Krönika: Vacker arkitektur gör oss gladare och friskare

Text: Johannes Lilleberg
Foto: Anders Gardebring

Vårt kulturhus har fått en ny bottenvåning och huvudentré för 40 miljoner kronor. Resultatet är en mer öppen, ljusare och socialare entre men också mer kommers.

På plattan är några av trekanterna täckta med oranga och gröna mattor. Utanför ingången till Peter Celsings kulturhus finns en extra stor matta som markerar ingången. "Inte riktigt färdiga ...men vi har öppet ändå" står det innanför entrén. "Caféet är inte färdigpyntat och några lampor ska installeras i exempelvis bibliotekets hyllor" säger de i informationsdisken mitt i hallen.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

På Kulturhuset pågår just nu utställningen "Stockholm bygger". Dels finns det videoskärmar där man kan se olika planerade byggnadsprojekt, men det stora dragplåstret är en 44 kvadratmeter stor modell över Stockholm där ett antal av de olika stadsutvecklingsprojekt som nu pågår i Stockholmsregionen kan beskådas.



De idag byggda kvarteren är färglagda och de som planeras vita, tanken är, enligt en artikel i Dagens Nyheter, att modellen skall uppdateras efter hand allteftersom planerade projekt står färdiga.

Dagens Nyheter citerar Finansborgarråd Sten Nordin:

"Stockholm är inne i en fantastisk tillväxt. Det sjuder av optimism. Det fanns en gång i tiden när man sa att Stockholm vuxit färdigt, sa Sten Nordin, men menar att inget kunde vara mer felaktigt. "

Yimby kan naturligtvis bara instämma i att en stad aldrig växer färdigt, en felaktig inställning som länge närts av både politiker, allmänhet, institutioner och remissinstanser. Den bilden verkar dock, glädjande nog, alltmer vara på väg att ändras, i alla fall hos våra politiker. Huruvida Stockholm befinner sig i en fantastisk tillväxt och sjuder av optimism kan väl däremot diskuteras. Det mesta som planeras är fortfarande väldigt småskaligt och lider fortfarande av många av modernismens sviter där saker som hög exploateringsnivå, tydlig skillnad på privata och offentliga rum och stadsstruktur istället för utkastade punkthus på gräsmattor alltför ofta lyser med sin frånvaro. De arkitektoniska utsvävningarna hålls också tydligt på mattan med olika variationer av det välkända nyfinkistemat. Här finns mycket att göra både vad gäller idéer och inställning hos politiker, arkitekter, byggbolag och planerare, men också i lagstiftning, bland annat behöver plan och bygglagen reformeras så att den premierar stad, istället för dagens situation då det knappat går att bygga stad om PBL skall följas.

Den 15 september tar Kristinia Alvendal över som stadsbyggnads- och fastighetsborgarråd efter Mikael Söderlund. I en annan artikel i Dagens Nyheter berättar hon lite om sina tankar och idéer för Stockholm:

"- Min vision är att vi inte pratar så mycket om innerstad, ytterstad och förort, utan om staden som helhet. Stockholm är en storstad tack vare att vi har ytterstad och förorter."

Det kan ses som både positivt och negativt. Positivt framförallt då det kan ge nytt fokus på det stora arbete som finns med att utveckla våra förorter i den flerkärnighet som finns med i planeringen för framtidens Stockholm. Negativt om det tappar fokus på staden som idé och att man då riskerar att fortsätta bygga på ett bevisligen problematiskt vis. Men till saken hör att det inte finns så mycket platser kvar att förtäta på i den befintliga innerstaden, därför blir det ofrånkomligt att flytta blicken lite längre ut och jobba vidare där. Den stora utmaningen är nu att läka ihop staden till en fungerande helhet med levande stadsstråk och en expanderad innerstad som får växa samman med förorterna.


Dagens Nyheter skriver:

"- Det var länge sedan vi fick en märkesbyggnad, och det är lite tråkigt. Vi har ju Globen, men det var ju länge sedan, sa Kristina Alvendal.
På höjden kan hon också tänka sig att bygga, men vill inte närmre gå in på några av planerna förrän hon tagit över rollen på riktigt."

Här kan Yimby inte annat än ge en rungande applåd. Bravo! Låt oss bara hoppas att visionen också realiseras i riktiga projekt. Det är hög tid att Stockholm får nya byggnader som vågar stå för sig själva. Framförallt så måste den typen av byggnader avproblematiseras. Spännande arkitektur och byggnader som vågar synas är en tillgång, inte ett problem. Den stora tillväxten kommer att ske i nya stadsutvecklingsområden, så klassiska argument som "innerstadens siluett" bör här inte heller kunna användas.

I artikeln kommer också Mikael Söderlund till tals:

"- Vi måste sluta att problematisera att folk vill flytta till Stockholm. Det är någonting positivt."

Återigen kan Yimby bara instämma. Att Stockholm växer och utvecklas är inte bara positivt. Det är nödvändigt för att Stockholm skall kunna konkurrera med andra storstadsregioner som t.ex. Öresund och Berlin.

Söderlund säger också:

"- Vi har lämnat modernismen bakom oss och det där med att man ska ha ett bostadskvarter här och ett köpcentrum där, separerat från varandra. Nu bygger vi en klassisk integrerad stad."

Att få det så tydligt formulerat direkt från stadsbyggnadsborgarrådet är naturligtvis mycket positivt och glädjande, och vi hoppas att Krisina Alvendal följer vidare i detta spår. Att Stockholm under Mikael Söderlunds ledning ändrat riktning i en del frågor är helt klart. Förslag på byggnationer har blivit stadsmässigare, flera högre hus har föreslagits och stadshuset har vågat sätta ner foten på ett helt nytt sätt. Allt detta är en mycket glädjande utveckling. Tyvärr lever och frodas dock modernismen fortfarande på sina håll. Framförallt i den av samma politiska majoritet höjda parkeringsnormen och det tidigare hårdnackade motståndet mot spårvägar, vilket går stick i stäv med de visioner som man från stadshuset säger sig vilja uppnå. I spårvagnsfrågan har man ju nu glädjande nog helvänt.  Frågan är om vi kan hoppas på en mer verklighetsanknuten parkeringsnorm i nybyggda stadsmiljöer framöver också?