Richard Florida: "Cities are what made us human in the first place"

Teknologi, talang och tolerans...RF är på något märkligt sätt både politiskt korrekt och elitistisk, men jag är benägen att hålla med om en del av hans ideer. Berlin är väl den Europeiska stad som fnv lever mest upp till Richard Floridas ideal. jag skulle själv också önska att Stockholm vore lite mer som Berlin.
Stockholms stadsplanerare och styrande är dessvärre alltför stadsfientliga och idén om den goda staden är i deras ögon småstaden. Trots att Stockholm till hälften består av singelhushåll så planeras varje bostadsområde utifrån idén om familjeidyllen. Hur planerar vi staden för att attrahera kreativa människor som T för talang, är det genom att bygga trerumslägenheter med lekplats utanför fönstret? T som i tolerans. Hur planeras staden för att minoriteter skall få sätta sina avtryck? eller tar vi det för självklart att invandrare för all framtid skall pendla från Södertälje till innerstaden och till minimilöner serva oss med kaffe, metse och kemtvätt, bara på våra villkor. Står vi ut med att buskagen på Långholmen inte bara gömmer trastar och sparvar utan också läderbögar som suger av varann? T-som i teknik, Hur attraherar vi kompetensen och de högpresterande? Är det så självklart att dessa människor i första hand vill välja en grön vykortsvacker stad där istort sett allt är genomreglerat och där det är en omöjlighet nästan att till exempel starta en foodtruck eller få bygga en balkong mot gatan.
Jag skulle önska att Stockholms politiker tog ställning för en massiv förtätning av innerstaden och att glesa områden som i Drevviken får vänta med att exploateras. Att iallafall den lilla innerstaden vi har tillåts vara en riktig storstadsmiljö och att man börjar luckra upp alla regelverk.
För om de tre t:na skall vara ledstjärna så måste vi lära oss att leva även med det vi inte gillar. Då måste vi stå ut med att grannen har burka, har sex med nån av samma kön, osv osv Vi kan inte vara kreativa och toleranta och högpresterande utan att ha med varandra att göra. Den goda staden rymmer dessvärre också det vi helst vill slippa se.

I USA och Kanada finns det en romantisk uppfattning om "the frontier", där det moderna samhället med dess välstånd och frihet anses ha skapats av pälsjägare, cowboys och bönder. Visserligen var utdelningen av jord till nybyggarna (efter att regeringen stulit den från indianerna) viktig för att skapa en resursstark medelklass, men det som gjorde USA till en stormakt var städernas innovationskraft, och avskaffandet av plantageslaveriet.

Innerstäderna förslummades på 1900-talet, medan den vita medelklassen flydde till villaförorter som var en pastisch av nybyggarstugorna. Idag upplever Nordamerikas stadskärnor en renässans.

Även här var Jane Jacobs först - i sina böcker Cities and the wealth of nations, och Economy of cities! Lángt före Florida!

PS

Faktum är att Jacobs' analys står långt över Floridas: Florida talar om "kreativa människor", som om det skulle vara någon en gång för alla given kategori. Ungefär som när "Vrål-Åke" E Andersson på 80-talet trodde sig skapa ett kreativt Stockholm genom att avsätta speciella townships för akademiker varifrån alla andra skulle vara uteslutna.

Medan Jacobs talar om kreativa städer, genom att man skapar synergier, genom att man eliminerar avstånden mellan alla människor, inte bara dem som Florida tror är mer kreativa än andra.

Floridas strategi är manipulativ eftersom den behandlar människor olika. Medan Jacobs' är frigörande eftersom den skapar en frigörande infrastruktur som alla kan haka på utan att det krävs några speciella kvalifikationer eller kapitalinnehav.

Jag tror dessutom att Jacobs' strategi är mer kreativ än Floridas. Det är omöjligt att på förhand veta vem som kommer att vara kreativ. Kreativitet är nämligen en social process som kan uppstå bland vem som helst under "rätt" förutsättningar. Den industriella revolutionen, till exempel, skapades av hantverkare som Newcomen, Hargreaves och Arkwright. Medan Floridas älsklingar akademikerna skapade våra idiotiskt funktionsuppdelade städer...

För övrigt föreställer jag mig att Stockholm skulle ligga ofördelaktigt till i tävlan med en betydligt mindre stad som verkligen tillämpade Jacobs' närhetsprincip, allt annat lika. Stockholm är för vidsträckt och för segregerat och som gjort för att var och en bara ska träffa sina likar. Och sånt är inte bra för nån kreativitet, bara bra om man vill förstärka sina fördomar. Storlek, dvs många människor, är av föga nytta om de aldrig möts.