Domstol sista hoppet för en sansad stadsbyggnadsdebatt?

Dagens Nyheter presenterar i sin huvudledare idag "Fem punkter för Stockholm". Det är välkommet att DN:s ledarsida, som tenderar att ofta vara konservativa nejsägare, vill utveckla sitt resonemang och istället för att säga vad man inte ska göra istället pekar på vad man ska göra.

Det hela börjar dock i moll, med vid det här laget ganska klassisk DN-retorik:

Att vi ska vårda de positiva värdena i vår stad håller nog de flesta med om. Inte heller kan de problem och utmaningar som Stockholm står inför lösas med symbolprojekt. Det är inte det som debatten handlar om. Istället handlar det om huruvida vi ängsligt ska titta tillbaka i tiden och tycka att det som kommer hädanefter bara kan bli sämre, eller om vi ska våga göra det som vi vågade förr, nämligen att bygga nya byggnader som får synas och som kan utveckla staden. Den nedvärderande och förlöjligande syn på intressant och spännande arkitektur som DN:s ledarsida här ger uttryck för känns mest som trött och oseriös. En stad utvecklas alltid. Frågan är inte om vi ska bygga, utan hur vi ska se till att det som byggs blir bra.

Det är hög tid att göra upp med ängsligheten och släppa Klara-traumat.

Att staden måste utvecklas, kan förtätas, och innerstaden växa är frågor som YIMBY ser som självklara. Det är också glädjande att just blandstaden identifieras som något positivt. YIMBY kan bara instämma! Frågan här är vad DN:s ledarredaktion menar med "vårdas". Den naturliga utveckling som en stad måste få ha är vårda staden. En stad som inte får utvecklas är en döende stad.

Det här är ganska självklara saker, och här kan vi bara hålla med. I en tät stad är torg och parker, liksom gröna innergårdar (och gärna gröna tak) mycket viktiga delar. Men det hänger också ihop. En tät stad måste ha bra stadsparker och välkomnande torg, precis som bra stadsparker och väkomnande torg behöver en tät stad.

Så länge trafiken inte får ta överhanden är den sällan ett problem. Tyvärr är det inte alltid så i dagens Stockholm. Det finns de som ser fler motorvägar som den enda lösningen och andra som vill se en helt bilfri innerstad. Lösningen behöver inte vara fullt så svart-vit. Man kommer långt genom att helt enkelt låta trafiken (som även inkluderar kollektivtrafikresenärer, cyklister och gångtrafikanter) anpassa sig till stadens och platsens villkor. Genom att få fler att gå, cykla eller åka kollektivt minskar trängseln på gatorna.

Det här kan vid en första anblick te sig trevligt. Men frågan är hur spännande och intressant en stad blir om allt ska passas in i en trång mall. Kiosker och andra tillfälliga handels- kultur- eller mötesplatser tillför också positiva värden genom det oväntade, det annorlunda och det inte fullt så tillrättalagda. En stads kvalitet mäts inte bara i snygghet, även om de flesta av oss nog tycker om när det är städat på gatorna. Men det brokiga och annorlunda är något som hör en storstad till. Det är viktigt att komma ihåg.

Staden är inte en utställningsmonter i ett museum.

Tyvärr är det svårt att komma ifrån känslan av att Dagens Nyheters ledarredaktion fortfarande sitter kvar med en Skansensyn på Stockholm, en stad vars bästa tid redan har varit.

Men det fnns också utmärkta, och välkomna, ställningstaganden i ledaren. Bland annat tas svårigheten att få tag på en hyresrätt upp, en fråga som våra politiker behöver ta på mycket stort allvar. De lösningar som DN:s ledare presenterar är frågor som YIMBY inte tar ställning till, men vi hoppas att alla politiker placerar denna fråga högt på sin agenda, oavsett vilken lösning de förespråkar.


Här går det bara att applådera. Stockholms trafikplanering utgår fortfarande i hög grad från bilisten, även i cykelplaneringen. Cyklisterna får ofta nöja sig med halvmesyrer och ibland trafiklösningar som är direkt livsfarliga.

Återigen är det bara att applådera. Det är hög tid att spårvagnen åter får en plats även i innerstaden. Utbyggnaden av spårväg city är på gång, och det höjs också röster för att göra om linje 4, en av europas mest belastade busslinjer med över 60.000 passagerare per dag, till spårväg. Det innebär dock inte att tunnelbanan är färdigbyggd. Både stadsspårvägar, tvärbanor och tunnelbanan behöver byggas ut i ett växande Stockholm.
 
Andra bloggare om DN:s ledare.

Dagens Nyheter har idag två stora uppslag (också på webben här) om de många förtätningar, främst genom påbyggnader på befintliga hus, som pågår och planeras i city.

DN skriver:

"I skuggan av de stora arkitekturdebatterna om Slussen och Stadsbiblioteket pågår just nu en omvälvning av stadskärnan som Stockholm inte varit i närheten av sedan 60-talet. City blir sakta men säkert några våningar högre.

På gatunivå kan det vara lika skrämmande ödsligt som tidigare. En vandring längs Jakobsgatan i södra Klara gör ingen munter på dagtid och skrämmer många på kvällstid. Men ser man uppåt märker man att Klarakvarteren vaknat ur traumat från 1960-talets rivningar. För det är där uppe det händer. Den gällande, genomgripande modellen för förtätning av Stockholm är att bygga våningslager ovanpå de befintliga husen. Arkitekterna kallar de nya våningarna årsringar."

Det här är en utveckling som YIMBY välkomnar. Det är precis detta som bör vara vår lärdom från det trauma som följde efter de stora rivningarna i klarakvarteren. Att bygga om och till, istället för att riva upp allt med rötterna på nytt. Ibland behövs större grepp, som Klara postterminal, men en stad består av blandning och blandning uppnår vi inte om vi river allt gammalt en gång till.

Att city under många år har haft problem torde ingen kunna sticka under stol med. Därför är också stadens uttalade målsättning att förtäta i city, liksom att öppna upp idag stängda bottenplan för handel och andra verksamheter, mycket välkommen.

DN fortsätter:

"Politiker och många stadsplanerare älskar att referera till Manhattan när nya områden ska planeras. Säg det stadsbyggnadsborgarråd som inte vill manifestera sig själv med ett högt hus eller en märkesbyggnad. Och just att bygga höga hus har fått politiker, arkitekter och allmänhet att debattera som vore stadsplanering svart eller vit: Ohejdad exploatering på marknadens villkor eller bevarande av Stockholms rådande siluett till varje pris. Debatten har haft samma höga ton ända sedan Stockholms första torn - Stadshuset, Kungstornen eller tornen vid St Eriksplan - byggdes för runt hundra år sedan."

Det är glädjande att se en historisk tillbakablick i artikeln i DN, för det är viktigt att komma ihåg: Nybyggen i Stockholm har länge varit debatterade och ifrågasatta. Debatten är inte ett problem, den är en tillgång, som både lyfter fram problem, men också lösningar på dessa. Problem får vi när debatten blir skev, vilket skedde efter rivningarna i Klara. Under decennier har vi bara hört en röst. Rösten som säger nej. Men stadens utveckling och behov handlar inte om något så enkelt som att säga nej till all förändring. Inte heller handlar det om att säga ja till all förändring. Det handlar om att blåsa liv i debatten igen, och också att inse att debatten aldrig kan hamna i vare sig en position som tillåter vadsomhelst, eller i en position som inte tillåter någonting alls. Det är precis det här som är bakgrunden till att YIMBY finns. Att diskutera stadens positiva värden, och att få fram dessa värden till beslutsfattare och opinionsbildare.

Hela artikeln finns att läsa här.

Missa inte heller Peder Altons utmärkta krönika där han, helt riktigt, konstaterar att med de pågående och planerade förändringarna i city "finns chansen att city kan få en riktig stadskänsla".

Förändringen är redan synlig i delar av city, hittills med ett ganska gott utfall.

I en faktaruta till artikeln (också på webben här) nämnds också nätverket YIMBY, tillsammans med andra aktörer som New Beauty Council, skönhetsrådet och stadsbyggnadskontoret.


Vasagatan (Illustration:Reflex Arkitekter)

Till artikeln är en nätdiskussion också kopplad, som tyvärr redan verkar vara stängd efter blott två inlägg. Båda kommentarerna visar på bristande förståelse i stadsfrågorna, där signaturen "Ann-Charlotte", förvisso helt korrekt, menar att staden behöver växa utåt. Men samtidigt menar hon också att man genom detta kan konservera city och inte förändra något där. Så fungerar naturligtvis inte en stad. Och för city:s del vore det djupt olyckligt då det finns flera områden med ett stort behov av förändring. Argumentationen att man ska bevara för bevarandets egen skull håller naturligtvis inte.

Den andra kommentaren kommer från Camilla Persson som refererar till oss inom YIMBY med dessa ord:

"Det har varit byggyra sista åren. HÖGRE ropar stekarna i YIMBY (YesInMyBackyard), bort med gröna fläckar, ropar desamma. Och visst har de sina poänger, som vi tar till oss. Men de borde också inse att en stad måste få förändras långsamt för att det ska bli bra. Akta grönområdena, vi behöver trädens svalka."

Camilla är välkommen att besöka yimby.se och se vilka vi faktiskt är. Snart 3500 personer från hela stockholmsområdet, som gång på gång pratar om vikten av välfungerande parker, trädplanterade alléer och gröna innergårdar i staden, men som samtidigt inte ser ett problem med att bebygga oanvända impedimentytor. För det gäller att kunna göra en skillnad mellan väl fungerande parker och oanvända gräsmattor intill en trafikled.


Regeringsgatan

I DN på stans åsiktsmaskin vecka 48 är YIMBY omnämnda med följande ord:

"Kärlek på höjden
Folk som efterlyser fler skyskrapor i Stockholm brukar få mothugg av stadsvandrande stofiler som tycker att huvudstaden ska se ut som Söderköping. Men höga byggnader är precis vad som behövs för att göra Stockholm mer storslaget. Nu finns en utmärkt blogg för alla som längtar efter högre hus: Yes in my backyard. På den skriver passionerade urbanister. Allra bäst är att de strimlar sönder åsikten att det måste finnas gigantiska grönområden i innerstaden ”för barnens skull”. Barn är inte getter."

YIMBY tackar för omnämnandet, och kan bara konstatera att åsiktsmaskinen naturligtvis har helt rätt. Barn är inte getter, och den som slentrianmässigt ropar på ett överflöd av grönområden "för barnens skull" har nog ett och annat att lära sig om hur man bygger bra miljöer, för barn såväl som vuxna.

DN På stan har idag en serie artiklar apropå att Stockholm beräknas växa med en halv miljon invånare fram till år 2030. Frågor som förtätning, flerkärnighet och skillnaden mellan att bygga bostadsområden och stad tas bland annat upp.

"Visionerna för hur Stockholm ska växa handlar till stor del om att bokstavligt talat göra staden större. Och samtidigt tätare. Det gäller att skapa fler centrum, knutpunkter som hänger samman direkt, utan att passera T-Centralen. Att inte bara bygga bostäder, som i dag, utan att ”bygga stad”, som arkitekten Jan Enfors formulerar det.
- Stockholm är planerat som en piltavla. Den modellen pallar inte med. Den genererar bara ännu mer stillastående bilköer."

Yimby kan bara instämma.

Med tanke på ämnet så finns naturligtvis nätverket Yimby också med:

"”Stockholm är inte Bullerbyn”. Så heter den Facebookgrupp som flitigast propagerar för en förtätad stad."

"Vatten, ren miljö och skönhet. Det är vad Stockholms varumärke bygger på i kommunens framtidsvision. Det klingar välbekant, men långt ifrån urbant.
På andra håll spirar förändringsivern. I höstas bildades nätverket Yimby (utläses ”yes in my backyard”) som, med egna ord, ”har tröttnat på fega politiker, bakåtsträvande stadsbor och människor som egentligen inte vill bo i en stad, fast de bor i Stockholm”. Idén är förtätad bebyggelse. Mer ”stad” och mindre ”förort”, fler hus och färre ”gräsbarriärer”. Sin Facebookgrupp kallar de ”Stockholm är inte Bullerbyn”."

"- Det gröna ska vara en del av staden. I Stockholm försöker man i stället göra staden till en del av naturen, säger initiativtagaren Anders Gardebring."

Resonemanget är här från DN:s sida något motsägelsefullt. Ren miljö kräver ju som bekant just förtätning, ett av de största hoten mot vår miljö och natur är det utspridda boendet. Som vi så många gånger påpekat, man bor inte miljövänligt bara för att man ser en skog från sitt fönster. Skönhet är ju som bekant också något subjektivt. En livlig stadsgata med uteserveringar en varm sommarkväll kan vara mycket vackert, liksom att titta ut över en tänkt framtida skyline i Värtahamnen eller Kista.

Aningen roande har artikeln där Yimby medverkar rubriken "Bomba bort nostalgin". Något som vi som bekant vänder oss mot. Blandningen av nytt och gammalt är tvärtom oerhört viktigt för en levande stad. Fast själva nostalgin som sådan är knappast konstruktiv för stadens utveckling.

Nu är det dock inte Yimby som avses utan ett förslag från arkitekten Tor Lindstrand under hans tid som student:

"För tio år sedan var den nybyggaranda som Yimby ger uttryck för inte alls lika utbredd, menar arkitekten Tor Lindstrand. Den attityden förekom främst på konst- och arkitekturutbildningar. Själv föreslog han som student att evakuera hela Stockholms befolkning till Gärdet för en dags folkfest. Därifrån skulle bomber skickas i väg för att spränga slumpvisa områden i innerstaden.
- Det var ett debattinlägg, ett sätt att säga ”bomba bort nostalgin!” och visa på destruktion som en möjlighet till förnyelse, säger Tor Lindstrand."

Att riva befintlig bebyggelse enkom i syfte att uppföra ny är knappast en konstruktiv syn på stadens utveckling. Däremot finns det naturligtvis tillfällen där det är lämpligt att riva bebyggelse i syfte att positivt utveckla staden. Här kan rivningen av Klara postterminal och Kungsbrohuset vid centralen ses som bra exempel.

Jan Enfors, stadsarkitekt i Sollentuna kommun, tar upp ett intressant förslag om den aldrig öppnade tunnelbanestationen i Kymlinge:

"- Det finns en ouppbyggd tunnelbanestation halvvägs ut, i Kymlinge. Den skulle man kunna öppna. Då behöver stockholmarna bara ta på sig sköna skor, eller skidor på vintern, och åka för att stiga av mitt ute på Järvafältet."

Det är ett intressant förslag. Studerar man en karta ser man att den ödsliga stationen ligger mycket nära Kistas befintliga bebyggelse. Med ett tillägg av ett smalt urbant bebyggelsestråk fram till stationen har man plötsligt två tunnelbanestationer inom Kista, vilket passar bra med målet att göra Kista till en del av den framtida flerkärnigheten i Stockholm. Åt andra hållet får man en tunnelbaneuppgång rakt upp i ett naturområde.
I en annan artikel får Per Ankersjö(c) komma till tals om den skyskrapa, trifoliumskrapan, som Stockholmscentern har föreslagit:

"- Stockholm har ambitionen att vara en världsstad. Men brukar kallas ”världens största småstad”. Jag tycker inte att det är speciellt smickrande."

Miljögruppen Alternativ Stad kommer till tals i en annan artikel, "Halva stan är bilockuperad mark":

"Miljögruppen Alternativ stad är inne på samma linje och pekar på sin hemsida på fler aspekter än miljövinsterna: ”Bilockuperad mark tar upp chockerande andelar av de flesta städer: hälften av den bebyggda ytan i Stockholm är vägar och parkeringsplatser, och bullerzoner är en stor del av vad som officiellt kallas parkmark.”

Vänsterpartiets förslag om bilfria zoner i innerstaden tas också upp.
Ett intressant alternativ till det är så kallade gångfartsgator. Biltrafik är tillåten, men på de gåendes villkor. Bilfria zoner och gångfartsgator bör bli en del av framtidens Stockholm. Men att helt förbjuda bilen i Stockholms innerstad, som föreslagits från sina håll, är troligen inte realistiskt, och kanske inte ens önskvärt ur en rent urban aspekt. Vad som däremot är helt säkert är att biltrafiken måste minska, göras miljövänligare, och anpassas till människans villkor. Idag är människans villkor alltför ofta anpassade efter bilen.

Fler artiklar:
Kulturen behöver ofärdiga områden
Disco i S:t Johannes kyrka?
Fler, större och senare klubbar

Replik på Dagens Nyheters ledare 13/4 2008 (Yimby har även besvarat den tidigare här).

Artikelförfattaren redogör för Stockholms arkitektoniska missar och mästerverk.
Enligt egen åsikt, framhåller författaren historiska samt samtida byggnadsprojekt som försämrat respektive förbättrat stadens utseende. Vidare uppmärksammas lyckade protester som hindrat att byggnadsprojekt fortskridit, mot politikernas vilja.

Artikelförfattaren vänder sig emot en nybyggnation och ombyggnad av Stockholms stadsbibliotek. Nybyggnadsplanerna anses icke nödvändiga och riskerar att förstöra inte bara biblioteket utan även omkringliggande miljöer. Stadsbiblioteket måste skyddas innan några ytterligare beslut fattas menar skribenten.



» Klicka här för att läsa resten av inlägget

I Dagens (lördagens) Dagens Nyheter finns det en artikel om Yimby med rubriken "Bygg mer i innerstaden", på sidan 22.

Artikeln finns inte på DN:s webbplats, men du kan läsa tidningsartikeln genom att klicka här.

Att DN ibland har en tydlig agenda i frågan om Stockholms förnyelse har vi sett förut i till exempel den vinklade undersökningen om nya slussen.

Nu har man gjort det igen. I en artikel med den hårresande rubriken "Rivningsvåg skapar nytt city" så jämför man på fullt allvar rivningen av två hus vid centralen i Stockholm med rivningsvågen i centrala Stockholm på 60- och 70-talet, illustrerat med en bild på ett av de halvrivna husen.

Vad det handlar om är alltså två hus till stor del byggda så sent som på 80-talet som har stått tomma en längre tid och som nog knappast någon skulle beskriva som något annat än betongkolosser. Klara postterminal byggdes för posthantering och är svår att nyttja på annat sätt. Det är ingen större förlust att dessa hus rivs, speciellt då de till viss del är fulla av asbest och har undermåliga möjligheter för ventilation i enlighet med dagens krav.

Artikeln är gravt vinklad och lyser av sensationsjournalistik som skulle göra kvällspressen avundsjuk:

"En ny rivningsvåg drar in över Stockholms city. Inom loppet av några dagar påbörjas rivningen av två stora huskomplex nära Centralstationen till knappt hörbara protester."

Rivningsvåg? Till knappt hörbara protester? Att riva två hus är ingen rivningsvåg och debatten om klara kongress har pågått i flera år.

"Men inget av de två storstilade projekten mitt i city har väckt tillnärmelsevis så stora protester som 60- och 70-talets rivningsvåg i centrala Stockholm."

Nej. Och märkligt vore väl det? De är ju överhuvudtaget inte jämförbara.

"Förvånande är den förhållandevis milda kritiken mot hotellprojektet som kommer att dominera den känsliga stadsbilden i västra city."

Här läggs återigen flera vädeladdade ord in. "Förvånande", "mild kritik" och "känslig stadsbild". Enligt vem? Är detta seriös och objektiv journalistik? Man skulle kunna tro att det är en krönika man läser men det är en artikel på nyhetsplats.

Artikeln är inte en artikel utan en indirekt uppmaning till läsaren att ta ställning i enlighet med journalisten Per Luthanders personliga åsikter om Stockholm city. Något som definitivt inte hör hemma på nyhetsplats i en seriös publikation av DN:s magnitud.