Varför bygga klimat-osmart (och inte så attraktivt)...?
Just nu pågår som bekant
klimatkonferensen i Köpenhamn för fullt.
I diskussionen om klimatet pratas om sådant som utsläppsrätter, alternativa bränslen för bilar, handel med utsläppsrätter och så vidare. Det finns de som menar att vi måste dra ner på det mesta i framtiden och helt enkelt leva enklare liv medan andra ser teknikutveckling som den enda vägen. Våra politiker vrider och vänder på saken och vill naturligtvis göra så många som möjligt nöjda, en svår balansgång som för det mesta skapar missnöje åt det ena eller det andra hållet. Men det finns också sådant som vi alla borde kunna vara överens om.
En fråga som borde uppmärksammas mer, och som
Johannes Åsberg från YIMBY diskuterade i Studio ett i P1 i förra veckan, är den helt avgörande roll som stadsplaneringen spelar för att vi ska kunna nå utsläppsmålen.
Att bygga energisnåla hus med miljövänliga material är naturligtvis bra, men om vi missar hur man ska transportera sig till och från dessa bostäder till arbete, affärer, nöjen, kultur och annat så missas en stor del av de vinster som kan göras, både ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Vi kan bygga aldrig så fina passivhus men så länge de uppförs i sprawlande
hus-i-parkeringsplats-enklaver omgivna av motorleder och köplador får vi ändå ett ökat bilberoende och
ökade utsläpp. Stadsplaneringen måste helt enkelt bli klimatsmartare och lämna
SCAFT-idéerna bakom sig en gång för alla.
...när vi kan bygga klimatsmart och attraktivt istället?
Genom att fortsätta bygga den glesa staden växer den alltmer utåt med följden att stora naturområden bebyggs och asfalteras och vi får dras med ständigt ökande kostnader för en allt glesare infrastruktur. Enbart nya bränslen kan inte lösa de problem vi står inför, det är de flesta forskare liksom
statens egna utredare ense om.
YIMBY är ett nätverk för stadsälskare. Vi vill att det ska byggas mer av den täta, livliga och mycket efterfrågade blandstaden. Vår främsta drivkraft är just att vi älskar staden och allt vad den innebär men vi drivs också av det faktum att det är mycket mer klimatsmart att bygga tät blandstad än glesa bilberoende områden allt längre ut i periferin. Trots uttalade visioner om att bygga tät blandstad är fortfarande en kraftig majoritet av det som byggs i Sverige just glest och bilberoende. En del har börjat att förstå att stad har blivit "inne" och använder begreppet som säljargument för nya "områden". Tyvärr tenderar för det mesta dessa områden ändå att vara trista enklaver i karbonkopierad nyfunkis med någon busslinje på sin höjd. En stad blir inte en stad bara för att man kallar den stad.
Stadsplanerare och forskare har under lång tid känt till att täta städer med blandning av människor och verksamheter är socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart. Från politiskt håll kommer glädjande uttalanden och målsättningar om att man vill bygga
blandstad. I
översiktsplaner och andra politiska dokument pratas det om den täta staden. Men ändå rullar på de flesta ställen byggandet på i sin vanliga lunk med trafikleder, matargator, nyfunkisvillamattor och hus-i-parkeringsplatsenklaver så långt ögat kan nå.
Naturligtvis är det svårt att ställa om en stadsplanering som har fått härska oinskränkt under hela efterkrigstiden och kunskapen om hur man faktiskt gör saknas nog här och var.
Men vi behöver faktiskt inte
experimentera så mycket. Om vi är osäkra på hur man gör så kan vi ta en titt på de klimatsmarta och attraktiva områden som faktiskt redan finns - och sedan bygga mer av det. Svårare än så behöver det inte vara.
Det bästa i kråksången är att blandstaden gör att vi kan bygga klimatsmartare, hållbarare, attraktivare och billigare på samma gång. Så vad väntar vi egentligen på?
