Mikroklimat i en innerstad

På en del håll kan man se kommentarer så som att gröna "gluggar" är bra i en innerstad. Att spara sådana gluggar här och var skulle ge ett mer "luftigt" intryck av innerstaden.

YIMBY:s resonemang kring parker går ut på att parker ska gestaltas främst för dess användare och då i en urban kontext. Ur denna synvinkel är parkens kvalitet det primära, kvantiteten är mindre viktig. En del andra (t.ex naturskyddsföreningen) menar att kvantiteten av grönytor också är viktig, inte minst eftersom växtlighet har en tendens att rena luften.

Hur ska vi kunna förena dessa ståndpunkter (dvs grön stad utan en massa gluggar lämnas kvar här och var)? Jag menar att en grön stad inte nödvändigtvis måste vara en oexploaterad/gles stad. Man bör satsa på växtlighet på höjden. Naturligtvis bör man i vanlig ordning plantera träd. Man bör även utnyttja stammarna som stöd för klätterväxter (som klarar av vårt kalla klimat (vildvin och Bokharbinda går nog bra medan murgröna klarar sig sämre)). Även husväggar används idag i väldigt liten utsträckning till stöd för klätterväxter. Ett annat förslag vore att bygga terraserade hus. Dessa finns här och var i förorten men jag tror att dessa även skulle fungera bra i en urban kontext.

Vad tycker ni om detta? Har ni några fler förslag på hur en grön stad kan åstadkommas utan att en massa mark slösas bort på grönområden?

---

Senast ändrad 4 september 2008 01:23

Jag tror inte vi har uttryckt oss emot kvantitet av grönområden i staden.
Däremot så bör den kvantiteten vara kvalitativ, eftersom vi siktar in oss på Stockholm så blir det dock väldigt fokuserat på att fylla igen döda grönområden alternativt skapa attraktiva parker av dem, detta beror ju på de enorma och (i mitt tycke) menlösa gröna kilar som skär genom storstaden.

Jag håller med om att gluggar antingen ska bebyggas eller gestaltas som parker. Det är möjligt att vi inte har haft en diskussion om mängden park i en stad. Jag är dock av den bestämda uppfattningen att urbaniteten kan skadas om andelen (riktig) park är för stor. Om vi tar exemplet Norra Station så är det tydligt att Norrtullsparken var klart överdimensionerad i orginalförslaget. Det finns en övre gräns för vad stadens urbanitet tål.

Risken är att vissa intressegrupper använder luftkvalitet som ett argument för att antingen bevara gluggarna, alternativt göra om de till parker, vilket inte skulla vara speciellt bra ur urbanitetssynpunkt.

Vad jag efterlyser är hur man kan föra in mer grönt i en stad, utan att för den skull en massa värdefull yta går till spillo. Om vi kunde få ett sådant resonemang skulle intresseorganisationernas argumentation lättare kunna bortses ifrån än idag.

Jabocs säger ju en del vettigt i sin bok (den amerikanska storstadens liv och förfall):

"The first necessity in understanding how cities and their parks influence each other is to jettison confusion between real uses and mythical uses - for example, the science-fiction nonsense that parks are "the lungs of the city". It takes about three acres of woods to absorb as much carbon dioxide as four people exude in breathing cooking and heating. The oceans of air circulating about us, not parks, keep cities from suffocating.

Los Angeles, which needs lung help more than any other American city, also happens to have more open space than any other large city; its smog is partly owing to local eccentricities of circulation in the ocean of air, but also partly to the city's very scatter and amplitude of open space itself. The scatter requires tremendous automobile travel and this in turn contributes almost two-thirds of the chemicals to the city's smog stew.
[...]
The air and open land paradox, and it is obviously not a temporary paradox, is this: in modern cities generous scatters of open space promote air pollution instead of comating it."


Jag tycker det ligger mycket i det. En stad i sig själv släpper inte ut avgaser. Det är tranporter i staden som gör det. Därför är det väldigt synd att man i mycket större utsträckning fokuserar på att det måste vara en massa parker överallt, men glömmer de transporteffekter dessa orsakar.
Stockholm är omgivet att en massa skog, att nalla en del av gräsmattorna mer centralt i regionen gör noll och inget för luft-tillgången som sådan.
Däremot kan grönska ha en effekt vad gäller partiklar i luften på en rent lokal nivå, där då t.ex. gräsmattor och träd kan fånga upp partiklar. Jag är dock osäker på hur stor skillnad det gör.
Det viktigate för Stockholms luftkvalitet torde vara att få bort dubbdäcken.

---

Senast ändrad 4 september 2008 01:23