i tex Plankan, Lilla Bleckan eller Nybohov gnäller om att "stadens värden går förlorade" och liknande dravel, -visa bara Roy Anderssons film!

Man skulle även kunna klippa ihop en kortfilm (om man hade tillgång till hela SVTs arkiv dvs) om hur innerstan förlorat 200.000 lgh sedan 1945 genom lägenhetssammanslagningar, "standardhöjningar" och (smyg)kontoriseringar. Syftet vore att påvisa att de "värden" som nimbyiterna rabblar till stor del är en myt och det utglesande av boendet som skett under 40-talisternas liv och som de vant sig vid inte är naturligt utan en förlegad gammal politisk vision vars följd blev just ett utglesande av boendet och höjande av avstånden mellan folk.

Kort sagt ser jag nimbysarna som ett gäng modernister vilket delvis kan vara rätt roande då samma typ av människor ofta påstår sig värna "varma värden" = back to school och läs på (om man inte ser ändå just i Sthlm) vilka slags städer modernisterna skapat = iskalla!

Rasmus:
Jag förstår faktiskt inte din kommentar och jag tolkar det inte alls på det sätt som du gör. Så du får gärna utveckla ditt resonemang.
YIMBY tar inte ställning i frågor som hyresreglering eller marknadshyror, däremot skriver vi om hur man kan förenkla byggandet, och hur hinder mot byggande kan minskas. Här finns mycket att göra både inom lagstiftning och planering så att nybyggnation underlättas.

Evil skrev:
Varför byggs det tex dyra, lyxiga bostadsrätter? Jo för att de resursstarka driver frågan, bygger husen och bosätter sig i dem.

Det är inte hela sanningen. Sverige har under flera decennier tillbaka haft en tradition av att försöka höja standarden på boendet, slippa ha folk som bor i ruckel eller inte ha tillgång till WC eller dusch.

Men det har diskuterats några gånger, om folk skulle vara villiga att bo enklare, exempelvis med delad toalett i korridoren eller liknande. I Paris finns sånna lägenheter i traditionella gamla arbetarkvarter, vilket gör att det går att få tag på bostad med lägre hyra innanför "tullarna" om man är beredd på att tumma på standarden.

Jag tror båda blocken har ungefär ganska lika åsikt i den här frågan, att nybyggen ska hålla hög standard.

En mycket bra artikel! Bostadsbristen är ett stort problem. Du pekar på flera mycket viktiga aspekter på maktproblemen kring bostadsbyggande. Just att individer som saknar bostad inte existerar som grupp har stor betydelse. Samtidigt har de som redan bor i ett område en stark gemensam grund för att organisera sig mot nybyggnationer. Det här är en variant av det som statsvetare kallar för "collective action problem", och som gör att minoritetsgrupper ofta får mer makt än majoriteter.

Rasmus: Jag kan inte se hur den här artikeln skulle präglas av "planekonomi". Och det är inte främst "ökat barnafödande" som är orsak till bostadsbristen. Mellan år 1998 och 2009 var det samlade födelseöverskottet 80 900 personer i Sverige. Men det samlade invandringsöverskottet uppgick till 414 500 individer (!). Alla siffror från SCB. Dessutom så fördelar sig födelseöverskottet relativt jämt över landet, medan invandrare bosätter sig i storstäderna.

Sedan år 2006 är nettoinvandringen till Sverige ca 50-60 000 individer per år. Motsvarande antal bostäder måste byggas för att undvika bostadsbrist. Att minska invandringen vore det lättaste sättet att göra något åt bostadsbristen.

Jonas V: Jag håller med om nybyggnationer bör hålla hög standard. När man bygger en ny bostad så blir (ofta) en gammal och billigare bostad ledig.

Och apropå att besvara insändare i "Vårt Kungsholmen" så gjorde jag just det i det senaste numret av tidningen. Dessvärre så bytte redaktionen ut min lite mer nedtonade rubrik, men alla argument kom med i övrigt.

Jag kan rekommendera alla att skriva egna insändare. Inte minst så används de av tidningarna som en mätare på vad "folket anser".

Sätt denna artikel i nedanstående SVD artikels perspektiv så förstår vi vilken typ av huvudstad Sverige får. Mycket sprawling blir det.

http:​/​/​www.​svd.​se/​nyheter/​inrikes/​helsida-​klart-​med-​st.​.​

Mikael:
Man kan konstatera att rent numerärt är 35% av projekten kollektivtrafik(att stoppa in ny bussterminal vid slussen i den listan är ju också lite kreativt..), resten går till nya vägar. Kostnaderna redovisas inte i SvD:s grafik, men med tanke på de massiva kostnaderna för den trafiktekniskt kontraproduktiva trafikleden förbifart Stockholm så ser nog den siffran än värre ut.

Förbifart Stockholm fascinerar mig ändå på något sätt. Hur kan politikerna springa vidare med det projektet när vägverkets egna utredningar visar att lösningen skapar fler trafikproblem, inte minst på just Essingeleden?

Anders: På kartan ser det ut att vara ungefär lika mycket spår som väg. Förbifarten kostar 1,3 miljarder per kilometer, Citybanan kostar över 2 miljarder per kilometer. Uppgiften om 50/50 mellan väg och spår kan alltså stämma bland de där projekten. Frågan är om det fortfarande är 50/50 när man räknar finansiering över tid istället för över projekt...

Det krävs helt enkelt ett officiellt verktyg för de bostadslöäsa att utöva makt, på samma sätt som de boende idag kan inverka i bostadsplaner. Detta skulle kunna vara en politisk valfråga för det Stockholmsparti som vågade ta upp kavlen.

Anders G och Rasmus Ö-B:

Ett annat sätt att analysera det nya trafikpaketet är att göra som Naturskyddsföreningen gjorde i sin kritik av Dennispaketet, nämligen att jämföra hur mycket av pengarna som går till helt nya förbindelser jämfört med utbyggnad eller upprustning av befintliga. Naturskyddsföreningen valde att ge konstruktiv kritik på Dennispaketet med utgångspunkt ifrån att det mesta av vägpengarna skulle gå till nyinvesteringar (nya förbindelser) medan det mesta av kollektivtrafikpengarna skulle gå till reinvesteringar (underhåll och utbyggnad av befintliga förbindelser).

För att lyfta tillbaka diskussionen till bostadsfrågan: När Jagvillhabostad.nu intervjuade byggbolagen framkom det att ett viktigt skäl till att de inte bygger mer är att det saknas stadsplanerade tomter.

Vad som skulle behövas är alltså fler tomter som det är tillåtet att bygga på. Inte en här och en där, det blir dyrt, utan massivt.

Detta skulle inte innebära ett nytt miljonprogram, som Rasmus är rädd för. Snarare skulle det innebära en ny Lindhagenplan.

Var kan sådana tomter ligga? Ja, vi har t.ex. massor av överdimensionerade vägar och bullerzoner i Stockholm. Få av dessa vägar har mer trafik än Sveavägen, och skulle därför kunna kantas av hus. Kanske arbetslokaler mot själva gatan, och bostäder där bakom. Som här, en tänkt vy över Södertäljevägen vid Fruängen: http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​resources/​sodertaljevagen.​.​

Det skulle behövas en plan där detta tillämpas över hela Stockholm. Om en sådan plan finns blir det mycket svårare att protestera mot ett bygge eftersom bygget sker på en tomt som redan är avsedd att bygga på.

Nu kan nimbisarna alltid säga "bygg inte här, bygg nån annanstans". Men om en helhetsplan läggs över Stockholm kan faller det argumentet - alla nimbisar kommer då att råka i strid med varandra och ta ut varandra.

Smygkontorisering nämns i Johan Erikssons inlägg men sedan inte av någon annan. Det har jag upplevt vid flera tillfällen. Det verkar skumt. Är det några konstiga intressen som inga politiska partier vill trampa på tårna? En massa advokater som kommer att skrika halsen ur sig om de riskerar att åka ut från sina kontorsvåningar på Östermalm?

Känner någon till siffror för smygkontoriseringens omfattning? Om inte - skulle inte Yimby officiellt kunna gå in till kommunen och begära in uppgifter (om nu sådana finns)? Skulle en rejäl städning bland bostäder omgjorda till kontor ha någon inverkan på bostadsköns storlek i Stockholm? Man måste ju ha upp siffrorna på bordet för att veta och eventuellt agera!

Jag frågade efter siffror i föregående inlägg. Det kan man också göra om man vill jämföra kostnaderna för att småfjutta med mindre förtätningar, bygga på vindar och liknande inne i centrala staden, jämfört med att bygga nytt i större skala längre ut. Vilket är mest ekonomiskt? Det här handlar väl delvis om hur inkomster åker ner i olika fickor, och då kan man fråga vems fickor som är viktigast?

Tycker fortfarande att det är tråkigt att man inte kunde rulla ut en ny stadsdel över Bromma flygfält, men det borde väl fortfarande vara möjligt om det är krut i de politiska instanserna? Är några portföljbärande affärsresenärers bekvämlighet viktigare än bostadsbehovet för tiotusentals människor?

Jan Wiklund: tack för att du visar detta lysande förslag till förtätning och stadsbildning utefter Södertäljevägen. Det känns som en win-win-lösning med enbart förbättringar. Hur får vi våra förtroendevalda att plocka upp sådana idéer?

Visst finns det många låtsastrafikleder i Stockholm. Vägar som serut som trafikleder men som har ganska låga flöden av bilar. Rondeller och cirkulationsplatser kan man behöva behålla av säkerhetsskäl, men det finns ignenting som säger att man inte kan bygga stad runt rondeller om rondellerna är relativt små.

Anders N: Där har Naturskyddsföreningen en bra poäng. Spåranläggnignarna i Stockholm är förmodligen mer slitna och omoderna än vägarna. Det är ett bra argument för att spendera mer än 50% av pengarna på spår, åtminstonde under en övergångsperiod när man rustar upp alla gamla utslitna spår och omoderna signalsystem.

Vägarna har i och för sig också varit eftersatta (bland annat Nynäshamnsvägen) men förmodligen inte lika mycket.

Det finns en rad olika faktorer som i kombination gör att det finns en bostadsbrist och att det fortsättningsvis kommer att finnas en bostadsbrist.

I grunden handlar ju bostadsbristen om att antalet invånare i storstäderna(och speciellt till STHLM) ökar mer än antalet bostäder.

Typ om STHLM får 5 fler invånare så byggs ändå endast 1 ny bostad.

Säg vad man vill om miljonprogrammens Arkitektur, stadsplanering, byggkvalite, mm. men det är ändå ett prov på att när det finns en vilja finns det alltid ett sätt. Enklare än så är det inte.

Den mest relevanta frågan just nu är väl bostadsbristen eller har jag fel? Att kunna åka bil mellan Kungens kurva och Häggvik är egentligen ganska ovesäntligt.

Paul: Jag är därför emot förbifarten och anser inte att dess mål är en relevant problem i jämförelse med bostadsbristen.

Visst kan vi debattera förbifarten, det finns en särskild tråd om detta på Forumet. Fast då måste man vara medlem.

Det blir hur som helst väldigt virrigt om olika frågor tas upp i samma diskussion, om de inte har väldigt mycket med varandra att göra. Ett kapitel till varje ämne, tack.

Vad som definitivt hör till frågan om bostadsbristen och hur den ska lösas är trådarna om projekt kvartersstadsplan för hela Stockholm på http:​/​/​www.​yimby.​se/​forum/​forum.​aspx?​id=​15&

Det behövs, som jag skrev, mycket mer stadsplanerad mark i stan.

^Det har nyligen gjorts flera inlägg i den debatten här på YIMBY.se! Fler lär komma... Yttrande skickades in för under en vecka sedan.

Scrolla bara ner lite längre på förstasidan så kommer du till förra blogginlägget som handlade om just Slussen!
http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​10​/​0​3/​vrangbild-​mot-​vykortsvy_​88.​.​

Ulf Pettersson:
Jag har försökt att skriva i Södermalmstidningarna att jag är FÖR byggnadsprojekten på Söder. Tror du att jag blev publicerad? Ikke, sa Nikke!

John Petter: Enkelt - genom att bygga mer innerstad. Något mer cityområde av nedre Norrmalms typ går förmodligen inte att få till, men mer Odenplan, Fridhemsplan och Nytorget är egentligen busenkelt: det är bara att bygga mer av den sorts stad som ser ut som och fungerar som de uppräknade exemplen.

Att innerstaden slutar vid tullarna är ingen naturlag eller naturgeografisk konsekvens utan en mental blockering som bara beror på att innerstad blev omodernt ungefär när den nått till tullarna (ungefär 1930) och sedan dess var det bara förort för hela slanten i över 60 år. Fram till nu. Om tio-femton år kommer det vara självklart att innerstaden sträcker sig långt bortanför Hornstull och Fridhemsplan och förhoppningsvis finns små innerstäder i flera av Stockholms kranskommuner (inte bara Sundbyberg).

Om man bygger tillräckligt många hus så blir bostadsrätterna eller hyresrätterna överkomliga. Det klommer aldrig byggas billiga nybyggen, liksom det aldrig kommer byggas billiga nya bilar. Vill man bo billigt får man köpa eller hyra en begagnad lägenhet. Det är väl inte så konstigt? :-)

Men nybyggen kan naturligtvis vara mer eller mindre dyra. Helst mindre. Där kan man försöka påverka.

Anders: Jättebra försök. Men skriv igen så går det säkert! Skriv kort, enkelt och kärnfullt. Om du har några slående fakta som kan redogöras för med extremt få ord, ta upp dem.

En strategi kan vara skapa lite konflikt, det gillar tidningar. Så gå till angrepp: till storms mot de själviska NIMBYiterna och deras konservativa lakejer!

Det gör nog susen.

Av ekonomiska skäl borde man dessutom bygga mer innerstad. Det man förlorar på att bygga centralt i form av dyr mark viner man mångfaldigt på att det nästan inte krävs någon ny infrastruktur.

Så ja! Bygg mycket mer innerstad så får alla som vill råd att bo så! Ökat utbud driver ner priserna, det säger enklaste ekonomiska teori.

Perre: Din fråga har besvarats mycket bra av den norska politologen Stein Rokkan. I korthet: det skapas en centrum-periferi-relation där centrum kontrollerar periferin - ekonomiskt genom att bestämma över krediter och investeringar, politiskt genom att bestämma vem som ska koopteras in i makten, och kulturellt genom att bestämma vilka koder som ska gälla. Detta gynnar centrum på så vis att pengarna strömmar dit. Och då måste förstås människorna följa efter.

Jag är otvetydigt för att olika provinscentra får mer att säga till om, så att penningströmmarna går dit också, och därmed människorna. Det är inte bra för oss som bor här att vi måste trängas med en massa nyinflyttade, eftersom utbyggnaden alltid går långsammare än inflyttningen. Men vi måste också vara pragmatiska, "gilla läget", annars kan vi inte göra något åt det.

Perre:

Tycker du inte att människor själva ska få välja vart de vill bo?

Vad är problemet, undrar man. Vi bor ju inte i Bombay. Många väljer idag bort att flytta till Stockholm för att bostadssituationen är så omöjlig. Varför kan vi inte välkomna inflyttningen? varför ses den bara som ett problem där politikerna vill ha beröm för att man överhuvudtaget bygger något alls. Stockholm skulle, för att vara internationellt konkurrenskraftigt behöva vara dubbelt så stort. Med en befolkning på fyra miljoner tror jag det skulle vara riktigt attraktivt att förlägga internationella verksamheter till Stockholm. Tillräckligt stort så att vi har storstadens fördelar men ändå inte så överexploterat som London tex. Välkomna inflyttningen, den är bra för oss.

Anders: Stockholm har redan massor av internationell verksamhet. Företagen är nog är inte så intresserade av befolkningstalet. Mer av hur väl infrastrukturen fungerar (biltullar är antagligen en styrka, till exempel), vilka andra företag som finns, vilka universitet som finns, hur regler och skatter ser ut, hur mycket pengar som finns i stan i stort...

Perre:
För det första. Stockholms befolkning ökar. Det är ett faktum. Vi kan antingen stoppa huvudet i sanden, eller också kan vi acceptera att det är så det är, och agera utifrån det. För du vill väl inte att svenska staten ska ta bort möjligheten för oss att välja var vi ska bo?
För det andra. Det är inte ett problem att Stockholm växer. Tvärtom, det är en möjlighet, och dessutom en nödvändighet. I den globaliserade värld som vi idag lever i behöver många olika specialistkompetenser samlas på en relativt liten yta. För Sveriges möjligheter att konkurrera på en alltmer internationell marknad är alltså Stockholms befolkningstillväxt nödvändig. Själv välkomnar jag att Stockholm växer. Jag bor redan här, men välkomnar gärna fler grannar, under förutsättning att tillväxten sker på ett bra sätt. Det är bland annat det som vi i YIMBY jobbar med.

Ja, det är bra att Stockholm växer. Folk ska själva få välja var de vill bo, och det är uppenbart att många vill bo i storstäderna. Det är bra för landet i helhet. Stockholm är en ekonomisk motor. Det viktiga är inte att vända befolkningstillväxten utan att skapa hållbara lösningar för alla gamla och nya stockholmare. Vi ska inte tvinga folk att bo där de inte vill bo. Vi ska se till att staden blir bra för människor och miljö.

Perre:
Att Stockholm växer är bara ett problem om man står o stirrar o inte gör något. Om man istället bygger ut infrastrukturen så löser man ju de problemen. Att Stockholm behöver växa för konkurrenskraften är inte alls en floskel utan ett resultat av hur den globala marknaden idag ser ut. Att du säger att det är en floskel gör ju inte ditt påstående automatiskt sant...
Det går ju dock förstås också hand i hand med just det faktum att Stockholm (och andra större städer i Sverige) växer. Det är där jobben i stor utsträckning finns.

Jag har absolut inget emot att landsbygden ska leva, tvärtom! Men vi kan ju samtidigt inte tvinga folk att bo där om de inte vill. Själv vill jag inte bo på landet av den enkla anledningen att jag inte trivs med att bo så.

JO Reykavik är inte det första valet om man vill starta ett regionkontor i skandinavien. Och landet är ganska mycket så vad menar du? ibland får jag känslan av att västerås är landet men i själva verket är det lite av en förort ibland. Eller en stad i vissa fall.

Att landet ska få en massa jobb är fel. En ort måste kunna utvecklas eller dö oavsett storlek så är det.

"men jag tycker det skymtar fram en storstads- och skyskraperomantik i det ni skriver här och på andra ställen på denna sajt."

Av olika skäl väljer många att bo i Stockholm och då är det viktigt att göra det så bra som möjligt för dessa. Om det är bra eller dåligt för riket som helhet är väl en helt annan diskussion. Att Stockholm blir bättre för de som bor här kan ju inte göra att resten av Sverige blir sämre. Eller har jag missat något?

DU. Jag kommer från den minsrta av orter, men tänk efter sälva. DET ÄR MILKO SOM JÄLLèr? eller?

Perre:
Jag har redan besvarat din fråga om städers storlek och konkurrenskraft. Scrolla upp så ser du svaret. Förstår du det inte ändå så kan jag nog inte göra så mycket mer.

Att tvinga folk att bo på landet har väl ingen annan än du själv pratat om? Sätt inte ord i min mun är du snäll. Jag skrev att man inte kan tvinga folk att bo där de inte vill bo. Stockholm växer, så uppenbarligen vill folk bo här (och en stor del av ökningen är som bekant inte ens inflyttning från övriga Sverige). Jag tänker inte tala om för någon var de ska bo, det får de avgöra själva. Vad gäller tillgången till jobb så ja, en del mindre orter har defacto problem med tillgången på arbeten. Jag har också tidigare i tråden skrivit om varför det har blivit så. Så scrolla gärna upp lite. Har du bra förslag på hur de problemen ska lösas så är jag idel öra.

Det är relativt få som väljer att bo i vad som jag tror att de flesta i den här diskussionen avser med begreppet förort, alltså flerbostadshus i modernistiskt planerade områden. Boende i radhus och villor är däremot populärt, inget snack om saken. Det finns också de som gillar det som jag kallar förort, men problemet ligger inte där, utan att tillgången på förort är större än efterfrågan (om vi bortser från att det är bostadsbrist som gör att även mindre attraktiva bostäder blir uthyrda/sålda), medan tillgången på stad ligger långt under efterfrågan.

Vad gäller skyskraperomantik så är det framförallt de som krampartat bara vill diskutera hushöjder och inget annat som är låsta vid den frågan. Vem var den första som dryftade ordet skyskrapa i den här diskussionen? Jo, det var du.

Oj, hur ska man kunna ta upp tillräckligt mycket i ett inlägg.

Statistik om befolkningsökning är inte helt tillförlitligt, för jag vet många om antingen valt att inte flytta till stockholm, eller som bott här inofficiellt (inneboende eller i andra hand, ändå skrivna på annan ort), eller folk som varit skrivna här under kortare perioder.
Varför, inte på grund av arbetsbristen, för även om folk inte får arbete så är det många som vill bo i stockholm, hellre än att vara arbetslösa på någon annan ort.
Det finns heller ingen relevant statistik för hur många som bor hemma fast dom vill flytta, hur många som bor inneboende eller i kollektiv fast dom vill bo själva. Dessa människor är inte bostadslösa officiellt. Stockholms bostadskö går heller inte att använda för att få några ledtrådar, eftersom många inte ens ser det som ett alternativ för att få bostad i områden dom kan tänka sig att bo.
Även om stockholm har ett högt barnafödande så tror jag att det finns en viss oro om framtiden som kanske gör att barnafödandet är mindre än vad det borde vara.
Jag tror med andra ord att det egentliga behovet av bostäder är ännu större än vad statitistiken säger.

Varför innerstaden är viktig.
Vissa här tycker att innerstaden inte behöver sluta vid tullarna. Detta är till viss del sant.
Men!
Gångavstånd är det kritiska här.
Blir avståndet till centrum för långt, så blir gatorna inte lika attraktiva för butiksetablering.
Uteställen kommer inte byggas i någon större utsträckning utanför tullarna, folk vill gå ut inne i stan.
Detta gör att den förlängda innerstaden inte alls kommer ses som innerstad.
Det går att förlänga lite, som att bygga ut till gullmarsplan och globen, bygga ut gärdet/hjorthagen och alla dom projekten. Bygga ut mot liljeholmen, alvik, stora essingen, lilla essingen.
Men mycket längre går inte, då kundunderlaget för butiksgator och uteställen blir för litet.
Fler bostäder, absolut, men det blir inga innerstadslägenheter, det måste man inse.

Lösningar?
jag har en kontroversiell lösning, som skulle kunna hjälpa, men det finns förmodligen ingen politiker som skulle våga ställa sig bakom.
Nämligen att tvinga ut kontorskomplex (och företag som inte hör hemma i innerstaden) från innerstaden (till förorterna) och konvertera kontor till bostäder och riva och bygga nytt.
Nyckeln är att göra detta i rätt utsträckning, företagen behöver fortfarande ha viss kontorsverksamhet i innerstaden för att samarbeten ska kunna ske. Men för detta räcker det med mindre representationskontor, det behövs inte gigantiska ytor där folk sitter och pratar i telefon eller jobbar vid datorn, bara för att samarbeten ska fungera. Stora företag skulle fortfarande kunna ha fina adresser, bara det att väldigt liten del av deras verksamhet skulle finnas på dom fina adresserna, men vilken skillnad gör det? För folk som inte bor i stockholm och faktiskt en hel del stockholmare så betyder dessa fina adresser inget, eftersom man inte har någon aning om att dom är finare än andra adresser, då detta kräver att man vet i vilket område denna adress finns.
Min tanke med detta är att det får flera positiva konsekvenser.
1 betydligt fler innerstadslägenheter, vilket både gör att bostadspriserna sjunker och att man kan få ett tillskott av hyreslägenheter.
2 lägenheter i förorterna i närheten till dessa kontorskomplex blir populärare, då folk vill ha nära till jobbet.
2b, detta kan motverka segregationen.
2c man ökar förutsättningarna för att butiker ska kunna etablera sig i dessa områden, dels för lunchförsäljning men också inköp efter jobbet.
3 Med fler trafikanter ut till förorterna så får man större underlag för kollektivtrafik. När stora företag önskar bättre kommunikationer för sina arbetare så lär politikerna satsa. När däremot arbetare önskar bättre kollektivtrafik för att ta sig till sina arbeten, så bryr sig politikerna betydligt mindre.
4 Man kan riva en hel del fula byggnader med industriellt utseende för att ge bättre vyer i stan.
5 Innerstaden skulle bli mer levande, med större blandning av människor tack vare så pass stor ökning av bostäder. Men den skulle också bli mer levande för att det är just folk som håller till i innerstaden, färre kontorskomplex gör att staden lever upp mer på kvällarna, och inte som nu, där vissa områden (tex vissa delar av stadshagen) nästan helt dör ut på kvällarna, då konstorstider är över.

Men självklart så skulle företagen sätta sig på tvären och inga politiker skulle våga stå på sig.

Vi behöver en riktig motståndsrörelse mot Nimbys, och detta projekt räcker inte.
Vi behöver folk som förklarar för Nimbys att dom bor i en storstad som behöver expanderas, att staden måste förändras. Att saker som skymmer vissas utsikt måste byggas. Finner dom sig inte i detta så kan man väl ha samarbete med någon småstad och erbjuda boende där. Då får vi se hur många som verkligen är beredda att ge upp sitt boende i Stockholm mot att bo i den småstad som dom vill behålla Stockholm som.
Detta gäller självklart även vissa medlemmar i skönhetsrådet, vissa politiker. Vill man inte bo i stockholm så behöver man inte. Men det ska vara tydligt för dessa personer att stockholm måste utvecklas och att alternativet är att bo i en småstad. Vissa för folk vad för stad det egentligen är som man förespråkar, genom att låta dom kanske tillfälligt bo i en småstad.

Om det nu är ett problem att det inte finns arbetsplatser på småorter så finns det bara en sak att göra. Skapa arbetsplatser. Att många människor som startar företag väljer att göra det i storstaden tack vare dess uppenbara fördelar i form av transportkostnader, kvalificerad arbetskraft och närhet till samarbetspartners och kunder tycker jag inte stockholmarna ska be om ursäkt för. Det är ju så det är, och vill folk bo och arbeta i stan så ska de få göra det.

Ett tvång att flytta till storstäder finns. Visserligen bara ett ekonomiskt tvång - stannar du kvar får du inget jobb - men dock ett tvång.

Och det beror på att ekonomin (och politiken, och kulturen) styrs från storstäderna, i Sverige främst Stockholm, och att det därför investeras främst i storstäderna, både ekonomiskt, politiskt och kulturellt. Och om det investeras nån annanstans så är det ändå i former som gynnar storstädernas dominans.

Detta är inget vi kan påverka från Stockholm. Det kan bara påverkas med en mobilisering på dom orter som skadas - t.ex. i form av en rörelse för ekonomisk, politisk och kulturell autonomi och lokala/regionala initiativ till självhjälp.

Från Stockholm kan vi bara, så gott vi kan, välkomna dom som kommer hit. Allt annat vore främlingsfientlighet. Något en vaken stad som vill utvecklas i världen inte har råd med.

Att välkomna innefattar bland annat att bygga bostäder.

Det är ett tecken på relativt misslyckande att vi fortfarande måste besvara frågan "varför vill ni bara ha innerstad, en del vill faktist bo i förort" efter två år. Det är ett tecken på hur monopoliserad frågan har blivit, och hur monopoliserad den offentliga debatten är.

Rätt svar är förstås "var och en borde få bo som dom vill; idag finns hur mycket förort som helst men alldeles för lite stad". Ett enkelt svar som även en idiot borde förstå. Men tydligen väldigt svårt att greppa konceptuellt i den kultur som har frodats under hela 1900-talet.

3. Det finns ytterligare ett problem, vilket var skälet till att marknadshyrorna avskaffades i början av 1900-talet i de flesta europeiska länder. Och det är att man upptäckte att det alltid var lönsammare för ett fastighetsbolag att höja hyran än att bygga nytt. Alltså på 1800-talet, då fri hyressättning rådde.

Detta hänger samman med att bygg- och bostadsmarknaden är monopoliserad, bland annat för att det finns ett fixt utbud av mark som inte kan nyproduceras.

Hyresregleringarna åtföljdes i början av att alla större städer skapade kommunala bostadsbolag med uppgift att bygga så mycket som möjligt utan hänsyn till lönsamheten. Personligen tror jag att detta är ett nödvändigt komplement till hyreskontroll. Tyvärr har principen avskaffats vilket gör att hyreskontrollen inte heller fungerar.

4. Och slutligen följande problem: Marknadshyror skulle innebära att den som lever totalekonomiskt sparsamt missgynnas medan den som lever totalekonomiskt slösaktigt gynnas. Raka motsatsen mot läroboken alltså. Marknadshyror skulle nämligen missgynna dem som bor i centrum och gynna dem som bor i periferin, samtidigt som de som bor i periferin subventioneras med gigantiska belopp i form av skattesubventionerad infrastruktur. Och det skulle locka folk från centrum mot periferin på ett sätt som både är ekonomiskt vansinne och emot allt som yimby strävar efter.

Som Lipsey & Lancaster upptäckte redan 1956 kan ibland en marknadsimperfektion vara nyttig som motvikt mot en annan marknadsimperfektion som är svårare att göra något åt.

Naturligtvis inte - men det är lite svårt att ändra på det nu. Det skulle ju betyda sådär fördubblad hyra för folk i t.ex. Norsborg eller Jakobsberg, och det vore på nåt sätt inte juste. Det är ju inte deras fel att en ohelig allians av politiker, markspekulanter, byggbolag och planbyråkrater har bestämt att det är just där det ska byggas hus.

Och inte heller är det så lätt att ta ut kostnaderna på rätt ställe. Vem ska t.ex. betala för E18, eller pendeltåget, eller Käppalatunneln? Och hur? I vilka proportioner? Marknader har alltid själva ett pris som kan vara stort - det finns s.k. transaktionskostnader, som Ronald Coase och Oliver Williamson har lärt oss.

Dock, om det ska råda marknadshyror bör det också råda marknadsprissättning på infrastrukturen, annars hamnar kostnaderna på alldeles fel ställen.