Årstafältets framtid

Idag presenterades de sex finalisterna i arkitekttävlingen om Årstafältet. Flera av förslagen innehåller riktigt intressanta och framåtblickande idéer. Positivt är också att Årstafältet som en stor stadspark går som en röd tråd genom förslagen.

Men låt oss börja från det andra hållet, med de mindre lyckade idéerna.

Ur en Yimbyistisk synvinkel är förslagens solklara bottennapp alternativet "Årsta händer!". Om vi har någonting att lära av förslaget så är det hur vi absolut inte skall göra. Årstafältet fortsätter här att vara en odefinierad enklav utan några klara gränser mellan park och bostadsområde (någon stad är det inte tal om), sammanbindningarna mellan den nya bebyggelsen och den befintliga är obefintlig, och samtliga nya hus fortsätter på Årstafältets modernistiska tradition av hus-i-park med utströsslade lamell- och punkthus. Det finns en del kul idéer om lokalt producerad solenergi i något som kallas för "solskogen", men ur ett strikt miljömässigt perspektiv torde det vara ytterst tveksamt att slösa centralt belägen mark på solceller, som med fördel istället kan placeras på hustak, eller längre ut i regionen. Den mycket glesa strukturen, som ger dåligt underlag för effektiv kollektivtrafik, och det stora slösandet med värdefull mark centralt i regionen gör att detta förslag ter sig som det minst miljövänliga av alla presenterade förslag.


Att läsa projektbeskrivningen kan närmast beskrivas som surrealistiskt:

"Årsta händer, en generös gest: likt kupade händer öppnar sig fältet mitt i en ny levande stadsdel i södra Stockholm. [...] Årsta händer flätar samman fältets unika miljö i ett poetiskt möte mellan tekniska och naturliga processer. En ny bebyggelsestruktur integrerar isolerade områden med varandra och länkar omgivningen till parken. [...] Årsta händer är en urban[sic!] stadsdel"

Det är inte utan att man undrar om fel text råkade skickas med bilderna.


Nästa förslag, "Årstafältet Valley", är också ganska tveksamt ur en stadsmässig synvinkel. Här har vi en förvisso lite tätare struktur, men sambanden mellan de olika områdena är fortfarande obefintlig och Årstafältet framstår, precis som idag, som isolerad från den övriga bebyggelsen. Någonting som kan liknas vid en stadsmässig kvartersstruktur finns inte, även om förstadier till någon form av stråkbildning och stadsmässighet kan anas.


Varken förslaget "Årsta händer!" eller "Årstafältet Valley" bör övervägas om några nya värden skall tillföras Årstafältet, och om staden menar allvar med att binda samman de idag isolerade bostadsområdena.

Låt oss då gå vidare med de förslag som har någon form av kvaliteter som kan övervägas.

Förslaget "Maximus" innehåller en klart mer lyckad struktur än de två tidigare förslagen. Tydliga strukturer, kvarter och platsbildningar kan ses. En urban kontrast, som dock kunde vara tydligare, skapas mellan parken och bebyggelsen. Stora delar av Årstafältet bevaras som öppen yta, och mycket av förtätningen sker i omkringliggande områden. På detta sätt skapas goda sammanbindningar samtidigt som stora delar av fältet kan sparas som parkyta.
I förslagets beskrivning kan vi läsa att marken är en dyrbar resurs, och därför måste utnyttjas effektivt. Därför är den ganska låga bebyggelsestrukturen, upp till 6 våningar, med enstaka inslag av 10-våningshus, något som kan ifrågasättas. Förslaget har flera goda kvaliteter, men bör kompletteras med en högre bebyggelseskala.


De tre kvarvarande förslagen har en mer storstadsmässig inriktning och skulle om de genomfördes ha potential att innebära skapandet av en ny urban kärna i regionen, med riktiga innerstadskvaliteter.

Förslaget "0835 SNA" bryter ordentligt med den nuvarande bebyggelseidén och skalan i bostadsområdena på Årstafältet och skapar en storstadsmässig miljö med tät stadsbyggnad och ett flertal höga byggnader. Mot den nya parken skapas en mycket tydlig kontrast mellan parken och bebyggelsen. Delar av förslaget har en mycket tydlig kvartersstruktur, medan andra delar innehåller mer glesa och odefinierade ytor. Framförallt kan bebyggelsen i nordlig riktning ifrågasättas från en urban synvinkel och sambanden i denna riktning bli troligen lidande.


Förslaget "NEVA" innehåller en arkitektoniskt mycket intressant bebyggelse som skulle kunna tillföra stora attraktivitetsvärden till området, av en typ som idag helt saknas i Stockholm.


Tyvärr har stadsplaneringen här fått lida. Den urbana väven är förvisso relativt tät, men också splittrad och otydlig.


Ovan: Tydlig "hus-i-park"-struktur som med fördel kan förtätas och skapa både trivsammare miljö , plats för fler och plats för en större parkyta.


NEVA kan bli riktigt bra, men det kräver att den urbana strukturen förtydligas och struktureras upp.

Då har vi bara det sista förslaget kvar, "Arkipelag".


Även här satsas på en storstadsmässig skala, med relativt hög och tät bebyggelse. Den del av området som bebygges har en tydlig struktur och upplevs som mer stadsmässigt än "NEVA". Även här skapas en mycket tydlig gräns mot parken, och en skarp och tydlig kontrast skapas mellan stad och park. Förslagets problem är dock att det inte lyckas så bra med att binda samman områdena runt Årstafältet med varandra. Förslaget har stor potential, men mer arbete behöver läggas för att den nya bebyggelsen inte skall uppfattas som en isolerad enklav.



Skall man sätta någon tillförlit till webbundersökningar så ligger de mer storstadsmässiga alternativen radikalt bättre till på DN:s webbundersökning:



Media:
(City, SvD, DN)