Norra Europas högsta bostadshus planeras vid Telefonplan

Om 400m till en tunnelbana inte är bra kollektivtrafik ligger vi illa till med folkhälsan.

Wingård har tydligen ett schema - glasad bottenvåning som ser inbjudande och trevlig ut, och så nåt intetsägande däröver. Det kanske blir billigt så, och hur som helst är det ju bottenvåningen som betyder något för den förbipasserande stadsbon.

Glädjande är också att det är fastighetsbolaget som driver det här, och inte politikerna. Hur de enskilda husen ser ut bör rimligen vara just fastighetsbolagets sak medan politikerna sköter stadsplaneringen - som inte bör befatta sig med de enskilda husens utförande så länge de håller sig inom bestämmelserna. Hoppas att det får fortsätta så. Och hoppas att vi får se lite mer stadsplanering, och lite fler tomter att bygga på.

Skulle det inte byggas ett högt hus direkt ovanpå t-banediket i Telefonplan? Nån som hört hur det gick med det? Vore inte det en bättre placering?

Ett bostadshus kan knappast vara lika tjockt som ett kontorshus eftersom man vill ha fönster i alla rum utom hall och badrum i bostadshus. Om man bygger ett högt bostadshus så blir det antingen en smal pinne eller ett hus som är smalt längs en av de horisontella axlarna och brett längs den andra horisontella axeln.

Det blir 4,4 miljoner per lägenhet i byggkostnad om jag räknar rätt, två-tre rum och kök.

Först och främst: WOW! Skitkul med ett sådant här projekt!

Jag håller med de som säger att den representativa gestaltningen av byggnader generellt ska vara friare, medan den performativa gestaltningen är desto viktigare att styra. Dvs. det är en byggnads funktion och inverkan på staden som funktion som som man måste styra. Den estetiska aspekten (förutsatt en given lägstanivå genom t.ex. ett arkitekturpolitiskt program) ska tillåtas behandlas "lite friare".

Med det sagt så finns det ju också byggnader - främst solitärer - som sticker ut lite mer i en stad. Identitetsgivande byggnader, som genom sin rent arkitektoniska gestaltning faktiskt även påverkar staden som funktion. De allra flesta sådana byggnader är offentliga byggnader och hanteras på en högre nivå i ett arkitekturpolitiskt program, så att en ännu högre arkitektonisk kvalitet garanteras.

Tellus Tower är ett exempel på en privat byggnad som kräver samma garant av hög arkitektonisk gestaltning. De performativa aspekterna av gestaltningen klarar det galant.

Genom sin höjd är byggnaden ett landmärke och riktmärke, som har möjlighet att öka orienterbarheten i hela området. Den har en öppen gestaltning av sockelvåning(-arna), vilket dramatiskt ökar möjligheten till ett attraktiva stadsrum. Den ska innehålla minst en publik funktion, vilket gör platsen till en global (i motsats till lokal) målpunkt.

Om man gillar tegelfasader eller mörklackad plåt är en smaksak. I övrigt är detta enligt mig ett mycket bra tillskott till staden.

Jag kan i princip hålla med Robin om att byggnader som sticker ut bör styras efter nåt sorts program. Men det finns två hakar.

Den ena är att stadsbyggnadskontoret idag inte ens har resurser att stadsplanera. Det saknas hur mycket byggbara tomter som helst, och det saknas infrastruktur. När ska dom ha tid med arkitekturpolitiska program?

Den andra är att det är svårt att tänka sig ett program som tillfredsställer alla på något demokratiskt vis. Förmodligen skulle det styras av den för tillfället rådande moderiktningen bland arkitekter (svart plåt), alternativt jantelagen (inte sticka ut på minsta vis).

Då är det nästan så att jag föredrar den totala anarkismen, dvs att man kan bygga precis som man vill. Det mesta blir antagligen skit, men undantagen kan liva upp.

Men stadsplanen måste vara strikt, på 1800-talsvis!

PS. Varför ska byggnaders funktion styras? Är det inte det som är problemet med funktionalistisk stadsplanering? Att man tror sig veta redan på planeringsstadiet vilka funktioner som kommer att behövas i all evighet och att det är ruskigt svårt att ändra på detta? Vilket gör att hela stadsanvändningen fastnar i byråkratisk tröghet?

Malmarnas byggnader kan användas hur som helst, förorternas är låsta av planen. Vilket gör malmarna potentiellt mer dynamiska.

Sen är det en annan sak att Jacobs' "mångfaldens självförstöring" verkar. Dvs att när ett område blir alltför bra i förhållande till resten stiger priserna där och driver ut alla verksamheter som inte kan betala. Men detta problem skapas ju snarast av att det finns för lite mångfald, för få byggnader vars funktion är öppen och föränderlig.

Jan W: Det jag menar med att styra byggnaders performtiva gestaltning är att se till att byggnaderna bidrar till en attraktiv gata. Aktiva kanter, placering mot tomtgräns, exploateringsgrad, osv. Sådant spelar ju roll för hur väl byggnaden bidrar till stadsliv på de omgivande gatorna.

Jan W: Jag kan inte svara på var SBK ska få resurser ifrån. Skattebetalarna, I guess. Däremot vet jag att arbete med ett arkitekturpolitiskt program åtminstone har pågått i Stockholm. Jag var på ett seminarie i frågan på Färgfabriken 2010.

I och med att det är politiskt så är det också demokratiskt - i den mån det går. Det handlar ju i grund och botten om att kvalitetssäkra bebyggelseplaneringen ur ett arkitektoniskt perspektiv. Att se till att staden utvecklas genom kvalitetssäkrade rutiner. T.ex. att uppförandet av vissa typer av byggnader måste föregås av en viss typ av arkitekttävling, eller olika åtgärder för att få upp stadsbyggnadsdiskussionen på bordet.

Den ska dock inte säga om det ska vara tegel eller plåt på fasaderna. Det är trots allt arkitektkontorens uppgift att applicera branschens kompetens i varje projekt.

Det är ofrånkomligt och kanske till och med önskvärt att arkitekter gestaltar byggnader enligt "rådande moderiktning". Det ger ju byggnader en ytterligare dimension i sin identitet, om inte annat. Problemet är ju när man ger sig in och ändrar i byggnaders performativa gestaltning, dvs. som när funktionalismen påverkade byggnaders förhållande till staden i stort.

För all del, visst kan man skriva in generella regler i en stadsplan, av den typ du nämner. Sånt hade man ju till och med resurser för på 1800-talet, så det ska väl gå nu också. Bara tjänstemännen slipper grotta ner sig i varje enskilt hus som de t.ex. har gjort i fallet med Tors torn.

Daniel: Byggherrar bygger nog lika gärna i Tensta som på Östermalm. Det enda som spelar roll är avkastningen på projekten. Marknaden vill inte betala lika mycket för en lägenhet i Tensta som för en jämförbar lägenhet på Östermalm. Därför finns det inte samma ekonomiska utrymme att utveckla fastigheter i Tensta. Kanske en självklarhet, men jag kände att det var värt att tillägga.

... och som utveckling av Robins tema: det finns mycket få byggbara tomter i rimligt centrala delar av Stockholm, där de skulle behövas, både av tänkbara kunder och av Stockholm som helhet.

Om Göteborgs stad inte kan få villiga byggbolag kanske den ska fråga sig varför tomterna är oattraktiva, och göra något åt detta...

Men även i Tensta borde det gå att bygga med vinst, även om den inte är lika stor som Östermalm.

Järva är utsett som en av Stockholms sju regionala centra. Jag antar att det inte är helt hämtat ur luften. Fast hur många stadsplanerade tomter finns det i Tensta?

"Jan W:Om Göteborgs stad inte kan få villiga byggbolag kanske den ska fråga sig varför tomterna är oattraktiva, och göra något åt detta..."

Tror detta är en del av problemet, att kommunerna i många fall inte vill göra investeringar och åtgärder som skulle kunna höja värdet på byggbar mark och stadsdelar som idag räknas som oattraktiva. I vissa fall skulle sådana åtgärder kunna sätta fart på en stadsutveckling som i ett senare skede också betalar sig för kommunen - Dumsnålt...

Alternativ upplåta tomter som är attraktiva från början. Vilket de oftast är om de är centralt belägna. I vilket fall är det lättare att göra dem attraktiva då än om de ligger bort i en avkrok.

Ett annat sätt är att göra som man gjorde på 1800-talet - ställa upp med en plan för 50 år framåt som kan skapa en viss trygghet för exploatören om hur det kommer att bli. Det kan också göra en tomt attraktiv.

Men det finns väl öven ett annat problem som pekats på i "skärpning gubbar", att det bara är byggbolagen som tar initiativ till byggen numer. Det är sällan att någom kommer till bolagen med ett uppdrag. är inte det här en uppgift för allmännyttan?

De är tvungna, Marcus, eftersom kommunen inte tar några initiativ själv. Till exempel i form av en ordentlig stadsplan som ger plats åt vemhelst som vill bygga. Även om det så vore nån liten byggmästarskutt som har resurser att bygga ett hus i taget.

Såna finns ju knappast idag, inte minst för att det ställs krav på ett byggbolag att dom måste driva ett helt stadsplaneringsprojekt under tio års tid - med de monopoliseringsproblem som detta skapar.

Men det är det jag undrar över, tills dess att man förändrat systemet för stadsbyggnad, skulle man inte kunna låta de kommunala bolagen verka inom systemet, ålägga dem att låta bygga, med stadsmässiga kvaliteter?

Jag förstår inte riktigt lockelsen att ha skrapor under epitetet landmärke, inte heller skrytskrapor. Skrapor bör byggas där det finns underlag. Men ska något bli landmärke i Stockholm hoppas jag att det är en skyscrape-skyline.

Jag hoppades på att Värtahamnen skulle få ett gäng skrapor så att besökande jättefärjor inte ska se så stora ut i förhållande till de nu så vanliga 5-våningshusen som byggs.

Christian S: Skrapor blir ju otvivelaktigt landmärken. Precis som högre kyrktorn. Därmed inte sagt att de blir positivt laddade landmärken. Det har ju med andra saker att göra. Dock så är de ofta användbara för orienterbarheten.

Simon: Jag tror att turister kommer hit tack vare hela Stockholms innerstad, snarare än enstaka "symbolbyggnader". Där emot så behöver väl innerstaden bestå av olika symbolbyggnader - både gamla och nya - för att stadsväven ska bli en dynamisk upplevelse. Främst är det ju dock innehållet i dessa byggnader - och stadsväven i övrigt - som skapar attraktivitet.

Zoo: Stadshuset är naturligtvis rent arkitektoniskt inte daterat. Men kanske som en riktig turistmagnet. Men så får vi ju samtidigt ställa oss frågan om staden ska byggas för turister eller för dess medborgare i första hand.

Sergels torg är IMO en förfärlig plats på många olika sätt och vis. Inte minst kommersiellt. Det är kanske just därför som det, trots dess centrala läge, " är en fantastisk plats med utrymme för alla slags existenser". Hade torget varit bättre arkitektoniskt och funktionellt utformat så hade det antagligen varit för bra för att "slösas" bort på den mångfaldiga människan, så att säga.

Samrådstiden börjar visst idag: http:​/​/​stockholmprojekt.​blogspot.​se/​20​14/​11/​timotejen-​.​.​

Det är väldigt högt! :-)

För egen del är jag mindre och mindre intresserad av enstaka hus och mer och mer av sambanden dem emellan. En sån här plan gör ju Tellusborgsvägen hela vägen upp till Hägerstensvägen (ja, jo, jag vet att den inte riktigt går hela vägen fram) högintressant. Likaså det bristfälliga sambandet österut över E4:an, trafikplats Västberga är ju (av delvis goda skäl) inte särskilt människovänlig.

Som vanligt skulle det behövas en stadsplan att kommentera snarare än en enskild byggnad.

Daniel: Å andra sidan innebär ju 75 våningar, att man kan slösa bort 30 gånger byggnadens yta på allt annat möjligt och ändå få ett hyggligt exploateringstal. Om man ser till att man kan exploatera 10% av en yta med ett 75 våningshus får man ett skyhögt exploateringstal, mer än dubbelt så högt som de tätaste delarna av innerstaden. Enligt detaljplanen verkar exploateringen i området bli betydligt högre än så.

Se till exempel hur tre hela väl tilltagna kvarter i Norra djurgårdstaden ger 560 lägenheter, jämfört med 700 lägenheter i en enda byggnad. http:​/​/​bygg.​stockholm.​se/​Alla-​projekt/​norra-​djurgardss.​.​

Hurra för höga hus i Stockholm! Hoppas det går igenom, blir lönsamt, och att vi får fler liknande projekt i Stockholm.

Tror inte David invänder mot den, snarare att det är än intressantare med fler skrapor. Jag tycker detta bygge är bra, och hoppas att det blir av och släpper upp för fler skrapor i Stockholm, och för att man ska kunna bygga kluster av dem. Telefonplan verkar lämpligt för detta. Relativt centralt i stockholms expansionszon för stadsbebyggelse, lämpligt knytpunkt för tvärgående kollektivtrafik med tunnelbanan. Tunnelbanan kanske dessutom ingår i ny kungsholmengående bana och får högre täthet.

Jag är som sagt inte alls emot huset, tvärt om. Jag tycker bara att detaljplaner för enstaka byggnader gör att man tappar helhetsblicken och att det gör samråden rätt ointressanta.

David: Man kan ju kommentera en byggnad utifrån dess förutsättningar att skapa positiva influenser på det kringliggande stadslivet. Varje byggnad har, i mitt tycke iaf, en uppgift för staden, likväl som tvärtom. Att bidra med flöden och underlag, att bidra med "övervakning"/trygghet, att bidra som avgränsare mellan privat och allmän mark,att bidra med målpunkter(bostads-/verksamhetsytor), etc.