Trafikverket sänker Stockholms regionplan

Ingen bra idé

För fyra år sen ställde OECD samman en rapport över OECD-länders storstadsområdens konkurrenskraft. Stockholm hävdade sig ganska väl, vi hamnade på sjätte plats. Det som drog upp oss, ansåg OECD, var låg arbetslöshet (2006!), högt deltagande i arbetskraften, hög arbetsproduktivitet och stora satsningar på forskning och utveckling.

Det som drog ner oss, det vi var sämst på, var dålig infrastruktur och dålig integration av invandrare.

Dessa svagheter beror säkert på många olika saker. Men de har en sak gemensamt. Stockholms utglesning, som ligger på nästan amerikanska nivåer, bidrar till båda.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Förespråkarna av vägprojektet Förbifart Stockholm kan dra en lättnadens suck. Efter valet står det klart att det inte blir någon folkomröstning om förbifart Stockholm ska byggas eller om pengarna i stället ska satsas på att bygga ut och förbättra kollektivtrafiken.

Flera frågor återstod visserligen att svara på när det gäller det praktiska genomförandet av den föreslagna folkomröstningen. Men att anhängarna till Förbifarten inte vill se en folkomröstning beror med största sannolikhet på att de ser att risken för att de skulle förlora är stor.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Regina Kevius, Stockholms nya stadsbyggnadsborgarråd som tar över stafettpinnen från Kristina Alvendal, intervjuas idag i Svenska Dagbladet.

Enligt SvD vill Regina Kevius bygga en tät stad där även högre bebyggelse är tillåten - vilket vi förstås gillar. För oss är detta dock ingen överraskning - som SvD konstaterar har Regina tidigare varit aktiv i nätverket YIMBY, här kan t.ex. ett klipp från 2007 ses där vi diskuterar stadsbyggnad i kanal lokal. Vi har med andra ord fått ett nytt stadsbyggnadsborgarråd med ett starkt engagemang i dessa frågor.

Samtidigt ska det poängteras - YIMBY är, som alltid, oberoende och partipolitiskt obundna och kommer som alltid att både kritisera och rosa när så behövs.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Tillhör du dem som inte har full koll på partiernas åsikter? Är du en av dem som vill rösta, men inte orkar läsa alla spaltmeter i partiernas valmanifest? Då har du hittat rätt. Här kommer en sammanfattning av partiernas åsikter inom utvalda symboliska stadsbyggnadsfrågor i Stockholm.

Under de närmaste dagarna innan valet kommer vi ha en serie med bloggar som sammanfattar partiernas åsikter. Min målsättning är att på ett så neutralt sätt som möjligt ge oss väljare en  inblick i vad partierna står för. Informationen är hämtad från partiernas partiprogram och valmanifest. Om du sedan vill veta mer om partierna kan du besöka de länkar som finns längst ner. De har använts som källa för denna blogg. Först ut är infrastrukturfrågorna.

Men innan ni läser om partiernas åsikter så vill jag att ni lär er följande:

Landstinget ansvarar främst för sjukvården och kollektivtrafiken men också i viss mån regionalpolitik, skärgårdsfrågor och kultur.

Stockholms stad hanterar bland annat utbildning, sociala frågor, äldreomsorg, bostäder, kultur, idrott, gator och miljö i Stockholms stad.
 

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Idag presenterade de rödgröna en överenskommelse om hur Stockholmspolitiken ska hanteras om det blir maktskifte i höst. Då det handlar om ett valutspel är det naturligtvis svårt att säga något mer konkret om utspelet, så som finansiering, tidsramar osv, men några punkter är intressanta att lyfta fram.

En av de frågor som lyfts fram är bostadsbyggandet, och problemet med de till synes ständigt ökade priserna. De rödgröna vill därför satsa på ett ökat bostadsbyggande, framförallt av hyresrätter. Det här är förstås inget oväntat, i princip alla partier pekar ut det som en viktig punkt. Skillnaden ligger framförallt i synen på fördelningan av hyres- respektive bostadsrätter.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Allianspartierna i stadshuset presenterar idag på DN Debatt vad de har valt att kalla "en historiskt stor trafikutbyggnad".

100 miljarder ska satsas på vägar och spår under tolv års tid. Hälften finansierat av regionen medan politikerna i stadshuset vill att regeringen ska stå för andra halvan. För att finansiera den regionala delen av investeringarna vill stadshusalliansen höja trängselskatten, och när förbifart Stockholm står klar, även avgiftsbelägga Essingeleden.

De projekt som tas upp är följande:
 

• Förbifart Stockholm
• Tvärbanan från Alvik till Solna och Kista
• Modernisering av Saltsjöbanan till tvärbanestandard med dragning till Slussen och hopkoppling med befintlig tvärbana till Hammarby sjöstad
• Utökad spårkapacitet mellan Tomteboda och Kalhäll för att få full effekt av citybanan
• Dubbelspår på roslagsbanan
• Åtgärder för att få bort flaskhalsar på Nynäsbanan och mellan Södertälje hamn och centrum.
• E20 Norra länken
• E18 mellan Hjulsta och Kista
• Sex körfält på E4 mellan Södertälje och Hallunda
• Väg 259 (Södertörnsleden)
• Ytterligare omkring "30 angelägna vägprojekt" som inte vidare specificeras.
   

Stockholmsregionen står inför en stor utmaning med en redan idag högt belastad infrastruktur kombinerat med en stor inflyttning och höga nativitetstal. Regionen står också, om någon tilltro ska sättas till förslagen till Region- och översiktsplan, inför ett tätare byggande i framtiden, vilket går helt i linje med den syn på stadsutveckling som YIMBY har.

Det är därför glädjande att man nu från stadens sida har en målsättning att ta tag i den eftersatta infrastrukturen i Stockholmsregionen.

YIMBY ser med glädje att tvärbanans utbyggnad finns med i de prioriterade satsningarna, liksom att Roslagsbanan får dubbelspår.
Vi gläds också åt den ökade spårkapaciteten mellan Kalhäll och Tomteboda, något som vi efterfrågade i vårt remissvar till RUFS 2010.
Likaså efterfrågade i vårt remissvar dubbelspår på Nynäsbanan, något som iaf delvis finns med i dagens utspel.

Det är dock tråkigt att man i dagens utspel återigen gör misstaget att se spår- och vägtrafik som två från varandra isolerade företéelser. Platsbristen i kollektivtrafiken ska lösas med mer kollektivtrafik, och platsbristen på vägarna ska lösas med mer biltrafik, alltså fler och större vägar.

YIMBY är inte motståndare till byggandet av nya vägar. De är en del av nödvändiga infrastrukturinvesteringar i en växande region. Däremot är det problematiskt att man från stadens sida inte förmår att se de nödvändiga strukturella omställningar i trafikplaneringen som måste ske när en stad blir tätare samtidigt som dess befolkning ökar. Lösningen på överfulla vägar i täta städer är sällan att bygga nya motorvägar. De fylls snabbt på med ny trafik och kan i vissa fall till och med förvärra trafiksituationen. Detta är till exempel fallet med förbifart Stockholm om man ska tro de utredningar som gjorts.

Nya vägar kommer att behövas när regionen växer. Men några trängselproblem löser de inte annat än på kort sikt. Lösningen på trängselproblematiken är istället att lyfta över fler resande  till den effektivare kollektivtrafiken. Då frigörs också plats på våra vägar för den som inte kan använda kollektivtrafiken. Det gäller att kunna se på infrastrukturen i termer av åtkomst snarare än kapacitet för ett visst trafikslag. Det finns inget egenvärde i att få plats med så många bilar som möjligt över ett visst trafiksnitt.

I miljökonsekvensbeskrivningen till Regionplan 2010 visas på en ökad biltrafik, och en minskad kollektivtrafik, per capita i Stockholmsregionen.
Det är en utveckling som behöver pareras. Inte bara av miljöskäl, utan också för att möjliggöra ett tätare och mer urbant boende.

YIMBY anser att dagens mycket störningskänsliga läge för vägtrafiken över Saltsjö-Mälarsnittet är ohållbart och att det inte gynnar en växande storstad. Det är emellertid viktigt att ny vägkapacitet över nämnda snitt inte bidrar till en kontraproduktiv stadsutglesning som på sikt kan öka transportbehovet än mer och därmed ytterligare förvärra trängselproblematiken. De effekter som den föreslagna förbifart Stockholm kan få i fråga om stadsutglesning och förvärrade trängselproblem på sikt måste därför noga utredas så att leden inte visar sig bli kontraproduktiv. De utredningar som idag finns visar tyvärr just på sådana effekter och på allvarliga trängselproblem om förbifarten byggs på det sätt som nu är föreslaget. Detta behöver tas på allvar. Så sker inte idag, och det är anmärkningsvärt att politikerna springer vidare med ursprungsplanerna, till synes utan en tanke på att syna denna problematik. Man kan fråga sig vad utredningar spelar för roll, om de inte tas i beaktande när beslut sedan fattas.

Men det mest anmärkningsvärda i dagens utspel är att ingenting nämns om vare sig Spårväg Syd eller en utbyggnad av Stockholms tunnelbana.
I debattartikeln konstateras:

"De samhällsekonomiska kostnaderna för förseningar på grund av trängseln i Stockholmsområdet har beräknats till 6–7 miljarder kronor per år."

Den som någon gång åkt gröna linjen under rusningstid känner väl till magnituden av problemet. Tågen är fulla och går redan så ofta de kan. SL:s förslag om färre sittplatser i tunnelbanan kan bara ge en kort respit. Behovet av en utbyggnad av Stockholms tunnelbanenät borde vara högprioriterat, men omnämns inte ens.

Vi har svårt att förstå varför.


Tunnelbanan. Populär. Och överfull.

En "rekordsatsning" på infrastruktur i Stockholm, som sträcker sig över 12 år, borde med all logisk slutledning också innebära en satsning på tunnelbanan. Om 12 år kommer det att vara över tre decennier sedan den sista större utbyggnaden av Stockholms tunnelbana gjordes, samtidigt som befolkningen har ökat, och fortsätter att öka snabbt.

Ett illustrativt exempel av de enorma trafikmängder som tunnelbanan sväljer kan läsas i Dagens Nyheter som redovisar att en nedstängning av tunnelbanan mellan Slussen och T-centralen skulle kräva en buss var åttonde sekund i rusningstrafik.

En utbyggnad av tunnelbanan måste prioriteras. Om pengarna inte finns är det dags att våra politiker tar sig en funderare kring var pengarna gör mest nytta.

Tre trafik- och industriforskare skriver i en debattartikel i DN under gårdagen om vad vi måste göra för att ändra den inslagna vägen för Stockholm. Forskarna frågar sig om vi skall vi utvecklas efter amerikansk "sprawl"-modell eller europeisk stadsmodell. Deras förslag innehåller förslag om en dubblering av trängselskatten, att förbifart Stockholm slopas och att en förtätning sker i och nära citykärnan, istället för att det skapas underlag för fler förorts- och villaområden.
Liksom bloggen biospolitikos gör bör man dock fråga sig om deras tankar kring uppdelning av jobb i innerstaden och bostäder längre ut är särskilt klok:

"Eftersom boende kräver mycket mer yta än en arbetsplats i tjänstesektorn är en motsvarande förtätning av boendet i innerstaden knappast realistiskt. Huvuddragen i en planering för Stockholm som en klimat- och människovänlig stad bör därför vara att lokalisera nya jobb till innerstaden och nya bostäder i attraktiva grannskap i en utvidgad stadskärna och kring spårnäten."

Det är ju just funktions-separationen som orsakar många av de problem vi idag ser. Snarare torde det vara klokare att funktionsblanda både i befintliga och nya områden, och att se till att bygga ordentligt tätt, och högre än vi gjort förr, för att få de positiva effekter som det ger både på miljö, utbud och stadsliv.

Förbifart Stockholm är en knepig fråga. Dels kan man tycka att den behövs för att lyfta bort en del av de trafikflöden som idag måste gå genom stadsområden. Skall vi kunna bygga om motorlederna i innerstaden till avenyer och boulevarder, vilket bör vara målet, så måste samtidigt trafiken minska. Samtidigt skapar förbifarten underlag för just mer sprawl eftersom biltrafik i ytterområden underlättas. Personligen tycker jag att man gör det lite väl lätt för sig genom att bara bygga ännu en motorväg. Har man ordentlig analyserat effekterna av förtätning och kraftigt förbättrad kollektivtrafik? Målet måste vara att minska biltrafiken. Dels av miljöskäl men också av utrymmesskäl. Nästan 50% av Stockholm upptas idag av motorvägar, trafikleder, trafikplatser, bullerzoner och olika typer av barriärområden. Idag pekar prognoserna tyvärr åt helt fel håll vad gäller biltrafik. Den beräknas öka, inte minska, och det även utan att förbifarten byggs.