Stimulera bostadsbyggande? Eller simulera?

Vi behöver fler bostäder i Stockholm. Om detta är de flesta av oss överens, utom möjligtvis de NIMBYs som anser att staden är "färdigbyggd". Jag tänker inte gå in närmare på den tankevurpan, eftersom anhängare av den ståndpunkten sällan är kända för att förstå vad en stad egentligen är. Jag nöjer mig med att konstatera att en färdigbyggd stad är detsamma som en stad som stagnerat och slutat utvecklas.

Mer intressant är att titta på vad vi behöver. Fler studentbostäder? Fler hyresrätter? Eller bostadsrätter? Behöver vi lägenheter? Radhus? Villor?

Svaret är troligtvis ja på alla dessa frågor.

För många av oss i YIMBY är det frustrerande att se och höra dessa ständiga diskussioner och jämförelser från olika politisk håll om vem som vill mest och bäst inom bostadsbyggnad, samtidigt som faktum ändå kvarstår, nämligen att bostadsbristen ökar! Är det så svårt? Tydligen.

Studentbostäder är i sig en intressant fråga. Vi behöver fler. Saknas det utrymme att bygga dem på? Nej, jag anser inte det. Tvärtom tycker jag att vi borde satsa på att bygga just i anslutning till våra campusar. Främst ute i Frescati, eftersom det ger studenterna närhet till sina studier, samtidigt som det ligger nära innerstan. Vad är då problemet? Ja, då försvinner kanske en del "grönområden". Alltså, dessa oförädlade restområden som bara blivit över när staden tidigare planerats. Med andra ord gamla synder som vi måste leva med än idag. Varför då inte ta chansen och bygga bort en del tidigare misstag, och förvandla Frescati till en levande stadsdel för studenter, och kanske i viss mån för de som arbetar på universitetet?

Det kräver dock att vi går ifrån en del av våra tidigare normer. Inget modernistiskt byggande med funktionsseparering alltså. Dvs att bara bygga bostäder här och verksamhetslokaler där.

Istället måste vi bygga funktionsblandat, vilket är precis vad vi gjorde innan byråkraterna tog över planeringen av staden - och sedemera i princip lyckades döda den och skapa ett stort band av mindre attraktiva förorter, samtidigt som den attraktiva innerstaden är på väg att förvandlas till ett reservat för de med god ekonomi.

Där har vi även nästa tankevurpa, nämligen att det skulle vara ombildningen till bostadsrätter som skapar segregationen. Ja, ombildningen leder givetvis till att vissa delar av staden blir dyrare, medan andra blir mindre attraktiva - dock inte nödvändigtvis billigare. Det Roger Andersson (Uppsala Universitet) säger i artikeln i SvD är visserligen i viss mån rätt, nämligen att höginkomsttagare söker sig till välbärgade områden, medan låginkomsttagare inte har den möjligheten. Enligt min åsikt är det väl inte direkt ett samband som det krävs en forskare för att se, utan det har väl varit allmänt känt sedan urminnes tider? Att man betalar för det man vill ha om man har råd?

Det artikeln i SvD helt har missat är dock att gentrifieringen INTE i sig beror på ombildningarna till bostadsrätter, vilket man påstår.

Den började långt tidigare. Skillnaden är att det innan ombildningarna - när det fanns gott om hyresrätter i dessa områden - var vanligare att man betalade stora pengar för ett förstahandskontrakt, och precis som med bostadsrätter är det någonting man bara kan göra om man kan betala för sig.

Gentrifieringen beror i själva verket på att vi avsiktligt eller oavsiktligt - med samma resultat oavsett vilket - har byggt attraktiva och mindre attraktiva områden. Någonting som vi fortfarande gör. Efterfrågan är störst på det vi har minst av, nämligen täta stadsmiljöer. Sedan efterkrigstiden har vi däremot främst byggt den typ av glesa och funktionsseparerade sovstäder som det är lägre efterfrågan på.

Det här är någonting som irriterar mig enormt mycket. Vi VET vad felet är!

Ändå fortsätter vi att gå som katten kring het gröt och vägrar att inse vad kärnan i problemet är. Vi bygger inte det folk vill ha. Att vi gör det beror på att byggherrar och andra aktörer på bostadsmarknaden tillåts utnyttja bostadsbristen för att producera det som är billigast för dem att producera, nämligen glesa och funktionsseparerade sovstäder i perifera lägen. Och så länge staden inte tar ett ansvar och börjar ställa krav på att de ska tillgodose marknadens behov och önskemål snarare än sina egna vinstintressen för att få markanvisningar kommer det att fortsätta. Att de dessutom blir subventionerade med fri infrastruktur för att binda samman dessa nya sovstäder med resten av staden gör inte saken bättre.

Så kära politiker, ta nu tag i det här.

Ta ett grepp om denna heta potatis, och samla representanter för byggindustrin och ställ ett ultimatum - bygg det som efterfrågas! Vi kan även behöva se över de normer som styr byggandet, men det är snarare en fråga för regeringen, men samtidigt en viktig del i detta pussel. Och se kanske till att styra upp de tjänstemänn hos staden som inte verkar vilja genomföra visionen "promenadstaden"?

Jag ser problemet på nära håll varje dag då jag går förbi skylten för det som snart ska byggas på min egen gata (en gata som fått suffixet "väg") här i Årsta, nämligen Skagershuset.

Inte speciellt urbant.

Här har man slösast bort en centralt belägen markplätt på ett trist förortshus som exemplifierar byggherrarnas vinsthunger och fullständiga brist på förståelse för vad som efterfrågas. Att folk väljer att flytta in i det huset beror enbart på bostadsbristen och att det saknas valfrihet på bostadsmarknaden i Stockholm.