Utskrift från www2.yimby.se
....

SvD Debatt: Ökad täthet och närhet för högre livskvalité i Stockholm

Den lokala Naturskyddsföreningen i Stockholms län tillsammans med Svenska byggnadsvårdsföreningen och Samfundet S:t Erik är oroliga för att Stockholms översiktsplan ska leda till att oersättliga stads- och naturmiljövärden går förlorade. Vi hävdar tvärtom att en förtätning av Stockholm är nödvändigt för att bygga vidare på det hållbara attraktiva Stockholm. I sin slutreplik ger skribenterna oss delvis rätt då de menar att strävan efter ökad täthet, närhet och marknadspotential är vällovlig men slänger samtidigt in några brasklappar.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Ett steg i rätt riktning?

SvD rapporterar att Skönhetsrådet blir kvar som självständig remissinstans, men att stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal vill ha bort den särställning som hon anser att rådet ändå har. Alternativet hade varit att låta Skönhetsrådet bli en del av Stadsbyggnadskontoret. En av vinsterna med det upplägget hade varit att korta remissvändorna, och spara tid när nya byggen ska planeras i staden.

Skönhetsrådet, vars riktiga eller fullständiga namn är Rådet till skydd för Stockholms skönhet, har till uppgift att just värna om stadens skönhet. Namnet är förklarande nog i sig. Tanken är att Stockholm och stockholmarna ska ha en egen remissinstans som tar till vara våra intressen. En instans som ska se till att staden både utvecklas och bevaras, och även i fortsättningen är en vacker, inspirerande och arkitektoniskt sett intressant storstad. Samt att se till att det finns en god förankring bland Stockholmarna när staden ska förändras och utvecklas. Stockholm behöver verkligen en sådan funktion. Det gör alla städer.

Problemet är bara att vi inte har någon sådan funktion i Stockholm. Tyvärr. För Skönhetsrådet har för det första ingen som helst folklig förankring. Dess ledamöter tillsätts inte på demokratisk väg. Det handlar istället om en slags elitklubb bestående av ett urval av människor som är allt annat än representativt för Stockholm. I grund och botten rör det sig om konstnärer, arkitekter, och politiker. Människor som har det ganska gott ställt, och som bor ganska långt från de betongförorter som faktiskt utgör större delen av Stockholm.

Är en sådan gruppering verkligen rätt instans för att tillvarata allas våra intressen? Är inte risken att Skönhetsrådet blir till just en banal liten elitklubb, vars verksamhet sker helt över huvudet på de medborgare och väljare som de i grund och botten ska tjäna? Förstår de gemene mans behov och önskemål?

Vi har redan gott om remissinstanser som motsätter sig i stort sett all förändring och utveckling i Stockholm. Två av de mer framstående är Samfundet S:t Erik och Stadsmuseet, som ihop med Skönhetsrådet bildar en slags treenighet som aldrig ifrågasätter varandras yttranden - bland annat eftersom det i viss mån är samma människor som sitter i de tre olika instanserna.

Processerna inom stadsbyggnad och stadsplanering i Stockholm behöver revitaliseras. Att staden är vacker är förvisso ytterst viktigt. Men “vacker” är ett subjektivt begrepp, och ingen exakt vetenskap. Det gör att det handlar om tycke och smak. Och i den debatten är det ofta lätt att man glömmer bort det som är viktigast - hur staden fungerar. Trots att Stockholm är en i alla avseenden väldigt gammal stad så är det ändå en levande och växande stad. Och den måste i första hand fungera, annars börjar den förfalla. Tyvärr inser varken Skönhetsrådet, Stadsmuséet eller Samfundet S:t Erik detta, så deras arbete blir därefter.

Att försöka minska Skönhetsrådets inflytande är kanske ett steg i rätt riktning. Men ett väldigt litet sådant. Så litet att det gör väldigt liten nytta.

TV-Tips: Om Stockholms "skyline".

På Söndag klockan 20:00 kommer det att hållas en debatt i TV-kanalen Axess på temat "Utrotningshotad skyline". (Hur kan man utrota något som inte finns?).

Per Ankersjö, vid det här laget välkänd skyskrapeförespråkare, kommer att debattera frågan med Kerstin Westerlund Bjurström från samfundet S:t Erik (som i huvudsak gjort sig kända för att vilja bevara oss i i framtiden). Även Stella Fare, kommunpolitiker och Peter Kinnmark, arkitekt, medverkar i programmet.

Uppdatering: Programmet kan nu ses på Axess Webb-TV.

Släpp inte in pöbeln i innerstan

SvD publicerar återigen en debattartikel som är negativ till Stockholms utveckling, samtidigt som mer nyanserade åsikter givetvis inte är välkomna. Tidningens ställningstagande i frågan är ganska uppenbart.

Jag känner att det vore passande att bemöta och analysera den här debattartikeln en aning, eftersom den troligtvis kommer att få stå oemotsagd i SvD.

Artikeln i fråga är skriven av Kerstin Westerlund Bjurström, ordförande i Samfundet S:t Erik. En organisation som vill förvandla Stockholm till ett museum, där ingenting får förändras eller förnyas. Och en organisation som även har som mål att bevara innerstaden som det “rikemansreservat” det är idag. Skulle bostadsbyggandet ta riktig fart innanför tullarna så skulle det innebära ökad tillgång på bostäder, och de som idag äger högt värderade bostadsrätter kommer att förlora på det. Tillgång och efterfrågan styr prisbildningen.

Kerstin väljer dock att i första hand anknyta till rent känslomässiga och subjektiva nackdelar med att staden utvecklas. “Staden blir fulare”, ungefär. OK, I vems ögon?

Är det som när det gäller Skönhetsrådet, att endast kultureliten anses ha tillräckligt god smak för att få ha en åsikt i frågan? Bara en sådan sak som hennes retorik får mig i princip att se rött. Stockholms stadsbild framställs som “skör och ömtålig”, och tydligen kommer det att gå käpprätt åt helvete om vi bara höjer staden med ett par våningar. Det där är inga sunda eller vettiga argument, utan ren skrämselpropaganda som riktad mot folks instinktiva rädsla för det som är nytt och obeprövat.

Personligen tror jag nog att en stad som stått på samma plats i närmare 800 år tål det mesta. London är något årtusende äldre än Stockholm, men har inte gått under trots att de minsann har både byggt och rivit i staden.

Vidare uppvisar Kerstin i artikeln att hon inte förstår hur en stad fungerar och vad som gör den levande. De faktafel och felaktiga slutsatser hon drar är ett tecken på detta. Kerstin talar om att man måste satsa på ytterstadens stadsdelar, att det är där “problemen” finns.

“Ytterstadens stadsdelar?”

OK, det finns inga stadsdelar i ytterstaden. Staden upphör vid tullarna, och sedan är det förorter för hela slanten. Normtiden för resor inom Stockholm ligger på ca 50 minuter, trots att det inte rör sig om några stora sträckor. Men givetvis är det ju där man ska bygga, enligt S:t Eriks syn på saken. Då är det ju inte de som bor i innerstan som blir lidande under om- och utbyggnaden av staden. Givetvis kan man ju riva hela områden i betongförorterna, bygga nytt, och sedan låta de boende flytta tillbaka med dubblad hyra. Som i Järvalyftet. Det drabbar ju knappast S:t Eriks medlemmar i någon större omfattning.

Kerstin går vidare med att tala om trafikinfarkten, ytterligare ett exempel på att hon inte har förstått problemet - Problemet är just att staden är utspridd över en så förbannat stor yta, vilket kräver många transporter, vilket kräver fler och större vägar, och då går det åt ännu mer yta. Osv, osv, osv.  Och hon åberopar miljöförstöring som ett argument MOT att förtäta staden! Förstår hon egentligen skillnaden mellan att gå och cykla jämfört med att åka med någonting motorburet. Jo, även “miljövänliga” tåg och spårvagnar som drivs med elektricitet innebär miljöpåverkan, elen måste nämligen framställas någonstans. I smutsiga kolkraftverk, eftersom vi är på väg att avveckla kärnkraften.

Hur som helst, låt dig inte luras av den här propagandan. Till exempel som att “inte många” anser att höghusen i London är ett värdefullt tillskott till stadsbilden, eller att “de flesta” beundrar bedriften att bevara Paris karaktär. Det där är rent tyckande, och inte fakta.

Vad som gör en stad vacker är i allra högsta grad subjektivt, någonting som folk måste börja förstå. Skyskrapor är i vissas ögon fula, medan de älskas av andra. Det finns de som tycker att sekelskifteskåkar är trista och borde jämnas med marken. Alla har sin syn på vad som är fint respektive fult. Och just därför väljer man i andra städer att tillåta lite av varje i stadsbilden, istället för att i museistäder som Stockholm låta en viss stil dominera. En riktig storstad ska innehålla lite av varje, så att alla tilltalas av någonting. Det skapar mångfald och dynamik, och gör att man inte snöar in och får nog av en viss stil, vilket är en bidragande orsak till att man tidigare rev så mycket i Stockholm.

Organisationer som Samfundet S:t Erik och Skönhetsrådet vill dock få folk att tro att skönhet är ett absolut begrepp.

S:t Erik är en organisation som vill bevara ett Stockholm som bara har plats för de mest välbeställda, medan vanligt folk ska hänvisas till förorterna. Därför är de emot förtätningen, som innebär att gränserna mellan innerstad och ytterstad suddas ut. Tro ingenting annat.

Och tänk på att det inte är organisationer som S:t Erik som har gjort Stockholm till vad det är idag. Hade deras mentalitet styrt stadens utveckling under historien hade Stockholm inte varit någon stad överhuvudtaget, utan en marginaliserad liten by i utkanten av Europa.

Se också Är Stockholms identitet på väg att förloras?
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8663 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter