A walk in the park? Bra och dåliga exempel från Nordvästra Kungsholmen

Programmet "Den gröna promenadstaden" föreligger nu i en uppdaterad och omarbetad version. Det tidigare utkastet från juni 2012 hade ett flertal problem som vi identifierade i vårt yttrande: 

• Fokuset på att - i strid med den antagna översiktsplanen - bevara status quo
   
• Det felaktiga grundantagandet att utspridd bebyggelse är miljövänlig bebyggelse
   
• De många tveksamma formuleringarna som kommer att åberopas av Nimby-krafter för att förhindra att stadsbyggnadsprojekt kommer till stånd
   
• Tanken att staden i första hand ska tjäna som naturreservat och först i andra hand som boplats för människor.

I den reviderade versionen kvarstår problemen och har i flera fall ytterligare förvärrats. T ex har formuleringen "Detta betyder inte att mängden grönyta som går åt för stadens tillväxt ökar" tillkommit, liksom följande passus:

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Översiktsplanen, Promenadstaden, har vunnit laga kraft. Den handlar i korthet om tre strategier för att bereda bostäder åt den befolkningsökning vi står inför. I Storstockholm beräknas befolkningen öka med 0,6 miljoner invånare fram till år 2030. De tre strategierna följer här nedan:

(1) utveckla och utvidga den centrala innerstaden
(2) utveckla urbana tyngdpunkter och att
(3) koppla samman staden med nya sammanhängande stadsmiljöer och förstärkta kopplingar.

Som programförslaget konstaterar så förundras besökare över att en så stor stad innehåller så mycket grönt, och det med rätta. Stockholm är en extremt gles stad i internationell jämförelse. Befolkningstätheten utanför innerstaden ligger på lägre eller samma nivå som amerikanska bilstäder som Los Angeles. Detta gäller även om man räknar bort vatten och grönområden. Staden täcker också en ovanligt stor yta för sin storlek. S:t Petersburg, med mer än dubbelt så många invånare, ryms t ex ledigt innanför rektangeln Häggvik-Tullinge-Bollmora-Arninge.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Bild från planprogrammet.

YIMBY ser med stor glädje att den länge omdiskuterade omdaningen och förtätningen av Marieberg nu äntligen kan börja realiseras. Programmet syftar till förtätning så att nya stadsrum tillskapas och därmed ge plats för fler bostäder, fler arbetsplatser mer handel, torg och aktiva parkmiljöer. Det liggande planförslaget innehåller flera positiva nyheter men tyvärr också inslag som delvis förvärrar en redan dålig stadsstruktur.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Grönområde


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Vad har Högdalen gemensamt med Dallas Downtown? Vad har Stockholms innerstad gemensamt med Manhattan?

Dan Hallemar (redaktör för tidsskriften arkitektur) skriver i City (2010-11-04) att tät bebyggelse idag ses som en självklarhet. Men han tycker inte att ordet tät betyder något i sig själv. En del tät bebyggelse är levande. Men Hallemar tar Tensta Rinkeby, Skarpnäck, Norra Hammarbyhamnen och Södra Station som exempel på täta stadsdelar som aldrig blev så levande som man hade tänkt sig. Hallemar tycker inte vi ska fokusera på ordet tät. Utan vi ska ställa oss frågan hur och varför. Jag lyssnar på vad Hallemar säger och ger mig nu in i debatten.

Jag har själv bott i täta stadsdelar som är folktomma och långt borta från allting. Jag har också besökt Houstons och Dallas downtowns som trots alla skyskrapor är mer eller mindre folktomma. Har man upplevt det så kan jag förstå varför man får en negativ syn på täthet. Men många har också positiva erfarenheter. I Europa finns täta innerstäder som lever dygnet runt och där kulturmångfalden är fantastisk. Vad är det som gör vissa täta stadsdelar så levande medan andra är så trista?

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Årets OS-stad Vancouver har fördubblat sin innerstadsbefolkning på 15 år och är idag mer tätbefolkad än Manhattan. Ändå  är det  en hyllad stad som i undersökningar ofta utses till världens bästa stad att leva i. Jag beslöt mig för att ge mig ut på det världsomspännande nätet för att ta reda på hemligheten bakom stadens framgångar. Det jag fann var Vancouverismen.

Vanvouver är inte bara omtalad för de olympiska spelen. Vancouver är också hemstaden för en av världens mest omtalade och hyllade samhällsplaneringskoncept. Vancouverismen är ett koncept som innehåller alltifrån idéer för arkitektur och resande till intressanta bonussystem för parker och kultur.


Vad är det som gör denna plats till en av de mest hyllade i världen?

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Ulf Lundell trivs bäst i öppna landskap. Men jag tillhör generationen som trivs bäst där betong möter grönska. I gränsen mellan de händelserika sociala stadskvarteren och den gröna parken är kontrasterna stora, och alldeles underbara. Jag skulle kunna bo i en villaförort. Men då skulle jag känna mig socialt och kulturellt avskuren från omvärlden. Jag skulle kunna bo centralt i Milano. Men då skulle jag inte kunna njuta av grönskans skönhet och lugn. Nej jag trivs bäst där betong möter grönt. Där man kan njuta av de kulturella och ekonomiska utbytena i stadskvarteren samtidigt som man några kvarter bort kan slappna av, kasta frisbee och mingla i parken. Om jag dessutom kan åka kollektivt till oexploaterade skogar och skärgårdar så är allt finemang.


Betong möter grönska i New York. En av världens mest populära platser.

Alexander Ståhle Forskar om grönområden i städer. Han har i avhandlingar som ”Compact Sprawl” kommit fram till att det inte råder någon negativ relation mellan täthet och upplevd närhet till grönska, tvärtom. Boende i Stockholms innerstad upplever sig ha närmare till grönytor än boende runt Järvafältet. Hans analyser av Stockholm visar att kompakta miljöer som är både täta och gröna har högre fastighetsvärden, bättre hälsotal, större blandning av boyta och lokalyta, och ett högre exploateringstryck. Ståhle menar att förorten måste förtätas på ett bra sätt för att öka känslan av närhet till grönska. Det låter nästan för bra för att vara sant. För tät stad gör det möjligt att spara mer skärgård och andra vilda grönområden för djuren utanför våra samhällen.

Det är viktigt att parkerna håller hög klass och är lätttillgängliga för allmänheten. Vid Telefonplan finns det t.ex. mer grönska än hus och asfalt. Ända råder det brist på öppna gräsytor för äldre och lekplatser för de mindre barnen som inte orkar gå långt. Den mesta grönskan är privat mark i villor eller ”Hus-i-park”. Det finns också stora skogsområden som är avskurna av räls, motorvägar och villatomter. De få grönytor som är tillgängliga använder få då de inte sköts om. Men det finns hopp. Nya kvarter ska byggas och nya parker ska anläggas.

Ett mer framgångsrikt exempel är Östermalm som är tät och  planerad för att alla ska ha ett grönområde i slutet av gatan. Parkerna håller hög kvalité. Södra Djurgården är en av de bästa parkerna vi har i landet. Detta klingar bra med YIMBYs värderingar om att alla i en tät levande stad ska få gångavstånd till multifunktionella parker av hög kvalité.

Parkerna är en självklar och livsviktig del av staden. Vi måste således lyckas med konstycket att förtäta med bostäder, infrastruktur och arbetsplatser för 1 000 000 nya invånare under de närmaste decennierna samtidigt som vi ökar känslan av närhet till grönområden


Betong möter grönska i Paris. En av världens mest populära platser.

Statistiska Centralbyrån har gjort en undersökning om grönytor/grönområden i och omkring tätorter som uppmärksammats av SvD. I resultatet står det att "Andelarna av befolkningen som saknar grönområde inom 300 meter från bostaden varierar från 4 procent till 30 procent.". I storstäderna Stockholm och Malmö saknar 18 procent av de boende grönområden i närområdet.  Men undersökningen måste tas med en nypa salt då det inte bara är närhet till grönytor som är av betydelse utan även kvalitén på grönytan.

En del tror att kampen för grönska är detsamma som att protestera mot varje nybygge på grönområde. Men tyvärr är detta också en kamp för att inte låta Stockholm växa och leder till att man måste bygga "någon annanstans". Det leder till utspridning, så kallad urban sprawl vilket totalt sett tar i anspråk mer grönyta och ökar bilberoendet. Om staden ska få växa så måste vi ibland bebygga grön mark. Men ju tätare vi bygger desto mer grönska kan vi spara. Samtidigt måste vi öka känslan av närhet till grönområden. För att uppnå detta måste vi göra en del omfördelningar mellan bebyggelse och grönska och prioritera rätt grönområden. Vi måste utveckla många grönytor samtidigt som vi måste våga bebygga rätt grönytor.

Sist men inte minst måste vi bry oss om våra vänner djuren. Men den diskussionen tar vi en annan gång.


Jag hoppas att vi kan bygga åtminstone så tätt att vi kan behålla vår skärgård för allmänt friluftsliv. Jag ser gärna att man bygger ut kollektivtrafiken till våra yttre grönområden så att vi utan bil kan njuta mer av den.