Miljonprogrammens förorter

En het debatt i samhället är diskussionen kring vad vi kan göra åt våra miljonförorter. Vad tror ni om dessa förorter? Håller ni med om att vi har problem med våra "miljonförorter"? Hur kan vi i så fall göra dessa stadsdelar populära och väl fungerande igen?

Jag tror att urbanisering, kommunikation och kunskap är tre ledord.

Förtäta och bygg om enligt Yimby's principer så långt det går. Riv till viss del för att kunna skapa riktig stad.

Försök att åstadkomma en innerstadsliknande täthet längs nya stråk som på ett urbant sätt sammanbinder förorter och därmed ger förutsättningar för tät /tvärbindande kollektivtrafik.

Placera gärna nya, eller flytta ut gamla kunskap- och kulturbärande institutioner längs med de nya stråken.

Något som redan planeras, utveckla vissa av förorterna till regionala kärnor.

Initialt skulle jag gärna också se en fördubbling av antalet poliser, socialtjänst budget och fritids/skolbudgetar. Något måste göras för att kompensera många förortsbarns redan dåliga start i livet, och förhindra en ökning av kriminalitet.

Skulle också gärna se generösare starta eget bidrag för boende i vissa förorter.

Upprustningen och till viss del ombyggnaden av de dåligt planerade förorterna, bör i första hand bekostas med statliga medel, likt de en gång, till stor del, gjordes när dessa områden en gång byggdes.

Att göra det med privata medel skulle medföra att stora delar av de som bor där nu inte kommer att ha råd att bo kvar. Och då åstakommer man inget i realiteten, utan skapar bara nya längre ut liggande och billigare områden där en hög koncentration av människor med sociala och ekonomiska problem kommer att bo.

Idén är att istället förbättra för dessa, och kanske på köpet lyfta vissa av dem ur sin situation. Inte att flytta på problemen.

Många av områdena skulle nog egentligen behöva rivas och ersättas med mer centralt belägen riktig stad dit invånarna skulle kunna flytta. Jag är skeptisk till att det går att urbanisera majoriteten av områdena på ett lyckat sätt. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket människor för att det ska fungera. Några miljonprogramsförorter kan förstås bli regionala kärnor och förtätas, men det finns för många av dem för att de flesta ska kunna bli det. Om vi ska urbanisera alla miljonprogramsförorter kommer vi att få en massa från varandra skilda sömniga småstäder innan de om 500 år kanske kan växa ihop till en enda storstad.

Håller med Thoedor här.
Bygg så pass mycket stad att efterfrågan på de mest perifera miljonprogramsområdena upphör (lättare sagt än gjort).

När ingen ändå vill eller behöver bo där kan de rivas och restaureras till grönområden.

Många miljonprogramsområden med goda lägen, däribland Malmvägen, Rinkeby och Husby förtjänas att rustas upp till en del av en urban stadsväv.

Theodor och Niklas,

håller med om att en väg att gå är att avfolka dessa områden på naturlig väg genom att bygga mer stad närmre innerstaden. Det blir nog billigare, och bättre i längden.

Mina förslag var koncentrerade på om man skulle behålla den ring av meningslösa sattelitområden vi idag har kring våra storstäder.

Man känner sig dock lite kluven. Att bygga massivt i centralt läge för att minska efterfrågan i perifera områden får inte betyda att dessa perifera områden skulle lämnas i sticket och låta förfallas/förslummas. Även dessa områden måste självfallet få ta del av upprustning. Vad man ska passa sig för är att förtäta dessa områden ytterligare.

Niklas:
Därav min tanke att de boende i dessa förorter ska erbjudas de lägenheter som byggs mer centralt. Det ska förstås vara en liknande hyresnivå också så att det verkligen blir en klar förbättring för de boende. Förutsatt att renoveringen även den kostar stora pengar behöver det inte vara någon förlustaffär för samhället. Vi måste komma ifrån tanken på att det ska vara dyrt att bo centralt. För samhället i stort är det säkerligen billigare om folk bor tätt eftersom infrastrukturen då blir billigare. Åtminstone om vi pratar om "vanligt" folk som inte sköter nödvändiga sysslor som jordbruk och liknande. Det behövs en landsbygd, däremot inte förorter.

---

Senast ändrad 28 december 2008 21:59

Själva "avfolkningsfasen" (hemskt uttryck) är dock problematisk. Även om bostäderna håller en bra standard så är det vedervärdigt att behöva bo i områden som befinner sig i en avfolkningsfas.

Det finns säkert många som initialt väljer att flytta till mer centralt belägna områden. Detta innebär att underlag för självklar service (livsmedel, apotek, bibliotek, kollektivtrafik) urholkas och de som inte självmant flyttat kommer att tvingas att flytta inåt centrum då området till slut blir obeboeligt. Man kan tänka sig att det är de svaga i samhället kommer att drabbas hårdast av något sådant.

I glesbygden är detta inte lika stort problem som i förorter då samhället ändå i grunden är uppbyggt kring bilanvändande.

Jag tycker avfolkningsiden skulle kunna fungera under vissa speciella förutsättningar. Vi ser exempelvis miljonprogram i små orter på landet avfolkas samtidigt som vi bygger nya moderna stadsdelar för dessa människor i storstäder.

I Stockholm har vi problemet att vi har en enorm bostadsbrist som drabbar framförallt unga. Vi vet också att Stockholm kommer växa med ett Göteborg under de närmaste decennierna. Det kommer inte vara lätt att få politiker att riva hus när det är sådan brist. Miljonprogrammen är dåliga jämfört med andra stadsdelar. Men de är bättre än ingenting.

Något vi måste tänka på idag är att bygga nytt men samtidigt inte förivra oss och bygga snabbt av låg kvalite bara för att avhjälpa bostadsbristen. Då får vi nämligen uppleva ännu en generation av miljonprogram som kommer kosta framtida generationer enorma summor pengar och skapa stora samhälliga problem.