Måste vi begränsa oss till innerstaden? De stora problemen tycker jag finns i det som ligger utanför innerstaden och då ofta utsträckta byggnader som försvårar ett framtida gaturutnät. Exempel: SEB-huset i Rissne.
Annars ogillar jag det gula tegelhuset vid Medborgarplatsen. Baksidan kunde man göra något bättre av (lokaler och entréer). Fast mycket av otrivseln i det området har att göra med uppfarten från Södra länken.
Kulturhuset är en stråkbrytare. Det borde delas upp en två volymer men med ungefär dubbla eller tredubbla höjden (gärna fria inbyggda gångbroar emellan dock). Det skulle leva upp Brunkebergstorg och passagen ner mot Norrbro/Slottet.
Gallerian skulle få en ny fasad med lokaler mot Brunkebergs torg. Den skulle delas upp i två så att Vattugatan och Kocksgränd skulle kopplas samman.
Plankan: Man borde försöka dela upp kvarteret i två och koppla samman Hornsbruksgatan med Brännskyrkagatan (som skulle kopplas samman till ett sammanhängande stråk för b-lägen ända till Slussen). Där finns det god potential att bygga fler lokaler.
Garnisonen är en stark rivningskandidat (60-talsdelen). Om den tas bort kan den ersättas av två kvarter. Den äldre delen av Garnisonen är ju redan föreberedd för en gata rakt igenom. Ett alternativ är att låta det mesta vara kvar men slå upp ett hål i byggnaden där gatan dras.
Färgargårdstorget på Södermalm. Det naturliga hade varit att dra Katarina Bangata som lågbro över till Sjöstaden. Men i början av 80-talet byggdes boendekomplexet som en barriär så att en sådan förlängning omöjliggjordes. Det skulle kräva rivning av en liten del av komplexet.
Min kritik gäller i första hand arkitektur utan stadsplanering. Egentligen tycker jag att staden ska plats för blandning av arkitektur och känner ett visst motstånd i att vilja ta bort något pga detta skäl enkom.
__________________
När får vi se Lindhagen II?