UN-Habitats fem principer för en hållbar stadsplanering

FN:s klimatpanel IPCC lanserade nyligen den femte upplagan av sin så kallade “Assessment Report”, vilken är en omfattande genomgång av forskningsläget rörande jordens klimatförändringar. Jag bestämde mig för att ta en titt på vad IPCC säger om hur stadsplanering relaterar till koldioxidutsläpp, och gick därför igenom delrapporten “Mitigation of Climate Change”.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Vissa sakförhållanden kan man inte ens i sin vildaste fantasi förställa sig att man ska behöva leda i bevis eller ens behöva ta upp till diskussion. Att Hong Kong är betydligt tätare än Barcelona är en självklarhet för de som med egna ögon upplevt dessa städer eller för de som någon gång sett bilder från dessa städer.


Hong Kong - en tät stad? (Foto: Anders Gardebring - YIMBY)

Men tyvärr finns det de som med benfast övertygelse, och utan inskränkningar, hävdar att Barcelonas 8-våningsstad är tätare än Hong Kongs höghusstad, och dessutom säger sig ha funnit stöd för detta i modern forskning. Det är otroligt fascinerande hur en sådan här myt kan få fäste, börja spridas och slutligen framställas som ett vedertaget och allmängiltigt faktum. Förvisso är stadsplanering och byggande i staden komplext och mångfacetterat, och man kanske inte alltid av en eller annan anledning vill eller behöver bygga höghus, men detta kan förstås inte tas som en ursäkt för att fara med rena osanningar.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Den blandstad som YIMBY förespråkar förutsätter en hög boendetäthet för att den ska kunna fungera. Det är intressant att fundera dels kring vilken täthet som behövs och dels hur den tätheten kan uppnås.

I rapporter och i debatten hörs då och då variationer på temat att höga/högre hus inte ger ökad täthet. Detta kan hur otroligt det än låter vara korrekt. Men det förutsätter att avgränsningar och vissa antaganden görs. För den kvartersstad vi ska bygga i Stockholm ger fler våningar en ökad täthet. Låt oss titta lite närmare på täthet och byggnadshöjder.


Stockholm flatline ironiserar över diskussionen om förhållandet mellan våningsantal och täthet.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Det är inte ofta man får läsa om stadsbyggnadsfrågor på DI. Men för några dagar sedan hände det. Magnus Stenlund (fastighetskonsult och analytiker) skrev en artikel som förtjänar uppmärksamhet.

Stockholms befolkning växer snabbt och Stenlund skriver:

"Det är bra om Stockholm kan fortsätta att försörja och attrahera. Men frågan är var alla ska bo. Just nu är svaret: varhelst det är möjligt. Och ju fler spridda skurar av punkthus, ­desto längre ut i regionen får staden leta efter mark för nästa projekt.

De flesta människor vill bo i innerstaden. Vill de inte det så vill de bo på landet, eller åtminstone i villaförort. Våra preferenser, allt eller inget, förändras mycket lite över tiden. Alltmer absurda priser på centrala bostäder verkar ofrånkomliga."

Stenlund skriver också att täthet, tillgänglighet och mångfald är vad som definierar stenstaden. Kvartersbebyggelsen bör utgöra fundamentet för en god stadsplan. Kontor, affärer och bostäder bör ingå i samma byggnad eller inom samma område. I gatuplanet ska affärsverksamhet- och småskalig ­näringsverksamhet prioriteras. Kollektivtrafiken måste byggas ut.

I det stora hela så är Magnus Stenlund helt klart på väg i rätt riktning. Han inser vad många Stockholmare idag vill ha.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Vad har Högdalen gemensamt med Dallas Downtown? Vad har Stockholms innerstad gemensamt med Manhattan?

Dan Hallemar (redaktör för tidsskriften arkitektur) skriver i City (2010-11-04) att tät bebyggelse idag ses som en självklarhet. Men han tycker inte att ordet tät betyder något i sig själv. En del tät bebyggelse är levande. Men Hallemar tar Tensta Rinkeby, Skarpnäck, Norra Hammarbyhamnen och Södra Station som exempel på täta stadsdelar som aldrig blev så levande som man hade tänkt sig. Hallemar tycker inte vi ska fokusera på ordet tät. Utan vi ska ställa oss frågan hur och varför. Jag lyssnar på vad Hallemar säger och ger mig nu in i debatten.

Jag har själv bott i täta stadsdelar som är folktomma och långt borta från allting. Jag har också besökt Houstons och Dallas downtowns som trots alla skyskrapor är mer eller mindre folktomma. Har man upplevt det så kan jag förstå varför man får en negativ syn på täthet. Men många har också positiva erfarenheter. I Europa finns täta innerstäder som lever dygnet runt och där kulturmångfalden är fantastisk. Vad är det som gör vissa täta stadsdelar så levande medan andra är så trista?

» Klicka här för att läsa resten av inlägget