Utskrift från www2.yimby.se
....

KulturSlussens nya kläder

I februari lanserade Konstakademins Mats Edblom ett eget oberoende förslag till Slussengestaltning. Förslaget föregicks av ett tämligen hätskt avfärdande av det liggande planförslaget där Edblom och Konstakademin i ett pressmeddelande utropade " skam och förbannelse över de nidingar" som planerat Nya Slussen. Till mångas förvåning visade sig hans eget förslag lida av precis de problem han såg i stadens förslag, bara i än högre grad.

Har han lyckats åtgärda dessa problem i sitt nya reviderade förslag, nu backat av 79 kändisar (däribland ABBA-Benny Andersson och Robyn) och försett med det klatschiga namnet "KulturSlussen"?

Låt oss undersöka.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

"Närhet" är ett vackert ord inom stadsplanering

Vad har Högdalen gemensamt med Dallas Downtown? Vad har Stockholms innerstad gemensamt med Manhattan?

Dan Hallemar (redaktör för tidsskriften arkitektur) skriver i City (2010-11-04) att tät bebyggelse idag ses som en självklarhet. Men han tycker inte att ordet tät betyder något i sig själv. En del tät bebyggelse är levande. Men Hallemar tar Tensta Rinkeby, Skarpnäck, Norra Hammarbyhamnen och Södra Station som exempel på täta stadsdelar som aldrig blev så levande som man hade tänkt sig. Hallemar tycker inte vi ska fokusera på ordet tät. Utan vi ska ställa oss frågan hur och varför. Jag lyssnar på vad Hallemar säger och ger mig nu in i debatten.

Jag har själv bott i täta stadsdelar som är folktomma och långt borta från allting. Jag har också besökt Houstons och Dallas downtowns som trots alla skyskrapor är mer eller mindre folktomma. Har man upplevt det så kan jag förstå varför man får en negativ syn på täthet. Men många har också positiva erfarenheter. I Europa finns täta innerstäder som lever dygnet runt och där kulturmångfalden är fantastisk. Vad är det som gör vissa täta stadsdelar så levande medan andra är så trista?

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Krönika: Nya Brunkebergstorg (jag är skeptisk)

Mikael Askergren är arkitekturskribent och har också en egen blogg.
Nedstående inlägg har tidigare publicerats på Mikael:s blogg.

Apropå Stockholms stads nya planer att omvandla Brunkebergstorg till ett "kulturtorg" med utomhusscen för Parkteatern och trottoarkaféer: är det bara jag som är skeptisk?

 

Jag är skeptisk eftersom jag till att börja med inte tror på arkitektillustrationer med en massa glada människor som vimlar i allmänhet, och har svårt att tro på arkitektillustrationer med en massa glada människor som vimlar på Brunkebergstorg i synnerhet!

Jag tror inte på Brunkebergstorg som "kulturtorg". Jag tror inte på Ahrbom & Partners nya fina arkitektillustrationer med alla dessa trottoarkaféer och lyckliga människor på Brunkebergstorg. Eller rättare sagt: det kanske går att få mig att tro på det här - men i så fall har jag ett mycket stort förbehåll. Låt mig förklara:

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Framtidens Slussen i framtidens Stockholm

Framtida slussen enligt förslaget.
Framtida slussen enligt förslaget.
 

Slussenmodellen är just nu utställd på Sjömanshemmet vid Ryssgården.
Slussenmodellen är just nu utställd på Sjömanshemmet vid Ryssgården.
 

Slussen är en Stockholms mest centrala platser. "Klöverbladet" - den nuvarande konstruktionen - har stått sedan 1935, och byggdes med fokus på dåtidens behov. Resultatet blev en väl tilltagen trafikapparat för den ökande privatbilismen, och tanken var att i princip all trafik över saltsjö-mälarsnittet skulle passera Slussen. Men klöverbladet har nu spelat ut sin roll. Hur ska framtidens Slussen se ut i framtidens Stockholm?


Det gamla klöverbladet står som ett monument över svunna tiders syn på bilen som det allenarådande transportmedlet. Centralbron, Västerbron och Essingeleden har tillkommit sedan Slussen byggdes, och leder nu bort stora delar av trafiken genom Gamla Stan. Slussen ska ersättas av en annan lösning. Men vilken?

Stockholm stad har ställt ut en sådan lösning på Sjömanshemmet vid Ryssgården. Det officiella förslaget. Vi har varit där och studerat modellen närmare. Det är Fosters omarbetade förslag, som baserar sig på det vinnande förslaget från den senaste (peppar, peppar) tävlingen. Glädjande nog tycks det finnas en politisk enighet bakom detta förslag, och om allt går enligt planerna kommer kanske spaden att sättas i jorden – eller bilan i betongen – under 2011.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Riksintressen på agendan


Svenska Dagbladet väljer att illustrera artikeln med en bild på Djurgården och Nordiska muséet. Ett minst sagt märkligt bildval med tanke på att inga höghus lär föreslås där.

Riksintressena, som vi har skrivit om tidigare här YIMBY, har börjat komma upp på den politiska agendan. Svenska Dagbladet skriver om en en arbetsgrupp inom centerpartiet som, enligt centerpartiets gruppledare Per Ankersjö, vill slopa riksintressena för kulturmiljövården i stadskärnorna.

Det är bra att frågan kommer upp på den politiska agendan. Snårigheten i plan- och bygglagen är tillsammans med riksintressen, miljöbalk, de många möjligheterna att överklaga, och en uppsjö av andra regelverk och normer att följa (varav åtskilliga, aktivt motarbetar möjligheterna att bygga tät blandstad) , ett snårigt och svåröverskådligt lapptäcke. Det här gör det onödigt svårt och dyrt att bygga i Sverige, vilket knappast underlättar när vi behöver lösa bostadsbrist och komma åt miljöproblematiken med våra glesa städer. Sverige har haft en kronisk underproduktion av bostäder under många år, och i Stockholm byggs bara hälften så många som skulle behövas. Det är uppenbart att vi har problem.

Det är här viktigt att poängtera några saker. Problemen med vår lagstiftning löper långt djupare än att det är svårt att, som Svenska Dagbladet väljer att rubriksätta sin artikel, bygga skyskrapor i våra städer. Den mentala bild människor ser när de tänker på riksintressen handlar ofta om vackra 1800-talshus och andra typer av genuint omtyckta miljöer. Men riksintressena tar ingen hänsyn till sådant. Riksintressena skyddar allt som finns som anses vara av "riksintresse". Om det är älskat eller avskytt har inget med saken att göra. Det kan således även innebära asfaltsverk, motorvägsramper eller betong-grå fasader och stora ytpakeringar. Vi har exempelvis på senare år sett flera fall där boende i rekordårens hus inte får göra om sina närmiljöer.

Get the Flash Player to see this player.


Fler exempel på problem finns, där riksintresset används som argument för att stoppa förskolor, för att fortsätta strössla ut bilberoende punkthusmattor eller för att låta folk frysa och energi slösas då miljonprogrammets hus inte får tilläggsisoleras.

Att YIMBY vill diskutera frågor som PBL, riksintressen och miljöbalken handlar inte om att vi vill avskaffa dem rakt av; men de behöver reformeras. Det går inte att fortsätta sopa under mattan att en lagstiftning med rötter i miljonprogrammets tidevarv (med överproduktion av bostäder) kommer att få mycket stora problem att hantera de stora utmaningar som vi idag står inför. Utmaningar som bostadsbrist och stora skaror ungdomar som är på väg ut på bostadsmarknaden. Utmaningar som galloperande boendekostnader och de miljöutmaningar vi står inför, där dagens lagstiftning ibland är direkt kontraproduktiv för att nå miljömål. Och sist men inte minst, det faktum att dagens lagstiftning är utformad i en tid då gles och bilberoende modernismsprawl var det hetaste som fanns.

Ett Aktivare YIMBY

Jag var med i diskussionerna när iden om YIMBY för första gången dök upp 2007. Sedan dess har YIMBY utvecklats till något större än jag någonsin vågade tro. Idag är vi över 4000 medlemmar i Stockholm och YIMBY.se besöks av tusentals användare varje dag. YIMBY finns idag i flera städer i olika länder i norra Europa. Då och då ser jag YIMBY-medlemmar i TV-rutan.

En del nätverk och organisationer har bara slutna debatter bland några kärnmedlemmar för att effektivisera och synkronisera budskapet utåt. Men inom YIMBY får alla delta i debatten. Till och med ickemedlemmar får komma till tals. Det har gjort YIMBY.se till det kanske största forumet för debatter om stadsplanering och arkitektur i Stockholm.

Här möts idag människor från förorten och innerstan, professionella stadsplanerare och lekmän, unga och gamla, ensamstående och flerbarnsföräldrar i debatter om stadens framtid. Att ni är så många med så olika bakgrund har gjort YIMBY till något som jag tycker har blivit bättre och bättre för varje månad som gått. Ständig lärt vi oss nya saker från människor med olika bakgrund. För mig har dessa år varit oerhört lärdomsrika. Jag beundrar och tackar er alla som deltagit i de konstruktiva debatterna.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Centerpartiet: Lys upp City


Centerpartiets vision för Klarabergsgatan. Illustration: Joakim Sturesson.
Klicka för större version.




För en dryg månad sedan skrev vi om skyltar och fasadbelysningar här på YIMBY och efterlyste att staden inte bara fokuserar på hur befintliga och omtyckta skyltar kan bevaras utan hur vi också kan få mer skyltar och mer ljus på Stockholm. Speciellt såhär års är det många delar även i centrala Stockholm som kan upplevas som mycket mörka.

Det här är något som centerpartiet i Stockholm nu tar upp genom att lämna över en skrivelse till Stadsbyggnadsnämnen om att upprätta "urbana frizoner" i City:
Det finns en utpräglad syn att skyltar och nya byggnader ska ”smälta in” i det befintliga Stockholm. Detta gör att Stockholm blivit en kulturhistoriskt intakt stad, men också aningen tråkig. Exempelvis har det fått effekten att vi har väldigt få neonskyltar. Många politiker vurmar för de gamla byggnaderna och de gamla skyltarna, men få presenterar idéer för hur vi ska få nya spektakulära inslag från idag.

Här kan det i sammanhanget vara på sin plats att nämna att neonskyltar definitivt inte är något som är främmande för Stockholm. Så här såg t.ex. korsningen Kungsgatan/Sveavägen ut 1944.


Foto: Stockholmskällan

Centerpartiet fortsätter:
För att skapa en mer tillåtande skyltpolitik föreslår vi att staden utser en eller flera urbana frizoner för uppsättandet av skyltar. I dessa frizoner ska man bortse från rådande krav vad gäller hänsyn till stadsbild, natur- och kulturvärlden. Ambitionen är att det, precis som i många andra storstäder ska växa fram en lysande skyltplats i Stockholm. Intressanta platser att pröva är Klarabergsgatan/Drottninggatan, Sergelgatan eller korsningen Sveavägen/Kungsgatan.

Förslaget är intressant och vi hoppas att staden vågar diskutera frågan. Hur pass mycket man kan släppa på skyltreglerna, och var man kan göra det, är säkerligen frågor där åsikterna går isär. Men det verkar uppenbart att dagens regelverk har inverkat menligt på antalet skyltar när man ser bilden ovan från 1944 och den här bilden från Stureplan 1955.


Bild: Stockholmskällan

Ett Stockholm utan stadshuset och stadsbiblioteket?


Det Västra City Folkpartiet vill bevara

Folkpartiet Stockholm skriver i en artikel på Newsmill den 19 november om sin syn på Stockholms tillväxt och utveckling, med den ganska talande rubriken "Inga fler skyskrapor i City". Tyvärr säger Folkpartiet i princip inte någonting med sin artikel, och den väcker snarare fler frågor än den besvarar. Artikelförfattarna passar även på att kritisera den vikande respekt eller förtroende som vissa politiker har för stadsmuseets arbete med att k-märka byggnader och miljöer i Stockholm - Quis custodiet ipsos custodes?

Vi inom nätverket YIMBY delar inte denna syn på Stockholm.

Vad baserar Folkpartiet sitt ställningstagande på? De tar i sin artikel upp en del gamla och vid det här laget väldigt slitna argument, som rivningarna av de gamla Klarakvarteren för ett halvsekel sedan. Men vad har norrmalmsregleringen gemensamt med dagens förslag att förtäta och bygga igen en del luckor som finns i centrala Stockholm? Eller förslagen att ersätta en del av dagens mindre lyckade byggnader med någonting som fungerar bättre ihop med stadsbilden och ger ökade värden för staden? YIMBY har föreslagit en slags "byggväxling" som ger staden möjlighet att återställa en del av stadsbilden och framhäva det som återstår av Stockholms gamla kärna. Du kan läsa mer om det här.

Klara-rivningarna är en svår fråga. Främst för att den bild många har av den händelsen är ganska ensidig och onyanserad. Detta beror på att "rivningsraseriet" som argument har ägts av konservativa och reaktionära krafter som har valt att lyfta fram sin syn på norrmalmsregleringen som ett exempel på hur vår gamla stadskärna förstördes. I vissa aspekter har de rätt. Levande kvartersstad försvann i samband med rivningarna. Och levande kvartersstad är någonting som vi inom YIMBY förespråkar.

Samtidigt utelämnar de konservativa krafterna vissa detaljer, som skulle göra det lättare att förstå drivkrafterna bakom norrmalmsregleringen. Då är det svårt att bilda sig en uppfattning om man inte själv har upplevt gamla Klara, vilket väldigt få av dagens stockholmare ärligt kan säga att de har gjort.

Ett argument som kan nyansera bilden av norrmalmsregleringen är att det var ett socialt projekt, med målsättningen att få bukt med problemen i stadsdelen. Många av människorna bodde hopträngda i små lägenheter utan rinnande vatten och var hänvisade till utedass på gården. Fattigdomen var utbredd, och det var vanligt med sjukdomar som berodde på sanitära olägenheter. I Gamla Klara fanns slum där ohälsa och kriminalitet frodades.

Att förbättra situationen för dessa människor krävde någonting radikalt. Att modernisera hela stadsdelen var inte genomförbart, utan det krävdes nya bostäder eftersom invånarna helt enkelt inte fick plats. En stor del av dem hade alltså tvingats att flytta även om alla hus fått stå kvar. Tyvärr genomfördes detta projekt utan någon som helst finess eller respekt för stadens kvaliteter. Man rev mer än vad som var nödvändigt, och byggde som ersättning isolerade förortsenklaver långt utanför staden. Den levande innerstaden ersattes med sovstäder.

Folkpartiet förespråkar omedvetet en liknande utveckling genom att kräva stopp för en hög exploateringsgrad i centrala Stockholm. Problemet är i den här frågan att Edholm, Gundar och Sjöstedt i grund och botten menar väl, och vill slippa se en upprepning av 1900-talets misstag. Det vill vi nog alla. Men deras idéer kan mycket väl få sådana konsekvenser, eftersom vi genom en ogenomtänkt och restriktiv bostadspolitik riskerar att skapa nya problemområden. Det är en fråga som man inom folkpartiets ledning måste reflektera över.


Det Västra City YIMBY vill se

Bland de argument som är mindre relevanta är ledartrojkans uttalade mål att värna stadens visuella identitet. Där hittar vi samtidigt Folkpartiets huvudargument mot skyskrapor i City. Premissen för detta ställningstagande är att stadsbilden är bra som den är, och därför ska ingenting som kan förändra den få byggas.

Hur staden hade sett ut idag om man resonerat så under tidigare sekler?

Det finns många exempel på byggnader som var kontroversiella när de byggdes, men som idag är en så naturlig del av stadsbilden att inte ens den mest reaktionära nostalgiker skulle drömma om att "återställa" den till sitt tidigare utseende. Stadshuset är ett exempel på en sådan byggnad. Även stadsbiblioteket var på sin tid ett omdebatterat projekt. Söker vi oss utanför Stockholm har vi ett bra exempel i Eiffeltornet i Paris.

Kan du tänka dig ett Stockholm utan sitt stadshus, eller ett Paris utan Eiffeltornet? I båda fallen talar vi om byggnader som är ikoniska för de städer de står i. Säg "Stockholm" och många tänker på just stadshuset med sitt karakteristiska höga torn och röda tegel. "Paris" är för de flesta synonymt med Eiffeltornet. Detta gäller även byggnader som Globen, Söder Torn och S:t Eriks torn, som alla kritiserades och bespottades innan de byggdes. Nu är de en naturlig del av stadsbilden. Eller gjorde vi fel som byggde dem? Är det kanske i första hand en fråga om mentalitet, snarare än byggena i sig?

Folkpartiet anser också att det är ett problem att politiker börjar "tappa respekten" för stadsmuseets k-märkning av byggnader och miljöer i Stockholm, och menar att man som politiker inte ska ifrågasätta stadsmuseets kompetens. Är det inte snarare tvärtom, att man som politiker måste göra avvägningar mellan olika intressen? Stadsmuseet är part i den här frågan, och fokuserar ensidigt på just arbetet med att skydda olika kulturmiljöer, det är ju deras jobb! Quis custodiet ipsos custodes – vem övervakar övervakaren, eller vem vaktar väktaren? En fråga som går ända tillbaka till antiken. Stadsmuseets tjänstemän är till skillnad från stadens politiker inte demokratiskt tillsatta, och därför måste deras arbete få granskas och ifrågasättas, annars är det fråga om tjänstemannastyre.

Inom Folkpartiet måste man inse att vi inte kan ge en enskild part i frågan fritt spelrum och sedan tvinga alla andra att rätta sig efter det. Företräder Folkpartiet stadens invånare i den här frågan? Eller har man valt att rätta sig efter önskemålen hos olika konservativa intressegrupper som utgår från sina egna önskemål och värderingar utan hänsyn till stadens behov av att få växa och utvecklas? Och ställde sig inte Folkpartiet bakom planerna på att riva stadsbibliotekets annex för att ge plats för Delphinium? Eller planerna på att riva Aspuddsbadet?

Stadens framtid är en fråga som tillhör alla Stockholmare. Inte bara tjänstemännen på stadsmuseet, eller debattörer och intressegrupper som skönhetsrådet, YIMBY eller Samfundet S:t Erik. Och eftersom det angår oss alla kan vi inte leta oss fördärvade efter lösningar som gör alla lika nöjda, vilket Folkpartiet tycks vara ute efter. Det är dömt att misslyckas, eftersom det leder till att ingen blir nöjd. Vi måste ta hänsyn till att det finns olika önskemål, och acceptera att det i en växande storstad byggs sådant som vissa stör sig på, medan andra uppskattar det. En levande stad behöver kontraster.

Ingen har föreslagit att vi ska riva stadens äldre bebyggelse för att ge plats åt le Corbusierska monsterskapelser i gråbetong. Vi kan bygga högt i City, om det finns skäl för det. Varje projekt är individuellt och därför är sammanhanget och gestaltningen av det nya Stockholm viktig. Att däremot bara säga "nej" leder ingenstans. Även om man som Folkpartiet försökt att linda in sitt kategoriska nej för att ge sken av att vara för en utveckling av staden. För det precis det de gör genom att säga att de vill utveckla staden till en internationell storstad, samtidigt som utseendet inte får förändras.

Skönhet är nämligen någonting subjektivt.

Artikeln är också publicerad på Newsmill.
«
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8663 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter