Slussenmyter del 7: Omvägar och ättestupor

Slussenmyt 1: Bron som blev brantare,
Slussenmyt 2: Räntmästarbluffen,
Slussenmyt 3: Bussar kan inte vända
Slussenmyt 4: Syndaflod i tunnelbanan
Slussenmyt 5: "Folket säger nej!" samt
Slussenmyt 6: Den osänkbara tunnelbanestationen på Söderströms botten

Vi fortsätter med myt nummer 7, Omvägar och ättestupor.



Hur ska Agda Larsson, 97, komma upp till Södermalmstorg?



Enkelt: Hon tar en av de många ramperna och broarna som leder dit upp, om hon inte vill ta någon av hissarna inne i byggnaderna. För om hon befinner sig på platsen nedanför trapporna så måste hon redan ha passerat en förbindelse med Södermalmstorg: Antingen bron som börjar där Skeppsbron slutar, bron från Munkbroleden, bron från Söder Mälarstrand eller rampen från Stadsgården. Hon behöver inte gå i några trappor alls, och det behöver ingen annan heller som inte vill eller orkar.

Hur kommer hon idag till Södermalmstorg från samma plats? Någon gratishiss eller rulltrappa finns inte, och kommer hon från Stadsgården eller Söder Mälarstrand så erbjuds bara trappor eller omvägen att gå över bron halvvägs till Gamla stan och tillbaka igen.

Men det blir ju omvägar med Nya Slussen också, invänder kritikerna. Stämmer det? Låt oss välja några rimliga målpunkter som inte ger något av alternativen otillbörliga fördelar och se hur långt avståndet är mellan dem idag och i planförslaget:

1. Munkbrons promenadstråk
2. Västerlånggatans slut vid Funckens gränd
3. Skeppsbrons promenadstråk
4. Söder Mälarstrands promenadstråk
5. Korsningen Hornsgatan/Götgatan
6. Katarinahissen
7. Stadsgårdens promenadstråk




Vi tittar också på hur många bilgator vi måste korsa och räknar "onödiga" nivåskillnader, dvs backar man måste gå uppför och nerför utan att de leder upp till målpunktens nivå. Vi kastar också ett öga på vilka genvägar man kan ta om man hör till dem som klarar trappor, och redovisar de avstånden inom parentes och med tunnare linjer på kartan. Gamla (dvs nuvarande) Slussen visas med rött och nya med grönt. Linjerna har modifierats på några ställen för att förbättra tydligheten men i mätningarna har de exakta sträckningarna använts, uppmätta på vektorplankartan samt ovanstående karta i hög upplösning med en satellitbild som extra referens. Triviala målpunktskombinationer som bara tangerar det undersökta området, t ex Västerlånggatan — Skeppsbron, redovisas inte. Alla uppmätta resultat är avrundade till fem meter.

Låt oss nu gå igenom punkterna en efter en och se om det blir närmare eller längre till de andra målpunkterna:


1. Munkbron


Genomsnittligt blir det alltså 122 meter (21%) närmare till alla andra målpunkter och det blir inte längre väg till någon. Till målpunkten på Söder Mälarstrand vinner vi hela 190 meter tack vare den nya bron längs tunnelbanan, medan avståndet till Götgatan förkortas med 170 meter och Katarinahissen med 180. Förbättringen står sig även när man räknar med genvägar som kräver att man går i trappor (som det bara finns en av i det här exemplet, passagen genom Blå Gången): Avstånden förkortas med i genomsnitt 99 meter, eller 18%. Korsningarna med gator nästan halveras. Vinnare: Nya Slussen.


2. Västerlånggatan




De flesta målpunkter får ungefär samma avstånd som tidigare men till en enda målpunkt, Götgatan, blir det signifikant längre (80 meter, 18%). Det beror på att gångbron som skulle ha gått dit från Västerlånggatans förlängning har utgått i den nya planen. För trappförbindelserna blir det jämnt skägg med 20 meter längre till Katarinahissen och 40 meter kortare till Götgatan. Genomsnitten visar dock bara obetydliga avståndsskillnader. Två destinationer har en "onödig" femmetersnivåskillnad i Gamla Slussen medan samma destinationer har en klaffbro i Nya Slussen. Oavgjort.


3. Skeppsbron


Avståndsskillnaden blir försumbar (under 20 meter för samtliga målpunkter), utom för Stadsgården som kommer 35 meter närmare. Även här gäller att två destinationer har klaffbro i Nya Slussen och femmeterspuckel i gamla. Oavgjort.


4. Söder Mälarstrand


Genomsnittet är försumbart (4% kortare) även om några målpunktskombinationer sticker ut: Till Munkbron blir det 190 meter kortare, till Katarinahissen 45 meter längre. För trappförbindelserna blir förbättringen mot idag större, i genomsnitt 74 meter (dvs 17% kortare). Det beror främst på Götgatstrappan som förkortar färdvägen till Götgatsmålpunkten med 200 meter och Katarinahissen med 35. I genomsnitt blir det en bilkorsning mindre per målpunktskombination medan antalet onödiga backar i gamla Slussen är något större än antalet klaffbropassager i nya. Vinnare: Nya Slussen.


5. Götgatan




Fyrtio meter kortare i genomsnitt (9%), för trappförbindelser 82 meter (20%). Katarinahissen kommer avsevärt närmare (75 meter eller 33%) tack vare att Katarinavägens dike höjs upp, och detsamma gäller Stadsgården (70 meter närmare). Endast Västerlånggatan hamnar signifikant längre bort, 80 meter eller 18% (av tidigare nämnda skäl), men med trappförbindelsen blir det 40 meter närmare än med gamla Slussen. Vi slipper 2/3 bilkorsning per destination. Vinnare: Nya Slussen.


6. Katarinahissen


Avståndsskillnaden blir i genomsnitt 52 meter eller 12%, hälften (7%) med trappförbindelserna. Nästan en bilkorsning per destination försvinner. Vinnare: Nya Slussen.


7. Stadsgården


Skillnad: 49 meter (10%). Intressant att notera är att avståndet till Katarinahissen blir hela 100 meter mindre med den nya rampen. Den här målpunktskombinationen är ett av ombyggnadsmotståndarnas oftast spelade kort där sicksackrampen genom Katarinaparken framställs som avsevärt längre än dagens förbindelse (som även kräver att man passerar en vältrafikerad gata), men det stämmer inte alls som vi tydligt kan se. Man kan lugnt dra slutsatsen att de aldrig brytt sig om att mäta upp sträckorna på kartan.

Väljer man att gå i trappa så blir förbindelsen exakt lika lång i båda alternativen, 170 meter, men man slipper passera Stadsgårdsledens två övergångsställen. I genomsnitt slipper man hela två bilkorsningar per destination. Vinnare: Nya Slussen.


Sammanfattning:

Nya Slussen vinner fem av sju omgångar med två oavgjorda. I stort sett alla promenader mellan målpunkterna blir rakare och kortare, med ett enda signifikant undantag (Götgatan-Västerlånggatan) där avståndet ökar med 80 meter för den som inte klarar trappor. Sammantaget blir det 38 meter (7,5%) kortare i genomsnitt för alla målpunktskombinationer, och för den som klarar trappor blir avstånden än kortare (46 meter, 10%). Samtidigt blir alla backar mindre branta än dagens som har upp till 6,5% lutning, och för ett stort antal målpunktskombinationer försvinner de helt, men ersätts dock av klaffbroar som kan framtvinga tillfälliga omvägar på upp till 140 meter när de är i bruk under sommarhalvåret. Antalet korsande bilgator minskar i de flesta målpunktskombinationer och blir inte högre i någon, med ett totalt genomsnitt på nästan en korsning mindre (0,92). Att ta sig upp till torgplanet från kajnivån på Södermalmssidan blir både närmare och mindre brant än tidigare, oavsett om man kommer österifrån eller västerifrån. Till Munkbron blir det avsevärt närmare från alla Söderstartpunkter tack vare den nya bron längs tunnelbanebron.

Och tant Agda? Ja, hon kunde ha valt vilken som helst av de fyra gångvägarna upp till Södermalmstorg, men idag valde hon att ta en kopp kaffe på kaféet under bron istället och sedan den nya hissen upp till Katarinavägen från bussterminalens entréhall, allt utan att behöva rulla uppför en enda meters uppförsbacke.

Uppdatering: Eva Eriksson, arkitekturkritiker hos Svenska Dagbladet (var annars?) skriver några halvsanningar och många överdrifter om nya slussen i en kommentar.