"Närhet" är ett vackert ord inom stadsplanering

Vad har Högdalen gemensamt med Dallas Downtown? Vad har Stockholms innerstad gemensamt med Manhattan?

Dan Hallemar (redaktör för tidsskriften arkitektur) skriver i City (2010-11-04) att tät bebyggelse idag ses som en självklarhet. Men han tycker inte att ordet tät betyder något i sig själv. En del tät bebyggelse är levande. Men Hallemar tar Tensta Rinkeby, Skarpnäck, Norra Hammarbyhamnen och Södra Station som exempel på täta stadsdelar som aldrig blev så levande som man hade tänkt sig. Hallemar tycker inte vi ska fokusera på ordet tät. Utan vi ska ställa oss frågan hur och varför. Jag lyssnar på vad Hallemar säger och ger mig nu in i debatten.

Jag har själv bott i täta stadsdelar som är folktomma och långt borta från allting. Jag har också besökt Houstons och Dallas downtowns som trots alla skyskrapor är mer eller mindre folktomma. Har man upplevt det så kan jag förstå varför man får en negativ syn på täthet. Men många har också positiva erfarenheter. I Europa finns täta innerstäder som lever dygnet runt och där kulturmångfalden är fantastisk. Vad är det som gör vissa täta stadsdelar så levande medan andra är så trista?

De som bor i villor har långt till det mesta. Men de har i gengälld en egen tomt där man kan förverkliga sina boendedrömmar. I tätare områden bor man i lägenhet. Det är kanske inte en lika attraktiv boendeform som villan. Men bor man i Stockholms innerstad så har man i gengälld ett bättre läge då man har närmare till allt utbud. Men om man bygger tätt utan att skapa närhet, som fallet är i många av våra förorter, så kombinerar man det sämsta av två världar. De boende trängs på liten yta samtidigt som det är långt till det mesta.

För mig är därför ordet "tät" inte per automatik bra, men ordet "närhet" är viktigt. Jag vill ha nära till kultur, arbete, service, skola, arbete, parker och allting annat. Tätheten är visserligen kritisk för att skapa närhet. Det är fysiskt och ekonomiskt omöjligt att ge invånarna bekvämt gångavstånd till det mesta om vi inte bor tätt. Men det räcker inte med att bygga tätt, man måste också skapa närhet. Jag önskar därför att media och vi andra kan debattera mer om hur man skapar närhet när man bygger tätt.


Så här tycker jag.


Houstons och Dallas downtowns är täta men folktomma. En anledning är att man inte blandat bebyggelsen. Här finns kontor men inte bostäder.


I högdalen bor man tätt men ändå är det långt till det mesta. En anledning är att man inte blandat bebyggelsen. Här finns bostäder men få kontor och lite service. Här saknas också gator med goda flöden av människor. Stadsdelen är fysiskt isolerad från andra stadsdelar.


Många av Europas äldre innerstäder med stadskvarter är levande dygnet runt. Här är det nära till allt. Här finns alltifrån kultur, bostäder, kontor, service till parker och torg. Det är det här vi kallar blandstäder som har gator med goda flöden av människor.

Hur skapar man närhet?

Tätheten är kritisk för att skapa närhet. Men man måste också blanda bebyggelsen och skapa flöden. Om man bara bygger bostäder så blir området folktomt på dagarna. Om man bara bygger kontor så blir området folktomt på kvällarna. Men om man blandar bostäder, service och kontor så blir området mer levande hela dagen. Då blir det lättare att skapa ekonomi för restauranger, apotek, mataffärer, parker, kultur och allt annat man vill ha. Det är det vi kallar för blandstad. För att ge ett ännu bättre utbud av service kan man planera gatorna så att de får flöden av människor. Att på detta vis skapa närhet är en av de viktigaste uppgifterna inför framtiden. Det är det man lyckats med i Stockholms innerstad och Manhattan men som man misslyckats med i Högdalen och Dallas Downtown.