Yimby lämnar in yttrande om Kista Gård

Följande öppna brev har idag skickats från Yimby till NCC:

Hej.

Jag kontaktar er i egenskap av representant för Yimby i Stockholm. Vi är en stadigt ökande grupp som på knappt fem månader växt till över 1650 personer som samlats under ett önskemål om att Stockholm skall få utvecklas till en internationell storstad. Vi älskar den urbana, levande, täta, blandade och höga staden. Vi älskar slutna kvarter, funktionsblandade områden och varierad och intressant arkitektur.

Vad vi inte tycker om är funktionalismens ideal med ABC-zonering, uppbrutna kvarter, bilberoende, menlösa gräsmattor mellan och framför husen, enahanda klipp-o-klistra-nyfunkis-arkitektur, avsaknad av affärsverksamhet där vi bor och att man bygger rena bostadsområden som i realiteten är sovstäder.

Man kanske kan kalla oss ny-urbanister. Vi vill se en återgång till de klassiska stadbyggnadssidealen. I empiriska studier (Rådberg, Attraktiva kvarterstyper KTH, Stockholm 2000 t.ex.) kan man se att just bebyggelsestruktur är den avsevärt tyngsta parametern i människors val av bostad. Större än både läge, service, affärer och så vidare.

I dessa studier kan man se att flerbostadshus i slutna kvarter, som i princip slutade byggas i och med funktionalismens intåg, är långt populärare än funktionalistiska sol-optimerade hus.
https://www.yimby.se/2008/02/soldyrkan_445.html

Den populäraste bostadstypen är alltså det traditionella rutnätskvarteret med slutna och skyddade innergårdar, tydliga gaturum och fasader längs gatan. Det som vi definierar som just stad.

Min fråga är som följer: Varför bygger ni nästan inget av det som folk faktiskt vill bo i? Varför envisas ni med sönderbrutna kvarter, låga hus, funktions-separerade områden med bara bostäder när den populäraste boendetypen är den klassiska kvartersstaden? Vi får helt enkelt inte ihop det.

Det senaste exemplet är bygget av era passivhus i Beckomberga.

https://www.yimby.se/2008/02/ncc-bygger-passivhus.-i-n_447.html

Området är för oss i Yimby fullständigt ointressant. Vi vill inte bo så. Vi vill ha möten med människor, vi vill kunna gå till ett lokalt affärsutbud och vi vill ha grannar. Ju fler desto bättre. Att det finns en pyttegräsplätt mellan huset och gatan är för oss inte något positivt. Att det finns en gräsplätt mellan vårt hus och nästa hus är inte något positivt. Det är något negativt. Det dödar urbaniteten. Det dödar folklivet. Det tar bort allt det som vi letar efter när vi söker oss ett boende. Däremot ser vi gärna en ordentlig park här och där. Som vi själva väljer att gå till när det är en naturupplevelse vi vill ha. Men var skall vi gå när det är en urban upplevelse vi vill ha? Med era "kvarter" får vi varken urban stad eller naturupplevelse. Vi får "hus i park", en halvmesyr som inte fungerar vare sig som stad eller naturupplevelse.

Ett annat exempel är ert nybyggda miljonprogramsområde i Hägerstensåsen:
https://www.yimby.se/2008/01/peab-och-ncc-i-skamvran_419.html

Återigen, fullständigt ointressant. Uppbrutna kvarter, bara bostäder, inget definierat stadsrum och "hus i park".

När ska ni börja bygga för oss egentligen?

Detta brev är publicerat på https://www.yimby.se/2008/02/oppet-brev-till-ncc_448.html

Med vänlig hälsning, Anders Gardebring, för Yimby i Stockholm

I Sverige är det kallt. Långa tider på året är det mörkt. Att Svenskarna älskar solen är därför inte så märkligt.

När funktionalismen slog igenom i Sverige så tog man fasta på detta. Helt plötsligt blev det oerhört viktigt att få tillgång till solljus inne i sin lägenhet när det gick. I realiteten alltså några få månader om året. Men att kunna få solljus inne i lägenheten under några få månader om året, då normalt folk ofta är bortresta, utomlands eller till lantstället, måste väl ändå vara viktigt? Saker som en fungerande stadsmiljö och urbana stadskvaliteter kan väl ändå inte vara viktigare än de där få månaderna solljus inne i vardagsrummet? Att man får kalla och döda omgivningar kan väl inte vara viktigare än de där varma stålarna?

Jo. Vi tycker faktiskt det. Vi tycker att man skall bygga staden efter verkligheten. Och verkligheten är att det är en kort tid under året som solvinkeln är sådan att man kan få sol in i vardagsrummet. Vi tycker det är viktigare att bygga så som folk faktiskt vill bo, än vad funktionalisterna kom fram till.
Om solen skiner, och man vill njuta av det, så kan man faktiskt gå ut.

Empiriska studier (Rådberg, Attraktiva kvarterstyper KTH, Stockholm 2000)  visar just att bebyggelsestruktur är den avsevärt tyngsta parametern i människors val av bostad. Större än både läge, service, affärer och så vidare.

I dessa studier kan man se att flerbostadshus i slutna kvarter, som slutade byggas i och med funktionalismens intåg, är långt populärare än funktionalistiska sol-optimerade skiv- eller lamellhus. Den populäraste bostadstypen är alltså det traditionella rutnätskvarteret med slutna och skyddade innergårdar, tydliga gaturum och fasader längs gatan. Det som vi definierar som just stad.

Visst är det märkligt? Den populäraste boendeformen har i princip slutat byggas. Istället ser vi byggplan efter byggplan med minutiöst uppbrutna kvarter med fristående hus och zonering. Bostad där. Centrum där. Att de fristående husen gör det omöjligt för affärsverksamheter, och därmed folkliv, att uppstå då gatustråk saknas verkar märkligt nog inte spela någon roll.