YIMBY lämnar in yttrande om Albano

Planförslaget


YIMBY välkomnar att Albanoområdet bebyggs även om vi sätter ett frågetecken för den låga exploateringsgraden i planförslaget. Det är också glädjande att nödvändiga förberedelser görs för en framtida spårburen kollektivtrafik och att planen strävar efter en hög grad av hållbarhet. Dock anser vi att planens långtgående restriktioner för byggnadernas synlighet är en övertolkning av regelverket, och att stadsdelen som helhet förlorat på det, såväl ur estetisk synvinkel som vad gäller stadsmässighet och brukarvänlighet.


Stadsdelen Albano

Enligt Översiktsplanen är Albano tänkt att ingå i den framtida Vetenskapsstaden. Den regionala översiktsplanen, RUFS, identifierar Albano som en del av den centrala stadskärnan. Albano är alltså tänkt att vara en del av den framtida innerstaden. YIMBY ser utifrån detta den föreslagna exploateringen som väldigt låg i förhållande till det som idag är innerstad. Det är oerhört viktigt att exploateringsgraden inte sänks ytterligare. Allra helst bör den höjas till ungefär samma nivå som i det angränsande Östermalms kvartersstad eller Vasastaden.


Illustration från planförslaget.

I ett tidigare yttrande pekade YIMBY på planens bristfälliga kopplingar till resten av innerstaden. Vi konstaterar att detta ännu inte rättats till. Man ska ha i åtanke att planområdets kopplingar till resten av innerstaden i huvudsak bara går genom två gator, Roslagsvägen och Ruddammsvägen. Dessa är med andra ord två mycket känsliga urbana spridningskorridorer och måste utformas därefter.

Innerstaden karaktäriseras av en blandning av olika funktioner och gestaltning. Detta mål blir förstås svårare att uppnå inom ett utpräglat institutionsområde. YIMBY ser det därför som glädjande att planen föreskriver plats för fler verksamheter än universitet och bostäder. Det är sådant som gör att området får genomströmning av folk under en större del av dygnet och därmed upplevs som mer trivsamt, attraktivt och tryggt.

Enligt SSSB är köerna till studentbostäder i områden med blandade funktioner mycket längre än till de områden som är renodlade studentbostadsområden (såsom Lappkärrsberget och Kungshamra). Underskottet på urbant belägna studentbostäder (dvs i områden med blandade funktioner) är således mycket stort.


Illustration från planförslaget.

Byggnaderna

Det är glädjande att antalet bostäder utökats från 800 till 1100, men det är långt ifrån tillräckligt för att fylla behovet. Målet borde vara minst det dubbla. Ett sätt att få plats med fler bostäder kunde vara att använda den runda tomten längst i norr till en anpassad version av det utrymmeseffektiva studenttorn som ritats av arkitektbyrån Utopia men som av okänd anledning ratats för den ursprungligen föreslagna platsen nära KTH. Även de två runda forskarbostadshusen i söder skulle kunna ges en likartad utformning. Därmed skulle ca 400 lägenheter tillskapas utan att någon ny markyta behöver tas i anspråk. Den västra byggnaden skulle genom sin höga placering hamna i såväl Valhallavägens som Roslagsgatans och Eugeniavägens siktlinjer vilket skulle bli ett tillskott i stadsbilden som tydliggör Albanoområdet från innerstaden och som ökar orienterbarheten.

Illustration från planförslaget.

Planprogrammet fastslår att Albano är det enda återstående expansionsutrymmet för Stockholms Universitet. Framtida utbyggnader måste alltså förläggas utanför Nationalstadsparken, långt ifrån universitets kärnområde. Det som ska byggas är 100 000 kvm undervisningslokaler och 64 000 kvm student- och forskarlägenheter. Undervisningslokalerna har till stor del förlagts under jord eller djupt inne i byggnadskropparna, detta för att minimera byggnadshöjden. YIMBY sätter ett frågetecken för det liksom för de långa gångvägarna som blir följden av att dessa lokaler bara är fördelade på två plan.

Den arkitektoniska gestaltningen av området har underordnat sig två huvudprinciper: Dels att husen ska synas så lite som möjligt (mer om det senare), dels den återkommande horisontella bågformen, som är inspirerad av AlbaNova-husets svängda form (som i sin tur är dikterad av det nu borttagna spåret mellan Värtabanan och den tidigare soptransportstationen nära Östra station.) Den svängda formen låter sig svårligen inpassas i ett stadsrum och medför oundvikligen markslöseri, och enligt YIMBYs mening är den arkitektoniska effekten övervärderad eftersom det inte finns någon utsiktspunkt där mer än en liten del av de svängda fasaderna kommer att vara synliga samtidigt.


Gatumiljön

YIMBY ser planen som en stor förbättring mot nuläget, men tvingas ändå konstatera att den innebär en försummad chans att skapa den förlängning av innerstaden som föreskrivs i RUFS 2010. Gaturummet är otydligt och uppbrutet och byggnaderna ligger långt från gatorna, till yttermera visso förskansade bakom en vallgrav komplett med eskarper. Det är svårt att föreställa sig ett mindre tillgängligt stadsrum, vilket är extra olyckligt när Roslagsvägen nu har potentialen att förvandlas till en verklig stadsgata.


Fortsatt trafikled

Som vi i ett tidigare yttrande påpekat kommer trafikmängderna på Roslagsvägen att minska drastiskt när Norra länken tas i bruk. Av planprogrammet att döma så kommer denna del av Roslagsvägen även i fortsättningen att vara infartsled med få korsningar, få övergångsställen och där korsande gångsstråk leds på GC-bro ovanför. Bebyggelsen kommer att vända sig bort från gatan. Sålunda kommer hastigheterna på vägen vara fortsättningsvis höga och man missar möjligheten att skapa ett sammanbindande stråk längsmed vilket människor ser det som meningsfullt att röra sig till fots.


SCAFT-inspirerad gångbro.

Vi vill gärna framhålla vikten av att ha tätt mellan övergångsställena, samt att de föreslagna gångbroarna aldrig kan bli ett substitut för sådana utan enbart tjänar som komplement. Planen talar om ett område där bilarna får mindre utrymme, men det man föreslår är SCAFT-influerat där Roslagsvägen fortsatt betraktas som en trafikled och där en bilväg omringar området med tillfartsgator/matargator för angöring. Vi menar att denna uppdelning är olycklig. Trafiksepareringen i SCAFT-förorterna har inte gjort vägarna säkrare eller områdena tryggare.


Illustration från planförslaget.

YIMBY föreslår istället ett nät av gångfartsgator (Shared Space - ett koncept som med framgång provats i Göteborg). Dessa skulle då få korsningar ut mot de omgivande trafiklederna, vilket skulle leda till lugnare trafikrytm på dessa. Om detta görs på rätt sätt blir förutsättningarna för att göra Roslagsvägen till ett stadsstråk avsevärt bättre. Den föreslagna norra gångbron kan även tas bort eftersom den blir svårtillgängligare än ett enkelt övergångsställe och dessutom nödvändiggör en missprydande ramp på Kräftrikesidan.


Illustration från planförslaget.

Positivt är dock som sagt att området inte blir renodlat monofunktionellt i bottenplanen, utan att utrymme ges åt publika lokaler, däribland serveringar och butiker, något som är en förutsättning för ett aktivt gatuliv. Ruddammsvägens förlängning till Roslagsvägen är också en utmärkt idé under förutsättning att husen intill gatan ges levande bottenplan. Allén i Roslagsvägens mitt ser YIMBY också som ett värdefullt tillskott till gatumiljön. Vallgravarna skulle likaså kunna bli en tillgång i stadsrummet snarare än en barriär om de gestaltades som kanaler och förseddes med rikligt med broar.

En modifiering av planen som syftar till att komma till rätta med de ovan beskrivna gatumiljöproblemen skulle kunna se ut så här (Brunt är gångfartsgator, vitt är trottoarer och rena gånggator. Den konstgjorda ravinen med vattendraget har ersatts med ett kanalstråk.)


YIMBY:s alternativplan

En sammankoppling av Roslagstullsbacken med Bellevuepromenaden skulle ge området en högre grad av integration med den befintliga innerstaden. Ett reservat bör inrättas även om gatan inte implementeras i det första skedet. Från denna gata till gatan framför AlbaNova föreslår vi en trappa pga nivåskillnaden. Även en trappa ner till Roslagsvägen från Bellevuepromenadens östra sida bör övervägas för att förkorta gångavstånden. Som komplement till trapporna bör det anläggas hissar där så anses lämpligt för att rörelsehindrade inte ska behöva ta långa omvägar.


Kollektivtrafiken

YIMBY välkomnar att vårt tidigare förslag hörsammats så att överdäckningen av Värtabanan breddats och att man berett plats för en framtida utbyggnad till dubbelspår, vilket är en förutsättning för att den ska kunna användas för effektiv persontrafik. Det är också glädjande att planen modifierats, också i enlighet med YIMBYs önskemål i tidigare yttrande, så att en eventuell spårhopkoppling mellan Roslagsbanan och Värtabanan mot Centralen inte längre omöjliggörs. Det vore dock önskvärt att utrymme förbereds under överdäckningen för en station på Värtabanan, liksom för uppgångar från en eventuell t-banestation på Mörbylinjen. Dessa bör ligga i direkt anslutning till varandra med minimala gångavstånd. Även om en ny tunnelbanestation inte är aktuell i ett första skede vill YIMBY ändå peka på vikten av att skapa reservat för uppgångar och försäkran om att den nya bebyggelsen klarar av de sprängningar som bygget av en ny tunnelbanestation medför.

Att området tills vidare trafikförsörjs enbart med bussar är inte oproblematiskt men acceptabelt, men en knutpunkt med en så enastående kollektivtrafikpotential, där inte mindre än tre spårlinjer korsas, bör självklart ha en egen station, helst med omstigningsmöjlighet mellan samtliga tre spårsystem (vilket i sig motiverar en station alldeles oavsett om området bebyggs eller ej).


Miljön

Ambitionen att minimera områdets mätbara miljöpåverkan ser YIMBY som god. Det bör dock noteras att de flesta av de föreslagna åtgärderna är oberoende av byggnadernas utformning och inte i sig utgör något hinder för högre exploatering. En högre exploateringsgrad är något som även skulle bidra till bättre miljö i kringområdena genom att behovet av transporter blir lägre.


Naturvärden



Berget omedelbart norr om Roslagstulls sjukhus har en stor och hittills orealiserad potential att förvandlas till utsiktsplats, med sin fina vy över Brunnsviken. Alternativt kan en högre belägen utsiktsplats förläggas till taket av kvarteret vi föreslår söder om järnvägen.

Naturvärdet hos den svårtillgängliga och snåriga Albanoskogen, som saknar vattenutsikt, får dock ses som mer begränsat. YIMBY motsätter sig inte att platsen lämnas obebyggd tills vidare men förordar att den stadsplaneläggs som kvartersmark snarare än naturmark.


Nationalstadsparken

YIMBY reserverar sig starkt mot dogmen att bebyggelse inte får synas från Nationalstadsparken. Det är enligt vår uppfattning en övertolkning av Miljöbalken som det inte finns något lagstöd för och som aldrig var lagstiftarnas intention. Vi delar inte föreställningen att byggnader enbart ska ses som "hinder för utblickar", och vi vill framhålla att de - med rätt utformning - kan förhöja upplevelsen av parkmiljön högst avsevärt, något som även Gustav III var helt klar över.


Utsikt från Koppartälten. Illustration av Louis Jean Desprez över Hagas planerade och befintliga byggnader, omkring 1791. (Wikipedia)

Den nu borttagna kampanilen skulle ha tillfört ett visuellt intressant blickfång på samma sätt som den (tyvärr aldrig realiserade) obelisken vid Villa Frescati, som syns till vänster om mitten i bilden ovan. Hade en lika restriktiv syn på stadsbyggande varit förhärskande genom tiderna så hade såväl Naturhistoriska Riksmuseet som Kaknästornet fått halveras i höjd, Engelbrektskyrkan fått begränsas till två våningar, Roslagstulls sjukhus fått byggas under jord och Carl Eldh fått utöva sitt bildhuggeri under bar himmel.

Gestaltningsprogrammet säger vidare på sid 58: "Den föreslagna bebyggelsen bedöms medföra att kontrasten mellan stenstadens front och grönskan utmed Roslagsvägen blir mindre tydlig, vilket bedöms vara en negativ konsekvens." Det är ett uttryck för en konservativ preferens som går på tvärs mot intentionerna i såväl översiktsplanen som RUFS 2010, som föreskriver att den täta staden ska växa utåt. Stadsfronten kan aldrig vara statisk; en stad som sätter sig själv i tvångströja stagnerar oundvikligen.

Som en kontrast - och absolut inte som ett motförslag - vill vi slutligen ge två exempel på hur man löst motsvarande problem i Tokyo. Den första bilden visar den ungefär lika centralt belägna kejserliga Kyū Shiba Rikyū-trädgården som anlades på 1600-talet:



Notera att enbart byggnaden till höger (Dentsu Tower) har 50% större golvarea än hela Albanostadsdelen sammanlagt.

Exempel 2 visar "studentskrapan" Mode Gakuen Cocoon Tower med lärosalar för 10.000 elever, samma som Albanoprojektet. Byggnaden tar bara upp 3500 m2 markyta, ungefär samma som den ena av de två halvmånformade byggnaderna som föreslås flankera amfiteatern.



Vårt syfte med dessa bilder är inte att propagera för en viss bebyggelsetyp i Albano utan att påvisa att bebyggelsens exploateringstal har en mycket stor påverkan på hur mycket verksamheter och funktioner som får plats inom ett givet område. När Albanoområdet står färdigbyggt blir det mycket svårt att hitta annan lämplig byggbar mark i ett lika bra läge.

YIMBY:s yttrande kan läsas som PDF här.
Plansidan hos Stockholms stadsbyggnadskontor hittar du här.

Vill du hjälpa till att ta fram yttranden för YIMBY? Kolla vårt forum.