Jag har svårt för att stämma in i kören som tvärsäkert fördömer stadsutvecklingen i
Dubai. Visst, den spränger alla gränser och ibland kan man säkert ifrågasätta hur smakfullt det ena och det andra är. Vissa av projekten riskerar tydligen också att vara miljökatastrofer.
Men jag är samtidigt imponerad av projektet och det man åstadkommer. Till exempel bygger man nu skyskrapan
Burj Al-Taqa -
The Energy Tower som ska vara helt självförsörjande med energi. Detta åstadkommes bland annat med hjälp av hypermoderna vindturbiner och solpaneler. Luftkonditioneringen bygger på en tusenårig
iransk teknik med vindfällor och vatten. 322 meter och 68 våningar miljövänlig byggnadskonst. Se där vad utveckling och ekonomisk tillväxt kan leda till!
Gårdagens artikel i SvD signerad Rasmus Wærn, arkitekt och tekn dr i arkitekturhistoria, är intressant men andas en rädsla för det som är nytt och spektakulärt. Alltså målas Dubai upp som skräckexemplet som ska ha gett inspiration åt oss som vill ha en förnyelse av arkitekturen och stadsbyggandet i Stockholm. Ur artikeln:
"Att det byggs vid Persiska viken är kanske mindre problematiskt än att det ruineras. Men byggboomen återverkar också på vårt eget stadsbyggande. När Gazprom vill bygga ett 300 meter högt torn mitt i S:t Petersburg kommer idén någonstans ifrån. Liksom svenska borgarråds visioner om 34 nya skyskrapor i Stockholm. Föreställningen om att stadsbyggandets uppgift är att slå rekord är ingenstans så uttalad som i Dubai. Uppmärksamheten skapar förväntningar på att arkitekturen inte bara manifesterar tillväxten utan också genererar den. Energin fascinerar, men arkitekturen påminner mest om att det finns bättre på annat håll."
Den här argumentationen är i sin kärna banal. Man har missförstått drivkrafterna bakom idéerna att förnya arkitekturen och stadsbyggnaden i Stockholm. Resonemanget ovan är en typ av snobbism som förminskar och ser ner på andras smak. Det skulle knappast hålla om man inte hade en auktoritär titel att gömma sig bakom.
Bara för att man vill se nya, fräscha och annorlunda byggnader (ja, gärna en och annan riktigt hög byggnad också för den delen) - innebär det inte att man vill "slå rekord" och se vem som kan kissa längst. Det handlar bara om en vilja att bryta dagens intensiva backspegelfokus som bygger på att vi ska bevara oss in i framtiden. Jag ger däremot Wærn rätt på en punkt, nämligen att en tillåtande, spännande arkitektur kan vara tillväxtskapande. Det tror jag faktiskt. Men det betyder inte att man ska bygga fula byggnader. Det ska vara vackra byggnader som ger staden och oss som bor här ett mervärde. Inom dessa ramar ryms betydligt mer än vad som tillåts idag.
Vi ska inte låta oss imponeras av statsskick eller samhällsvärderingar i Dubai och Shanghai. Men att säga att vi inte har något att lära av några av världens mest framgångsrika städer är både förödande och ofantligt självgott.
