Moderaterna vänder om p-normen

Det projekt på Kungsholmen som Yimby tidigare har uppmärksammat för sin goda stadsmässighet har som vi tidigare skrivit om här fått utstå viss kritik. Det är barnens miljöer som har kritiserats när man nu uppför nya kvarter enligt innerstadens norm. Kvartersmiljöer vilka som bekant är oerhört populära, även hos just barnfamiljer.

Av erfarenhet utifrån Stockholms situation och stadens ovilja att uppföra nya stadsmiljöer finns det fog för att känna oro om dessa felaktiga idéer och övertron på att allt kan planeras för allas önskemål (vilket i realiteten brukar innebära att de som önskar stadsmiljöer glöms bort) återigen får gehör. Därför är det oerhört glädjande att läsa stadshusets svar på kritiken:

"När vi nu efter 125 år bygger klart Kungsholmen, är det ingen slump att vi gör det i den form som efterfrågas mest. [...] Det är til syvende og sist upp till den enskilda familjen att besluta om hur man vill låta sina barn växa upp. Vissa människor älskar sjumilaskogen, andra villaområdet eller sin förort. [...] Vår stad lider inte brist på förort, tvärtom. Den täta staden är barnvänlig och miljövänlig."

Yimby kan bara instämma med en rungande applåd för ett så tydligt svar som man någonsin kan önska.

Det är beklagligt att Cecilia Obermüller i egenskap av miljöpartist inte förmår att se det vidare resultatet av sitt resonemang, nämligen en fortsatt utspridning av den miljöovänliga och glesa stadsutspridning/sprawl som expanderat miltals runt Stockholm. Stockholm behöver mer stad, inte längre pendlingstider och fler långväga bilpendlare.

Däremot ger vi fullt stöd till Cecilias kritik angående bristen på spårburen kollektivtrafik i den nya stadsdelen.

Tidningen City skriver idag om den höjda parkeringsnormen vid nybyggnation i Stockholm. Gustav Svärd från Yimby säger:

"Krav på fler parkeringar påverkar hur nya områden utformas, vägarna byggs för fler bilar och kollektivtrafiken dimensioneras för färre resenärer. Det är påtvingad massbilism. I ett villaområde är det naturligt, men det fungerar inte i en stad. Där är kollektivtrafiken och de egna benen grunden för hur folk tar sig fram. Det är både bekvämt och miljövänligt och kräver dessutom mindre utrymme än biltrafik. I dag har staden miljömål om att minska trafikutsläppen, dessutom vill många Stockholmare bo i en stad för att ha nära till allt, så varför kräver man då och subventionerar att allt nytt byggs kring bilen?"

Att parkeringsnormen har höjts är ett problem för oss som vill att det byggs just stad. Allas ägande av en egen personbil går nämligen inte ihop med att bygga täta och urbana stadsmiljöer. Det går inte heller att kombinera med de politiska visionerna om en förtätning av Stockholm.

Den extrema utspridningen av Stockholm (som är till ytan större än Paris) är ett direkt resultat av att man har byggt för bilen, varför en förtätning, per definition, måste innebära att man inte i samma utsträckning bygger för bilen utan räknar med att människor i större utsträckning tar sig fram med kollektivtrafik. Bilarna tar helt enkelt för mycket fysisk plats för att det skall vara möjligt att få täta och välfungerande urbana miljöer (såvida inte enorma bilköer är någonting man eftersträvar). I Stockholms innerstad äger idag mindre än hälften av invånarna en egen bil. Längre ut är andelen högre, vilket är fullt naturligt. Boende i gles miljö gör att man behöver bil, medan man just i en stad inte alls i samma utsträckning har det behovet. Inte ens hälften av de boende i Stockholm mellan 18 och 30 år har ett körkort. Därför det ter sig ganska märkligt att man nu höjer parkeringsnormen för byggande i stadsmiljöer och anpassar byggnationer efter att nästan alla skall äga en bil.

"- Att bygga parkeringar i marknivå är inte speciellt dyrt. Men om det behövs ett garage blir det dyrare. Det händer att byggarna tar bort en våning från planerna för att slippa bygga parkeringsplatser, säger Tommy Jönsson på Stadsbyggnadskontoret.

De skärpta kraven leder också till att nya lägenheter blir dyrare. Att bygga en p-plats i garage kostar i dag upp till 400 000 kronor per plats. Eftersom betalningsviljan inte är tillräckligt stor slås priset ut på alla lägenheter – även hos dem som saknar bil."

Mikael Söderlund drar tyvärr fel slutsatser när han säger:

"- Vi vill att folk ska åka kollektivt till jobbet och inte åka bil varje dag. Vi har haft problem med för få parkeringsplatser i många stadsdelar. Men miljön blir inte bättre för att folk snurrar runt och letar parkeringsplatser."

Det finns anledningar till att människor gärna åker bil. Inte sällan är denna anledning dåligt fungerande kollektivtrafik. Att se över möjligheterna till förbättrad kollektivtrafik, ökad turtäthet och öka attraktiviteten (exempelvis genom att bygga om den överbelastade bussline fyra till spårväg) är klart bättre vägar än att bygga för mer bilism i stadsmiljön. En viss del av stadsborna kommer alltid att behöva egen bil av ett eller annat skäl, men målet bör vara att sträva efter att så få som möjligt skall behöva en egen bil i staden. Vi hoppas att stadsbyggnadsborgarrådet kan tänka om i den här frågan. Visionerna om förtätning kräver nämligen det.

En höjd parkeringsnorm leder till en sämre sammanhängande stadsbild, fler barriärer, sämre utbud och service, färre lägenheter och också en mindre utbyggd kollektivtrafik.

Är det rätt väg för Stockholm att gå?

Följande öppna brev har idag skickats från Yimby till NCC:

Hej.

Jag kontaktar er i egenskap av representant för Yimby i Stockholm. Vi är en stadigt ökande grupp som på knappt fem månader växt till över 1650 personer som samlats under ett önskemål om att Stockholm skall få utvecklas till en internationell storstad. Vi älskar den urbana, levande, täta, blandade och höga staden. Vi älskar slutna kvarter, funktionsblandade områden och varierad och intressant arkitektur.

Vad vi inte tycker om är funktionalismens ideal med ABC-zonering, uppbrutna kvarter, bilberoende, menlösa gräsmattor mellan och framför husen, enahanda klipp-o-klistra-nyfunkis-arkitektur, avsaknad av affärsverksamhet där vi bor och att man bygger rena bostadsområden som i realiteten är sovstäder.

Man kanske kan kalla oss ny-urbanister. Vi vill se en återgång till de klassiska stadbyggnadssidealen. I empiriska studier (Rådberg, Attraktiva kvarterstyper KTH, Stockholm 2000 t.ex.) kan man se att just bebyggelsestruktur är den avsevärt tyngsta parametern i människors val av bostad. Större än både läge, service, affärer och så vidare.

I dessa studier kan man se att flerbostadshus i slutna kvarter, som i princip slutade byggas i och med funktionalismens intåg, är långt populärare än funktionalistiska sol-optimerade hus.
https://www.yimby.se/2008/02/soldyrkan_445.html

Den populäraste bostadstypen är alltså det traditionella rutnätskvarteret med slutna och skyddade innergårdar, tydliga gaturum och fasader längs gatan. Det som vi definierar som just stad.

Min fråga är som följer: Varför bygger ni nästan inget av det som folk faktiskt vill bo i? Varför envisas ni med sönderbrutna kvarter, låga hus, funktions-separerade områden med bara bostäder när den populäraste boendetypen är den klassiska kvartersstaden? Vi får helt enkelt inte ihop det.

Det senaste exemplet är bygget av era passivhus i Beckomberga.

https://www.yimby.se/2008/02/ncc-bygger-passivhus.-i-n_447.html

Området är för oss i Yimby fullständigt ointressant. Vi vill inte bo så. Vi vill ha möten med människor, vi vill kunna gå till ett lokalt affärsutbud och vi vill ha grannar. Ju fler desto bättre. Att det finns en pyttegräsplätt mellan huset och gatan är för oss inte något positivt. Att det finns en gräsplätt mellan vårt hus och nästa hus är inte något positivt. Det är något negativt. Det dödar urbaniteten. Det dödar folklivet. Det tar bort allt det som vi letar efter när vi söker oss ett boende. Däremot ser vi gärna en ordentlig park här och där. Som vi själva väljer att gå till när det är en naturupplevelse vi vill ha. Men var skall vi gå när det är en urban upplevelse vi vill ha? Med era "kvarter" får vi varken urban stad eller naturupplevelse. Vi får "hus i park", en halvmesyr som inte fungerar vare sig som stad eller naturupplevelse.

Ett annat exempel är ert nybyggda miljonprogramsområde i Hägerstensåsen:
https://www.yimby.se/2008/01/peab-och-ncc-i-skamvran_419.html

Återigen, fullständigt ointressant. Uppbrutna kvarter, bara bostäder, inget definierat stadsrum och "hus i park".

När ska ni börja bygga för oss egentligen?

Detta brev är publicerat på https://www.yimby.se/2008/02/oppet-brev-till-ncc_448.html

Med vänlig hälsning, Anders Gardebring, för Yimby i Stockholm