Rörelsehindrade blir bondeoffer i slaget om Slussen

• Klaesson påstår att den nya gatubron får en lutning på 5,7%, mot gamla brons 5,4%. Beräkningen är framtagen genom att ta två höjdangivelser på plankartan och dividera med brons längd, 142 meter. Problemet är bara att höjdangivelserna som valts inte ligger vid brofästena utan mer än femtio meter längre bort, på 200 meters avstånd från varandra. Klaesson får på så sätt fram en brolutning som är nästan en tredjedel större än den verkliga, som inte är mer än 4,4%. Av någon anledning har han valt att bortse från den mer detaljerade versionen av plankartan som har tydliga höjdangivelser vid brofästena. 

• Klaesson påstår att ramperna och bron bryter mot Plan- och Bygglagen genom att de är brantare än 2%. Han hänvisar till Boverkets författningssamling (BFS 2004:15), som dock inte stipulerar någon maxlutning, utan bara ger det allmänna rådet att "En gångyta bör vara så horisontell som möjligt eftersom en längslutning brantare än 1:50 (2%) kan vara svår att använda för personer med nedsatt rörelseförmåga". Klaesson verkar således döma ut förslaget som "olagligt" baserat på sin egen bristfälliga läsning av BFS som dessutom inte är lag.
  
  Finns det då regler om hur branta ramper får vara? Ja. Boverket ger det allmänna rådet att "En ramp bör luta högst 1:20". Dvs 5%, ett värde som samtliga ramper i förslaget håller sig under. Påståendet att de "bryter mot lagen" är således gripet ur luften. Det kan förstås finnas skäl att se över om ytterligare arbete kan göras för att minska lutningarna ännu mer, men det nya slussenförslaget är i högsta grad lagligt och dessutom bättre än dagens lösning. 

• Klaesson drar, helt korrekt, slutsatsen utifrån höjdskillnaderna i terrängen vid Slussen att det är för brant för att man ska kunna bygga några hanterliga ramper som bara lutar 2%. Därefter kritiserar han förslaget för att utestänga rörelsehindrade och tvinga dem till långa omvägar - trots att direktramper finns för samtliga gångförbindelser: Mellan Gamla stan och kajen på Södermalmssidan, mellan kajen och Södermalmstorg, mellan Södermalmstorg och Gamla stan. Man kan, till skillnad från tidigare till och med komma hela vägen från Gamla stan till T-Slussen och bussterminalen utan en meters höjdskillnad tack vare de två nya broarna i kajplanet. Från bussterminalen finns dessutom en hiss upp till torgplanet, vilket ger en möjlighet att undvika alla backar helt och hållet. Dessa förbindelser väljer Klaesson att inte låtsas om och framställer det istället som att tillgängligheten minskar. 

• Klaesson mäter upp avståndet mellan t-banans plattformar och bussterminalen och får fram ett avstånd på 4-500 meter. I verkligheten är avståndet 150-200 meter (utom i rusning då avstigningsplatserna något längre bort kommer till användning). Var kommer den högre siffran ifrån? Troligen har han räknat avståndet till någon av de två andra uppgångarna, kanske med motiveringen att de har hissar direkt till plattformen, hissar som kan utnyttjas av dem som reser med det fåtal av SL:s Nackabussar som har rullstolsramp. Men även då har han överdrivit kortaste avståndet med närmare 150 meter och värstafallet med 50. 

• Klaesson beskriver delar av Nya Slussen som otillgängliga för den som inte kan gå i trappor. Men vi får inte veta vilka delar. På plankartan finns inga vistelseytor som är onåbara utan trappor. Han syftar sannolikt på själva monumentaltrappan mellan torgplanet och kajplanet, som har några smala avsatser där man kan sitta. Dessa kan nås från glasbyggnaden som täcker en del av trappan och som har hiss, men Klaesson dömer ut även den lösningen för att hissen "ligger på kvartersmark". 

• Klaesson kritiserar den nya gång- och cykelbron på den något märkliga grunden att den "saknar ramper". Problemet är bara att det inte behövs några ramper eftersom ju bron i sig utgör en ramp som med sina tre grenar förbinder Södermalmstorg, Gamla stan och kajen på Södermalmssidan med varandra. Det framgår tydligt på plankartan. Arrangemanget avfärdas med att det "strider mot" paragraferna 2:4, 3:15 och 3:18 I Plan- och Bygglagen samt BFS 2004:15. Paragraferna säger dock inget annat än att tillgängligheten ska tillgodoses för rörelsehindrade, samt att ramper ska finnas. Klaesson lyckas även avfärda rampen i Katarinaparken med att "den inte är möjlig att anlägga om man ska följa gällande byggregler" - och byggregeln han åberopar är förstås den icke existerande regeln om maxlutning på 2%. 

(Mer slussen här)