Utskrift från www2.yimby.se
....

Får man yttra sig om byggplaner där man inte bor?


Flygfoto över Henriksdalsberget - stora delar av området omkring kan i våra ögon gott bebyggas utan att boenden får någon avsevärd brist på grönområden. Foto: Wikimedia Commons

Breaking News! Författaren till YIMBYs yttrande om Nacka kommuns planer för Henriksdal och området runt Kvarnholmsvägen betalar inte skatt i Nacka.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Tyck till om Stockholms utveckling i vår kartenkät



Tycker du att medborgarna ofta verkar komma i sista steget i planeringen? När allt redan i princip är bestämt och det inte verkar finnas någon rum för förslag? Istället för att vänta på kommunal planering, låt oss redan nu samla medborgares åsikter om var och hur Stockholm bör utvecklas. Resultatet av enkäten kommer att publiceras här på YIMBYs hemsida och alla som vill kommer kunna ta del av datan för egna analyser.

Ditt bidrag är viktigt. Villka platser i Stockholm tycker du om och inte? Hur vill du att staden ska utvecklas? Villken typ av stad tycker du om? Använd kartan för att peka ut specifika platser.

Klicka här för att komma till enkäten.


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

YIMBY lämnar in yttrande om Norra Djurgårdsstaden

 

Från planförslaget:

"Ett förslag till detaljplan för del av Norra Djurgårdsstaden (västra) i stadsdelen Hjorthagen och Norra Djurgården har upprättats av stadsbyggnadskontoret.
Planförslaget utgör en del av den första etappen i ett stadsutvecklingsområde med blandad bebyggelse. Planen ger möjlighet att bygga ca 1250 bostäder, en friliggande förskola samt visst utrymme för verksamheter och social service. Planen rymmer även parkmark och en parklek.
"
 
YIMBY ställer sig mycket positiva till att utveckla gasverksområdet i Hjorthagen till en ny blandad stadsmiljö. Området är beläget centralt i Stockholm och det finns stora fördelar med att använda centralt belägen mark för denna typ av exploatering. Jämfört med tidigare versioner av detaljplanen har förslaget förtydligats, inte minst vad gäller att identifiera de urbana värdena som någonting positivt och eftersökt.

Att Norra Djurgårdsstaden ges en tydlig miljöprofil är något som vi varmt välkomnar. Med positiva faktorer som låg parkeringsnorm, välutbyggd kollektivtrafik och centralt läge i regionen får dessutom miljöprofilen mer substans än bara själva byggnaderna i sig och hur närområdet hanteras.

Några av taken är i form av sedumtak vilket vi ser mycket positivt på. Sedumtak har flera positiva miljövärden och vi ser gärna att detta får sprida sig till fler byggnader. Vi ser också här gärna att de boende ges tillträde till dessa tak i form av gröna takterasser.

Folkhem genom Wingårdhs arkitektkontor, NOD naturorienterad design.
Folkhem genom Wingårdhs arkitektkontor, NOD naturorienterad design.
 

Tyvärr dras miljöprofilen ner av att exploateringsnivån i detta utmärkta läge är för låg. Stockholm växer mycket snabbt. Stora mängder bostäder och arbetsplatser, med tillhörande infrastruktur, måste tillkomma i Stockholm de kommande årtiondena. YIMBY efterfrågade i sitt förra yttrande om Norra Djurgårdsstaden en väsentligt ökad exploateringsgrad, både på grund av områdets synnerligen utmärkta läge i regionen, men också för att områden med en hög exploateringsnivå är mycket populära. Vidare vill vi ge så många Stockholmare som möjligt tillgång till en av våra mest fantatiska värden, nationalstadsparken. Det är därför med oro som vi ser att exploateringsgraden har dragits ned ytterligare. Detta ställer stora krav på att kommande exploatering får ökas på väsentligt. De volymstudier som finns skisserade på den framtida utvecklingen ner mot vattnet i Ropsten ser vi som helt orealistiska.

Det är i sammanhanget intressant att notera att området redan idag har tunnelbana, och i framtiden troligen också kommer att få spårväg. Samtidigt planerar staden ett område med en högre exploateringsnivå, Norra Station, som riskerar att bli utan tunnelbana. Motiveringen mot tunnelbana i Norra Stationsprojektet har varit "för lågt underlag". YIMBY delar inte denna slutsats, men vi kan samtidigt notera att staden för konsekvens skull borde kunna dra slutsatsen att utnyttja tunnelbanans kapacitet där sådan redan finns.

YIMBY välkomnar att den befintliga bebyggelsen tillvaratas och utvecklas. Vi ser Bobergs vackra tegelarkitektur som en fantastisk tillgång för området. Vi ställer oss mycket positiva till att dessa inte bara bevaras utan också planeras att utvecklas till publika byggnader för bland annat kultur.

Svenska Bostäder genom Södergruppen Arkitekter, Lola Landskapsarkitekter
Svenska Bostäder genom Södergruppen Arkitekter, Lola Landskapsarkitekter
 

Samtidigt är det viktigt att mindre tilltalande bebyggelse får möjlighet att utvecklas i en positiv riktning. Här avser vi framförallt de två "stålklockorna". Vi välkomnar stadens inbjudan av de internationellt erkända "Herzog & de Meuron" och hyser en god förhoppning om att de kan ta fram ett bra utvecklingsförslag.

YIMBY ser mycket positivt på att planförslaget tydligt visar på att både bostäder och kommersiella ytor för handel, företagande och kontor ska inrymmas inom området. Det ger området en reell möjighet att utvecklas till just en stadsdel, och inte ett "bostadsområde".

Det är också utmärkt att kommersiella lokaler avses att uppföras i bostadshusens bottenvåningar, vilket är ett grundkrav för att kunna skapa en levande, trygg och tilltalande stadsmiljö.

I programförslaget anges att "husens höjd är varierad och anpassar sig i möjligaste mån till omgivande landskap". Vi delar inte fullt ut denna slutsats. Höjdvariationen på bebyggelsen är förvisso varierad, men inom ett mycket litet spektrum. Vi ser gärna att en större variation görs möjlig för att skapa en intressantare stadsmiljö.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Utmärkt om slussen!

I går skrev vi om Slussen och de olika debattinlägg i Svenska Dagbladet som kritiserar planerna för nya Slussen. Idag publiceras glädjande nog ett lysande inspel från Lars Marcus och Alexander Ståhle. Lars Marcus och Alexander Ståhle är docent respektive tekn. doktor i stadsbyggnad och är således väl insatta i hur stadens flöden fungerar. Marcus och Ståhle konstaterar, helt korrekt:

"Diskussionen om  Slussens framtid har nu pågått i två årtionden. Trots det lever förhoppningen om att någon därute sitter på en lika genial och förlösande idé som nuvarande Slussen felaktigt betraktats som. Vi tror denna förhoppning saknar fog. Om det finns någon stadsbyggnadsfråga i Stockholm där alla har kunnat komma till tals och där otalet alternativ redovisats är det Slussen"

och fortsätter:

"Faktum är att stora steg har tagits med de senaste två arkitektutredningarna, vilka vi på uppdrag av Stockholms stad har haft möjlighet att följa från nära håll. I den förra utredningsomgången arbetade White och Nyréns med att jämföra effekterna av ett bearbetat klöverblad och ett nytt trafiksystem.

Här blev det tydligt hur ett bevarande av klöverbladslösningen skapade allvarliga begränsningar för stadslivet. Detta beror på att Slussen idag har mycket lite bebyggelse, vilket skapar ett stort glapp mitt i Stockholms innerstad, men också på att platsen är mycket komplicerad att röra sig i och saknar generösa vistelseytor. I förlängningen skapar detta dåliga förutsättningar för folkliv, handel och upplevelsen av trygghet."


Det här sätter fingret just på Slussens problem. Det är inte en plats för människor, det är inte en plats där man vill stanna. Att som Jöran Lindvall gjorde i måndags, kräva en återuppbyggd kopia av dagens slusskonstruktion enkom på grund av en förskönad historisk chimär är att helt missa poängen med Slussen.

"Medan många drömmer om det förlösande Alexanderhugget menar vi att en kunskapsprocess redan ägt rum som steg för steg klargjort allt mer av Slussens inneboende problematik och även fött fram principer för det fortsatta arbetet mot en ny lösning."

YIMBY kan bara instämma. Det är dags att fatta ett beslut nu.

Slussenhybris


Slussen - Ett världsarv?

Svenska Dagbladet kör sedan en tid tillbaka en debatt kring Slussens framtid (som i huvudsak verkar gå ut på att ytterligare försena processen genom att endast, med ett undantag, ta in inlägg som vill att det skall göras omtag på Slussenprocessen igen).

Något som verkar genomgående bland de flesta debattörer som upplåtits plats i denna debatt är att de är omedvetna om, eller väljer att ignorera, det faktum att Slussens situation är tämligen akut och att Stockholms stad spenderar åtskilliga miljoner årligen bara på att förhindra konstruktionen från att bokstavligen rasa samman (ett resultat av den sjukliga beslutsångesten i frågan). När YIMBY fotograferade vid slussen i våras kunde vi läsa om att det samma dag fallit ner en stor bit söndervittrad betong på Saltsjöbanans perrong. Det är denna realitet vi står med.

Slussen vittrar sönder och är sedan flera år tillbaka bortom reparation. Allt måste rivas och byggas nytt.
Slussen vittrar sönder och är sedan flera år tillbaka bortom reparation. Allt måste rivas och byggas nytt.
 
 
Nordens Venedig.
Nordens Venedig.
 
 

Vi kan diskutera till världs ände, men ett beslut måste slutligen tas. Om vi skall diskutera tills alla blir nöjda resulterar det i att inget görs, eftersom det är omöjligt att göra alla nöjda. Vi har olika preferenser och uppskattar olika saker. Här gäller det således för våra politiker i stadshuset att sätta ner foten och fatta ett beslut. Och det snarast.

Ett av de märkligare inläggen har Jöran Lindvall, arkitekt, ledamot av konstakademien och chef för Arkitekturmuseet 1985-1999, stått för. I ett debattinlägg i gårdagens Svenska Dagbladet klamrar Lindvall fast vid den av staden och befolkningen redan förkastade idén om att rekonstruera Slussen.

Jörn Lindvall menar att vi skall riva en på 30-talet uppförd och för dagens behov överdimensionerad planskild motorvägskorsning i gråbetong, byggd för vänstertrafik, som prioriterar biltrafik och skickar ner människorna i trånga och mörka tunnlar i underjorden. Och sedan spendera miljarder på att bygga upp en kopia.

Inte nog med det. Lindvall menar att en återuppbyggd slussen har en potential att bli ett, håll i er nu, världsarv. Pyramiderna i Giza, Taj Mahal, Stonehenge, statyerna på Påskön. Och Slussen.

Stockholm, vackra stad?
Stockholm, vackra stad?
 
 

Slussen är en plats som människor i stor omfattning undviker. De som motsätter sig förändringarna är esteter och konstnärer, medan planerare, politiker och allmänhet vill se en förändring. Snabbt.

Slussen är inte byggd för människor. Slussen är byggd för bilar. Och Slussen var, när den byggdes på 1930-talet, den enda passagen över mälaren för biltrafiken. Då hade Slussen ett existensberättigande, och det fanns ett behov av en sådan lösning. Men nu då, när all trafik som ska förbi staden går via Essingeleden, och övrig trafik inom staden väljer Västerbron? Och när trafiken i öster kanske kommer att gå via en blivande Österled? Vad fyller den nuvarande konstruktionen då för funktion?

Svaret är att den inte fyller någon funktion. Där försvinner det rationella argumentet för ett “nybyggt bevarande”. Det vill säga att vi river Slussen och bygger en identisk kopia.

Och då kan man ju ställa sig frågan om det finns ett värde att “bevara” lösningen av rent estetiska skäl? Är Slussen så “vacker” att den får stå kvar som ett skrymmande monument över kulturelitens hybris, mitt i centrala Stockholm? Hybris just därför att skribenten i SvD tycker att Slussen hör hemma på världsarvslistan.

Capital of Scandinavia
Capital of Scandinavia
 
 
 
 
 
Stolta vackra stad?
Stolta vackra stad?
 

Även en framtida konstruktion måste underhållas. Så debatten kommer att upprepa sig om några årtionden, när den framtida kopian är på väg att rasa.

Knutpunkten mellan Mälaren, Saltjön, Södermalm och Gamla stan är inte rätt plats för en kopia av en tidigare motorvägskorsning.

Ikväll ordnas debatt hos ABF om förslaget "Ny syn på Slussen". Förslaget har säkerligen sina förtjänster, och sina nackdelar. Precis som de officiella förslagen, Knutpunkt slussen
och förslaget "Stråk Slussen". Det är många viljor och tankar som skall samlas.

Oavsett var vi landar torde de flesta dock kunna vara överens om två saker:
Att ett beslut måste tas snarast och att det är fel väg att upprepa gamla tiders misstag genom att bygga en kopia av dagens Slussenkonstruktion.

Framtiden förfaller

I Svenska Dagbladet kan man läsa om att skolorna behöver rustas för miljarder. Det är skolor som håller på att vittra sönder och samman där tak läcker och ventilationen är så dålig, allt det här skapar en grogrund för mögel och andra skadliga partiklar som utgör en allvarlig fara för elever och personal.

Vi talar om Sveriges största arbetsplats med 1,4 miljoner barn och 235 000 anställda.

Nu har höstterminen börjat för majoriteten av skolbarnen och det är nog många av dem som har våndats inför det, inte bara p.g.a. rädsla för t.ex. mobbning utan också för den fysiska miljön. Claes Eriksson, huvudsekreterare i Rådet för arkitektur, form och design ska i september presentera en rapport om skolmiljön. Han är bekymrad och menar att situationen är allvarlig.

"– Vuxna människor skulle knappast acceptera att deras arbetsplatser såg ut så som många skolor gör. Men barn ska tydligen bara acceptera läget. Det är en märklig inställning, inte minst eftersom vi har skolplikt och eleverna är tvingade att gå i skolan."

Och ja, jag kan bara hålla med Claes. Det är tragiskt. Tydligen får barn finna sig i det som många vuxna aldrig någonsin skulle acceptera.

Svenska Dagbladet skriver att idag är det ett tiotal myndigheter som på ett eller annat sätt är inblandade i skolmiljön.

Och då kan man undra, är det här ett fall av "ju fler kockar desto sämre soppa"? I så fall, vilken soppa!

Claes Eriksson säger:

"- Ingen tar frågan om gestaltningen av den fysiska miljön på riktigt allvar och det gör att den ofta faller mellan stolarna. I England, Finland, Danmark och Norge har man på ett helt annat sätt tagit tag i de här problemen och lyft upp dem till en gemensam nationell nivå. Det skulle vi också behöva göra."

Vi måste bli mer ödmjuka och våga inse att vi inte längre är "#1" inom många områden och att vi måste ta intryck från länder som löser frågorna bättre än oss.

Enligt en annan undersökning som gjorts av Boverket och Energimyndigheten på 131 skolor och förskolor konstaterar man att i nästan tre av fyra skolor är luftproblemen så elakartade att "personal och elever får besvär med till exempel trötthet, huvudvärk och heshet".

Legionellabakterier riskerar att spridas i flera av de granskade skolorna. Legionärssjuka är en mycket farlig sjukdom som kan leda till döden om den inte behandlas i tid.

Magnus Persson, utredare vid Boverket säger följande om det:

"- I flera skolor har de vattensystem som leder till onödigt hög risk för legionellaspridning. Det kan handla om avkapade och igenpluggade rör med ljummet vatten eller låga temperaturer i varmvattenberedare där bakterier kan växa till."

Nikolaj Tolstoy, chef för Boverkets bygg- och förvaltningsenhet menar att problemet med att åtgärda allt det här är att det saknas medel varpå Magnus Bengtsson kontrar med följande:

"- Man glömmer bort att det medför stora dolda kostnader om man låter skolorna förfalla. Vandaliseringen ökar och undersökningar visar att elevernas studieresultat försämras. Därför borde man se underhållet av skolorna som en investering i framtiden snarare än som en kostnad."

Och jag tror att det är här som problemet ligger. Man ser på tok för kortsiktigt i allt och ser i allt som "kostnader" när man istället bör tänka "investeringar". Man ser kortsiktigt och glömmer bort framtida resultat av investeringar, att om vi satsar på att rusta upp skolorna så kan allt fler elever trivas bättre vilket i sin tur leder till att allt fler kan prestera bättre som i sin tur gör att fler och fler kan vidareutbilda sig och bidra till vårt samhälle. Samtidigt, om fler och fler anställda mår bättre så kan de bli mer produktiva i att hjälpa barnen och då kan dessa personer rentav leva längre(!).

Samma resonemang kan man applicera på boendeproblematiken där 650 000 lägenheter från miljonprogrammets dagar håller på att... ja, just ja, vittra sönder och samman. Låter det bekant?
350 000 av nämnda lägenheter är i så pass dåligt skick att de behöver renoveras inom 5 år.

Samma politiska mentalitet kan också ses i frågan om de svenska järnvägarnas allvarliga situation som häromdagen berördes igen, denna gång i Aftonbladet.

Stockholm: Var finns visionerna?

Som utlovats tidigare så är det nu dags för en artikel här på Yimby.se för att sätta Stockholms brist på intressant arkitektur i ett perspektiv.

När man pratar om arkitektur i Stockholm brukar det dyka upp ett antal argument. Stockholm är en så liten stad, det är för dyrt, det förstör "siluetten" eller att arkitekter bara vill "hävda sig" eller "sätta sig på kartan".

Att det ses som ett problem att arkitekter vill skapa intressanta byggnader och göra ett avtryck i staden handlar om jantelagen. "Du skall inte tro att du är något" helt enkelt. Det är ett rent känsloargument och saknar faktisk relevans i en diskussion om intressant arkitektur. Ingen skulle komma på tanken att ha samma attityd till en konstnär men arkitekter är det okej att trycka ner. På samma gång finns det, märkligt nog, en stor respekt för byggnader som t.ex. stadsbiblioteket och stadshuset och dess arkitekter Gunnar Asplund och Ragnar Östberg. Dessa byggnader skulle aldrig ha uppkommit i ett samhälle präglat av "Du skall inte tro att du är något"-mentaliteten.

Den moment 22-situation som verkar uppstått är alltså att det ses upp till arkitekter som har fått uppföra monumental arkitektur medan det ses ner på de som vill uppföra monumental arkitektur.

Siluettargumentet är också intressant. Både stadshuset och Kungstornen bröt på sin tid tydligt mot Stockholms siluett, liksom kyrkornas torn. Dessa ses inte som några problem då människor är vana vid dem. Siluettargumentet handlar i allt väsentligt om rädsla för förändring. Kort sagt, en djupt konservativ syn på staden som en konstant.

Så har vi då lagt känsloargumenten bakom oss och kan komma fram till sakargumenten. Att det är för dyrt och att Stockholm är för litet. Båda dessa argument förekommer ofta, men är i grunden felaktiga.

Städer som är mindre än Stockholm i jämförelsevis fattiga länder i det gamla östblocket bygger redan idag både högre, tätare och arkitektoniskt mer intressant än Stockholm. Länder som många svenskar fortfarande ser som "grå sovjetstater" har sprungit om oss för länge sedan. Det är glädjande att se den utvecklingsvilja och framtidstro som finns i dessa länder, men det är samtidigt farligt om Stockholm samtidigt inte kan återfå sin. Det är inte heller bara dessa länder som bygger spännande och intressant, så det handlar om mer än östländer som vill skapa sig en ny självbild.

Sverige(bortsett från Malmö), och speciellt Stockholm, har blivit ett arkitekturens U-land. Det beror inte nödvändigtvis på att arkitekterna är dåliga, utan också på att samhället präglas av stela planlagar, förändringsrädsla och ett fåtal stora byggbolag som tack vare vår omständiga byråkrati kring byggande är de som står bakom nästan allting som byggs. Yimby har varit i kontakt med flera arkitekter som uttrycker frustration över hur de gång på gång motarbetas och att deras planer kapas ner och förenklas.
Ett välkänt exempel i Stockholm är Söder Torn, ursprungligen ritad av den kända danska arkitekten Henning Larsen som en smäcker skyskrapa på 40 våningar. Men efter att skönhetsråd, politiker och byggbolag sagt sitt fanns det till sist kvar en 24-våningstermos. Larsen hoppade av projektet i protest.

Den kända brittiska arkitekten Peter Cook uttryckte sig i vintras om Svensk arkitektur i en artikel i Svenska Dagladet. Domen var hård:

"
Peter Cook verkar uppriktigt bekymrad över vad som pågår i Sverige. It's weird! – det är skumt! – utropar han och rösten går upp lite i falsett när han pratar om bristen på inspirerande samtidsarkitektur. Han förstår inte vad som gått snett. Sverige var ju en gång känt som ett innovativt land, med stora arkitektnamn.

- I dag är svensk arkitektur ointressant. Det är tragiskt, säger han och tillägger att han väntar på att någon ska förklara varför Sverige hamnat på efterkälken. På senare år har norsk arkitektur vitaliserats, i Danmark byggs mycket spännande och Finland håller som alltid hög nivå.

Men Sverige är bara ”depressingly ordinary”, säger han."

Depressingly ordinary. Deprimerande alldagligt. Och Stockholm fylls på med fler deprimerande och identiska punkthus i putsad nyfunkis utkastade i spenaten, trots att priser och bostadsköer är som allra högst i den täta och brokiga innerstaden.

Vissa håller dock inte med. En del menar att arkitekturen är på dekis i hela Europa eller att vi i Sverige inte vill ha spektakulär arkitektur. Att vi inte skulle vilja ha det verkar dock inte stämma. Överlag verkar stödet hos "vanliga medborgare" vara stort för intressant arkitektur. Dessa gör dock sällan sin röst hörd och tron hos politiker och media blir därefter.

Huruvida arkitekturen är på "dekis" i Europa går säkert att argumentera länge och väl om. Det ter sig dock tydligt att Sverige, och speciellt Stockholm, befinner sig på en särdeles usel position.

För att illustrera detta, låt oss studera några olika projekt som har påbörjats, skall påbörjas eller redan är uppförda, runt om i Europa.

Befolkningarna i städerna som redovisas (kommunen) är som följer:

Stockholm, Sverige:
799.000
Rotterdam, Nederländerna: 588.700
Pristina, Kosovo: 500.000-600.000

Köpenhamn, Danmark: 510.000
Bratislava, Slovakien: 425.000
Malmö, Sverige: 258.000
Århus, Danmark: 238.000
Randers, Danmark: 55.700
Vejle, Danmark: 50.000

Bella Center hotell, Köpenhamn. 2x75 meter, 2x25 våningar.
Bella Center hotell, Köpenhamn. 2x75 meter, 2x25 våningar.
 
Bølgen i staden Vejle i Danmark.
Bølgen i staden Vejle i Danmark.
 
Copenhagen Towers, Köpenhamn. 85 meter, 20 våningar.
Copenhagen Towers, Köpenhamn. 85 meter, 20 våningar.
 
ENK Complex, Priština, Kosovo. 165 meter, 42 våningar.
ENK Complex, Priština, Kosovo. 165 meter, 42 våningar.
 
Hyllie hotell, Malmö.
Hyllie hotell, Malmö.
 
Light*House i Århus i Danmark. 142 meter, 46 våningar.
Light*House i Århus i Danmark. 142 meter, 46 våningar.
 
Maas Tower, Rotterdam. 165 meter. 44 våningar.
Maas Tower, Rotterdam. 165 meter. 44 våningar.
 
Montevideo, Rotterdam. 152 meter, 43 våningar.
Montevideo, Rotterdam. 152 meter, 43 våningar.
 
Ørestad Down Town, Köpenhamn. 2x70-80 meter, 2x18 våningar.
Ørestad Down Town, Köpenhamn. 2x70-80 meter, 2x18 våningar.
 
Panorama City, Bratislava, Slovakien. 53 våningar (178 meter).
Panorama City, Bratislava, Slovakien. 53 våningar (178 meter).
 
Point Hyllie, Malmö. 95 meter, 27 våningar.
Point Hyllie, Malmö. 95 meter, 27 våningar.
 
The Red Apple i Rotterdam. 128 meter, 38 våningar. Notera speciellt att man här har integrerat byggnaden i ett kvarterstänk som en självklar del av staden istället för att placera ut det som en solitär.
The Red Apple i Rotterdam. 128 meter, 38 våningar. Notera speciellt att man här har integrerat byggnaden i ett kvarterstänk som en självklar del av staden istället för att placera ut det som en solitär.
 
Thors Bakke Highrise, Randers Danmark. 90 meter, 28 våningar.
Thors Bakke Highrise, Randers Danmark. 90 meter, 28 våningar.
 
Turning Torso, Malmö. 190 meter. 54 våningar. En stor nackdel med Turning Torso är att det är en uttalad solitär med dålig integration mot resten av staden. Arkitekturen är med andra ord en förebild, inte dess obefintliga integration med resten av staden.
Turning Torso, Malmö. 190 meter. 54 våningar. En stor nackdel med Turning Torso är att det är en uttalad solitär med dålig integration mot resten av staden. Arkitekturen är med andra ord en förebild, inte dess obefintliga integration med resten av staden.
 
Dansande huset i Prag är naturligtvis också värt ett omnämnande. Prags kommun är visserligen större än Stockholms men
Dansande huset i Prag är naturligtvis också värt ett omnämnande. Prags kommun är visserligen större än Stockholms men "Storstockholm" är med 1.949.500 invånare större än "Storprag" med 1.941.800 invånare.
 
Klicka här för att se alla bilder


Värt att notera är att dessa projekt på intet sätt är ensamma. De är endast ett axplock.

Låt oss så avsluta med (enligt den formulerade visionen) "den unika miljön" i "Europas mest spännande tillväxtregion”, också omnämnt som "Stockholms Manhattan" av områdets planarkitekt Aleksander Wolodarski. Alltså ett område där det uttalade målet har varit att skapa något speciellt.

Norra Station
Norra Station
 

Depressingly ordinary.

Att kalla ett bostadsområde (så här ser inte en stad ut) med ett antal så gott som identiska 10-vånings-punkthus i fyrkantig nyfunkis för "unikt", "spännande" och "Manhattan" visar på en häpnadsväckande brist på insikt. Den tragiska inställningen hos vissa svenska arkitekter och planerare att områden skall vara "homogena" syns tydligt här där man gått fram med rakkniv för att säkerställa att alla husen är exakt lika höga (bortsett från husen närmast nationalstadsparken naturligtvis. De har skalats ner för att säkerställa att så få som möjligt kan nyttja den. Bravo...). Miljonprogrammets estetik lever, nu med större fönster och ljusare fasader.

Så, vill Yimby riva sönder gamla stan och bygga skyskrapor där?
Nej. Absolut inte. Men vi menar att vi i nya stadsutvecklingsområden måste våga satsa och att vara visionära. En stads arkitektur uttrycker mycket av dess framtidstro. Dagens arkitektur säger en sak tydligt: Vi tror inte längre på en bättre framtid.

Det finns en vidare aspekt. Idag byggs allting i Stockholm med en ytterst låg täthet. Låga punkthus placeras ut i nya bostadsområden och staden sprider ut sig över enorma ytor helt i onödan. Även i uttalade "stadsutvecklingsområden" som Norra Station, Hjorthagen och Värtahamnen byggs det med en ur internationell synvinkel häpnadsväckande låg densitet. Resultatet blir en allt större energitillgång med mer biltrafik, längre pendlingstider och eftersatt kollektivtrafik i en värld där vi vet att detta är ett stort problem.  Samtidigt är processerna för att få bygga mycket långa så varje nytt bygge tar tid att få igenom. När väl tillstånd ges lågexploateras marken och stora ytor värdefull natur försvinner.

Stockholms bostadspriser är bland de högsta i Europa. I bostadskön finns över 200.000 människor. En del av de som står i kön har förvisso bostad, men ofta ett boende som de inte är nöjda med. Köerna är talande nog som allra högst där Stockholms täthet är som högst, i innerstaden. Ändå byggs det idag inga miljöer som är lika täta som Stockholms befintliga innerstad, i en verklighet där vi borde bygga miljöer som är tätare.
Enligt utredningar som gjorts kommer det att flytta in minst 150.000 fler till Stockholms stad fram till år 2030 och över en halv miljon till Storstockholmsregionen.

Och låghusen fortsätter att duttas ut i skogen.

Yimby i Södermalmsnytt, Vi i Vasastan och Östermalmsnytt

I Veckans Södermalmsnytt, Vi i Vasastan och Östermalmsnytt finns artiklar där Leonardo Frithunanthz och Gustav Svärd från Yimby får ge vår syn på Stockholms byggen och stadsutveckling.

I de lokala stadsdelstidningarna i Stockholm är det normalt sett fullt med artiklar om protester mot diverse olika byggen och byggplaner (även i veckans nummer kan tilläggas) och det är kul att de vill visa upp att alla inte har samma konserveringstankar om staden.

Artiklarna kan läsas här:

Södermalmsnytt (sidan 12)
Vi i Vasastan (sidan 4)
Östermalmsnytt (sidan 6).
«
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8663 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter