Krönika: Där men inte här

Hej,

Visst, man skulle vara mer positiv om det ritades något snyggt. Men ärligt talat, skall inte arkitektur tillföra något till ett område, inte läxa upp invånarna? Ingenting behöver tillföras Riddarfjärden, det är så fint det kan bli, därför ingen badring. Däremot är husen kring centralen fina, där tillförde de någonting. En sexfilig "motorväg" tillför nada till slussen, själv skulle jag vilja ha Skeppsbron helt bilfri, och visst, det är bakåtsträvande. Men många större städer har stängt av delar av innerstaden för bilar.

Trots all min sympati för kritiken mot nimbyisternas reflexmässiga vägran av alla förändringar så är jag rätt glad att vi undvikit detta: http:​/​/​www.​svd.​se/​multimedia/​dynamic/​0​0​580​/​Rotterdam-​s.​.​
Jag ser gärna förtätning och mer blandstad, och givetvis förstår jag att stadsbilden ibland måste förändras. Jag har dock svårt att se vad en galleria prydd med friggebodar på högkant har att tillföra. Mycket i reportaget från Holland var intressant, men jag ser inte vad som är åtråvärt med att låta en stad vara en arkitektonisk lekstuga. Modernistisk auktoritetstro i postmodern tappning?

Som boende i NL har jag faktiskt bara varit i Rotterdam 2 ganger. Men det racker. Arkitekturen eller hushojderna ar det inget fel pa. Problemet ar att Rotterdam ar tillmestadels inte byggd som tat stad utan som en vindig forort. Effekten blir "skyskrapor i park/parkeringsplatser".

Hollandarna sjalva ar inte alls fortjusta i Rotterdam. Det sorgliga ar att man ofta laser om intressanta och spektakulara byggnader som planeras i Rotterdam men det kanns som "a waste" for att dom byggs just i Rotterdam. Rotterdam skulle kunna ha varit hur coolt som helst om man bara planerade staden ratt.

Kan bara hålla med om att massmedia har en vinklad syn på olika projekt som skall byggas i staden. Har ofta tänkt detta och funderat på att skriva något om det.

Varje gång jag slår upp lokaltidningen för Östermalm/Vasastaden finns stora rubriker att läsa om alla störande moment runt ett nybygge. Varför måste journalister alltid utgå från det negativa????

Som Holländare tycker jag inte att vi ska ta Rotterdam som förebild. En väldigt uppdelad stad som vissa har försökt rädda genom arkitektur som kan vara spännande att se, men som delar upp staden ännu mera. Ingen trevlig stad att vistas i tycker jag. Att debattera hur länge som helst hur man ska bygga Slussen är inte bra, men att försöka motverka uppdelning genom att diskutera planerna är helt okej enligt mig. Att riva en nybyggd Slussen blir ännu svårare!

Jag har bara passerat Rotterdam med tåg. Kan dock konstatera att jag tyckte stan såg jäkligt cool ut genom tågfönstret, och kommer därför att besöka den i sommar. Hur det är på gatunivå vet jag inte, men det visar i alla fall att en schysst skyline åtminstone gör folk nyfikna.

Mondän arkitektur har vi i överflöd i City. Vi behöver tvärtom skapa fler klassiska hus i en sedan länge försakad stockholmsk stil. Varför kan ingen arkitekt rita hus med gul puts, spröjsade fönster och generös takhöjd? Fönster placeras med fördel i vertikala band och byggnadens entréer bör vara väl synliga från gatan. Lägg därtill butiker i gatuplan och vindsvåningar under brutna sadeltak så får vi nya efterfrågade miljonlägenheter.

Jag tycker definitivt att arkitektur och stadsplanering hanger ihop om man pratar stad pga effekten dom bada har pa varann. Egentligen ar det 2 enskilda forum precis som Anders G sager har ovanfor. Men ur en stadsbyggnadssynvinkel ar dom mycket beroende av varandra. Jag har till exempel aldrig sagat Rotterdams arkitektur "as such" men nar jag har varit pa plats har jag haft manga "what if" tankar. Dvs tank om dessa fantastiska hus var placerade tatt intill varandra och integrerade med kvarteren. Vilken upplevelse det hade varit. Da far arkitekturen en helt annan mening. Kombinationen ar alltsa effects-based.

Jag tror att Magnus är något på spåren. Oavsett om man gillar Rotterdam eller inte, så är det (om man får generalisera, men det får man väl?) uppenbart en stor skillnad på holländarnas inställning till modern nyskapande arkitektur och svenskarnas. "Passa in" är honnörsordet när gemene man pratar ny bebyggelse i Sverige, men inte lika mycket i Nederländerna. Den tidiga modernismen var ju i Sverige starkt förknippat med en stark samhällsutveckling som innebar att allt fler fick tillgång till varmt rinnande vatten inomhus, egen toa och ett välplanerat kök. 30-talsfunkisen och folkhemsstadsdelarna är också älskade hos folk i allmänhet. Sen hände någonting i samband med rivingarna av Masthugget, Olskroken och Haga i Göteborg och Klara m fl i Stockholm. 60-talsmodernismen är inte längre synonymt med framsteg och få älskar filmhuset, kulturhuset och arkitektskolan.

I Nederländerna däremot måste ju efterkrigstidens arkitektur vara synonymt med återuppbyggnaden efter kriget och jag tror att det skapat en i grunden positiv inställning till ny arkitektur (alltså inte bara nya byggnader), vilket är en av anledningarna till att 90-talsundret i NL med massor av intressant arkitektur var möjligt. I Sverige fick funkispastischen Arkitekturmuseum Kasper Salin, medan holländarna satt och ritade på villa VPRO, Wozoco etc.

Eller vad tror ni?

I dagens arkitekturdiskurs är det mer radikalt att vara konservativ, i alla fall inom arkitekturkretsar, än att förespråka modernism. Ingen arkitekt verkar i dagsläget vilja erkänna sitt eget historiska feltänk eller detronisera sina funktionalistiska föregångare.
Min egen erfarenhet är att "gemene man" däremot är rejält trött på arkitekters lekfullhet och uppfinnarlusta och istället söker sig till hus i äldre stil belägna i innerstäderna.

För egen del hoppas jag på att den långsamma återgången mot en mer klassisk arkitekturstil kommer att fortsätta. Nu återstår bara slänga ut de sista resterna av funkis och backa bandet till tiden före 1930-talet.

Jag mår nästan lite illa av arkitekters mästrande och ovilja att ta till sig brukarnas önskemål rörande boendemiljöer. Det av proffsen så hånade Jakriborg är, enligt min mening, i många stycken ett bra föredöme - mycket mer så än de knasiga betonglådor som modernister vill skapa.

Yimby borde även fortsättningsvis verka för återgången till traditionella stadsmönster och inte favorisera någon slags arkitekturstil på sin sida. En arkitekturdebatt kommer bara att splittra gruppen och ge argument till Nimbysarna. Men för alla som gillar hus med konstiga proportioner kan jag rekommendera att åka till Nordtyska Gettorf (se bifogad länk).

http:​/​/​www.​byggvarlden.​se/​nyheter/​byggprojekt/​article1.​.​

Bra inlägg i TV, anders.
Tisdag 20 april 14.00. diskuteras frågan om slussen och arkitekturen i sveriges radio, program 1.
dvs i morgon.
vänligen jerker

PS. Kategorin "ny" är en kategori helt skild från kategorin "bra".
Kvalitet kan enbart bedömas utifrån efterfrågan, dvs användarnas värdering. I Stockholm värderas stadsdelen Östermalm högst, vilket kan avläsas av att motsvarande lägenhet eller kontor (samma yta och samma inredning) i stadsdelarna årsta, bagarmossen, kista, skärholmen etc betingar ett lägre pris. Detta på grund av att stadsmiljön + tillgängligheten är bättre på Östermalm än i övriga stadsdelar.
En enkel slutsats är att tät och blandad stad med traditionell (1600-1800-talsstadsplan) stadsmiljö och (arkitekterna må lära sig av detta) traditionell (snarare än otympliga skokartonger i glas av den typ som nu byggs intill stadshuset) arkitektur är mer populär. Således är det den stadstypen och den arkitetkturen som vi har ett underskott på.
Vad gäller slussen gäller troligen (detta är en hypotes) att om husen i foster+bergs förslag hade haft fasader av samma typ som Skeppsbron i Gamla Stan, då hade de flesta varit nöjda.
Det betyder inte att "folket" är emot det som är "nytt" och därmed reaktionära. Snarare handlar det om att vissa delar av arkitektkåren bör betraktas som en estetisk sekt (= sluten liten grupp av likasinnade utan förståelse för och/eller utan kontakt med yttervärden) utan intresse för att rita hus som folkflertalet gillar.
Således: Bygg nu foster+bergs konstruktion och trafiklösning för slussen. Betrakta de ytor som förslaget skapar som mark för hus. Dessa bör ritas av flera arkitekter, med olika stil, med olika höjd och volym. hur husen ska se ut, det kan mycket väl bli en fråga för en tävling eller omröstning.
Stadsplanering och arkitektur förhåller sig till varandra som konstitutionen till den enskilda domstolsförhandlingen. De är skilda saker.
Om arkitektkåren inte kan rita hus som mäniskor som inte är arkitetutbildade gillar, föreslår jag att vi anlitar ett antal konstnärer. Förebild: Hundertwasserhaus i Wien. Det mest besökta turistmålet i den staden. Just pga att detta hus inte är en sko-kartong i simpel glasförpackning.
vänligen jerker

Rotterdam brukar i arkitektkretsar betecknas som

Denna artikel var kanske lite väl mycket av "det enkla jaet" för att fungera riktigt bra som argumentation för samtidsarkitektur i Stockholm. Som konstaterats i diskussionen skiljer sig Stockholm och Rotterdam enormt från varandra. Bakgrunden till dagens experimentella arkitektur i Rotterdam står att finna i den dåligt fungerande modernistiska stad som skapades efter andra världskriget. Stadens signum har blivit att samla solitära arkitekturverk utan att låta dem begränsas av skala eller uttryck. Det finns liksom ingen värdefull skala att bevara. Något som tillsammans med den synliga hamnverksamheten skapar dynamiska och visuellt tilltalande stadsvyer. Vad som är anmärkningsvärt är dock att man, även i 2000-talets stora centrala stadsbyggnadsprojekt Kop van Zuid, helt tappat bort gaturummen. Som fotgängare rör man sig längs överdimensionerade, blåsiga trafikleder. Skyskraporna har i regel helt slutna bottenvåningar och omges av P-ytor samt i vissa fall staket. En flådig reception - sedan är det stopp för alla som inte har passerkort. Byggnadernas roll i stadsbilden är att marknadsföra företagen som byggt dem från vykortsvyer, inte att skapa platser att vistas på i närområdena. Här kan en intressant jämförelse göras med Tors Torn. Oavsett vad man tycker om deras monumentala uttryck är de planerade för att fungera i ett nära samspel med ett viktigt stadsstråk. Detta kommer göra dem till mer meningsfulla stadsbyggnadselement än de flesta av Rotterdams skyskrapor.

Riktigt bra stadsmiljöer kräver såväl bra stadsplaner som bra arkitektur. Rotterdam är ett intressant studieobjekt och visar (liksom Bilbao) hur en stadsbyggnadsmässigt och socialt misshandlad andrastad kan använda profilarkitektur för att höja sin image. Staden visar också att man inte krampaktigt behöver hålla sig till en låg skala om det inte finns någon historisk bebyggelse att förhålla sig till. Liknelsen Göteborg-Rotterdam är mycket mer givande än Stockholm-Rotterdam. För Stockholms del är det dock mycket mer intressant att jämföra sig med städer som Wien och Köpenhamn - vackra klassicistiska huvudstäder med strikta bevarandeprogram men där varje nytillskott representerar det bästa av sin tid. Det handlar om att ge alla nya byggnader en arkitektonisk relevans, vilket inte nödvändigtvis måste handla om att de blir höga eller "spektakulära". I Sverige har vi en tendens att slarva bort den ena unika platsen efter den andra med skräparkitektur (Saltsjöqvarn, Södertorn, mm) istället för att skapa långsiktiga estetiska värden. En viss ljusning kan skönjas, men det är långt kvar den kontinentala nivån.

En svår fråga att svara kort på, Martin. Bara det faktum att stadsbyggnad och arkitektur numera debatteras mycket mer än för några år sedan är något jag ser som mycket positivt. En arena som denna, där det pågår en initierad, prestigelös och (förmodar jag) välbesökt diskussion, höjer folks medvetande och intresse mycket mer aldig så välskrivna tidningsartiklar och TV-reportage.

Det finns inga enkla förklaringar till att Sverige länge varit ett torftigt arkitekturland. Det rör sig om en lång rad samspelande faktorer. "Kulturkonservatismens" roll i det hela är i min mening rätt överdriven. Jag föredrar att se det som att bevarandeivrare och påhejare av "spektakulär" arkitektur möts i det faktum att båda sätter kvalitativa aspekter framför praktiska/ekonomiska. Den förlamande faktorn i byggsverige är att det råder dålig så kommunikation, i vissa fall ren misstro, mellan politiker, tjänstemän, arkitekter och byggare. Resultatet blir att det är svårt att formulera tydliga riktlinjer, visionerna blir hängande i luften och alla viktiga praktiska beslut fattas av entreprenörer som sätter processen och ekonomin framför resultatet. Mark isitt skrev härom åren en intressant artikel om detta i GP:

http:​/​/​www.​gp.​se/​kulturnoje/​1.​135496-​borja-​odla-​en-​kva.​.​

Vad har då hänt de senaste åren som gör situationen ljusare? Personligen tycker jag att såväl Stockholm som Malmö befinner sig i mycket intressanta utvecklingsfaser. Malmö har, likt Rotterdam, beslutat sig för att vända intrycket av nerdekad varvsstad genom en vågad och profilskapande arkitektur. Spännande projekt genererar positiv uppmärksamhet som i sin tur sporrar till nya spännande projekt. Göteborg har idag inte samma vind i seglen, men det kan komma att ändras snabbt. Tror att en viktig orsak är att Ilmar Reepalu lyckats förankra en kvalitetskultur hos såväl byggprocessens aktörer som allmänheten i Malmö. Man känner en delaktighet som lyfter blicken. I Göteborg är de politiska makthavarna inte lika initierade och drivna.

I Stockholms fall handlar det om att få bevarandeivrare och påhejare av spektakulära byggnader att inse att de i grunden vill samma sak - att förvalta och utveckla en världsunik stad. Som Jörnmark tydligt har visat måste det till en utveckling för att kunna förvalta det historiska arvet på ett meningsfullt sätt. Likaså måste de allra mest ivriga höghusfansen inse att högklassig arkitektur inte nödvändigtvis måste handla om att skrika så högt som möjligt. Titta bara på Asplunds verk. Genialiteten ligger i den lilla skalan; rumsligheter, material, proportioner. Hursomhelst känns det som att man börjar hitta en bra balans i Stockholm. 1960-70-talens brutala stadsomvandlingar följdes av 1980-90-talens väldiga försiktighet. Nu pratar man istället om att låta gammalt och nytt verka i ett dynamiskt samspel, samtidigt som medvetenheten om urbanitet och vikten av att bygga stad kanske är högre än någon annanstans i Europa. Detta tycker jag känns oerhört lovande, inte minst med tanke på att projekt som Norra Station och Slussen ligger nära genomförande. vad som återstår är att se till att ersätta den exploatörsstyrda tråkfunkisen med mer vital arkitektur. Det är säkert lättare för arkitekter att driva igenom konsekventa byggnader i länder med tydligare sociala hierarkier. Där arkitekten har en starkare auktoritet genom sin titel. Men jag vägrar tro att det skulle vara omöjligt att skapa klimat där delaktighet, kommunikation och allmänintresse går att kombinera med stark och konsekvent arkitektur.

Det var kanske lite väl kategoriskt av mig att avfärda all modern arkitektur som skräp, även om det mesta är det. Men som Jerker säger så är det givetvis invånarnas åsikter om staden som borde räknas inte arkitekternas.

Men jag vill hävda att i dagens globala samhälle måste vi hitta tillbaka till det som kännetecknar det lokala. Ingen åker till Sverige eller Stockholm för att titta på internationell arkitektur som de kan finna större och bättre annorstädes. Dessutom tycker jag att husens funktion borde avspeglas bättre i arkitekturen.

Varför inte ta till vara de lokala arkitektoniska särdragen som funnits i Sverige och förvalta det arvet? I Skåne har man rivit särpräglade korsvirkeshus för modernt trista köplador och parkeringshus. Det kanske är en idé att bygga nya "skånska" hus i Malmö?
Göteborg hade en tradition av att bygga husen i tegel vilket gav staden namnet Lilla London. Varför inte bygga nya hus i en göteborgsk/engelsk stil?
I det fattiga Stockholm var fasaderna enkla, ofta putsade i gult och med snedställda tak (men här finns även pampiga och utsmyckade 1600-talspalats från Stormaktstiden). Kanske nåt att hämta inspiration från?

När man inte kan se på husen om man befinner sig i norra, mellersta eller södra Sverige (eller ens i Sverige) blir det trist att resa. Stockholm Waterfront ger till exempel ingen som helst ledtråd om att är i Stockholm, lika lite som Sheraton från 70-talet.

Dessutom tycker jag att husens funktion enklast manifesteras av att de ser ut som gemene man förväntar sig. En kyrka hade i normalfallet ett långhus och ett torn (i Skåne brukade takens gavlar vara trappstegsformade) och en skola brukade vara påkostat utförd i en distinkt stil. Det finns inget egenvärde i att ändra på vedertagna former och börja designa kyrkor som liknar köplador, skolor som skokartonger och hotell som spannmålssilos.

En av orsakerna bakom förflackningen tror jag är att arkitekturutbildningen i Sverige, likt all annan utbildning har sjunkit i kvalitet. En slentrianmässig okunskap om olika stilepoker och lokala särdrag har medfört att vi översållas av byggnader som skapats i enkla Cad-program. Ingen svensk arkitekt KAN rita klassisk arkitektur utan de är hänvisade till datorernas 3d-modeller. Kan det vara huvudorsaken till att arkitekter av idag vurmar för "expressionistiska" hus och ser ner på så kallade pastischer?
Den så kallade gemene man har under 60 års tid sagt att "kejsaren är naken", men frågan är om arkitekter i dagsläget ens vet hur man klär på sig?

Helt makalöst!

Frågan om en byggnad primärt skall knyta an till sin plats eller sin tid är en grundläggande utgångspunkt för allt byggande. Modernismen har ju tämligen hårt vurmat för att allt skall sikta "framåt" och ta fasta på tiden, inte kontexten. Ändå är det intressant att modernismens tidiga utövare (vilka ju alla var skolade klassicster från början) förde mycket intressanta resonemang om såväl urban som landskapsmässig anpassning. Se bara på Asplund och Aaltos verk från 1930-talet, de är långt ifrån 1960-talets industrialiserade brutalmodernism. Jag ser många poänger med att lyfta fram platsen mer än man ofta gör idag. Meningsfull arkitektur skapas nästan alltid i ett samspel mellan plats och tid. Att alltför hårt poängtera platsen riskerar dock att få banala resultat, typ att man bygger en gigantisk älg i Norrland för att representera det norrländska. En plats karaktär är sällan entydig. Det är mycket svårt att peka ut enkla attribut som symboliserar hela städer. Har t ex en medeltida gränd i gamla Stan mest genemsamt med en medeltida gränd i Barcelona eller en boulevard på Östermalm?

i min mening är Kenneth Framptons Kritiska Regionalism ett fruktbart perspektiv:

http:​/​/​www.​colorado.​edu/​envd/​courses/​envd4114-​0​0​1/​Spri.​.​

Jag berörde många av dessa frågor när jag skrev Sotenäs byggnadspolicy.

http:​/​/​www.​sotenas.​se/​download/​18.​260​1f6c411ff9b44aca8.​.​

Sist länkar till Albert Svenssons hemsidor. Obligatorisk läsning för alla som intresserar sig för att nyskapa klassicistisk arkitektur:

http:​/​/​arkitektalbert.​se/​index.​htm

http:​/​/​stad.​arkitektalbert.​se/​

Tips: Scrolla ner till Alberts Slussen-förslag en bit ner på http:​/​/​stad.​arkitektalbert.​se/​ Mycket intressant att se hur likt hans förslag är det som nu ska genomföras, och hur det bemöttes 2004!

Bilderna från Rotterdam påminde mig på en gång om Hammarby sjöstads byggnadsexperiment, eller Sollentuna mässan... likadana experiment finns också på Liljeholjem, jag menar området som börjar från kolsyra & cement fabriken till höger mot bron.
Också en del av de nybyggen vid Centralen med fönsteröppningar som är byggda på gå ett otäckt otakt är någon typ av experiment... själv tycker jag inte att just de här a exempel är särskild lyckade.