Nybörjare i trafiken, inget för Stockholm

Hufvudstadsbladet om Köpenhamns cykelstier och dess filosofi, som har lett till att 150.000 cyklar varje dag: http:​/​/​hbl.​fi/​livsstil/​20​11-​0​9-​30​/​i-​kopenhamn-​kor-​cyke.​.​

Jag håller verkligen med. Cykling i stan är inget för nybörjare. Det gäller också om man är obekant med Stockholm. Svårt att hitta med cykel.

Intressant artikel Jan. Särskilt det här citatet:
"Tidigare hade vi en grön våg för bilar, nu är den inrättad för cyklarna. Om man i rusningstrafik cyklar i tjugo kilometer i timmen ska man aldrig behöva stanna för rött ljus."

Jag hoppas bara att författaren inte fotograferade medan han cyklade. ;)

Jag är dagligen cyklist i Stockholm och har periodvis varit cyklist i Umeå, Uppsala, Norrköping och Rotterdam. I den jämförelsen är Stockholm i särklass sämst. Även i nya stadsdelar som t.ex Hammarby sjöstad där mon borde ha kunnat ta höjd för även cyklister ser verkligheten ut precis som på bilderna ovan.

Nåja, västra sidan av Vasagatan från Bryggargatan och söderut är väl något av innerstadens sämst planerade gatustråk till att börja med, och därtill är det nu en byggarbetsplats som ytterligare ställer till det utanför centralen.

Visst, det fulparkeras bussar utanför Royal Viking, det står friåkare (taxibilar) längs gatan vid Centralplan, men det skulle ju inte hända om det inte vore för att hela gatan sicksackar sig fram på ett sätt som innebär att vänsterfilen och inte högerfilen är den som finns kvar och går rakt fram, medan högerfilen gång på gång försvinner ut i en avfart som exempelvis vid centralen inte ens får användas av flertalet bilar, utan är en ren taxiavfart. Det får uppenbarligen sina konsekvenser; kanske skulle man istället bara ha en södergående fil, bredda trottoaren i allmänhet och ha avfartsfiler de sista 50-75 metrarna före korsningarna istället. För de bilister som ligger i fel fil och snabbt flyttar sig i sidled i sista stund är legio.

Men med det sagt, det finns faktiskt en hel del säkrare vägar att cykla om man har yngre barn med sig - man behöver inte ge sig ut längs ett av Stockholms svåraste trafikstråk med en tioåring i släptåg. Ja, det är den närmaste vägen mellan en hel del start- och målpunkter, men det får man faktiskt som förälder väga mot hur svårnavigerad vägen faktiskt är, för alla trafikanter.

David: Det finns också några rampavfarter av ett slag som inte har i en stad att göra. Taxifilerna kan man ta, men rampen upp mot Centralbron, där de flesta passar på att gasa redan på Vasagatan, får även en gammal cyklist att känna sig lite knäsvag.

Visst är det så, den avfarten är därtill tämligen farlig visavi fotgängare, då det ligger ett övergångsställe halvskymt i kurvan där. Signalreglerat iofs, men röd gubbe får ju tyvärr inte ens alla att se sig om innan de skiter i det och går ut i gatan, samtidigt som många bilister beter sig som om de redan är uppe på centralbron.

Jag har nu personligen inte så mycket emot biltrafik, men man borde allra minst kunna göra samma sak som man gjort i andra änden av Vasagatan (vid Norra Bantorget), tydligt rita ut cykelbanan från kanten till mitten av vägen så att det är biltrafiken som korsar cykelbanan. Nu upplever man det snarast tvärt om, att man som cyklist färdas tvärs högerfilen på nåder tills cykelbanan börjar i mitten av vägen 50-75 meter längre fram.

Men hur man än vrider och vänder på det, det är en dåligt hanterad trafiklösning, inte bara för cyklister.

Zoo:
En fråga om Manhattan: Är alla delar av Manhattan lika urbana? Om inte: Tillhör de delar med motorvägsramper de urbanare delarna eller är det tvärtom?

Zoo, min jämförelse mellan olika städer var främst ett svar till Hans Stålner som menade på att alla städer små som stora är dåliga. De exempel jag tog är de städer jag råkar ha erfarenhet av som cyklist. Finns säkert många ännu bättre exempel. Stockholm är inte så väldigt kuperat. Det är inte backarna som är det största problemet utan dålig planering.

David, som Erik J. påpekar finns inga vettiga alternativ till Vasagatan om man ska t.ex från Norra bantorget till Söder. Blir väldigt stor omväg för alternativ som inte heller är så värst bra. Vasagatan är långt ifrån det enda exemplet på dålig cykelplanering. Jag har inte heller motståndare till bilar. Jag är både cyklist, bilist, kollektivtrafikant och fotgängare.

Det beror som sagt på var man börjar och vart man ska, och det är klart att ska man från Norra Bantorget till Tegelbacken blir förstås alla förslag utom Vasagatan omvägar, men exempelvis skulle man kunna cykla via Kungsbron och Blekholmsterrassen. Kommer man längre norrifrån i Vasastan skulle Barnhusbron och Scheelegatan (särskilt efter de cykelbanor som byggs där nu) vara ett alternativ. Österut vet jag inte riktigt, då ska man väl nog bort hela vägen till Malmskillnadsgatan eller Regeringsgatan innan man hittar ett alternativ, och då måste man ju upp på Brunkebergsåsen först.

Själv har jag inte så mycket emot vissa omvägar när jag cyklar, medan jag skyr onödiga stigningar. Det gör att jag personligen inte skulle vara så förtjust i mitt alternativ med Kungsbroomvägen, inte för omvägen som sådan, utan för uppförsbacken över Kungsbron istället för den flacka Vasagatan.

Sen tycker jag egentligen, trots allt, att trafiken på Vasagatan funkar. Även om problemen med bussar, friåkare och icke utritade cykelfält finns, så finns en allmän insikt från alla slags trafikanter att de andra också behöver komma fram, och man lämnar också plats för varandra när en tredje hindrar den andres framfart. Men att trafikanter i allmänhet kan bete sig är ingen ursäkt för trafikplanerarna att inte göra ett bättre jobb, och alltid finns det någon som utgör en trafikfara.

Så visst kan man göra mer, men att alla Stockholms centrala stråk inte är idealiska för alla, och i synnerhet inte barn, att cykla på, det kan ju också vara en av stadens kompromisser man måste leva med.

Zoo: vad som helst som rakar finnas i en stad kan naturligtvis kallas urbant. Min poang ar att allt kanske inte passar lika bra dar av praktiska orsaker.

Ramper ar ett satt att underordna allt under biltrafikens behov, vilket ar opraktiskt om nagot med tanke pa den plats biltrafik tar. Och plats ar det det rader storst brist pa i en stad.

Ursakta bristen pa prickar, skriver pa engelskt tangentbord.

David, jo visst förstår jag att allt inte kan vara idealiskt anpassat för alla överallt, men eftersom jag är både kollektivtrafikant, bilist, cyklist och fotgängare tämligen frekvent tycker jag mig kunna jämföra och då anser jag att cykeln ofta negligeras jämfört med andra trafikslag när man planerar stadsmiljöer i den här stan. Som sagt, även många nya stadsdelar som exempelvis Sjöstaden är dåligt planerade för cyklar.

När man rev klaraterminalen och byggde Waterfront hade man en möjlighet att frångå den modernistiska bilstadsplaneringen och bryta upp det kvarteret och göra det möjligt att göra ett stråk mellan hotellet och centralen från Klarabergsgatan till Stadshuskajen. Tyvärr valde man istället att befästa det modernistiska idealet med ett kvarter som inte går att passera igenom.

Lars, har du något statistiskt stöd för det påståendet? Min känsla är att vi i det här landet har väldigt mycket mer motorväg där det inte går att cykla än vad vi har har cykelväg där man inte får köra bil.

Som gammal cyklist är jag van att ta mig fram på de mest omöjliga ställen så jag klagar inte över brist på cykelbanor, åtminstone inte för min personliga del. Däremot blir jag ibland irriterad på den låga kvaliteten på dem - blandning med gående, dålig skyltning, och inte minst dubbla rödljus vid vänstersväng.

Men det verkligt problematiska är de långa avstånd som blivit följden av efterkrigstidens utglesningspolitik. Se diagrammet som visar att cykling blir allt mindre realistiskt ju längre avstånden är: http:​/​/​1.​bp.​blogspot.​com/​-​4SmFdNU62t0​/​UdrjzEYzA5I/​AAAA.​.​
Tack Fredman på Kvarnberget för tipset.

Jo, cykelbanorna i sthlm har blivit väldigt mycket bättre och fler än för 20 år sen.