Tät blandstad - nej tack!

Erik Berg har på http:​/​/​approximationer.​blogspot.​com/​20​10​/​0​3/​rodgron-​st.​.​ en lite mer förstående recension av Bradley/Wessel. Om man vill se det snällt, menar han, kritiserar de en formfixering, att allt måste se ut som stan gjorde på 1800-talet.

En sån kritik är berättigad, men det är synd att Bradley/Wessel tycks ha fått mer genomslag än t.ex. Johan Johansson och Lars Marcus som också har varit ute i samma ärende i sin kritik av Aleksander Wolodarskis formfixering i Norra Stationsområdet (se t.ex. http:​/​/​www.​svd.​se/​kulturnoje/​mer/​kommentar/​stadsplaner.​.​). Detta trots att Johansson och Marcus har mer kött på benen än Bradley/Wessel.

Stan måste inte se ut som på 1800-talet. Men på 1800-talet producerades en stad som hade stora fördelar, jämfört med allt som har byggts därefter. Poängen med en stad är att avstånden mellan människor och aktiviteter ska vara så korta som möjligt för att spara tid, energi och pengar. Sånt tänkte man på när Stockholms malmar byggdes, men i början av 1900-talet började man strunta i det eftersom man trodde att allt gick att fixa med billig olja. Idag vet vi att det var fel.

Inför oljetoppen måste vi börja satsa på närhet igen, istället för höga hastigheter. Här är Bradley/Wessel inte till någon hjälp alls. Inget de säger är nytt utan har förekommit i den ena statliga utredningen efter den andra i sexti år.

Och som avslutande randanmärkningsparentes: Visst verkar Arenas kampanj mot den täta blandstaden lite konstig, med tanke på att deras läsekrets bor där? Kan det vara fråga om revirpink? Att "vi ska minsann bo i centrum, men dom kan gärna bo i sina perifera förorter"?

Jag ser funktionsseparerad gles förort som kapitalistisk och konsumistisk medelklassnorm. Det är den typologin som dominerar i marknadsekonomier. Det är den typologin som släpper ut mest CO2 och konsumerar mest mark och material. Det är också den typen av boende som Spridd gör reklam för på deras hemsida. Om någon påstår något annat så får de gärna hjälpa mig förstå vad de menar.

Genom att begränsa de mest eftertraktade bostadstyperna (tät blandstad) så bidrar man till att i än större utsträckning göra boendevalet (både boendetyp och område) till en klassfråga. Det är genom sådan byggnadspolitik som man skapar segregering och utanförskap. Man kan ju även fråga sig huruvida Bradley och Wessel vill minska betydelsen av samhällsklass för var man kan bo. Genom den argumentation som de för bildas två egenpåhittade grupper människor vars individuella egenskaper och önskemål helt åsidosätts.

Jag har svårt att ta dem på allvar då de helt klart struntar i de olika lärdomar som vi givits om effekterna från olika sätt att bygga och planera stad på. De verkar inte ha någon vidare känsla för orsak och verkan utan förespråkar sina idéer utifrån en främmande verklighet med argumention som saknar logiska och giltiga exempel. Jag stör mig dessutom enormt på att de försöker leka samhällshjältar när de så tydligt skiter i att undersökningar visat att en majoritet av tillfrågade inte alls har samma preferenser som dem själva.

"För att åstadkomma förändringar krävs [...] grundläggande förändringar i vårt beteende – våra vanor, vår arbetsplats, vårt boende och överlag konsumtionen av byggnader."

Detta är en nyckelformulering. Istället för att bygga en "rättvis" och en miljöeffektiv stad anpassad för människor vill man ändra på människor så de passar staden. Att blunda för preferenspluralism och ignorera vad människor verkligen vill ha kan väl inte leda till annat än resursslöseri, ineffektivitet och planeringsmässigt misslyckande. Är inte detta modernismens fåfänga upprepad?

Karin Bradley gör bara ett namn för sig genom att gå emot strömmen. Under ett seminarium på ABF-huset om just detta ämne fick hon en fråga om vart hon själv bor. Efter lite mumlande kom det fram att hon tydligen bodde i den kvartersstad hon kritiserar. Lustigt hur det oftast blir så.

Men hör här, kamrater, det finns en poäng med Bradley/Wessels argumentation som vi nog bör ta till oss. Det finns en sorts formalism, formfixering, att allt måste se ut på ett visst sätt. Med påföljd att det byggs innerstadskopior som saknar innerstadens kvaliteter eftersom man bara har brytt sig om innerstadens form och struntat i dess funktioner.

Redan när man byggde Rinkeby hurrade stadsplanerarna och sa att nu har vi byggt riktig stad, för kvarteren är fyrkantiga. Sen gick det inte så bra, men sen fick man till Skarpnäck och hurrade igen för nu hade man gubevars fått till en riktig storgata och inte bara ett förortscentrum. Men inte heller det hjälpte.

Det behövs antagligen mycket forskning än innan man kan isolera de variabler som skapar levande stad istället för förort. Täthet, blandning av funktioner och frånvaro av barriärer och glapp är viktiga element. Men hur får man till varierad täthet? Hur undviker man att det inte bara blir more of the same? Som Erik Berg påpekar är det den rationella kärnan i Bradley/Wessels ofta förvirrade skriverier. Låt oss ta fasta på det istället för på struntet!

I'm with Jan. :)

Johannes, bra artikel, fast du är lite för snäll. Du skulle lätt kunna såga lite mer. Blnd det absolut värsta i Arena-artikeln, tycker jag är det här citatet: "Promenadstaden är beroende av ett bilburet omland". Var har de fått det ifrån? Fanns det bilar i renässansens Florens? Eller i Hausmanns Paris? Det påståendet är ju fulständigt absurt och historielöst. Artiklen innehåller fler lika absurda exempel.

Artikelförfattarna har dock rätt i en sak. Den övergripande (regionala) stadsplaneringen är en stor brist i Stockholm. Samtidigt är den lokala förankringen alldeles för liten i Stockholms stad. Stadsdelsnämnderna i Stockholm borde jämnställas med kommunerna när det gäller befogenheter, samtidigt som en ny administration för Storstockholm borde skapas. Stadsdelsnämnderna/kommunerna borde ansvara för sådant som är lämpligt att planera på lokal nivå, t.ex äldreboende, dagis, lågstadieskolor, hemtjänst etc. Mendan "Storstockholmadministrationen" borde ansvara för sånt som vinner väldigt mycket på att planeras på metropolitansk nivå, t.ex kollektivtrafik, övergripande stadsplanering etc. Det finns allt för många projekt som låser sig på grund av att de ligger tvärs över kommungränserna.

Erik
Iaf jag tror inte på rutmönstret som nödvändigt i sig. Rutmönster uppstår dock lätt när man på ett rationellt sätt försöker få till det som är klart viktigare: långa raka gator. Alla gator behöver inte vara varken långa eller raka men det är en fördel om de flesta är det för då skapas på ett enklare sätt de för staden så viktiga sammanhängande stråken. Rutmönster är en lösning på detta som är lättorienterad.

Andreas
Håller helt med. Det vore bra om vi åtminstone kunde testa att göra en sådan planering igen. Välj en stadsdel och upprätta en juridiskt bindande stadsplan som definierar gatorna och en del villkor för byggnaderna, men släpp sedan fritt. Idag är det ju tyvärr endast detaljplanen som har någon som helst juridisk tyngd (det ska bli en regional kärna här enligt ÖP och RUFS? aha, då bygger vi ett gated community mitt i. <-- dagens system)

Krister
Det är mycket sällan man "kalhugger" idag. De två jag kan komma på på senare år är Hammarby Sjöstad och Liljeholmskajen. I övrigt är det just "gallring" som gäller. Förresten så stämmer inte det. Gallring går inte för sig idag - det innebär ju rivningar! Varje rivning anses (potentiellt) av media vara likställt med hela Klararivningarna. Idag är standard ett duttande av mindre projekt som saknar långsiktig plan, iaf verkar det så med tanke på att normen är punkthus-i-parkering som placeras så att framtida förtätningar och urbaniseringar försvåras maximalt.

Erik, Gustav
Inte är det väl själva rutnätet som är det viktiga utan att det finns riktiga gator. I princip bör dessa vara som tunnlar utan tak, väldigt gärna med någon form av verksamhet i bottenplanet. Däremot behöver dom inte, enligt mitt förmenande, vara raka. Många äldre, europeiska stadskärnor har ju rätt krokiga gator och väldigt typsikt stadsliv.

Så här tror jag:

De viktigaste är närheten. Människor och aktiviteter ska ha nära till varandra. Då behöver man inte lägga ner en massa resurser på transporter utan kan lägga ner dom direkt på aktiviteterna, som därför blir fler och bättre. Närhet kräver
- täthet: många människor på liten yta
- blandning av funktioner och aktiviteter, så mycket blandning som möjligt
- frånvaro av barriärer och glapp. "Stråk", som Gustav talar om ovan betyder just frånvaro av barriärer och glapp.

Ju större stad desto mer kräver närhet det ovanstående. I en by behövs mycket lite av det, den är så liten att det är nära i alla fall (förutsatt att de som bor i byn också arbetar där, förstås). I en småstad krävs lite mer. I en miljonstad krävs mycket.

Generalfelet hos Bradley/Wessel tror jag är att dom vill hålla fast vid den gamla visionen om grannskapsenheter som inte har fungerat någonstans någongång. Storstad är storstad och kan inte lösas upp i en massa byar. Det finns ett skäl till att folket bor i en storstad och det är att de ingår i en stor ekonomisk process som kräver kommunikation över hela staden. Oljedriven, om staden är utspridd. Betydligt mindre oljedriven om staden är tät och bygger på närhet.

Usch! Det där modernistiska överklassinlägget från B&W och Spridd förstörde nästan min dag. Det var som att Acceptera hade blivit publicerad idag. Jag kände harm. Räcker det inte med att modernisterna lyckades terrorisera oss med sina betonglådor under halva 1900-talet? Ska detta upphöjas till norm för stadsbyggandet nu också? Vad är det som menas med "alternativt"? Att det är ett alternativ till miljöhänsyn, kollektivtrafik och integration. Nej, fy ... Jag tänker uppfatta deras inlägg som ren ironi, annars blir jag galen.

Det står något om urban odling...
Urban odling är säkert en jättebra hobby. Man kan odla tomater och örtkryddor och sånt.

Men om man tror att urban odling ska ha någon påverkan på miljön så måste man tyvärr ta fram miniräknaren och de hårda siffrorna. Det finns inte i närheten av tillräckligt mycket odlingsbar mark i Stockholm för att mata två miljoner människor.

Inte ens om man kalhugger ner varenda träd och spränger bort varenda kulle och täcker över med jord så finns det tillräckligt mycket mark.

Rasmus:

"Men om man tror att urban odling ska ha någon påverkan på miljön så måste man tyvärr ta fram miniräknaren och de hårda siffrorna. Det finns inte i närheten av tillräckligt mycket odlingsbar mark i Stockholm för att mata två miljoner människor."

Saker och ting kan påverka utan att vara det enda som finns inom området. Någon eller några tiotals procent av matbehovet är fullt realistiskt att odla även inom relativt täta städer.

Det går ju att nyttja taken för odling till exempel. Sedan ska jag dock säga att jag ärligt talat är rätt tveksam till sådant. Som hobby, absolut. Men det är knappast realistiskt att småbarnsföräldrarna ska vilja gå till sin odling när de kommit hem från jobbet och hämtat ut barnen från dagis. Att tro på en framtid där alla odlar sin egen mat ser jag som flum. Rätt och slätt. Dessutom är det tveksamt om det är ens är önskvärt ur miljösynpunkt. Jag har bra mycket mer tilltro till att någon som professionellt arbetar med odling klarar det bättre än jag gör.

Att odla sin egen mat låter som en lockande vision. Men hur mycket jag än vill tro på det så tror jag inte på det.

För det första måste man i så fall odla all mat hemma. Om man bara odlar tomaten, potatisen och salladen hemma men åker till stormarknaden för att köpa vetemjöl, kött, bakplåtspapper eller något annat så tjänar vi inget på det. Då måste man ju åka till affären ändå och det är ju just transporten mellan hemmen och affären som drar mest energi.

Om vi ska odla maten hemma så förlorar vi dessutom alla skalfördelar i odlingen. Det leder till energiförluster och exploatering av ännu mer mark för odling.

Jag har inte gett upp hoppet. Men många problem måste lösas för att få hemmaodling att bli ett miljövänligt alternativ.

Det verkar som att man behöver minst 2000 kvadratmeter per person om man odlar med riktigt mycket konstgödsel och besprutningsmedel. fast det är ju inte grönt på något sätt. Odlar man ekologiskt blir det nog snarare 5000 kvadratmeter per person.

Man borde kunna odla uppemot en procent av maten i staden, men knappast över en procent.

Om man ska minska lastbilstrafiken får man höja skatterna på dieseln. Men det skulle slå väldigt hårt mot arbetsmarknaden för lågutbildade. Lastbilsförare är ett av få arbetaryrken där det snabbt blir fler jobb.

Det borde gå lätt att räkna på om man har siffrorna. Personligen har jag svårt att tro att det ska vara mer ekonomiskt att transportera sig själv varje dag än att transportera maten. Vi väger ju faktiskt mycket mer än den mat vi äter.

Det mest ekonomiska/ekologiska borde vara att vi som ägnar oss åt industri/serviceyrken klumpar ihop oss i mitten och låter bönder odla maten strax utanför. Det är vad som har tillämpats så länge det har funnits städer, av strikt ekonomiska skäl.

Det är också en lösning som kommer att förverkligas igen när oljepriset går upp, senast 2020.

En lösning kan annars vara denna: växthus i form av skyskrapor. Detta sätt att odla på har många fördelar mot det traditionella då man kan ha mer noggrann kontroll över grödorna samt minska transportsträckorna ordentligt. Det möjliggör även odling av saker som annars inte skulle fungera i vårt klimat.

Sedan är det givetvis beklagligt ifall en jobbsektor som slussar in ungdomar i arbetslivet tappar sin funktion, men det är viktigt att titta på nya hållbara lösningar som är långsiktiga (kanske kan man skapa arbetsmöjligheter för unga genom de många potentiella skyfarms som skulle byggas). Det skulle nog ge en injektion i ett yrkesområde som annars lätt prioriteras bort av unga.

http:​/​/​www.​verticalfarm.​com/​

http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​Vertical_​farming

Jag vill lägga till en sak för rättvisans skull. Karin Bradley har i en intervju sagt att hon helst bor i kvartersstad på några få våningar som i äldre städer. Hon har alltså samma smak som många här på YIMBY. Men hennes svaghet är att hon kritiserar utan att själv komma med konkreta alternativ. Det har hon mig veterligen också erkänt själv. Den här artikeln av B o W är dock ett steg framåt enligt mig. Men den innehåller tyvärr ändå ingen konkret alternativ lösning. Vi får följa dem för att se om de kan hitta alternativ någon gång framöver...

Johannes, det är väl knappast en förmildrande omständighet? Hon bor alltså själv i kvartersstad och trivs bra med det men drar tydligen slutsatsen att andra än hon själv helst ska bo i miljonprogramsförorter, om jag har uppfattat saken rätt.

Själv bor jag också i kvartersstad och trivs jättebra med det, men min slutsats av det är att jag skulle vilja att alla som så önskar borde få bo i kvartersstad. I princip knappast något ouppnåerligt mål. För hundra år sedan bodde ju alla stadsbor som så ville i kvartersstad.

Jag undrar om inte den goda Bradley är vad man i USA kallar en "contrarian". Alltså en som angriper det som likaledes i USA kallas "politically correct" med några halsbrytande formuleringar, mest för nöjet att få sätta sig själv i centrum för debatten.

Om hon verkligen tyckte som hon skriver skulle hon väl kunna visa några goda skäl för det? Det kan inte vara så svårt, det har vilken politiker/stadsbyggnadsbyråkrat gjort många gånger om (även om vi förstås tycker att de inte räcker).

Personligen tycker jag att t.ex. Johan Johansson har lagt fram mycket bättre argument än Bradley mot den ytliga form av urbanism som bara tar fasta på det estetiska och hävdar fyrkantiga kvarter och raka gator för att det var så på 1800-talet. Se t.ex. http:​/​/​www.​svd.​se/​kulturnoje/​mer/​kommentar/​stadsplaner.​.​

Till och med jag har gjort det om jag nu ska vara blygsam, i tråden http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​9/​12/​grotta-​inte-​ner-​dig-​i-​det_​.​.​

Jan:
Något som du är sugen på att blogga om?

Det räcker att ta en snabb titt på vilken Sverigekarta som helst för att se att det finns väldigt mycket mer jordbruksmark än bebyggelse. Om all mat skulle odlas där människorna bor skulle städerna behöva sträcka sig över allt det som är jordbruksmark idag, minst (för vi importerar nog mer mat än vi exporterar idag).

Urban odling i växthus och med konstgjord belysning är en häftig idé. Kanske kan det bli något i framtiden. I så fall skulle man nog kunna odla mer än en procent av maten inne i staden.

Är det politiskt korrekt att bygga tät blandstad i Sverige?

Idag är det återigen ett enda stort oroande över några nya hus på Lilla Essingen:
"Den mest kontroversiella delen av projektet är de tre sjöhusen, med 75 bostadsrätter. De byggs ut i vattnet, vilket enligt planen skapar utomordentliga möjligheter. De som köper lägenheterna längst ned kan bada direkt från balkongen och förtöja sin båt i balkongräcket.

Det låter mycket bra men Stadsmuseumet är av en annan åsikt:"Att bygga ut över och i vattnet har ingen hävd på Lilla Essingen eller längs Stockholms stränder och strider mot stadens karaktärsdrag"
Skönhetsrådet, Stadsdelsnämnden, miljöförvaltningen och en annan bostadsrättsförening har också negativa kommentarer.

http:​/​/​www.​dn.​se/​sthlm/​essingeborna-​sagar-​sjohus-​1.​10​5.​.​

Klagande och förbjudande det är PK i Sverige.

Alf: Jag förstår din frustration över alla klagomål i Stockholmsregionen. Men de där husplanera på Essingen är inte klockrena enligt mig. En blandstad för mig är stad där det finns allt ifrån arbeten, bostäder och service till parker och stränder. Husen man planerar att bygga på Essingen är friliggande hus som inte ger utrymme för allmänna stränder. Mig veterligen bidrar de inte heller med någon service. Så de har inget med blandstad att göra;)

Alf: Som Johannes Å har påpekat i åtskilliga blogginlägg är alla överens om att tät blandstad är bra. När det sen kommer till förverkligandefasen börjar dom hitta de mest krystade argument för att det nog "inte passar just här".

Ungefär som i t.ex. USA det nog rådde i stort sett konsensus om den "politiskt korrekta" åsikten att svarta hade samma rätt som vita - bara det inte påverkade just mig...

Parallellen är därför slående. En elak definition av "politiskt korrekt" skulle kunna vara att det är något alla är överens om i princip för att motsatsen skulle vara oförskämd, fast det får inte kräva något av just mig.

I tät stad-fallet att man omprövar plan- och byggrutiner.

Enligt tidningen (DN) menade skönhetsrådet att planerna för Lilla Essingen var förortsmässiga. Se där. Innerst inne vill de ha den täta stadsmässigheten. Jag håller faktiskt med om den kritiken av planerna.

När det gäller att förbjuda tre stycken hus som får kontakt med vattnet, går det för långt Johannes. Det är trist likriktning och kommer som diktat från Socialstyrelsen. Min blandstad får gärna innehålla massvis med olika boenden, verksamheter och lösningar. Det är ju vitsen. På grannön Stora Essingen finns massor med hus som har precis denna konfiguration, så helt nytt är det ju inte i staden.

Nu har även jag läst artikeln i Arena. Jag har aldrig läst denna publikation tidigare. Det kändes surt och illusionslöst, som taget ur en folder om Sverige, tryckt när det begav sig. Allt det förfärliga som hänt i samhället efter högkulturens (miljonprogrammets) fall beskrivs som en individualistiskt förvirrad missuppfattning. Och borgerlig verkar den var också... Jag tycker att deras vision känns så där lite lagom trist och bedagad. Lite som en portion ljummen flygande Jakob.

För att avsluta snacket om urban odling: Visst går det att odla små mängder växter i stan. Kryddor och andra växter som man inte använder så mycket av kan man bli självförsörjande på.

Bevis på det: http:​/​/​www.​svd.​se/​nyheter/​inrikes/​rekordstort-​knarkbes.​.​

(Cannabisodling lär nog inte bli tillåtet, men man kan tänka sig att det går att bli självförsörjande på till exempel saffran.)

Potatis och vete och kött kommer man även i fortsättningen producera ute på landet.

Göran J: Visst finns det en regional planering. Men kruxet är att den inte är bindande. Vilken kommun som helst kan fritt strunta i RUFS. Som Huddinge kommun nu gör i RUFS-förslaget att Flemingsberg ska bli ett regionalt centrum. Huddinge föreslår bara ytterligare lite gles förortsbebyggelse där.

Jag har på senare tid sett allt fler inslag av försök till publik opinion mot den täta blandstaden. Både DN och SvD tycks ha som agenda att driva kampanjer mot förtätningen av staden. Jag tycker att det är oroande. Dagstidningarna är skickliga i att driva igång opinoner. Lyckas de mobilisera ett folkligt "missnöje" mot förtätningen så kommer det onekligen att skada detta ur så många perspektiv viktiga projekt.

Martin: Precis. Det blir väldigt lätt att angripa färtätningen. Utan att ljuga kan man säga att det är stora företag och redan rika finansmän som tjänar pengar på att bygga hus på grönmark...

Så är det oavsett var man bygger husen. Fast det går ju åt mindre grönmark om man bygger högre täthet.

Rasmus: "Det verkar som att man behöver minst 2000 kvadratmeter per person om man odlar med riktigt mycket konstgödsel och besprutningsmedel. fast det är ju inte grönt på något sätt. Odlar man ekologiskt blir det nog snarare 5000 kvadratmeter per person."

Så stor brukar inte skillnaden vara mellan ekologiskt och konventionellt odlat. Det handlar snarare om att ekologiskt ger 90 % av skörden, enligt boken Mat och Klimat.

"Man borde kunna odla uppemot en procent av maten i staden, men knappast över en procent."

Var har du fått den siffran ifrån? Enligt samma bok som ovan så odlas upp emot 30 % av maten som äts i u-ländernas städer också i städerna. Det räcker med att gå 70 år tillbaka i tiden för att se omfattande stadsodling i västvärlden. Jag vill minnas att jag har hört att det åtminstone gav 10 % av matbehovet i städerna under andra världskriget. Någon som har siffror? Längre tillbaka odlades en större del av maten i eller direkt utanför staden. Det försvann med industrialiseringen.


Anders:
"Men det är knappast realistiskt att småbarnsföräldrarna ska vilja gå till sin odling när de kommit hem från jobbet och hämtat ut barnen från dagis."

Nej, säkert inte. Det krävs nog att samhället blir betydligt fattigare eller åtminstone energifattigare för att något sådant ska ske.

"Att tro på en framtid där alla odlar sin egen mat ser jag som flum. Rätt och slätt."

Att man skulle odla ALL sin mat är i princip helt uteslutet. För att det ska finnas incitament för många att odla en någorlunda stor del av den krävs nog också stora samhällsförändringar i stil med de vi sett i Kuba efter Sovjets fall.

"Dessutom är det tveksamt om det är ens är önskvärt ur miljösynpunkt. Jag har bra mycket mer tilltro till att någon som professionellt arbetar med odling klarar det bättre än jag gör."

Om det sker utan maskiner och konstgödsel så är jag övertygad om att det ger mindre utsläpp av växthusgaser än det industriella jordbruket. Traditionella jordbruk är väldigt resurssnåla i allt utom det mänskliga arbetet medan det industriella jordbruket är snålt på mänskligt arbete men rikt på de flesta övriga resurser(i stil med all industriproduktion - mer utfört arbete per person skapar ekonomisk tillväxt men naturresurser har hittills inte varit särskilt begränsade) även sett per producerad enhet.

Jan:

"Det borde gå lätt att räkna på om man har siffrorna. Personligen har jag svårt att tro att det ska vara mer ekonomiskt att transportera sig själv varje dag än att transportera maten. Vi väger ju faktiskt mycket mer än den mat vi äter."

Precis. Att prata om urban odling men låta massbilismen vara kvar är meningslöst. Dessutom väger vi inte bara mer utan kräver av bekvämlighetsskäl mycket större utrymme än en död get som väger lika mycket som oss.

"Det mest ekonomiska/ekologiska borde vara att vi som ägnar oss åt industri/serviceyrken klumpar ihop oss i mitten och låter bönder odla maten strax utanför. Det är vad som har tillämpats så länge det har funnits städer, av strikt ekonomiska skäl."

Ungefär så tror jag också. Fast åtminstone i Sverige har det i praktiken inte varit riktigt så uppdelat. Även stadsbor har i hög grad tillhört de som odlat i och strax utanför staden. Det har inte funnits tillräckligt med servicearbete för hela försörjningen.

Theodor: För 70 år sedan bodde hälften av alla svenskar i en by med färre än 200 invånare...

Jag vet inte exakt hur stor area som behövs i Sverige, men det lär vara betydligt mer än 2000 m^2. I tät stad finns det inte plats för så många kvadratmeter per person med odling. Men det är klart, om man räknar in villaområden i staden så kan man nog komma upp mot närmare 400 m^2 odlingsyta per person om man odlar upp alla villatomter. Fast då måste ju alla åka bil överallt alltid.

Göran, visst känner jag till RUFS. Det är ju dock bara en plan och inte en myndighet. Sedan är länet för stort område för den övergripande planeringen eftersom det består av många tätorter och landsbygd.

Jag tycker att det skulle behövas en instans som samlade Stockholms tätort, eller alternativt Storstockholm som tog över ansvaret för stadsplaneringsfrågorna från kommunerna/städerna. Det blir idag ofta problem i synnerhet vid kommungränserna eftersom övergripande planering saknas. Exempelvis Danviks lösen-projektet stod still länge på grund av olika viljor hos kommunerna. Att Stockholm och Solna är olika städer har bara historiska skäl. De fungerar ju som en och samma stad.

I London finns Greater London Authority som ansvarar för övergripande planering, och Councils som är direktvalda som ungefär motsvarar kommuner och ansvarar för frågor som lämpar sig att hanteras på lokal nivå. Jag tror att en motsvarande modell skulle vara bra för Stockholm.

RUFS 2010 har jag för övrigt inte mycket till övers för. Den flerkärnighet som där eftersträvas kommer att leda till ökad utspriddhet. De regionala kärnor man har valt ut är huvudsakligen av typen köpladeområde vid motorvägstrafikplats. De har mycket lång väg till att bli trivsamma stadskärnor.

Rasmus: Jag syftade på den urbana odlingen under andra världskriget i bland annat London och Stockholm. Jag vill minnas att 10-20 % av matbehovet i London under den tiden kom från odlingar i staden.

Men det är ju sant att det i en tät stad finns mindre plats att odla. Å andra sidan blir staden då mindre vilket gör att folk har närmare till odlingsmöjligheter strax utanför staden. Om man bara ser på möjligheterna att odla i innerstäderna så är de säkert inte så stora i och med att befolkningen är stor och platsen liten men glesare områden kommer det finnas gott om i våra städer oavsett hur framgångsrikt vi arbetar för förtätningar.

Tät blandstad kan inte omfatta också landsbygd med jordbruksfunktion. Då missar vi ju hela poängen med den täta staden och siktar istället på ett landsbygssamhälle 150 år bakåt. Det är ju redan nu uppenbart att den utspridda bebyggelsen gör det svårt för en effektiv utbyggnad av kollektivtrafiken på grund av att människorna är för utspridda i länet. Jag har svårt att ta någon på allvar som förespråkar mer än hobbyodling i staden.

Staden har helt andra funktioner och utvecklingen världen över pekar på ökad urbanisering. Problem finns med transportbehoven som i stort förlitar sig på billiga fossila bränslen. För att behålla den fördel staden ger av att vara den moderna ekonomins motor, måste vi planera den tätare. Detta ger underlag för effektivare transporter. Mer av stadens positiva kvaliteter i skapande branscher för mindre jordbruks- och transportresurser.

Därtill måste vi redan nu se över transporterna i hela landet. Alternativa bränslen till bilar och flyg kommer inte räcka. Vi bör satsa på höghastighetståg. Har vi inte råd idag, så har vi inte råd imorgon när bensin och olja är ännu dyrare och subventioneras för att hålla ekonomin under armarna istället för att straffbeskattas som idag.

Theodor: Det var ju knappt med mat under världskriget, plus att alla som kunde hade flytt från London ut på landet. Sedan gick det kanske att ställa om kosten från ytkrävande grödor till mindre ytkrävande grödor? Så visst, 10-20% av maten odlad i staden låter inte helt orimligt i krigstid.

Sveriges jordburksmark går annars att se på vilken karta som helst. Allt det gula/beiga är jorbruksmark: http:​/​/​www.​hitta.​se/​LargeMap.​aspx?​ShowSatellite=​false&.​.​

På måndag kl 14-17 arrangerar tät stad-hatarna på Arena ett evenemang på ABF om vad vi gör åt segregationen. Se http:​/​/​www.​abfstockholm.​se/​kalendarium/​Segregationens_​.​.​

Som heltids- och kontorstidsarbetande har jag inga möjligheter att gå (särskilt som jag har inlämning på onsdag). Men kanske andra yimbyister kan gå dit och hävda självklarheten
- att segregation beror på att det är jätteskillnad på attraktiva och oattraktiva stadsdelar i Stockholm
- att det som gör en stadsdel attraktiv är närheten till allt
- att segregationen alltså bara kan minskas om man ökar närheten i stadsdelar som saknar sådan. Och att närhet betyder täthet, blandning och frånvaro av barriärer.

Arenagänget lever skyhögt på att många stadsförespråkare främst kör med ett estetiskt resonemang - att det ska se ut som det gjorde på 1890-talet. När det viktiga för folk i gemen är det funktionella, närheten. Sen får det egentligen se ut hur det vill.

PS Gå dit och stöd Jerker Söderlind som sitter i panelen!

Jan: I den där panelen är det nog Wirtén som kommer att vara ensam. Men sen tillkommer ju förstås publiken.

Wirtén har ju slutat som chefredaktör för Arena nu, så jag hoppas verkligen att de på sikt kan börja se lite nyktrare på frågan. Modernismen är inte framtiden...
Hursom, ett utmärkt tips så jag lade upp det i kalendern:
http:​/​/​www.​yimby.​se/​kalender/​20​10​/​0​3/​bcf979c2-​2b80​-​4e5.​.​

Tyvärr har ju även jag ett jobb att sköta, men som sagt, jag hoppas att någon eller några från yimby kan ta sig dit!

Erik Berg har skrivit en ny artikel i liknande anda där framhållandet av den täta konsumtionsstaden kritiseras från ett vänsterperspektiv:
Truman City: a critical look at the discourse of densification
http:​/​/​carbusters.​org/​20​10​/​0​4/​14/​truman-​city/​

Att dagens alienation från naturen medför problem kan man väl hålla med om, men att denna alienation skulle vara större i den postindustriella staden än den industriella, som Berg tycks föredra, är ingen naturlag.
Vidare antyder Berg att en starkare känsla för naturen i Sverige än i USA skulle förklaras av skillnader i stadsbyggnad (de gröna barriärerna?). För mig förefaller en naturromantisk tradition, sen urbanisering och kultur med skärgårdsdyrkan och sommarstugor vara rimligare som förklaringar.

Samma poäng igen:

"But a city, what is that really? We must challenge our presumptions much better – and acknowledge that there are other spatial forms that should be explored when we build the cities of tomorrow."

Kanske handlar det mest om att några forskare i Sverige vill få starkare stöd för forskning om alternativa rumsliga former för stadsplanering. Bra i så fall. Bara det inte handlar om praktiska experiment som på miljonprogrammets tid.

"But a city, what is that really?" - svar: närhet mellan människor och aktiviteter.

Natur måste vi dessvärre räkna ut som möjlighet i städer eftersom den är areell, som det heter, och därför direkt motverkar närheten mellan människor och aktiviteter. Naturligtvis med undantag för dekorationer här och där.

Förekomsten av glest utspridda städer under 1900-talet kan endast förklaras med billig olja. Och är därför en tidsbunden företeelse. Men visst, så länge närheten iakttas kan förstås formen se ut hur som helst.