Bostadsbristen gör att unga lämnar Stockholm

Trolltott: Finns det verkligen statistik på vad protesterna gäller? Mitt intryck är att gnället inte gör någon som helst urskillning men att det oftast är mindre organiserat i förorterna vilket medför att det är lättare att få något byggt där.

Trolltott:
Min helt ovetenskapliga spaning är att protesterna har mer med inkomst och kontakter än med föreslagen bebyggelsetyp att göra. Som Herbert säger här ovan så gör det förstås också att protesterna blir större i innerstan än i förort då bostäderna i innerstan är dyrare/har längre kötid. (svartmarknaden är som bekant utbredd).

Det är förstås inte så att alla bostadsrättsägare i innerstan protesterar (jag äger själv en bostadsrätt i innerstan) men det verkar som sagt vara fler som protesterar i innerstan än utanför.

Tack för en mycket tänkvärd artikel. Jag känner mycket väl igen mig i den situation som beskrivs. Efter att ha hoppat runt mellan kortvariga boenden (2:a-hand, 3:e-hand, 4:e-hand, soffor och sommarstugor) i Stockholm i snart tio år så har jag nu lämnat staden. Stockholm har blivit en stad där man måste ta ett fett banklån och köpa sig en lägenhet. Annars kan man hälsa hem. Så många står i kö och väntar fast de inte skulle ha behövt göra det.

Egentligen tror jag inte att situationen skulle ha behövt vara så desperat, men det är just den attityd som framkommer i artikeln och filmen som skapar dessa problem. Varenda gräsplätt eller nedskräpad skogsbacke värderas högre än människor. Visst, Plankans innergård är kanske jättefin. Jag har aldrig varit där så jag kan inte uttala mig om den saken. Högalidskyrkan och Tantolunden ligger ett stenkast bort, så stora öppna gröna ytor och möjlighet till solsken finns det hursomhelst gott om för de boende. Bostäder åt de bostadslösa är det sämre bemedlat med. Men nu är det ju inte just Plankan allena som saken handlar om utan snarare om en attityd. I grund och botten ren och skär egoism av det fula slaget.

Det är ju otroligt att representanten för hyresgästföreningen är emot att man bygger ett nytt hus med motivationen att öppenheten behövs för att ''våldet skall hållas undan''. Snacka om att slänga fram rädsla-för-våld-kortet då riktiga argument inte räcker. Som jag har förstått det har Plankan Stockholms största innergård. Skulle de få stora problem med ökat våld om man byggde ett par nya bostadshus där? Om den innergården är den enda som är stor nog för att hålla våldet borta så har vi sannerligen ett stort problem. Lösningen torde då vara att à la Le Corbusier riva hela staden och bygga riktigt glest så att folk känner sig ''trygga''. Eller kanske inte.

Det är också värt att notera hyresgästföreningsrepresentantens (vilket långt ord) aversion mot nätverket Jagvillhabostad.nu Borde han inte snarare stötta deras sak? Eller gillar han bara inte människor som är yngre än han själv? Det är upprörande att se hur de gamla mobbar ihop sig mot tjejen från nätverket. Vilken hätsk stämning mot bostadslösa. Inte fanken kan de ha en aning om hur det är att söka bostad idag. Istället svamlar de om att få se solen eller att det finns ett överflöd av outnyttjade lägenheter så att det räcker och blir över för alla. Vilkets nonsens.

De gråhåriga bostads- och hyresrättsinnehavarnas avsaknad av solidaritet med nya generationer är minst sagt remarkabel. Resonemanget tycks lyda: ''Jag har lyckats tillskansa mig en lya i staden. Bra. Då får det räcka med byggnader. Andra människor får väl bosätta sig ute i skogen om de vill bo någonstans.'' Är detta något generationstypiskt? Att man själv glidit fram på en räkmacka och blivit serverad arbetsplatser och bostäder medan senare generationer har fått kämpa för dessa livsnödvändigheter? Blir man så blind inför andras behov därför att man aldrig själv har stått i bostadskön eller flyttat mellan kortvariga 2:a och 3:e-handsboenden? Jag misstänker nästan det.

Not: Om Le Corbusier hade fått som han ville: http:​/​/​upload.​wikimedia.​org/​wikipedia/​commons/​c/​cd/​Sve.​.​

Trolltott:
Då är vi överens om att vi är oense då. Jag delar inte din slutsats att det mest protesteras mot gallerior, hotell och annat. Protesterna mot byggnation i kvarteret plankan, där en i huvudsak äldre generation protesterar mot nya hyresrätter och studentlägenheter med bl.a. "för barnens skull" som argument är ett av de kanske tydligaste exemplen. På Hornsbruksgatan har man försökt jobba med omvänd planprocess, som tyvärr (som så ofta) har kapats av en numerärt liten men högljud protestgrupp som gör att de andra som tagit sig till mötet för att ha en mer meningsfull syn på stadsutveckling inte vågar prata. Eller protesterna mot nybyggena i kvarteret tobaksmonpolet, eller protesterna mot nybygget på Skagersvägen i Årsta eller protesterna mot... ska jag fortsätta? Listan kan bli rätt lång...

Nätverket Stockholm Skyline, som initialt sade sig ju vilja se en utbyggnad av innerstaden har nu publicerat ett par inlägg om värdet av att värna vissa förortsstrukturer i Årsta:

"De allra senaste förtätnings- projekten ges däremot skarpa, höga, rätvinkliga hörn ända ute i korsningarna. Sannolikt en del av missionen att förvandla förort till innerstad. Sannolikt också resultat av brist på helhetssyn – ett hus här och ett där. Sannolikt också en ny syn på säkerhet i korsningar – sikt kostar för mycket."

"Krass ekonomi? Om du bjuder mest får du då bygga vilket hus som helst? Vem ansvarar för helheten? För anpassning till omgivningen?

Bara 100 meter därifrån planerar man för 1 500 nya bostäder vid Års- tastråket. Varför då knycka den lilla sluttningen för ett monsterhus med bostadsrätter som betalar mest men skymmer sikten?"

http:​/​/​www.​stockholmskyline.​se/​20​11/​0​6/​nybyggnation-​ut.​.​

Får se om de kommer tillbaka på spåret och arbetar för en förstorad innerstad.

Niklas:
Jag är tveksam till att de gör det, men hoppas förstås. Jag tror att det finns tankar inom stockholmskyline att vara mer progressiv, och ibland ser jag också riktigt bra och framåtblickande artiklar på deras site, men allför ofta faller de in i den här typen av nonsensresonemang om bevarande för bevarandets egen skull, även där det går tvärt emot det de säger sig vilja uppnå.

Det är synd.

Trolltott:
Har du ens läst artikeln?
Det är rätt många som letar bostad som bekant...

Sedan kan man förstås diskutera hur många medlemmar som finns i vad, men vi har iaf fler medlemmar än flera av de politiska ungdomsförbunden om man nu ska vara på det humöret.

Bristen på bostäder har byggts upp under lång tid. Som framgår av en rapport från länsstyrelsen - http:​/​/​www2.​lansstyrelsen.​se/​stockholm/​Sv/​publikatione.​.​ (tabellen kan också beskådas hos Alternativ Stad - http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​Dokument/​bostadsbrist.​html ) började byggandet sagga efter 1992. Sen dess har man inte lyckats bygga lika många bostäder som nya hushåll ett enda år. I slutet av Perssons regering kom man nästan upp i vad som behövdes just det året, men bara för att inflyttningen då minskade. När Reinfeldt kom till makten kraschade byggandet helt.

Såvitt jag kan räkna ut har det successivt uppstått en brist på ca 80.000 lägenheter.

Enligt jagvillhabostad.nu är det bristen på byggbara tomter som håller tillbaka. Det finns inte tillräckligt med mark som i stadsplan sägs vara avsedda att bygga på. Det behövs alltså massor av sådana. Jag skulle önska att stadsbyggnadskontoret satte av sina resurser till sådant istället för att bestämma om det ena eller andra huset ska vara åtta eller femton våningar. Husens utseende tycker jag i åtminstone nuvarande läge kan vara byggherrarnas sak. Så länge det saknas infrastruktur (gator, tomter, t-banor, spårvägar) bör kommunen prioritera det.

Och så behövs det förstås kommunala (eller i alla fall icke vinstdrivande) bostadsbolag som enbart har till uppgift att bygga så mycket som möjligt. I en snabbt växande storstad är det nämligen lönsammare att höja hyrorna i de hus som finns än att bygga nytt, det upptäckte man redan för mer än hundra år sen och det var därför man i alla städer, oavsett politisk färg på majoriteten, bilade kommunala bostadsbolag med just det syftet. Men, hur kunde jag glömma det - sånt är ju förbjudet nuförtiden, tack vare EU...

Det är egentligen märkligt att inte stadsbyggnadskontoret anställer fler personal. Till skillnad från andra myndighetsliknande förvaltningar så kan de debitera företag för självkostnaden av deras verksamhet. Stadsbyggnadskontorets avgifter gentemot byggherrar är en bråkdel av byggnadsprojektens avgifter. Det enda skälet till att nyanställning inom SBK hålls tillbaka är nog en fruktan om att behöva behålla personalen om man skulle uppnå bostadsförsörjningsansvaret.

"Visst, ni har många medlemmar på pappret, men i praktiken bara en liten högljudd grupp människor som uttalar sig. Samma personer, hela tiden."

Tja, i det avseendet skiljer sig la inte Yimby från i stort sett vilket politiskt parti, förening eller intresseorganisation som helst.

Trolltott:
"Visst, ni har många medlemmar på pappret, men i praktiken bara en liten högljudd grupp människor som uttalar sig. Samma personer, hela tiden."

Jag är talesperson för YIMBY Stockholm. Att jag hörs en del i YIMBY-sammanhang är således inte så märkligt. Man brukar som förening ha sådant som styrelse och talesperson (eller liknande benämning) för att föra en sammanhållen och konsekvent debatt. Som Olle redan påpekat så är det inte märkligare än vilket politiskt parti, förening eller intresseorganisation som helst...

Sedan finns förstås också en annan viktig skillnad. YIMBY bevakar inte ett egenintresse utan ett allmänintresse. Till skillnad från lokala proteströrelser som bildas för att "stoppa bostadshus X för det skymmer min utsikt" eller liknande så arbetar vi utifrån synvinkeln vad som är bäst för staden som helhet.

Det skulle behövas en kriskommission, istället verkar det råda total förnekelse bland våra folkvalda. Man visar tjusiga bilder över nya stadsdelar som skall stå klara om tjugo år. Så tuffar man på i samma spår och väjer för att ta tag i de verkliga problemen. Ett av dem är att stadskvalitet alltid mäts i tillgång till grönt och frånvaro av urbanitet. Så kan man med stolthet visa upp planerna för Norra Djurgården. Hälften så stort som södermalm men med 1/4 dels så många invånare och det kan man på allvar kalla miljöstadsdel.
Det hela förbättras ju inte av en riksdag som skapar stadsfientliga lagar som tex gör att man kan hävda att strandskyddet råder i Stockholms city, vilket för med sig att man helt plötsligt inte kan bygga i en backe vid trekanten.
Det är en historiskt stor inflyttning till Stockholm. De gånger det varit så tidigare i historien har det krävts radikala grepp. Men helt plötsligt har man kulturminnesmärkt hela Stockholm och varje liten förändring skall genom nålsögat.

Jag tog förresten en promenad i Filmstaden häromdagen. Väldigt lyckat enligt min mening. Tänk om man kunde göra denna typen av förtätningar i många glesområden i staden. Vad fantastiskt det skulle bli. Man kunde tex bygga ihop Aspudden och midsommarkransen osv. Men det skulle krävas då att man rev enstaka hus och tyvärr spökar Klara rivningarna. Ingenting som det är tak på får röras.
Det är snart dags nu för ett brett folkligt upprop mot bostadsbristen i Stockholm. Varför accepterar vi detta. Det finns väl knappt någon som inte har någon i bekantsklapskretsen som är förhindrad att flytta hit eller lämnar stan till följd av bostadssituationen och det gäller inte bara ungdomar.

"Det är snart dags nu för ett brett folkligt upprop mot bostadsbristen i Stockholm. Varför accepterar vi detta. Det finns väl knappt någon som inte har någon i bekantsklapskretsen som är förhindrad att flytta hit eller lämnar stan till följd av bostadssituationen och det gäller inte bara ungdomar."

Huvudet på spiken. Det gäller för oss att bli mer högljudda än gaphalsarna som stoppar alla byggen. Det gäller även för politikerna att skaffa sig lite ryggrad och stå upp för de som saknar bostad.

Carl Johan Hall:
Naturligtvis har du rätt i det. Det är svårt att sätta upp en objektiv definition på vad som är ett allmänintresse.
Jag delar dock inte din syn på ärlighet, jag tycker att man måste kunna argumentera utifrån en diskussion om allmänintresse, men naturligtvis inte tappa fokus på att synen på vad som anses vara ett allmänintresse inte är universellt.

Carl Johan och Anders: Det är helt enkelt så att allmänintressen kan stå i strid med varandra. Målkonflikter, som det kallas. Yimby värnar en sorts allmänintressen, andra kan värna andra, och en del av dem strider mot Yimbys.

Sen får den politiska debatten avgöra.

Dessutom finns det egenintressen, men de spelar så att säga i en annan division.

Ola:
Man behöver inte riva förorter för att göra plats för kvartersstad. Ofta är det rätt okomplicerat att helt enkelt öppna upp gatorna (istället för återvändsgränder) och skapa trottoarer o övergångsställen istället för separata GC-banor och gångtunnlar.

Sedan genomför man en förtätning utmed dessa trottoarer med lokaler i botten.

"Så nära objektiva allmänintressen man kan komma", vilken mätmetod använder man för att fastställa detta?

Didde: Vi har redan besvarat den frågan i en annan tråd. I ett demokratiskt samhälle står det var och en fritt att argumentera för sin uppfattning och försöka få en majoritet för den. Beslut fattas givetvis i den ordning lagen föreskriver. Men det kommer fler beslut. Den demokratiska debatten tystnar aldrig - får vi hoppas.

Det är synd att demokratin sätter stopp för bostads byggande och billiga lägenheter som folk har råd med.

Gluff: Nu är det väl inte riktigt så att "om svensken får bestämma" så "byggs det i periferin". Du kan inte vara helt okunnig om att folk är beredda att betala skyhögt mycket mer för att bo i centrum än i periferin. Och när det sist var bostadsöverskott i Stockholm (tidigt 70-tal) så var det husen i periferin som tömdes, inte husen i centrum.

Ja Gluff. Utveckla gärna det där resonemanget om att svensken vill bo glest och perifert. Hur kommer det sig då att bostadspriserna är högst i de stora tätorterna?

Om man ser befolkningskurvan för Stockholm och de andra största tätorterna så finns det en positiv korrelation. Växer Stockholm så växer även troligen dessa. Försöker man (av någon anledning) hämma tillväxten i Stockholm (med medel som jag inte vill kännas vid?) för att försöka flytta över den till dessa orter blir resultatet troligtvis att den inte ökar någonstans.

Martin Ekdahl: "Blir man så blind inför andras behov därför att man aldrig själv har stått i bostadskön eller flyttat mellan kortvariga 2:a och 3:e-handsboenden?"

Hyresgästföreningen är en förening som bevakar sina medlemmars intressen. De hundratusentals potentiella, eller "svarta" hyresgästerna betalar inga medlemsavgifter. Du beskriver en typisk insider/outsider-problematik. Oavsett vad de proklamerar utåt, vilken egentlig anledning har HGF att arbeta särskilt hårt för dig/mig eller någon annan på utsidan?

Harald:
Fast om utbudet av hyresrätter ökar så förbättras ju hyresgästernas ställning/förhandlingsposition gentemot hyresvärdarna, vilket borde ligga i HGF:s intresse. Men något sådant främjar ju inte organisationen som sådan, eftersom den till stor del bygger på motsättningen mellan hyresgäst och -värd.

På ett sätt innebär givetvis större antal en styrka. Vad jag menar är att ideellt aktiva främst kommer engagera sig i det som är betydelsefullt för dem själva och sina grannar. Då är det helt naturligt att fler hyresrätter generellt blir mindre viktigt än att få ett mindre hyreshus just på vår innergård. Jag ser ingen anledning att hyresgäster skulle bete sig på något annat sätt än brf:er eller villaägare i de här frågorna.

Harald:

Det ligger nog något i att HGF enbart företräder dem som redan har fått tag på en hyreslägenhet, liksom fackföreningar inte engagerar sig i de arbetslösas situation. Det ligger väl i sakens natur antar jag. Känns ändå lite tragiskt att solidariteten begränsas inom egoismens ramar även hos de som gärna talar om just att vara "solidarisk". Ger inte direkt hopp för människorna. Folk har sig själva närmast, det kan jag förstå, men något hjärta borde de väl ändå ha i kroppen? Bostadslösa har liksom arbetslösa blivit en andra kast utan samma medborgerliga rättigheter som alla andra. Skulden ligger på flata politiker som hellre lyssnar på en liten högljudd skara än att försvara den stora tysta gruppen bostadslösas rättigheter.

Det är många som har en bostad som gärna skulle vilja flytta till en större eller en som är belägen i en annan stadsdel. Den möjligheten beskärs också av bostadsbristen och det borde väl åtminstone vara en liten anledning för HGF att minska på sitt propagerande mot bostadsbyggande. Sedan ska man inte glömma att många medlemmar faktiskt är stadsbyggnadspositiva trots att styrelsen ofta består av konservativa. Jag själv är t ex medlem "under protest" eftersom det inte ges några direkta möjligheter att rösta bort styrelsemedlemmar som inte företräder mina värderingar. Åtminstone har jag aldrig sett till några valsedlar och några omröstningar har det inte varit på något av mötena jag varit på.

Jag tror ni har fel om HGF. Precis som fackföreningar försvagas då det råder hög arbetslöshet så försvagas hyresgästföreningar om det råder bostadsbrist. För en organisationspolitruk som tänker mycket kortsiktigt spelar det kanske ingen roll, men en smart organisationspolitruk vill ju att hans organisation ska vara attraktiv och få nya medlemmar. Och det får dom om dom är duktiga på att förhandla. Och det är dom om det råder överskott på arbetsplatser resp bostäder.

Fast så smarta kanske de inte är?

Herbert skriver:
"Det är många som har en bostad som gärna skulle vilja flytta till en större eller en som är belägen i en annan stadsdel. Den möjligheten beskärs också av bostadsbristen"

Här vill jag inflika en annan sak också. Själv bor jag i bostadsrätt (jag ville bo i stan utan att behöva stå i bostadskö tills jag blev pensionär och hade de ekonomiska möjligheterna) och kan konstatera att som bostadsrättsägare har man numera också en flyttskatt. Vi köpte vår lägenhet för 6 år sedan. Sedan dess har som bekant priserna gått upp rätt mycket. För oss är det inte något positivt - tvärtom. Vi skulle nämligen gärna flytta till något större. Problemet är bara att om vi säljer så måste vi skatta på den "vinst" som vi har gjort. En vinst som är fullständigt meningslös eftersom vi vill flytta inom samma stad. Om vi säljer vår lägenhet har vi alltså inte sedan kapital att köpa tillbaka den lägenhet vi just sålt. Ovanpå det ska förstås läggas att de där extra kvadratmetrarna vi skulle vilja ha också har blivit dyrare.

Vem är det egentligen som gynnas av prisökningen? Inte bostadsrättsinnehavare i alla fall. Ja om man inte ska flytta från stan förstås.

Jag tror att urbaniseringen är en ofrånkomlig utveckling. Och inte mig emot att 80% av Sveriges befolkning skulle bo i storstadslänen.
Storstäderna har alltid dragit till sig folk. Skillnaden idag mot förr är att idag väljer de flesta att flytta hit och fler skulle komma hit om möjligheten fanns. Tidigare i historien har folk varit tvungna för att försörja sig. Idag är det ett aktivt val, man vill ha utbildning, karriärmöjligheter, kulturutbud osv.
Industrierna och småbruken har försvunnit och kommer inte tillbaka och dagens svenskar vill ha en hög levnadsstandard. Det kommer inte att vara hållbart i längden att ösa pengar över en döende landsbygd. Vi är bara 9 miljoner spridda över en stor yta. Man kan inte få samma levnadsstandard i landsbygden därför flyttar man.
Stockholm är, internationellt sett, en liten storstad. Vi har plats för fler. Att vi dras med bostadsbrist och infrastrukturproblem är bara dålig planering och politisk oförmåga. Satsa på tillväxtregionerna och sluta utlokalisera statliga verk till Borlänge och andra ställen där ingen ändå vill bo och sluta ösa pengar över små inlandskommuner. Inled istället ett avvecklingsprogram.
Om det här landet haft 80 miljoner invånare då kunde man ha satsat på en levande landsbygd.

Hans Ödman:
Jag råder dig att gå in på SCB:s sidor så ser du att myten kring att Stockholms befolkningstillväxt skulle utarma andra städer inte stämmer. Befolkningstillväxten i Stockholm beror av två faktorer: Födelseöverskott och invandring. Dessutom finns det sedan 30 år en positiv korrelation mellan befolkningstillväxten i Stockholm och utanför Stockholm, vilket betyder att när befolkningen i Stockholms län ökat har den också ökat utanför Stockholms län.

Idag bor 38-39% av Sveriges invånare i Storstockholm, stormalmö och störgöteborg. Om 80% i framtiden skulle bo där skulle det innebära att de tillsammans skulle behöva mer än fördubbla sin storlek, samtidigt som Sveriges befolkning som helhet inte skulle öka.

För det första så är det rätt osannolikt att Stockholm (som fn är den snabbast växande) skulle växa till mer än 4,15 miljoner invånare (dvs dubbla mot idag) de närmaste 40 åren, och detta samtidigt som Göteborg och Malmö skulle växa lika snabbt plus att landets befolkning som helhet inte skulle öka.

Några 80% lär du inte se de närmsta seklerna.

Ja, lägg ner Borås. Den regniga fula stan skulle väl ingen sakna. Nu tror jag iochförsig att Borås som är en del av Göteborgsregionen klarar sig av egen kraft. Du tar upp dåliga exempel Björn. Däremot finns det en väldigt massa småorter som för en tynande tillvaro och som staten och Stockholm öser en massa pengar över, fast det inte finns något hopp. samhällen har blomstrat och dött i alla tider. Dessvärre är väl den här frågan en av de sista politiska tabuna. Folk söker sig frivilligt till storstaden och vill bo i storstaden varför motarbeta det och varför ösa dessa pengar över en landsbygd som folk söker sig ifrån?
Än så länge blomstar och lever Stockholm annars skulle jag gärna bo i Paris eller London eller New york. Jag är för fri rörlighet och att man skall underlätta för folk att bo där de så önskar.

Björn:
Får man se en källa på ditt sista påstående? På vilket sätt skulle staten "ösa pengar" över Stockholm?

Hans Ödman:
Jag räknade på exemplet med 80% boende i de tre storstäderna. Istället räknade jag med de tre storstadslänen (dvs mer än storstäderna i sig). De har idag tillsammans 4,9 miljoner invånare vilket är lite knappt 52% av Sveriges befolkning. De senaste fem årens flyttöverskott till dessa från resten av landet har varit 7960 invånare årligen. Under förutsättning att denna takt håller i sig och att landets befolkning som helhet inte ökar, kommer 80 procentsgränsen att passeras år 2.344. De tre storstäderna är dock mindre än länen och det är inte troligt att befolkningen minskar samtidigt som städerna ökar, så troligtvis kommer detta ske långt senare.

"Avfolkningen" till storstäderna kanske ändå inte är så mycket att oroa sig för.

Björn:
"Så vi ska lägga ner Umeå, Linköping, Borås, Piteå, Luleå, Gävle osv..? "

Har du siffror på att det är just Stockholm eller de andra storstäderna som avfolkar landsbygden. Hur många av de kommuner du räknade upp har haft en minskad befolkning sedan 1980? (Svar ingen)

Börjar bli tröttsamt med allt gnäll om hur synd det är om alla andra orter då storstäderna växer. Det finns ingen ondskefull masterplan för att avfolka landet och förflytta befolkningen till storstäderna.

Har inte den här diskussionen förts förr?

Och har vi kommit längre än

1. Det är kostnadseffektivt med städer eftersom avstånden mellan människor som samarbetar minimeras. Å andra sidan finns det ingen anledning att minska avstånden mellan människor som inte samarbetar.

2. Det är irrationellt att odla mat och fiberråvaror i städer. Landsbygd behövs följaktligen. Men även sådan verksamhet kräver visst samarbete med andra typer av aktiviteter varför det är rationellt att också ha sådan verksamhet på landsbygden.

3. All flytt av befolkning kostar, eftersom det innebär kapitalförstöring. Den måste vägas mot vad man eventuellt vinner.

4. Att bestämma någon optimal fördelning är antagligen inte möjligt. Visserligen kan man anta att folk spontant söker sig dit där dom får mest ut av det, men det finns också en maktaspekt med i spelet. Storstäder har makt: ekonomisk makt (att bestämma var det ska investeras), politisk makt (att bestämma vilka som ska koopteras upp i makten), och kulturell makt (att bestämma vilka koder som ska "gälla"). Följaktligen kan man anta att mer pengar kommer att strömma till storstäderna än vad som vore rationellt, och därmed också fler människor.

5. Det finns fördelar för oss här att Stockholm växer: det finns en chans att bygga igen en massa hål som har skapats av den modernistiska stadsbyggnadspraktiken. Å andra sidan är det inte alls säkert att detta sker. Dels härjar modernismen nästan ostört i byråkratierna och det är stor risk att inflyttning bara skulle resultera i en massa nya förorter halvvägs till Enköping. Och dels kommer alltid inflyttningen först och byggandet efteråt. Vi kommer alltså att drabbas av köer. Samtidigt som landsändar som krymper drabbas av extra minskad ekonomisk aktivitet pga utflyttningen.

Summa: Det finns inget skäl att vara teoretiskt motståndare till storstadstillväxt. Men det är stor risk att den för med sig oönskade bieffekter. Det förefaller mig som smartare att försöka motverka dessa bieffekter än att tjafsa om för eller emot storstadstillväxt (som vi har vare sig vi vill eller inte). Och om vi finge en ekonomisk-politisk-kulturell offensiv för att utveckla provinsen skulle jag nog se det som en fördel.

Denna tråd spårar ur Anders Rydings inlägg 10:48 den 9 juli (http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​11/​0​6/​bostadsbristen-​gor-​att-​un_​.​.​). Alla som från och med det inlägget pratar om "stad" och menar Stockholm och om "landsbygd" och menar allt som inte är Stockholm gör generalfel. I en Yimby-diskussion, om någonstans, borde debattörerna vara förmögna att göra skillnad mellan stad och landsbygd.

Gör om, gör rätt.

Ja, landsbygden är ju det som ligger mellan städerna. Man kan diskutera när en tätort blir en stad, men de flesta kan nog hålla med om att det finns fler än en stad i Sverige...

Sverige har en tripolär geografi med Stockholm, Göteborg och Malmö/Köpenhamn som centra. Stockholm är viktigast i kraft av folkmängd och statsadministration, kulturella institutioner mm. Göteborg och Öresund ligger dock bättre placerade för land-, flyg- och sjötransporter till de stora marknaderna i Västeuropa som Sveriges ekonomi är inriktad mot.

Sen kan man som sagt diskutera hur många av de resterade städerna som kan räknas som riktiga städer. Det beror förstås på vilken definition man har av begreppet stad.

Björn:
Jag tror att övriga svenska städer är rätt irrelevanta i denna diskussion. Det handlar inte om att unga lämnar Stockholm för att bosätta sig i Norrköping, eller Västerås, utan om att man flyttar till städer som kan utgöra någon form av alternativ: Oslo, Köpenhamn, London och ffa Berlin.

Och det är ju synd att vi förlorar en stor grupp människor ut en viss kategori (dvs vår framtid) bara för att vi inte förmår att bygga tillräckligt med bostäder (till följd av stela regler och stor portion egoism hos en del av de som redan har bostad).

Niklas: Jag tror att skälen är andra. Bostadsbyggandet höll jämna steg med folkökningen fram till 1992. Sen har det konstant legat på 60-70% fram till 2006 då det rasade till noll. Reglerna har hela tiden varit desamma. Skälen bör rimligen vara finansiella.

Sen är det en annan sak hur man ska återställa ett bostadsbyggande som täcker behoven. Avsätta tillräckligt med stadsplanerad mark är en nödvändighet. Som vi båda känner till görs detta nästan inte alls. Småsnuttar som Norra Station framställs som jätteområden, men är ingenting jämfört med den stadsplan som gjordes på 1860-talet.

För hundra år sen då man var i samma situation som vi nu drog man också slutsatsen att det behövdes kommunala bostadsbolag utan vinstkrav som hade order att bygga så mycket de kunde. (Om detta inte faller en del nyliberaler på läppen tycker jag att de måste föreslå något annat. Deras vanliga marknadsmantra fungerar inte, 1920 rådde helt fri marknad men bostadsbristen var skyhög ändå. I en storstad med stark invandring är det alltid lönsammare på kort sikt att höja hyrorna (eller motsvarande) i det befintliga beståndet än att bygga nytt. Och kapitalismen arbetar med kvartalsredovisningar.)

Det är alltså fullt möjligt att i denna situation bostäder måste betraktas som en infrastruktur som behöver styras som andra infrastrukturer, dvs politiskt. Samtidigt som det är fullt möjligt att en fri marknad fungerar utmärkt i mindre och stagnerande orter.

Det skulle vara intressant att se hur såna styrningar har, resp inte har, fungerat i olika länder/storstäder så man inte upprepar de sämsta metoderna. Det måste ju inte göras som under miljonprogrammet.

Mats O:

Ja, det är positiva nyheter. Fler nya hyreslägenheter tack.

Mats O:
Menar du att detta är en naturlag eller att bostäder fram till nu varit för billiga, eller att en kommande fördyring är en konsekvens av dagens politiska system?

Om det sista gäller: Har du något förslag på hur man i framtiden skulle kunna sänka kostnaderna för boende?

Mats O: Med tanke på att Sverige har en av världens högsta bostadsstandarder, mätt t.ex. i genomsnittlig boyta per person, så finns nog utrymme för en standardsänkning utan att vi för den delen blir trångbodda.

Min hustru brukar berätta denna anekdot, som handlar om några av våra vänner, när bostadsstorlekar kommer på tal:

Våra vänner bor i en 1920-talstrea (70-80 kvadrat någonting) i utkanten av innerstaden i en större svensk stad. De har ett barn men tänker skaffa fler. När deras svenska vänner kommer på besök så är frågan som ställs "och när ska ni flytta till hus?" Riktiga människor bor ju i villa, framför allt om de har barn. När mannens italienska släktingar, från en större norditaliensk universitetsstad, kommer och hälsar på så konstaterar de i stället att "det här var en stor lägenhet, här kan ni skaffa jättemånga barn!"

Just bostäder torde vara något där det teoretiskt skulle kunna gå att göra jättemycket omfördelning - änkor i stora villor som skulle kunna byta plats med barnfamiljer i trerumslägenheter t.ex. Problemet är att det för änkan är billigare att bo kvar, åtminstone om trerumslägenheten är nåtsånär "ny" - antingen nyproducerad eller nyköpt. Det skulle behövas något system att fördela om kostnaderna över tid.

Samt, som sagt i inledningen till den här tråden, bygga såpass mycket att det pris som betalas inte är högre än bostaden faktiskt kostar att producera. Priset beror ju som bekant på tillgång och efterfrågan, och tillgången i Stockholm står praktiskt taget still medan efterfrågan ökar för varje år som går.

Jo det är sant, den gör det ännu omöjligare. Den måste vara en av de mest dysfunktionella skatter som finns.

Flyttskatten är klart märklig. Bidrar inte direkt till rörlighet på bostadsmarknaden...

Det vore mycket underligt att inte ha kapitalbeskattning på bostäder. Om något är den för låg idag vilket uppmuntrar till spekulation i bostäder och överbelåning. I största allmänhet är vad som behövs för ökad rörlighet på bostadsmarknaden högre fastighetskatter som finaniserar ökat nybygge. I det långa loppet skulle det sänka bostadskostnaderna för alla eftersom både bostadspriser och därmed skatter skulle sjunka även om nuvarande bostadsägare skulle ta en mindre ekonomisk smäll (som de uppenbarligen klarade av utan större problem för 6 år sedan).