Swedenborgsgatans förlängning till Ringvägen

Hade en lång kommentar som försvann när min dator hängde sig och jag orkar inte skriva den igen. Men den gick ut på att kartskisserna missar att ta med Rosenlundsgatan, Högbergsgatan och Magnus Ladulåsgatan som redan idag är viktiga kommunikationsleder inom området. Och att en förlängning av Swedenborgsgatan till Grindgatan skapar ett bra kommunikationsnät på centrala Södermalm tillsammans med dessa gator.

Ja detta är en viktig åtgärd. Jag har alltid förundrats över att det byggts förorter inne på Södermalm. Södra stationsområdet är sorgligt, husen söder om Magnus Ladulåsgatan än värre. Folk vill bo i städer! Städer är kvarter med gator runt om, kommersiella lokaler i gatuplan och skyddade innergårdar. Varför bygger man inte så när vi vet att folk trivs i sådana områden.

Här har vi möjligheten att bygga om till stad, ta den!

Dessa områden som nu ligger vid värld ände, trots att de ligger centralt på Södermalm skulle tjäna på detta.

Ingen bilväg rakt igenom Rosenlundsparken. Det är ett mycket dåligt förslag nu när parken ska vidgas och dagiset flytta i in i de nya husen.

Jättebra ide att dra gata. Redan idag är Swedenborgsgatan mellan Magnus Ladulåsg och Högbergsg relativt otrafikerad. Förmodligen på grund av det som tas upp i artikeln. 

Håller med om att det förvisso är park med lekplats på båda sidor om denna gata, men gör den till gångtrafikhastighet, företräde för fotgängare så kan den funka som genomfart men ändå få ner hastigheten (tänker Skvallertorget i Norrköping). 

Hoppas verkligen på lite verksamhet i bottenplanen. Vore fantastiskt fint om man i kvarteret Linjalen också kunde bygga om källarplanet till verksamhetslokaler.

Gåfartsgata är en strålande idé. Har upplevt såna i parker utomlands och det fungerar strålande bra.

För ordningens skull vill jag uppmärksamma att den sista bilden redovisar passagen in till innergård (vy mot väster), dvs inte den ev. nya kopplingen i nord-sydlig riktning. Läs tjänsteutlåtandet på stadsbyggnadskontorets hemsida.

Tycker Gustav Asplunds förslag är bra. Även om jag förstår Niklas tanke med Skånegatan så fungerar den även ihop med Gustavs förslag. Att en ihopkopplad Skånegata(Hallandsgatan slingrar sig både i sidled och höjdled skapar bara en mer spännande gatumiljö med fler unika egenskaper och tydliga landmärken. Därför behöver man inte heller riva annexet på Åsö-gymnasium utan Skånegatan får gärna slingra sig förbi.

Det viktiga är att man tar bort de meningslösa trafikregleringarna på gatorna Blekingegatan, Helgalunden, Tjurbergsgatan, Västgötagatan, Hallandsgatan eftersom de fullständigt tar död på gatulivet genom att hindra flöde från Götgatan till området runt Grindgatan.

Niklas, titta på satelitbilder så ser du att inte ens om man river annexet och behåller den lägre delen av Hallandsgatan så får du en siktlinje längs hela sträckan Hallandsgatan-Skånegatan. Och det beror på att kvarteren på östra sidan om Götgatan ligger förskjutna norrut med mer än en gatubredd i relation till Hallandsgatan. Du skulle vara tvungen att dra en ny väg rakt igenom Rosenlundsparken i Öst-Västlig riktning. Vilket är en rätt dålig idé, bl a för att man inte bör göra om funktionalismens misstag att tro att allt måste bytas ut bara för att det inte passar med teorin.

Åsö Gymnasium ligger inte alls i vägen. Det som nu heter Vartoftagatan (som är en nybyggd gata mellan Götgatan och Västgötagatan) är en alldeles utmärkt gata som ligger mellan Åsö Gymnasium och Kvarteret med Skrapan. Och den behöver alls inte vara bredare. Den är faktiskt på sitt smalaste ställe bredare än både Bondegatan och Koksgatan är på sina smalaste ställen.

Däremot får man ju inte riktigt köra på den, vilket är ett problem.

Själv är jag defenitivt inte euforisk över att dra in massor med bilar på bakgator och stigar. Tvärtom. Men om vi bortser från idén om en förlängd Folkungagata så är de förändringar som diskuteras här, en sammankopplad Swedenborgsgata/Grindsgata och en sammankopplad Skånegata/Blekingegata inte förändringar av den karaktären att de kommer att skapa massor av trafik.

I själva verket är de placerade så att genomfartstrafik helt naturligt kommer välja andra stråk. Vad de däremot gör är att de kopplar samman det inre av Södermalm så att stadsdelen blir mer begriplig. Den trafik som kommer att flöda på gatorna är i praktiken transporter med start och målpunkter i närheten av dessa gator. Den trafiken får förutsättningar att flöda även i rusningstid då de genomfartsorienterade gatorna korkas igen av arbetspendlare som ska hem till sprawl. Det är alltså nästan uteslutande Södermalms egna invånare och mindre lokala verksamheter som gynnas av en sån förändring. Detta gynnar organisk framväxt av funktionsblandad stad.

Folkungagatans förlängning däremot är jag väldigt tveksam till i ett tidsperspektiv på 30 år eftersom det skulle leda till en enorm ökning av ren genomfartstrafik och ökad arbetspendling med bil där start eller målpunkten ligger i Nackas och Wärmdös ständigt växande sprawl. Detta gynnar motverkar organisk framväxt av funktionsblandad stad. I en framtid där Nacka och Årsta blivit urbana täta funktionsblandade stadsdelar kan det däremot vara läge att ta upp frågan till diskussion.

Ooops Meningen "Detta gynnar motverkar organisk framväxt av funktionsblandad stad." skulle varit "Detta gynnar inte utan snarare motverkar organisk framväxt av funktionsblandad stad."

Om Åsö Gymnasiums annex.

Tycker man ska vara extremt restriktiv till en rivning av den byggnaden. Det är skolans Aula och den har väldigt stor betydelse som samlingslokal för stadsdelens föreningsliv eftersom den rymmer precis lagom mycket folk för ett publikt arrangemang riktat mot lokalbefolkningen. Och den är billig att hyra.

Dessutom hyrs den ut för mindre konferenser och fungerar därför som en generator av turism i närområdet. Generellt tillför den funktionella värden till stadsdelen som knappast kommer att kunna ersättas om man river den. Dvs en rivning minskar stadsdelens funktionsblandning istället för att öka den.

Sen är det en helt annan diskussion om behovet av siktlinjer. Man bör enligt min mening vara extremt restriktiv med att förespråka rivningar för att skapa siktlinjer eftersom det ligger oerhört nära modernismens attityd till stadsplanering, att man fokuserar på gestaltningen av funktion istället för den faktiska funktionen. Det är en fälla man definitivt bör undvika att trampa i.

Mer om Åsö Gymnasium:

Byggnaden har massor med outnyttjade kvalitéer som kan tillföra intressanta funktioner till stadsdelen. Det finns t ex en takterass 3 våningar upp som skulle kunna fungera som en fantastisk uteservering sommartid ifall det låg en restaurang i anslutning till terassen.

En annan intressant kvalitét som eventuellt är borta, men som kan finnas kvar är ett processtekniskt laboratorium med jättehöga fraktionskoloner där man kan destillera diverse vätskor med en nogranhet på mindre än en halv grads kokpunkter. T ex går det att framställa stora mängder ren alkohol eller destillera bort denatureringsmedel ur industrisprit. Dvs ifall labbet inte är rivet.

Så även om byggnaden ligger som en funktionalistisk kloss så bör den få vara kvar eftersom den tillför funktioner.

Jan: Just det där området på Södermalm är föremål för en omfattande stadsutveckling längs Ringvägen just nu. Och det sker dessutom på ett rätt trivsamt sätt där enstaka tomter av ganska rimlig storlek upplåts åt byggherrrar som vill bygga en enstaka byggnad. Det mesta som byggs har också butikslokaler i bottenvåningen så området håller på att ändra karaktär rejält.

Vilket gör det ännu viktigare att bygga ihop Swedenborgsgatan så den går från Ringvägen till Mariatorget.

Herregud, ni slutar aldrig förvåna en.
Så kom det som ett brev på posten. Ögö Jag tror jag skrattar ihjäl mig. Ni är så bajsnödiga. Vad är det som är livfullt i sofo? Mer gentrifierat område får man leta efter, erat mål måste vara att hela söder ska vara en isolerad ö för små inflytade hipster med surdeg i mustachen.

Detta kanske är en ideologisk fråga, och jag kanske är på fel forum, men det som många av er missar är att Stockholm är en av världens mest beundrade städer just på grund av att den har förortskaraktär och grönska på så många ställen. Att man verkligen kan bo i innerstaden och andas frisk luft där. Att den har mycket utrymmen för barnfamiljer och att det inte svischar förbi bilar och människor överallt. Jag har bott på Swedenborgsgatan, vid Södra Station, och det som är uppskattat i området är just att Södermalmsallen inte är ÄNNU en gata full med affärer och kafeer (som jag har sett att man förespråkat här skall byggas). Skånegläntan och Rosenlundsparken är också uppskattade element - en lunga för barnfamiljer och boende där. Det som gör området sunkigt har inget med förortskaraktären att göra, snarare tvärtom. Det har med hotellhemmet, alla missbrukar- och hemlöscentraler, och den stora andelen eftersatta hyresrätter som området haft. Dock håller detta på att förändras nu.

Att bygga en genomfartsled där rakt igenom parken må lösa trafiksituationen kortsiktigt, men snart fylls den upp med mer bilar, och det kommer till priset att Stockholms, Söders och Swedenborgsgatans attraktionskraft och "beboelighetsgrad" minskar ytterligare ett snäpp.

Jag baserar mycket av det jag skriver på generösa empiriska erfarenheter, det skall tillstås. Jag är väl medveten om att Södra Station har ett dåligt rykte, och att bostadsrättspriserna inte är lika höga där. Jag fick "endast" ut 50K per kvadratmeter när jag sålde. Till slut sålde jag på grund av att jag tröttnade på att se missbrukare, langare, hemlösa och kriminella varje gång jag klev utanför dörren. Kalla mig trångsynt och NIMBY, men så var det i alla fall. De flesta man pratade med i grannskapet däromkring uttryckte samma oro. Södra Station har av politiker tillåtits bli ett ekosystem av droghandel som sträcker sig i en lång länga ända fram till Björns Trädgård och Katarina, och från Mariatorget till Rosenlunds sjukhus. Det är därför folk säljer där tyvärr. Ingen nämner förortskänsla som ett problem eller anledning till att sälja. Allt utbud finns två minuter bort! De som köper lyfter däremot fram anledningar som mycket parker, lite trafik, och moderna lägenheter med stora balkonger. Att man kan promenera ner till Årstaviken men bara korsa en väg en gång (Ringvägen), det är häftigt, välplanerat och unikt, inte dåligt.

Jag reagerar också mot påståendet att turister inte kommer till Stockholm, och ja, jag menar på fullt allvar att det är förortskaraktären som gör staden populär och unik. Djurgården, Kolonilotterna, Långholmen, Reimersholme etc är några exempel. Konservativ stadsplanering i kombination med vattnet har skapat stora öppna ytor, och en känsla av livsrum (förlåt, fult uttryck i brist på bättre), konstant närhet till naturen, och en anknytning till historien. Vad anbelangar Södra Station hade jag många utländska besökare, och de uppskattade verkligen grönområdena (Skånegläntan, Kolonilotterna, Mariatorget) runt omkring och känslan av "liveability" som det skapar. Sen att Södra Station eller för den delen andra nybyggda områden inte kan konkurrera i turistböckerna med diton som har äldre karaktär eller närhet till vatten, det är en annan sak. Men som barnfamilj kan man verkligen bo väl i den här typen av miljö (om det inte hade varit för missbrukarproblematiken).

"Men den urbana strukturen klara sig fint utan en förortsstruktur att förhålla sig till". Jag håller inte med om det. Om man mäter allt efter bostadspriser, så kanske, men troligen inte ens då. Det som gör Stockholm unikt är mixen av urban och förortskaraktär. London är världens bästa stad enligt dina mätparametrar för där är det dyrast. Återigen empiriskt, men efter att ha bott där i 6 år håller jag inte med. Kings Road är svindyrt men där finns ingen rik flora av utbud, snarare mest Fastighetsmäklarbyråer. Överallt åker bilar och bussar och staden är smutsig. Det är nästan omöjligt att vistas med barnvagn där.
I en beboelig stad som Stockholm, är urbana kluster attraktiva just på grund av att det finns förortskluster runt omkring. Andra delar av stan, t.ex. nämnda "SOFO" (som för övrigt också var oattraktivt tills Lokko, Schyffert och andra hippa människor började strömmade till) kan få fortsätta vara New York- och Londonängsligt för singelmänniskor om det vill, men jag anser att det är viktigt att en stad kan få ha andra sidor också. Det skapar en plats där många typer av människor kan bo. De på Nytan kan tycka att det är jättecoolt att ha nära till New York wannabe Urban Deli, men det hade troligen inte varit lika häftigt om det inte funnits andra områden intill som ger det "näsborrar", som Blecktornsparken och Vitabergsparken, eller stugorna som ger småstadskänslan, eller om det hade varit en massa genomfartsleder där. Man kan till och med argumentera att SOFO ÄR förort. Det är på andra sidan götgatan som masskommunikationer och nödvändig service finns, så att SOFO kan fortsätta vara en liten bubbla av hipsterfik.

"Du använder ord som genomfartsled. En "led" för tankarna till något exklusivt för motorfordon. Men här pratar vi stråk. Stråk definieras av flöden och här talar man främst om gångflöden. Sveavägen är ett stråk (med bilar). Drottningsgatan är ett stråk (utan bilar). Även Swedenborgsgatan, mellan Mariatorget och Södra Station, är ett stråk".

Och den fortsätter vara ett "stråk" idag. Människor som glatt flanerar på stråket i bilden ovan (JWS arkitekter) med barnvagnar ogillas dock tydligen av vissa. Här skall det öppnas fik och affärer. Dessutom menas det här att trafiken skall avlasta Götgatan och Ringvägen. Det för mig blir mindre "stråk" och mer "genomfartsled".

"Allt utbud finns två minuter bort!"

Japp, för inget finns "här". Det finns ingen anledning för någon som inte bor "här" att gå "hit", för "här" finns... ingenting?

Du nämner att Djurgården, Långholmen och kolonilotter ger förortskänsla. Jag håller inte med Djurgården och Långholmen kan gott ses som en vildare variant av stadsparker. .

Linjen verkar vara hårfin mellan det du tycker förhöjer stadskänslan och det du tycker är förort. Jag tar mig friheten och teleporterar Mr. Niklas Öhrström till tidigt nittonhundratal. Risken finns att denne herre hade tyckt att t.ex. Djurgården, Långholmen, Kolonilotter m.m. hade varit just "trafikseparering och ickesammanhang". Nu med tidens patina tycker du de är charmiga och stadspark. Förortskänslan på centrala/västra söder må inte vara optimal idag när det kommer till trafikseparering, men i gengäld får man något annat - en beboelig stad för människor, där även lugnet har en plats, inte bara människoströmningar, flöden, bilar och butiker. Att vara försiktig gör att tidens patina belönar Stockholm även i framtiden.

Istället för att separera stadsmiljö och förortsmiljö, är det inte bättre att istället kombinera stads och förortsmiljö bättre i förorten och då skydda centrala Stockholms särart , motverka segregering och överdriven gentrifiering?

Du nämner droghandeln som ett problem. Men tror du inte att det är just avsaknaden av stråk som gör att droghandelns söker sig dit? Du har en poäng, men nej, jag tror det primärt är en funktion av att i stort sett alla hotellhem, missbrukar-, och hemlösecentrum har placerats på en väldigt liten radie.

London är världens bästa stad enligt dina mätparametrar för där är det dyrast. Jag skulle ha förtydligat att detta var menat till Herbert, kommentatorn innan dig.

Men du påstår ju att turisterna kommer till följd av förortsstrukturen. Har du belägg för detta? Det låter väldigt osannolikt. Annars skulle turisterna i större utsträckning söka sig till förortsområdena och inte Gamla Stan.

Jag försökte ganska tydligt förklara i mitt inlägg vilka som är drivkrafterna för Stockholms särart, och att de charmas av mixen. För att uppnå det måste man även ha "förortsstrukturer", även om den termen är ganska flytande. Jag tror att Gamla Stan är häftig för dem, men helhetsintrycket kommer också från de lugna miljöerna, där vägnät, kommers, trafik och populationsmaximering inte fått överhanden.

I en vanlig stad hade det funnits så pass mycket stad att de med mindre resurser hade kunnat flytta dit och göra stadsdelen intressant och kreativ. Kan du nämna framgångrika exempel där överdriven urbanisering har skapat mer blanding av människor? Manhattan upp till gata nr 100 är ett rikemansghetto, och de kreativa människorna får flytta någon annanstans, t.ex. Williamsburg. Sen blir det för dyrt där och de får flytta ännu längre ut. Jag har svårt att förstå hur en överdriven urbanisering skulle göra staden mer heterogen och inkluderande. I Stockholm flyttar kreativa människor i början av karriären till Telefonplan, Aspudden och Midsommarkransen. Och de som inte har råd med det flyttar längre ut. För att underlätta förutsättningarna och skapa möten mellan människor, "kreativt kapital", är det väl bättre att man rustar upp förorten och blandar upp den bättre, än att man river alla s.k. "förortsmiljöer" i innerstan. Det gör stan mer beboelig och blandad på alla plan.

Men nu har man hamnat ganska off topic.

Det är ju överdrivet bortom all sans att tala om "horder" av missbrukare, hemlösa och kriminella. Ni får det att låta som någon slags laglöst land.

Sen kan man fundera på om man alls ska bo i en stad om man har sådana problem med narkotikahandel eller med att se hemlösa på gatan. Själv vänder jag mig mycket kraftigt emot att svagare individer ska döljas för de som har det bättre ställt.

Citat Alex Sommar: " Det som gör området sunkigt har inget med förortskaraktären att göra, snarare tvärtom. Det har med hotellhemmet, alla missbrukar- och hemlöscentraler, och den stora andelen eftersatta hyresrätter som området haft. Dock håller detta på att förändras nu. "

Vafan är det här för djävla människosyn? Många av de människorna det här uttalandet rör är uppvuxna på Södermalm och har fan mer hemortsrätt till att bo där en nån annan.

Rasmus: "Hemortsrätt"? Vad är det? Något från Sverigedemokraternas partiprogram?

"Hemortsrätt" på Söder av idag torde närmast stavas i antal kronor du kan få låna till en bostad.

Södermalmsallén en monumentalisering av det triviala....
Härligt. Synd att det inte går att klicka på gilla.

Man kanske kan raljera över själva begreppet "hemortsrätt", men jag tycker nog att det ligger en djup tragik i detta att människor tvingas bort från de stadsdelar de kommer ifrån och där de känner sig hemma. Fanns det mer innerstad skulle problemet vara betydligt mindre, för då skulle inte alla välbeställda inflyttare slåss om samma lägenheter och därmed skulle inte lika många av de som inte har råd tvingas bort.

http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​fXGiSGyGR9c

Det var dumt av mig att knyta ihop "hemortsrätt" med Sverigedemokraterna. De är vad jag vet motståndare till den typen av positiv särbehandling (=förfördelning av andra).

Jörgen: Det som redan idag gör Järva mer attraktivt än t.ex. norra Botkyrka är just den snabba t-baneförbindelsen in till City. Jag som själv bor i området har räknat ut att om jag har koll på tidtabellen så är nog tidsåtgången från det att jag stänger min ytterdörr tills jag kliver av på T-Centralen mindre än den är för väldigt många som bor ganska mycket närmre men med sämre förbindelse och/eller längre till närmsta t-banestation.

Men tid är tyvärr inte allt. Närförorter som Valla Torg upplevs ändå som mer centrala, tycker jag. De känns inte så förtvivlat perifera som Järvafältet gör, även om det kanske i praktiken rentav tar längre tid in till city.

Går det inte att riva de trista 60-tals husen längst Magnus Ladulåsgatans södra sida och göra några trevliga kvarter inåt parken?

SHIS som bedriver verksamhet i dessa fastigheter (genomgångs-lägenheter för de som har det tufft i samhället) har under flera år haft problem med att fylla huset med boende. Nu har man beslutat att bygga om dessa lägenheter för att passa ungdomar. Så visst huset fyller en viktig funktion.
Om lägenheterna kommer vara billiga vet jag inte, däremot vet jag att fastighetens utformning förstör väldigt mycket av stadsbilden i detta område mitt på söder.

Sätt inte idéer om urbanism framför människor.

Vi som bor här vill inte ha någon väg genom parken. Det bor massor av barn i det här området. Precis intill den tilltänkta bilvägen finns två förskolor. Inom hundra meters avstånd från den finns ytterligare tre eller fyra.

Området är i allra högsta grad levande. Tvärtom, känns det oändligt mycket mer urbant och mångfaldigt än det provinciella SoFo. Om man inte mäter i bilvägar, bilar och hippa butiker förstås.

Kan ni Yimby i det här fallet tänka urbanism i andra banor än bilar - och göra ett spännande förslag utan bilvägar?

Som det ser ut i nuläget tycks ni ha uppmuntrat majoriteten i stadsbyggnadsnämnden till att mygla igenom ett beslut om bilväg genom parken med så lite medbestämmande som möjligt.

@Jon Cederberg:
Ja, ursäkta att jag inte är expert på terminologin. Gata. Kör bilar på den? Då tycker jag att man ska tänka om. (Jag tycker att stadsbyggnadsnämnden - i linje med vad tjänsteutlåtandet rekommenderar - ska låta utreda ordentligt om biltrafik över huvud taget ska passera genom här.)

Området används av alla möjliga kategorier av människor, inte bara barn och deras föräldrar. Parken är i högsta grad tillgänglig för och används av andra kategorier av människor: solbadare, picnicare i diverse åldrar. Men mängden barn är påfallande, ja, och det är väldigt barnvänligt. Men det låter nästan på dig som att det är någonting dåligt att ett område är barnvänligt? Som att det är ett illegitimt särintresse. Eller hur menar du?

Ja, ska det byggas nya hus, så ska det finnas rum för butiker i bottenplan - det håller jag fullständigt med om.

"Du kanske inte har märkt att staden växer". Var inte spydig. Om jag saknar kunskap inom detta ert specialområde så ta tillfället i akt att lära mig någonting. Jag är väldigt öppen för nya lärdomar.

Hur menar du att "är-det-ingen-som-tänker-på-barnen-planeringen" förutsätter bilar? Du har säkert rätt, men jag ser inte hur.

Går det verkligen att kvantifiera "levande" på så sätt att man kan säga att det rätt och slätt kan bli "mer levande"? Jag har svårt att se hur det kan bli mycket mer levande om vi med levande menar använt av människor.

@Gustav Svärd: Som ett fan av Yimby är jag fullt medveten om att Yimby är duktiga på att ta fram förslag som inte går ut på bilism (i linje med "New Urbanism" etc.) - just därför efterfrågar jag ett förslag utan "gata", "väg", "res automachina" eller vad det nu heter.

För övrigt tycker jag inte att man kan prata om en "förortskänsla" i det här området, alltså området kring Rosenlundsparken. Det må ha den ena eller den andra känslan, men det är knappast en "oljeboeroende" förort där det är långt till allt och där det inte finns något folkliv.

Södermalmsallén, däremot, det är en annan sak.

För den som verkligen, verkligen inte vill exponera sina barn för biltrafik finns det ju som Gustav nämner många bostadsområden där total trafikseparering råder. Där är för övrigt lägenheterna (av någon märklig anledning...) som regel bland de billigaste i Stockholm, så det blir mer pengar över till leksaker också.

Men personligen förstår jag inte vad som är så farligt med barn och gator. Jag är uppvuxen på en innerstadsgata och har inget minne av att det var ett problem på något sätt alls.

@Gustav Svärd: Men det här området har inte död-zon-känsla. Kom hit så får du se/uppleva. Södra stationsområdet har säkert det men inte området kring Rosenlundsparken. Det är två helt olika områden.

Men det borde gå att förbättra flödet här, absolut. Jag kan inte stadsplaneringstermerna för det, men det är något med trappan från parken upp mot Swedenborgsgatan som liksom hugger av infarten till området och kanske skapar en psykologisk spärr för mer tillflöde av folk från Swedenborgsgatan. Någonting skulle kunna göras så att det kändes naturligt att fortsätta promenera från Swedenborgsgatan och in i parken - utan gata med körfält.

Jag har bott i Rinkeby. Det är ganska rikt på liv trots vissa brister i stadsplaneringen. De problem som finns i området härrör i hög grad från idiotiska politiska beslut på alla möjliga nivåer. På lokal nivå: stängning av försäkringskassan, arbetsförmedlingen, stadsdelsförvaltningen, mångfaldigt ökade torghyror, m.m. m.m. På regional nivå: mycket svårare fråga.

@Herbert Tingsten, m.fl.
Det känns som att ni "stadsbyggnadsexperter", om jag får kalla "er" det, lätt glömmer bort den politiska dimensionen av staden, alltså aspekter av staden som inte enbart är betingade av stadsplaneringen/stadsbyggnaden utan har sociala-politiska orsaker på lokal, regional och riksnivå. Bostadspolitik, regionalpolitik, arbetsmarknadspolitik etc. Det är naturligtvis oerhört mycket mer komplext att ta med såna aspekter, men man kan ju inte blunda för det bara för att det är komplicerat.

Mitt allmänna intryck av svaren på mina kommentarer är fortfarande att den högsta principen här är en idé om urbanism, och att den idén är viktigare än lokalbefolkningens önskemål, eller för den delen urbanismer som inte är i överensstämmelse med senaste modeteoretikers idéer om urbanism. (Jämför med Haussman, rivningen av Klarakvarteren, "ABC", rivningen av Les Halles m.m.) Det hänvisas till död zon, förortskänsla, o.s.v. - saker som inte alls stämmer överens med hur området faktiskt är idag. Man tycks vilja bereda väg för ny "fräsch" urbanism i enlighet med det som råkar vara senaste modet inom stadsplanering.

@Herbert Tingsten (igen): Rosenlundsområdet är knappast glest (om du inte menar självaste parken i sig). Undersökning om barn som bor bredvid trafikerade vägar är olyckligare? Ursäkta, men jag kan inte annat än sucka. Måste det som är common sense grundas med undersökningar? Man skulle lika gärna kunna säga: det återstår att bevisa grundantagandet att människor kan vara lyckliga. Men det handlar till syven och sist inte om undersökningar och bevisning, utan om vad lokalbefolkningen vill - det finns förstås gränser även för den viljan, men den ska det alltid tas hänsyn till.

@Herbert Tingesten: (sorry)

Det jag sade om sunt förnuft var med avseende på en undersökning om huruvida barn skulle vara lyckligare/olyckligare av att bo nära en biltrafikerad gata. Ja, jag tror att de blir olyckligare (fastän det låter patetiskt att uttrycka det i dem termerna). Men, nej, jag tror inte det går att föra något sådant i bevis - på precis samma sätt som jag inte tror att lycka går att föra bevis. Däremot kan man undersöka huruvida befolkningen här vill ha en gata med körfält genom parken.

Jag önskar verkligen att staden skulle göra en enkät. Tills dess finns ingen grund för att hävda att befolkning vare sig är emot eller för. Så, ja, min upplevelse av motstånd är tills dess just en upplevelse, anekdotisk - du har rätt. Jag förutsätter att det finns olika åsikter om den här saken bland lokalbefolkningen.

Du har säkert rätt i det här med exploateringsgraden. Jag feltolkade "glest"; jag tolkade det som ett ungefärligt uttryck och inte som en teknisk term. Fel av mig igen.

Jag menar att området inte ´känns` glest, som en förort etc, och att det har betydligt mer liv än de många dåliga exempel på miljonprogramsförorter som finns i den här staden. Om det här är ett miljonprogramsområde, så kan man ändå inte bortse från att det är det mitt i staden. Resultatet blir helt annorlunda. Och jag menar att resultatet inte är den typiska livlösheten som finns i misslyckade förorter.

Men jag är verkligen inte emot mer bebyggelse i området! Det finns sannerligen döda ytor bland de ytor som nu är föremål för förändring. Se bara på ´bildbevisen` i Epsteins artikel som Yimby länkar till. Det är i områdets östra del. Bygg för sjutton! Bygg också så att det finns plats för butiker på markplan! Bygg om så att Swedenborgsgatan blir bättre integrerad med parkvägen och mer välkomnande med den nya urbanismens alla knep.

Men jag är alltså emot en gata med biltrafik, vilket jag hävdar kommer förstöra mer av parken än den smala remsa mark som vägen i sig självt upptar.

(Ja, det här med den politiska dimensionen: Om det blir svårt för mina eller andras barn att hitta boende i innerstaden i framtiden så beror det i hög grad på övergripande politiskt betingade faktorer som skapar ett inflyttningstryck som vilken bostads- och stadsbyggnadspolitik som helst inte klarar av att tillgodose: alltså, glesbygdspolitik, inte låta produktionen läggas ned runtom i Sverige, skapa förutsättningar för folk att bo och arbeta även utanför storstäderna - faktorer som gör att inflyttningen till Stockholm är extremt hög (eller högre än någonsin? - faktakoll någon?) - och till en del tvångsmässig.)

Borde det inte vara rätt lätt att göra en enkät bland stadens invånare och fråga om de vill ha mer eller mindre park med de för- och nackdelar de olika alternativen medför?

Då skulle väl frågan vara avklarad rätt snabbt.

Om det man har nu är en sån otrolig lyx som är orättvis mot andra människor som vill bo i innerstaden borde väl detta återspeglas i bostadspriserna?

Vi som bor här och har satsat x antal miljoner kronor för att kunna göra det har gjort det just för att vi vill bo så här bilfritt och underbart mitt på Söder.

Jag försöker läsa allt jag orkar här men hittar fortfarande ingen sammanhängande logik. Kanske för att många här vill ha tätare stad, fast via helt olika resonemang. Har någon här möjlighet att förtydliga:

- Vad menar ni med "förort"? Vem bestämmer att ett område är att klassa som förort?

- För vem är staden med dess områden till för? (Har staden ett syfte?) Jag tänker att den borde vara till för de som bor där, och att de är bäst lämpade att avgöra hur den bäst ska fungera, men en del här verkar mena att den mer(bara?) är till för att pressa in så mkt folk som möjligt på en och samma yta. En del verkar till och med antyda att de vet bättre än de boende hur deras stad(sdel) behöver se ut och fungera.

Att dra en gata genom Mariatorget är en väldigt dålig idé. Som att genomfartstrafik skulle vara det som skapar urbanitet. Poänglöst.

Anders / Niklas:

Jag gillar det mesta Yimby kommer med men den här idén är inte bra.

Jag bor på Swedenborgsgatan och om ni ställer er i korsningen Swedenborgsgatan /Wollmar Yxkullsgatan så har ni en av söders finaste korsningar enligt mig. Det är nåt magiskt med proportionerna, puben på hörnet, tunnelbanan, träden, lummigheten etc som gör att det uppstått en alldelses speciell karaktär där. Jag skulle mycket hellre utveckla gatan genom att förstora trottoarerna, göra större uteserveringar etc än att introducera den som en genomfartsgata. Dessutom blir den aldrig ett naturligt trafikstråk eftersom den inte ansluter till Hornsgatan på ett naturligt sätt.

Ett tydligare "stråk" genom Rosenlundsparken må vara en bra idé för att skapa koppling till strukturen söder om "förortsområdet", men jag håller inte med om artikelns argumentation om att det handlar om att skapa ett "stråk" ända upp till Hornsgatan. Jag tycker att Swedenborgsgatan har många kvaliteter som skulle gå förlorad om den avlastade Ringvägen och Rosenlundsgatan. Om man leder in trafik genom Södra station norrut måste den trafiken ta vägen någonstans och många kommer köra rakt fram ända till Mariatorget, dvs kommer svänga höger på St Paulsgatan som är smal och i dagsläget enkelriktad. Jag tycker, trots att det går emot många av mina principer, att det är ganska smart att det inte är genomfart vid Södra station. Det handlar inte om att jag är NIMBY utan att gatunätet norr om Södra station inte klarar av att ta hand om norrgående trafik.

Hmm. Hänger med på en del av tankegångarna. Tror nog ändå att staden och dess invånare har det bättre med blandad karaktär vad gäller struktur och invånare.

Nu råkar områdena i dessa krokar vara lite billigare per kvadratmeter än andra delar vilket tillåter och bl.a lockar andra typer av människor än de som dras till de dyrare delarna.
Påståenden om att de med mindre resurser tvingas ut i periferin pga områden som dessa låter för mig ologiskt. Tvärtom låter området dessa människor bo kvar i/flytta till stan.

Jan pratar även om att minimera transaktionskostnaderna. Om det vore det ultimata målet som vi alla vill uppnå, är det inte då bättre att faktiskt pressa in så många människor som möjligt per yta?

Jag har faktiskt ändrat lite inställning till stadsbyggande sedan jag fick barn. Har varit pappaledig under våren och upplevt detta område på ett helt nytt sätt. Söder är unikt med sina stora fridfulla parker såsom Tanto, Rosenlundsparken och Stora Blecktornsparken. Det finns inte på samma integrerade sätt i de andra stadsdelarna i innerstan. Ej heller i andra storstäder. Innan jag fick barn så förstod jag inte poängen med sådan miljö. Jag tycker det är viktigt att även om vi på detta forum förordar täta urbana strukturer så får det inte bli ett ideal som vi vill applicera på precis allt. Vi behöver inte ge oss på parker och gator som gåfaktiskt har unika kvaliteter redan. Det är intressant med lite varierade planstrukturer.. Sen, för mig, handlar frågan mycket om själva arkitekturen. Det som byggs idag i Stockholm har så fruktansvärt låg nivå när det gäller arkitektur att jag nästan hellre vill bevara betongkolosserna i sin park som det var tänkt än att fylla ut det med en massa nyfunkis med klickgolv och mönstrade glasbalkonger. ÄVEN om det är butiker i bottenvåningarna.

Hej Yimby! Talibanerna ringde och sa att de ville ha sin fundamentalism tillbaka.

Det är på tiden att Innerstadens glesa förortsbeyggelse ger vika för en varierad stadsmässig utformning av god kvalitet. En etapp kan vara att inge liv i döda kvarter enligt YIMBYS kloka förslag att öppna nya förbindelser genom ett finmaskigt kvartersnät.

Dock borde man så mycket som möjligt ta vara på möjligheter att mjuka upp 1640-talets stränga rutnätsplan, (som ibland kan få de mest groteska följder ur stadsmässig synvinkel, såsom t.ex Stadsmuseets olyckliga placering istället för att blicka mot Stadsholmen mitt emot kvarteret Achilles).

Dock har lyckligtvis inte hela Södermalm hamnat under rutnätsplanens tvångströja. Några mindre gränder finns kvar i Slussens närhet, Lindhagens Ringväg och bangator tillför stadsdelen spännande "undantag". Det vore bra att en dag binda samman bangatorna vars Mariadel tyvärr klipptes av vid Södra Stationsområdets bebyggande på 1980-talet.

På längre sikt vore det intressant att återuppliva de under 1600-talet utplånade medeltida landsvägarna på malmarna.

Gabriel GADD

En dålig ide, som bara ökar biltrafiken inne i stan. jag tycker också att skribentens resonemang ser bort från de stora boendebehoven, som inte kan lösas genom att vi bygger 200 lägenheter till i någon park på södermalm. Fokusera istället på att låta stenstaden växa utöver sina gränser (tullarna). "binda samma" "stadskaraktär" är bara nyspråk som är påminner om någon som flyttar om kuddarna i sin soffa.