Stockholmarna prioriterar tunnelbanan före förbifarten

Båda behövs

Tunnelbanan är på agendan. Innan valet gick socialdemokraterna ut stort med att man ville bygga ut tunnelbanan (samtidigt som man gärna gav spårvägssatsningar tummen ner) och även Miljö- och vänsterpartiet uttryckte liknande önskningar. Bland de borgerliga partierna var det framförallt centerpartiet som tydligt gick ut med tunnelbanan som en valfråga.

Efter valet har - tills nyligen - inte mycket hänt. Det kan förstås i hög grad förklaras med det motstånd mot en tunnelbaneutbyggnad i närtid som moderaterna, med trafiklandstingsrådet och SL:s styrelseordförande Christer Wennerholm i spetsen, tidigare tydligt har signalerat.

Idag så kom dock till synes glädjande besked - moderaterna ser ut att mjukna något i frågan och vill nu flytta fram flera utbyggnader i tid.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Kritiken mot spårvagnsutbyggnaden i Stockholm är fylld av myter och överdrifter. Det är allvarligt. För drevet mot Spårväg City riskerar att hota det som är en ödesfråga för huvudstaden: en välfungerande och attraktiv kollektivtrafik.

Det går ett drev. Ett drev mot en progressiv och modern stadsutveckling.
Det går ett drev mot spårvagnen.

Nyligen har Stockholm fått tillbaka spårvägen i innerstaden. Den tidigare museilinjen till Djurgården har moderniserats och förlängts under namnet spårväg city till en kostnad av 380 miljoner. Planen är att fortsätta utbyggnaden.

Men ska man tro t.ex. Stockholms handelskammare kan vi närmast förvänta oss att stå vid Hades portar om spårvägen byggs ut. Och Svenska Dagbladet - som tycks driva kampanj mot projektet - har under det senaste året skrivit nästan lika mycket om spårväg city som det långt mer kontroversiella 30-miljarderprojektet Förbifart Stockholm. Ser man till bevakningen av den nya pendeltågstunnel under Stockholm, 16-miljardersprojektet Citybanan, är artiklarna ungefär lika många som de om spårvägen.

Det är inte utan att man undrar varför.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Filmarkivet ger oss en historisk tillbakablick från 1957. Problemen, och lösningarna, var desamma då som nu.



Tyvärr lyssnade politiker och planerare inte då. Vi hoppas att de gör det idag istället.