Lindhagenplanen 2.0

Det mest destruktiva i Stockholm är dess gleshet och uppsplittring. Men om man ska välja ut något särskilt byggnadsverk som dels karaktäriserar denna gleshet och uppsplittring, dels gör den möjlig och dessutom skapar en massa glädjelöst jävelskap för dem som tvingas hålla till i närheten går nog priset till det som kallas E-fyran – dvs Södertäljevägen-Essingeleden-Norra länken-Uppsalavägen.


Södertäljevägen vid Fruängen

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Jerker Söderlind

Det är bra att Stockholms politiker är engagerade i hur Slussen ska byggas om för att motsvara vår tids krav. Mindre bra är att en avgörande infrastrukturfråga hanteras med hjälp av 1900-talets juridiska planinstrument. Höga ambitioner förmår föga om politikens verktyg är fullständigt felkonstruerade för att lösa uppgiften. Detta är nämligen fallet.

Det går inte att tillverka en smörkniv med en motorsåg. Lika lite går det att planera en stad med hjälp av det juridiska instrumentet detaljplan. Det är ju, som de flesta som har kommit i kontakt med aktiviteten stadsplanering, en avgörande skillnad mellan att bygga och att planera för byggande.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Debatten kring Norra Stationsområdet har kommit att handla en hel del om Alexander Wolodarski. Men problemet är inte bara Wolodarskis arbetssätt, utan framför allt den problemformulering som han ska ge ett svar på. Eller snarare bristen på problemformulering.

Stadens idé är att ha nära till folk som vi har angelägenheter ihop med. En infrastruktur och logistisk apparat som är lätt att fylla på med innehåll – byggnader och verksamheter av alla de slag tusentals eller hundratusentals människor kan hitta på när de har nära till varandra. Stadens uppgift är att underlätta samarbete och det produktiva livet.

Detta var inget problem för de icke-arkitekter som utformade Stockholm – Klas Fleming på 1600-talet och Albert Lindhagen på 1800-talet. De drog ut gator och bestämde kvarter och tomter och lät stadens borgare fylla på med innehåll. Resultatet blev, åtminstone sen vi hade fått varmvatten och avlopp och spårvagnar, inte så dåligt

Under hela nittonhundratalet har vi dock lidit av ett par vanföreställningar som tillsammans har bidragit till att vi idag istället för stad har en samling enklaver som bara hänger ihop med en svindlande dyr trafikapparat:

•    Att staden är en samling ”områden” för olika funktioner. Att den främst ska vara en familjeidyll där inget händer, och att den därför ska ligga så långt bort att den inte störs av något. Medan produktion är något fult som läggs i skymundan.
•    Att infrastrukturen är en fråga för trafiktekniker vars främsta intresse är hög hastighet mellan dessa enklaver. Och att planarkitektens uppgift är att bestämma husens utseende.

Stadsbyggnadskontoret har, på grund av medborgarnas efterfrågan, tack och lov börjat avvisa denna modell. Men tyvärr inte kommit fram till någon ny. Fortfarande ses staden som en samling bostäder, inte som en logistisk struktur för ekonomisk och annan verksamhet. Fortfarande överlämnas infrastrukturen till trafiktekniker vars enda intresse är höga hastigheter. Och fortfarande är planarkitektens uppgift detaljerna.

Och följaktligen får vi visserligen lite mer centralt belägna och tätare – tack för det! – enklaver, men fortfarande enklaver. Som tar slut där planområdet slutar. Som är sig själva nog. Som exploaterar attraktiva lägen, men vars funktion i stadens helhet betraktas som irrelevant.

Arkitekter som Dorph & Höög lyckades ganska bra med att fylla Lindhagens Stockholmsplan med innehåll. Jag tror att man kan överlåta åt marknadens aktörer att bestämma hur husen ska se ut – om det bara finns en ordentlig generalplan för hela Stockholm med ett sammanhängande system av gator, torg och parker, och med många kvarter och tomter att placera husen i. Det borde vara stadsbyggnadskontorets uppgift att förse oss med en sådan plan, istället för att slå fast att några särskilda hus ska vara vita eller ha 5 eller 40 våningar.

Imorgon Söndag är alla intresserade YIMBY:ister välkomna för en gemensam promenad från Gullmarsplan till Årstafältet. Kom och prata stadsplanering och urbanism med likasinnade (Väderprognosen lovar 13 grader och sol).
Vi träffas vid Gullmarsplans station utanför spärrarna klockan 13:00.

På måndag (20 April) inbjuder vi också alla intresserade YIMBY:ister till "Träffas" på Heleneborgsgatan 9 klockan 18:00 för att diskutera förutsättningar och idéer för en ny stadsplan för Stockholm.