I gränslandet

Ebba Hallin & Lars Mikael Raattamaa skrev för två veckor sedan en superintressant artikel i Aftonbladet. Den handlar om gränslandet mellan det som är stad och det som inte riktigt är det. Dagens stadsbyggnadsdebatt är full av hyllningar till "staden" = innerstaden, "den europeiska staden", som i en dikotomi ställs mot "urban sprawl" = förorten, "den amerikanska staden". Är det ändå inte så att de spännande mötena äger rum just i gränslandet, i det som varken är det ena eller andra, det som inte passar in i den svartvita bilden? Detta gränsland utgör en ganska bred zon runt Stockholms innerstad; Solna, Sumpan, delar av Bromma, Liljeholmen, Hägersten, Årsta och Västra Sicklaön. Nu hotas det som inte passar in, tanken är att "utvidga innerstan." Tät kvartersbebyggelse à la Hammarby Sjöstad ska bredda ut sig över dessa områden ända fram till kanten av villaförorterna. Kvr blir bara tre typer av möjliga existenser; unga välutbildade i "stan", medelklassen i villaförorterna och slutligen alla andra i sönderfallande miljonprogramsområden...

Nej, rädda Zonen, låt hela stan utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och utifrån de boendes egen vilja. Staden får aldrig bli svartvit.

Se http://fpnacka.blogspot.com/2008/07/i-grnslandet.html

Är du säker på att yimby är det rätta stället för dig?

Tycker att den ursprungliga artikeln http://www.aftonbladet.se/kultur/articl.. ändå är en fin liten poetisk och smått filosofisk betraktelse över hur saker och ting ter sig i dagens Stockholm.
Och även om man inte håller med om slutsatserna (om några sådana nu finns), så kan den ju ändå fungera som en utmärkt utgångspunkt för ett samtal om "det halvcentrala bandet".

Svaret på din fråga blir från mitt håll ett ... nej.
Jag tycker inte att så mycket intressant alls sker där. Och då har jag bott i både miljonprogram, sådana typiska gränsområden, liksom innerstad. Problemet med gränsområdena är att de är för tätt bebyggda för att ge naturupplevelsen. Samtidigt är de för glest bebyggda för att ge det urbana. För mig är det bara ett gränsland av ingenting.
För övrigt förstår jag inte vad utvidgningen av staden har med unga välutbildade i "stan" att göra? Det är ju idag situationen ser ut som den gör, då tillgången på stad är mycket mindre än efterfrågan. Ökar vi tillgången på stad går priserna ner, och fler får möjlighet att bo i den.
Sedan finns det naturligtvis alla skäl att kritisera hur nya stadsdelar idag ofta byggs, som isolerade enklaver i nyfunkis bestående enbart av bostadsrätter för en övre medelklass. Inte ens jag, som ägare till en bostadsrätt och med en hyfsad inkomst, som torde vara målgruppen för skiten, är intresserad av deras byggen. Det är dock inget argument mot staden, tvärtom.

---

Senast ändrad 5 augusti 2008 00:48

Nu brukar jag inte vara den som använder kraftord. Men "högtravande trams" är ändå ett ordval som dyker upp när jag läser Aftonbladetartikeln. "Förfallsromantiker" är ett annat ordval som skulle kunna appliceras.
Jag har alltid haft svårt i att förstå denna vilja att bevara förfall, att tycka om att se områden stagnera, falla samman. Ja visst har det sin charm att gå genom ett ödsligt och nedgånget industriområde! Men att upphöja det till någon slags stadsbyggnadsnorm, i sig själv värd att bevara? Nej verkligen inte. Stockholm är idag en stad som är svårt drabbat av utspridning och gleshet. Det är svårt att ta sig på tvären genom staden och människor bor isolerade från varandra på bostadsöar. Stadens målsättning att binda samman dessa är utmärkt och beundransvärd. Att behålla gränslandsområden enkom på basen att de är gränsland är vansinne och kraftigt hämmande för stadens utveckling.

Gränslandsområden kommer alltid att finnas. De bildas i stadens utkant. Om staden breder ut sig kommer nya gränslandsområden bildas i utkanten av det som blev den nya stadsgränsen. Det är inget konstigt med det. Om vi plötsligt bestämmer att "hit, men inte längre" så kan staden inte längre växa. Och det vore väldigt olyckligt för Stockholm.

Tänk om man sagt stopp på 1800-talet? Hit, men inte längre. Då skulle de gränsland som Aftonbladetskribenterna hyllar inte finnas. Och genom att stoppa stadens utveckling förhindrar man framtidens gränslandsområden.

---

Senast ändrad 5 augusti 2008 11:16

Anders,
du har definitivt missförstått vad jag skrivit. Frågan handlar om det s.k. halvcentrala bandet ska få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar genom en fortgående förtätning. För förtätning behövs verkligen, servicen behöver förbättras så att människor inte tvingas ta bilen till stormarknader. Förtätningen kan ske genom att man bygger högre och tätare, men behåller de små gröna stråken mellan områdena. Eller ska ta bort de miljöer (och människor) som finns där och ersätta dem med en kvasi-innerstad som råkar vara på modet.
Jag tror att svaret måste komma genom att ha en dialog med de som bor där, så att vi kan göra nimbys till yimbys.

Lennart, du skriver:
"men behåller de små gröna stråken mellan områdena"
Dessa är dock just ett av problemen. Inte att det är gröna stråk i sig, utan just att de går mellan områdena. Dessa stråk blir då barriärer som effektivt förhindrar en fortgående urban stad. Att utgå från att det blir "kvasi"-innerstad tycker jag inte det finns någon anledning att göra. Planeras det rätt går det mycket väl att skapa riktiga nya innerstadsområden i dessa gränsland. Det är ju just detta som Yimby också kritiserar, att man inte bygger ny innerstad i de nya områdena som uppförs.
Med det sagt, så ja, det är klart att man skall ha en dialog med närboende. Vilken service saknas? Vilka samhällsfunktioner vill man ha? Vilka friytor används, och vilka används inte? Och så vidare.

---

Senast ändrad 6 augusti 2008 09:41

Det är lite svårt att förstå vad Lennart menar vara "kvasiinnerstad som råkar vara på modet". Kan det vara den sorts utspridda kvarter som ser ut som hus brukar göra i innerstan men som egentligen är förorter? I så fall håller jag med.

Det finns fyra karaktäristika för innerstad, som vi skulle vilja se över ett mycket större område än den nuvarande innerstan:
- Hög folktäthet, minst lika hög som i den nuvarande innerstan.
- Blandade funktioner, boende, arbete, service.
- Sammanhängande kommunikationsstråk på kors och tvärs. Och det är här de "gröna stråken" riskerar att vara fördärvliga. Det är klart att en trevlig park kan ingå i ett kommunikationsstråk - men det är större risk att en obebyggd plats är något man undviker och att därför kommunikationsstråket avbryts.
- God tillgänglighet, dvs hygglig spridning av knutpunkter. Det behövs fler T-Centralen i Stockholm.

Hur detta sedan utformas överlåter vi gärna åt arkitekter att ge förslag på. Det kanske inte behöver se exakt likadant ut som den befintliga innerstan, så länge kraven uppfylls. Inte minst är det av värde att många hus i det halvcentrala bandet bevaras i det nya, för mångfaldens skull. Och för att det ska finnas gott om gamla och alltså billiga hus kvar - alla har inte råd med nybebyggelse.

Och dessutom tycker vi ju att de kvarblivna stugorna från 1800-talets utkant är charmiga där de står på t.ex. Södermalm.

---

Senast ändrad 6 augusti 2008 11:01

Johannes Åsberg (YimbyGBG) formulerade det här med det "kvarblivna gröna" väldigt bra i en kommentar igår:
http://gbg.yimby.se/2008/08/kronika-nor..

"Det är bl.a. det som är så märkligt med funktionalismens strösselplanering, det är som att marken inte är värd någonting.
Man får några kvadratmeter gräs över här, några avsprängda knallar över där.
Det spelar liksom ingen roll att man slarvar bort värdefull mark.

Känslan det ger är inte "åh, vad lyxigt med så mycket bortslösad mark" utan "hmm, här är marken tydligen inget värd, vad beror det på?"."

Johannes satte där ord på en känsla jag haft länge men inte riktigt kunnat sätta i ord. Marken i dessa områden upplevs som att den inte är värd något. Därför kan också områdena upplevas som att de inte är värda något. Det finns säkert de som inte håller med om denna beskrivning, men den beskriver väl min känsla.

---

Senast ändrad 6 augusti 2008 11:05

Ni har helt rätt, Johannes och Anders. Det är som när man trycker massor med pengar - det blir inflation och pengarna blir inget värda.

Alldeles riktigt Jan. Vi behöver fler knutpunkter. Närmast på tur att bli nästan lika mångsidiga som T-centralen är stationerna Solna där Tvärbanan och lite senare Tunnelbanan kommer att anknyta samt Älvsjö där en förlängning av gröna linjen från Hagsätra är oundvikligt. Älvsjö ligger ungefär lika långt från T-centralen som Solna station, både kilometer- och stationsmässigt. Med mångsidigheten kommer den ena att bli den andres motsvarighet på ömse sidor av det halvcentrala bandet.