Promenadstaden: Verklighet eller bara ännu ett fint, men tomt, ord?

Detta är intressant och spännande. Det står uttryckligen att staden ska växa som en kvartersstad som inbjuder till att ta sig fram till fots, cykel och kollektiv trafik från en kvarter till den nästa, från den ena stadsdelen till den nästa. Det är på detta vis det går att ta sig fram genom huvuddelen av Stockholms innerstad av idag och så har det varit de senaste århundradena.
Från mitt hem ute i förorterna tar jag mig in till staden med cykel eller tunnelbana; någon bil äger jag inte. Om jag har flera ärenden och har valt att cykla in till stan går det lätt att cykla mellan mina olika resmål. Om jag har valt att åka in med tunnelbanan går det utmärkt att ta mig omkring i staden till fots.

Låt oss säga att jag kliver av Tunnelbanan vid Fridhemsplan för att göra inköp vid min favorit-videobutik. Jag har också böcker jag vill lämna tillbaka hos stadsbiblioteket och ska sedan vidare till Östra Station. Då tar jag varken buss eller tunnelbana (trots att alternativen finns) till biblioteket, utan går dit. På vägen kan jag titta in på en av butikerna för begagnade skivor på Sankt Eriksgatan eller tar en fika vid en servering i Vasaparken innan jag kommer fram till biblioteket.

Efter biblioteksbesöket tar jag inte buss till Östra station utan fortsätter promenaden. Således har jag vandrat från kvarter till kvarter, från den ena stadsdelen (Kungsholmen), via en andra (Vasastan) till en tredje, Östermalm. Jag har uträttat tre planerade och två spontana ärenden och känner att jag njuter av en hög livskvalitet. Detta är en beskrivning av en vistelse i en promenadstad; den ter sig helt i linje med översiktsplanens beskrivning av en sådan stad.
Under hela min promenad delar jag trottoaren med hundratals andra människor. Givetvis är det inte många (om ens några) som går samma sträcka som jag i sin helhet; men eftersom det finns så många startpunkter och målpunkter längs vägen finns det oräkneliga anledningar för dessa människor att dela stadsrummet med mig.

Något liknande går inte att göra i ytterstaden då detta utbud inte finns; mycket beroende på att en äkta stadsstruktur saknas. Bebyggelsen är för gles och promenadvänliga gator lyser med sin frånvaro. De är ersatta av motorleder och andra vägar som är planerade enbart för biltrafik.
Den uttalade målsättningen av att skapa en utvidgad promenadstad ger sken av att man har ambitioner att ändra på förortens begränsningar; kvartersstaden planeras bre ut sig långt utanför Tullarna.

Men hur blir det med den saken? Hur kommer det att bli med den?

De traditionella Stockholmsförorterna byggdes, enligt modernismens principer, som enklaver. Separerade från varandra av motorleder och grönområden. Motorleder som leder all trafik på en och samma väg i stället för längs flera parallella stadsgator utgör barriärer istället för förbindelselänkar och blir stora hinder för promenader och cykelturer. Den glesa bebyggelsen med lägre befolkningstäthet gör att det ofta inte finns någon lämplig buss ens mellan närliggande förorter.

Gröna områden har jag absolut inget emot; ingen stad fungerar tillfredsställande utan dem. En del av Stockholms grönområden är trevliga och nödvändiga men många andra fungerar mer som barriärer; många gånger utan att locka till sig folk som vill förströ sig i det fria.

I en promenadstad borde dessa grönområden integreras med sina omgivningar i form av tillgängliga stadsparker i stället för att avgränsa dem från varandra.

Nog om hur Stadens befintliga förorter är byggda och hur de förhåller sig till staden och till varandra. Men hur är det med de nya stadsdelarna; de som byggs nu eller som står på ritbordet?
Mellan min hemförort på Järva och Centrala Stockholm byggs ett ental nya stadsdelar. Hur ser de ut? Kommer jag att promenera till någon dem eller igenom dem på väg till en tredje stadsdel? Kommer promenadstaden att omfatta min del av staden? Jag vet att Järva ligger på relativt stort avstånd till den centrala staden. Jag förväntar mig inte att, inom fem år, kunna promenera genom stadskvarter hela vägen in till City. Men, jag skulle gärna kunna göra det till mina grannstadsdelar.

En av dessa nya stadsdelar är Annedal. Annedal ligger i Stockholms Stad men ligger nära centrala Sundbyberg. Hur blir det med Annedals promenadvänlighet (walkability, i den engelskspråkliga presentationen av planen)? Tyvärr måste det sägas att Annedal har byggts som en typiskt modernistisk enklav. Området omges av motorleder, järnvägsspår, en å, övergiven industrimark och skräpig, outnyttjad mark som knappast gör sig förtjänta av epiteten grönområde.

Min svåger har flyttat till Annedal så nog tar jag mig dit någon gång men, trots att jag är en hängiven gångare, finner jag vägarna dit vara allt för komplicerade, ogena och trista för att någonsin vilja promenera dit. Av detta följer att jag än mindre skulle kunna tänka mig promenera genom Annedal på väg till någon tredje stadsdel.

Finner jag det troligt att andra människor kommer att promenera genom Annedal på väg till någon tredje stadsdel? Knappast; Annedal ligger inte på något stråk. Det är en enklav med få ingångar. Den som inte har ärande dit kommer heller aldrig dit.
Finns det utsikter till att utveckla stadens puls i Annedal? Finns det möjligheter för ett levande kulturliv? Finns det förutsättningar för att erbjuda ett brett utbud av varor och tjänster i Annedal?


Bild från Annedal

Svaret till samtliga frågor är nej. Få stadsdelar kan erbjuda allt sådant till sina invånare om dessa invånare utgör de enda potentiella kunderna/brukarna. Ett brett urval av affärer och tjänster är beroende av inpendlande och förbipasserande, just sådana som saknas i Annedal.
Är Annedal ett olyckligt undantag bland nya stadsdelar? Återigen, nej. Om vi tittar på planerna för andra nya stadsdelar i, eller i närheten av Järva ser vi att även dessa planeras som enklaver och att de saknar direkt kontakt till den befintliga bebyggelsen.

Kring Kista, som är utsett som framtida regionalt nav och som därför, rimligen, borde planeras med promenadvänliga stadskvarter, är byggverksamhet redan i gång. Det har uttalats så många vackra ord om hur Husby, detta eftersatta miljonprogramsområde, måste integreras med den övriga staden. Stora summor har öronmärkts i det så kallade Järvalyftet. En del av dessa pengar skulle kunna användas till att skapa kontakt med nybyggena på andra sidan Hanstavägen men här förspiller man ett gyllene tillfälle att göra just detta. Hanstavägen är annars som skapad för att göras om till en vibrerande stadsgata men, icke sa Nicke.

Sten Nordin och andra stockholmspolitiker kan rimligen bara hållas ansvariga för det som byggs och planeras inom stadens gränser men vi vet att det förs samtal och samarbete med politiker över stadsgränserna i grannkommuner, såsom Solna, Sundbyberg och Järfälla. Just Solna och Sundbyberg, med sin närhet till Stockholms centrala delar, har ratat beteckningen ”kommun” och kallar sig själva, numera, för städer. Båda två satsar stort på nybyggen och talar om närheten till storstadens puls som säljargument för de nya bostäderna som skapas.

I Solna och Sundbyberg byggs ett helt pärlband av bostadsområden längs med Enköpingsvägen, från Rinkeby till Järva krog. Jag kallar dessa nya områden för bostadsområden och inte stadsdelar, ty dessa kommer sannerligen inte vara några områden som sjuder av liv under dagens alla timmar.

Alla dessa områden skulle kunna byggas som blandstad med direkt kontakt med varandra och med befintlig bebyggelse i Rinkeby, Kista, Rissne, Hallonbergen, Ör, Bagartorp, Agnesberg och Ritorp. Parallella genomfartsgator till Enköpingsvägen skulle kunna anläggas, vilket skulle göra det enkelt att göra om denna gata till en fantastisk stadsgata. Tas detta tillfälle tillvara? Nej, det gör det inte.

I stället för att bygga sammanhängande stadsdelar, förenade kring anlagda, människovänliga stadsparker, blir dessa sovstäder nu skilda från varandra av sly och snår. Enköpingsvägen förblir en formidabel barriär i form av motorled. I stället för tio kvadratkilometer promenadstad för folk med olika ekonomiska förutsättningar och med underlag för ett nät av snabba och smidiga spårförbindelser får vi en serie bostadsenklaver där bilberoendet härskar och traktens befolkning av skiftande sociala och ekonomiska förutsättningar hålls åtskilda från varandra.

Kvar i trakterna kring Järva kan vi nämna det som planeras vid gräslandet mellan Stockholms Stad och Järfälla kommun. På Järfällasidan av gränsen planeras Barkarbystaden och på Stockholms sida planeras något som kallas Stockholmsporten. Dessa områden kommer också att byggas som enklaver utan direktkontakt med intill liggande områden såsom Jakobsberg, Barkarby, Akalla och Hjulsta.

Måste det vara så här? Kunde inte allt göras på ett bättre sätt? Om man nu föreställer sig att alla dessa nya stadsdelar byggs som stad och inte som en mängd förortsenklaver, plus att E4:ans korridor vid Kista arbetsområde förtätas till blandstad kan man skapa en promenadstad som sträcker sig från Järva Krog till Jakobsberg. Om man, dessutom, börjar bygga stad längs E4-korridoren söderifrån, från Hagastaden/Karolinska upp mot Haga Norra samtidigt som man gör liknande satsningar söder om Stan kan drömmen om en promenadstad blir till en verklighet.